Det är inte utan att man undrar? Och misströstar en smula. Vet knappt när längtan efter vår, sol och lite behagliga temperaturer var mer tärande. Fick upp ett minne på FB häromdagen som vittnade om att jag för två år sedan (den 27/4) hade bikiniläge på Näset. ja, det där vore minsann synd och skam att stoltsera med denna vår. Det blåser småspik, regnar/snöar/haglar omvartannat och termometern har väl knapp lyft sig över 5 grader ännu. Nämen, jag veeet…..veeeeet att jag är sjukt gnällig. Vädret ligger helt klart inom den berömda zonen för icke påverkansbart, men ändå…..Hallå hej Gnällördag!
Idag är det meningen att man ska stå där vid brasskrället och sjunga in våren. Baaah! Här sjungs inte en endaste lite ton vill jag gärna meddela. Och eldas inte den minstaste lilla pinne (förutom i braskaminen då). Jag fullkomligen avskyr alla traditionsbundna dagar med hittepåaktiviteter som att frysa öron och knän av sig, riskera att elda upp igelkottar och socialisera människor man knappt har en aning om vilka de är. Nä hugaligen…..Vet inte heller om maj är så sådär vansinnigt skön precis och om det är något som rasar så är det mitt humör och definitivt inte vintern i alla fall. Så jag hoppar hela firandet jag…..
Idag var det säsongspremiär för våra blåklädda RAIFhjältar i P06. Förvisso strålande sol men ihärdig blåst och molande kyla på bästa Åvallen. Det var poolspel och Gabbe och laget mötte först FKK och sedan Hasslö. Vinst i båda matcherna, bitvis riktigt fint spel och en hel massa chanser. För nummer 11 innebar det många snygga pass, en hel del finter och en skruvad hörna rätt i mål. Och alldeles för seg löpning. När han ville debriefa matcherna efteråt kände jag mig nödgad att påpeka att hans tempoökningar tyvärr är obefintliga, vilket i sig fick honom att tjura ihop och är det något som triggar igång rektorskans känslor så är det just det. Låt mig nöja mig med att informera om att det troligen inte alls har gått honom förbi här i eftermiddag i alla fall.
Nu håller vi kväll här på Näset. Vi har käkat härligt grillat och vi har TBs kompisAnton på besök här ikväll efter 4 månader in Espana. Gnällördagen blev därmed ett minne blott och sett i lite perspektiv så kan jag bara konstatera att det nog var perfekt tajming med lite känslobearbetning för de flesta av oss idag. Även om det är trevligast för alla när det är frid och fröjd, man tycker lika och det mest blir tal om positiv feedback – tyvärr är ju det där föga utvecklande. Och rektorskan är definitivt inte den föräldratypen som enbart kan lyfta fram alla positiva sidor och höja till skyarna. Hennes filosofi bygger helt på mantrat: när du slutar utvecklas, då slutar du också att vara bra. Nåväl, även liten Gabbe tinade upp så småningom och medgav att vi hade helt rätt. Jag vill ju bli bäst och då måste jag lära höra även det som inte är så skoj att höra. Precis…..
Happy Valborg! Kram Mia