Det är inte utan att man undrar? Och misströstar en smula. Vet knappt när längtan efter vår, sol och lite behagliga temperaturer var mer tärande. Fick upp ett minne på FB häromdagen som vittnade om att jag för två år sedan (den 27/4) hade bikiniläge på Näset. ja, det där vore minsann synd och skam att stoltsera med denna vår. Det blåser småspik, regnar/snöar/haglar omvartannat och termometern har väl knapp lyft sig över 5 grader ännu. Nämen, jag veeet…..veeeeet att jag är sjukt gnällig. Vädret ligger helt klart inom den berömda zonen för icke påverkansbart, men ändå…..Hallå hej Gnällördag!

Idag är det meningen att man ska stå där vid brasskrället och sjunga in våren. Baaah! Här sjungs inte en endaste lite ton vill jag gärna meddela.  Och eldas inte den minstaste lilla pinne (förutom i braskaminen då). Jag fullkomligen avskyr alla traditionsbundna dagar med hittepåaktiviteter som att frysa öron och knän av sig, riskera att elda upp igelkottar och socialisera människor man knappt har en aning om vilka de är. Nä hugaligen…..Vet inte heller  om maj är så sådär vansinnigt skön precis och om det är något som rasar så är det mitt humör och definitivt inte vintern i alla fall. Så jag hoppar hela firandet jag…..

Idag var det säsongspremiär för våra blåklädda RAIFhjältar i P06. Förvisso strålande sol men ihärdig blåst och molande kyla på bästa Åvallen. Det var poolspel och Gabbe och laget mötte först FKK och sedan Hasslö. Vinst i båda matcherna, bitvis riktigt fint spel och en hel massa chanser. För nummer 11 innebar det många snygga pass, en hel del finter och en skruvad hörna rätt i mål. Och alldeles för seg löpning. När han ville debriefa matcherna efteråt kände jag mig nödgad att påpeka att hans tempoökningar tyvärr är obefintliga, vilket i sig fick honom att tjura ihop och är det något som triggar  igång rektorskans känslor så är det  just det. Låt mig nöja mig med att informera om att det troligen inte alls har gått honom förbi här i eftermiddag i alla fall.

Nu håller vi kväll här  på Näset. Vi har käkat härligt grillat och vi har TBs kompisAnton på besök här ikväll efter 4 månader in Espana. Gnällördagen blev därmed ett minne blott och sett i lite perspektiv så kan jag bara konstatera att det nog var perfekt tajming med lite känslobearbetning för de flesta av oss idag. Även om det är trevligast för alla när det är frid och fröjd, man tycker lika och det mest blir tal om positiv feedback – tyvärr är ju det där föga utvecklande. Och rektorskan är definitivt inte den föräldratypen som enbart kan lyfta fram alla positiva sidor och höja till skyarna. Hennes filosofi bygger helt på mantrat: när du slutar utvecklas, då slutar du också att vara bra. Nåväl, även liten Gabbe tinade upp så småningom och medgav att vi hade helt rätt. Jag vill ju bli bäst och då måste jag lära höra även det som inte är så skoj att höra. Precis…..

Happy Valborg! Kram Mia

Veckans sista skoldag tillbringade vi traditionsenligt i ett friluftsområde (Rosenholm) en bit från skolan. Området som förut var ett militärt sådant tillhandahåller fantastiska aktivitetsytor, en konstgräsplan (rätt undermålig men ändå), hallar för såväl redskapsgymnastik som för tennis, hockey och annat skoj samt en stoooor skog med flera härliga slingor.

Vädret visade sig som vanligt, denna sista skoldag före Valborg, från sin bästa sida och Svettpärlans 260 elever och nästan 35 personal åker buss (åk F-3) alt cyklar hit (åk 4-9). Dagen inleds med diverse aktiviteter som åk 9 ansvarar för att genomföra och som är ett led i deras ledarskapsutbildning. Otroligt roligt att se dem ta kommandot, instruera och leda samt organisera för hela första passet.

I stort sett alla aktiviteter är gruppdynamiskt betingade och går ut på att gemensamt ta sig förbi svåra passager av olika slag. Som den här att inte nudda hinkarna samtidigt som yttre betingelser sätter dig i rörelse. Eller dragkampen nedan!

Det gäller att balansera de styrda aktiviteterna med friare sådana för att främja egna initiativ samt socialiserande över klassgränser och med andra än man kanske brukar hänga med. Exempelvis så härligt att se äldre och yngre elever samsas kring gemensamma fria aktiviteter. Efter lite fritt och fika startade vi upp vårt tradtionella ”Valborgsränn”. Eleverna ställer upp i åldersklassindleade grupper och väljer där antingen motion eller tävling i loppet som är 3km. Underbart härligt med all pepping man hör längs banan (jepp rektorskan springer förstås) och att sedan mötas av värsta hejarklacken vid upploppsrakan är ljuvligt. Så fort elever är i mål sprider de ut sig längs upploppet och hejar fram resterande att överträffa sig själva. Det där blir hjärtat extremt varmt av att få uppleva.

Framåt förmiddag ansluter våra eminenta kockar och serverar oss god och närande mat i naturen. Idag bjöds det på Chicken Fajitas med sting. Så mumsigt!

Dagen avslutas med uppläsning av de tre bästa resultaten i varje tävlingsklass och därefter lottas priser ut bland alla i hela startfältet. Hela skolan samlad och applåderar varandra – underbar grej för samhörighetskänslan.

Under dagen fick vi också besök av Svt som ville göra ett tv-inslag om Svettpärlans härliga arbete kring ANT, droger samt sex&samlevnad. Denna kurs läses varje år i åk 8 och 9 lagom inför Valborg och alla stundande högtider och festligheter. Vår fantastiska skolsköterska (tillika min storasyster) Syster Nettan och vår NO-lärare Ulle gör ett fantastiskt arbete med dessa kurser och för oss är det faktiskt den yttersta formen av omsorg om våra elever att ge dem info, kunskaper samt möjligheter till insikt kring livsviktiga ting. Och som lite avskräckande exempel kör vi dessutom en genomgång av vad som händer om man råkar få i sig för mycket av det man bör undvika att få i sig – nämligen magpumpning. Tusen Tack Svt för att ni valde att uppmärksamma detta, så himla rolig feedback för oss. Inslaget sändes klockan 18.30 och finns dessutom på webben.

Efter avslutat jobbvärv denna fredag återstod helghandling, kalasdito samt hemresa med efterföljande uppack. Bläh…..Förbannade mig själv för att jag inte tog itu med det igårkväll. Nåväl, en skön dusch senare och överlämnandet av finaste lånevovven Elsa for vi till finaste svärisarna för lite skönt fredagshäng. Nu är vi hemkomna och har tagit helg på lite alla möjliga vis här i Happyvardag. Imorgon vankas det tidig uppstigning och så årets första poolspel för Gabbe i fotboll. Håller tummarna för fint väder och mycket sol…..

Kram Mia

Rektorskan är minsann inte den som är den. Även om hon föredrar den mjuka och coachande framtoningen har hon inga som helst problem med att peka med hela handen, vara brutalt ärlig eller säga till på skarpen då situationen så kräver. Så även till sig själv ibland. Det har vid vissa tilläflllen i livet visat sig att de regler som hon har satt upp för sig själv blir direkt svåra att följa. Så där lite övermäktiga på något sätt. Det skulle rent teoretiskt kunna handla om allt möjligt i spannet träning-vila-jobb-mat-godis-aktiviteter, på den praktiska mer vardagsnära nivån reduceras det där oftast till inköp av olika slag. Har det visat sig.

Köpförbudet lanserades redan under jullovet (det var väldigt enkelt då jag låg till sängs flunsasjuk) och trädde i kraft lagom till vårterminens start i januari. Det riktade sig i första hand till diverse prylar som kläder, skor, väskor och hattar och….Och jag skulle så här med facit i hand vilja påstå att jag var riktigt lyckosam initialt. Inköpsförbudet grundar sig allra mest på den förestående resan till Florida i sommar och den shoppingspree som har en tendens att infinna sig ungefär i samma stund som rektorskan sätter sin fot på Floridiansk mark. Förbudet kan även ha ett visst samröre med den mängd saker som redan på något vis har flyttat hem till vår blekingska Happyvardag och som jag inte alltid känner mig helt skyldig till. Nåväl, det gick finfint initialt…..det sa jag va?

Det kan ha varit Stockholmsresan och besöket på Massimo Dutti som väckte min slumrande shoppingkärlek. Är jag rädd. Ty sedan början av april har det gått ständigt utför med rektorskan. Vart jag mig i världen vänder hittar jag små tips och idéer och ganska ofta (ganska ofta måste ändå vara ganska bra eller hur? Säg ja, säg ja, säg ja!) lyckas jag hålla mig själv i styr. EkenäsAnna lockade mig dock till några inköp (attans jobbigt med bloggare som  har samma smak som en själv) och medan jag liksom var i farten lyckades visst klickfingret aktiveras till en icke önskvärd nivå. Gaaaahhhhhh!

Visst står det rektorskan på de där kläderna (ni gör bäst i att svara ja nu)? Silkiga blusen och snygga marininspirerade chinos från bästa Lindex. Jag är kär liksom…..

Råkade (obs råkade) också klicka hem lite prylar från HM när jag ändå var i farten, men byxorna var på tok för långa för mina taxben, Chiffongklänningen kom med tältvarning och bootsen hade på tok för låg klack och fick därmed snällt levereras tebax. Ni märker att jag är lite bestämd och har viss urskiljningsförmåga även då det kommer till shopping. Bra där Mia! Dessa vita sneekers fick dock stanna kvar här på Näset. Passar utmärkt till kläderna ovan för lite leasure look och annars addar jag skorna på bilden högre upp till outfiten för lite mer festlig look.

Snart sommar (även om det verkar helt osannolikt att tro) och sjukt trött på bikinis som aldrig sitter på önskvärt sätt bestämd ejga mig tidigt för att satsa på baddräkt eller så. Och fröken All in köpte därför på sig både en tankini (även ett par svarta bikinnitrosor med vita prickar på) och en ny baddräkt. Satt som en smäck på en icke så smäcker 40+kropp kan meddelas. Bildbevis utlämnas dock ej. För övrigt får det vara nog nu.Så nu har sagt till mig själv på skarpen kan jag meddela. ”Sansa dig kvinna!” Nu gäller det handklovor på, lås på plånkan och att hålla sig borta från såväl affärer som nätshopping. Påminn mig gärna om det verkar som om detta faller i glömska…..

Torsdag här i Happyvardag och ännu förnekar sig april icke. Det är kallt och blåsigt, ömsom regn och ömsom snöblandat. Det har utlovats bättre väder till helgen och det vore förnämligt om det där bättre dök upp redan imorgon, då Svettpärlan har heldag ute i Rosenholmsskogen. Håll tummarna folket…..

Kram Mia

När fotboll är livet och livet är fotboll…..

….då är sannerligen rubriken detsamma som ”alla goda ting är tre”. Det har säkerligen inte undgått någon att the little fellow, aka Gabbe, är exceptionellt fotbollsintresserad. Han lever, äter. tränar, sover fotboll bokstavligen. Av någon anledning gissar jag att hans rum utstrålar det på något vis. Hehehehe…..

Så länge jag kan minnas har han sprungit omkring i fotbollsdojjor, fotbollskläder och en boll nära sin kropp – som maskot i sin älskade storebrors olika lag och som 5-åring började han i ”eget lag”. Han sätter enormt stora mål för sitt fotbollsutövande (naturligtvis helt utan press från sina ömma paranteser) och han verkligen älskar sitt RAIF06, sina tränare, ledare och medspelare. Gabbe missar sällan en träning och han tycker alltid att det är för få träningar, för korta träningar och alldeles för få matcher. Han älskar förvisso egenträning i trädgården med sin M-station och han är något av en mästare på att konstruera en massa egna övningar, men han vill gärna ha sparring och feedback också. När vi så fick upp ögonen för JW Coaching, ett nystartat företag, var vi inte sena att hoppa på ett prova-på-erbjudande.

Jens Wedeborg är en suverän tränare, med meriter från klubbar både här hemma och utomlands. Hans ledarskap är mycket tydligt och han balanserar perfekt mellan krävande, utmanande och uppmuntrande i såväl approach som i övningar. Gabbe gjorde sin första (och absolut inte sista) session tillsammans med Coach JW igår. Fokus låg förstås på tekniska moment, koordination, finter och skott. Individuell träning är naturligtvis extremt bra när man vill utvecklas från sin alldeles egen nivå och vi anser att det där är den optimala kombon med lagträningen i RAIF06. Laget och jaget i en perfekt balans!

Gabbe, som ibland kan framstå som något blyg och tillbakadragen initialt i processer, klickade direkt med Jens. Han slet som ett djur och sken som en sol – bästa utgångsläget för utveckling det också. Ni vet hur rektorskan tjatar om hard work&dedication samt att älska det du gör. Att stå vid sidan om (vi tjuvkikade sista 15 min) och se sitt barn effektivt och uppmärksamt ta emot coaching gör mig extremt varm om hjärtat. Min uppfattning är att somliga reducerar sitt idrottande till att använda träningar för en slags show off, varför jag är lite extra stolt över Gabbes kommentar att han minsann inte träffar Jens för visa vad han kan. ”- Han ska hjälpa mig att skilla mig så att jag blir ännu mer värdefull för mitt lag, sa han som det mest självklara i hela världen.”

Ja, jisses vilken fotbollsdag det blev igår måndag helt enkelt. Först en suverän träning med JW Coaching och ett avtal för fortsättning och därefter 2 träningsmatcher med RAIF06. Kallt som snoret så fort solen gick i moln och försvann för kvällen, men spelet värmde bitvis riktigt bra. Helt suveräna coacher i Anders, Chrille, Pärlan och Nagge som verkligen ser peppar, instruerar och jobbar med teamet. Gabbes lag vann första matchen med 2-1 , Gabbe satte en skön straff och härligt hemjobb resulterade i vinst.

Andra matchen vann de med 3-0, där Gabbe satte ettan genom en snygg utsida vid bortre stolpen. Passningsspelet kom väl inte direkt igång på en plottrig plan med alldeles för högt gräs. Icke gav de dock tappt. Sköna killar, härliga ledare och med känslan av att det finns massor av potential att förlösa i det där gänget. Vi är supernöjda över att få vara en del av just detta lag.

Trötta ben på unge herr Bark i slutet av matchen kan jag lova. Att köra träning och match samma dag, efter en intenisv skoldag är kanske inte att optimera fotbollsläget men samtidigt att det ju extremt viktigt att också lära sig hantera att det sällan är optimala förutsättningar så….Den indivudella träningen är dock numera förlagd till veckans i särklass bästa dag och kolliderar inte med annan fotboll. När man bor 50 mil ifrån sitt favvolag får man helt klart nöja sig med att streama hem matcherna, även om vi mycket hellre hade varit på plats på Friends. Att igårkväll se älskade AIK tvåla till Ellos, med mål av ungtuppar som Isak (16 år) och Saletros (19) blev liksom pricken över i:et trodde han Gabbe. Sjötrött och överlycklig släppte vi sedan den största överraskningen av dem alla, nämligen att Gabbe fått plats i just AIKs Summercamp i Stockholm i augusti. Glädjeruset visste knappt inga gränser, vilket osökt gav väldigt trötta ögon på hela La Famiglia denna tisdag. Jepp, fotboll är livet och livet är fotboll. To be continued…for sure!

Kram Mia

Det råder väderkaos här i Blekinge, minst sagt. Vaknade denna söndag till hällregn och fick vakta på första bästa uppehåll för att ta mig ut med le dogs. Och vi hann runt hela rundan, dock ivrigt förföljda av ilsket bulliga Cumulus Nimbus som där i hasorna hotade med att släppa sitt innehåll över oss. Maken hade schysst nog tänt såväl morgonbrasan som en massa ljus när vi kom hem, så mysigt! Hoppade i myskostymen och fixade söndagsfrulle i en hast, sen blev vi sittande där vid köksbordet och småpratade både länge och väl. Underbart skönt med helgmornar!

Det har snöat här i Blekinge idag också. Snö och regn och hagel omvartannat. Några mil bort fick de idag nästan 2 dm snö och ni kan ju gissa vilket trafikkaos som råder här himma. Jag menar, rätt många människor har ju bytt till den mer somriga varianten av däck så….7 stora bilolyckor inom loppet av ett par timmar rapporterade webnyheterna. Himmel…..

Rektorskan har denna dag ägnat sig åt en avancerad form av helg-to-do-lista. Jag älskar att sprida på gracerna så att säga och därmed ha flyt i tillvaron – vardag som helg. Idag stod det stora husstädet på programmet och under tiden passade Gabbe på att fixa läxor. Därefter lektes det hemmaekonom här i huset och jag roddade runt bland papper och pärmar, sorterade och satte in, skickade iväg räkningar, flyttade runt pengar och skapade allmän ordning. Underbart! Structure gives freedom (kan jag ha predikat några gånger redan. Hehehehe!). Gabbe och maken for på upptakt i golfskolan och själv drog rektorskan via återvinningen vidare till paranteserna. Idag stod det genomgång av deras månatliga ekonomi på programmet, hämtning av pengar i bankomaten samt deklaration. Puh! Hem och käka lite sen lunch för oss alla, duka bordet för kvällens middag och ladda om tvättmaskin och torktumlare.

Alldeles straxt svidar vi om, Gabbe för fotbollsträning i bästa Raif 06 och rektorskan för att rasta benen med bästa Cilla (mamma till Elias i laget). Maken och TB fixar hämtkäk på lokala Thaien och så landar vi här hemma lagom vid 19.30 ikväll. Väskor är packade för morgondagen, bara lite tvätt att fixa fram till nattning. Effektiv och produktiv söndag – me like! Spännande vecka har vi också framför oss. Hoppas ni haft en skön helg folket,,,,

Kram Mia

Har jag sagt att april är nyckfull? Jag menar, här på Näset har det uttrycket sannerligen konkretiserats denna lördag. Vi startade dagen (ja, rektorskan inledningsvis i alla fall) lika tidigt som vanligt. 05.27 slog jag upp mina små ljusblå – pigg som en mört. Tvingade mig själv att ligga kvar i bädden, surfa runt på mobilen, läsa ett magasin och bara sådär skönt morgonmeditera. Klev upp och rantade iväg ut med vovvarna på en morgonpromenix. Lite kylslaget inledningsvis och jag bannade mig sjäv för att jag glömde vantarna, men redan på hemväg hade solen hunnit ikapp oss och värmde skönt i nobban.

Vackraste lilla dungen,straxt utanför vårt hus, mitt i Puttes Backe skiner av vårkänsla. Underbart! Jag kan inte låta bli att bli alldeles hänförd.

Där mitt i backen ligger vårt svarta hus. Jamen det där är ju en självklart med vår lagtillhörighet. Dresscode black gäller i alla lägen. Hehehe..Bakom oss bor Putte ,som äger Puttes Backe, och mitt emot oss (bakom den fotograferande rektorskan går vår smala väg och sedan ligger havet där glittrande vackert. Underbar morgon. Tog genast itu med mor och fars månatliga ekonomi och den tog sin lilla stund denna månad. Puh! Därefter långa lördagsfrulle med blaskläsning och sedan en skön dusch, innan jag öppnade upp altandörrarna och kröp upp i solstolen. Så välbehövligt!  Maken och TB for till golfbanan och Gabbe och jag åkte för att hämta hans nya träningsoverall samt lightshoppa lite. Fnissade eventuellt lite gott åt det faktum att vi lämnade ösregnet bakom oss på vägen hem och mötte en klarblå himmell här på Näset .Väl hemma drog vi på oss jobbakläder och stack ut i trädgården. Jag vann ju 8h trdägårdsjobb, men nu börjar det klia i mina ickegröna fingrar. Åtminstone kändes det där som en självklar idé inledningsvis. Plötsligt skriker Gabbe till där på studsmattan och menar att en fågel bajsade en jätteblarra mitt på studsmattan och innan jag hinner svara skriker han, om möjligt, än mer vettskrämd att nu kom det i hans hår. Innan vi vet ordet av öppnar sig plötsligen himlen. Med en massa stora vita äckliga jätteblarror av fågelbajs! Hehehehehe, nä inte direkt. Plötsligt snöar det ömsom disktrasestora flingor och ömsom stenhårda hagelkorn. Det är då man tror man drömmer. Mardrömmar!

Ja, april it is. For sure. Den 23:e för att vara mer exakt. Det där årstidsbytet i klädgarderober och bland skor har väl aldrig känts med malplacerat typ. In och plocka fram fika, hoppa i torra kläder och så tända lite ljus. Mysigt! 20 minuter senare skiner solen igen, från klarblå himmel. Just idag är det dessutom exakt två månader till semesteravresa till Florida för oss. Nice…..

Maken och TB kom hem från golfbanan, vi bytte om och gick ut en sväng till i trädgården. Jag gillar verkligen kroppsarbete i lagom dos, men som trädgården ser ut är det verkligen inte lagom dos. Håller tummarna för att vi mycket snart får ta del av vår vinst. Längtar!

Nu är vi åter iförda myskostymen och vi har landat framför tv:n för att kolla Prem League. Ikväll ska vi grilla högrevsburgare till 2/4 och för övriga blir det limemarinerad grillad tonfiskburgare istället. Mums! Tänker mig lite goda potatoes dippers till och så förstås ost, kex och röror. Ikväll sägs det att det är final i Ninja Warrior samt en kanonmatch så….Lördagen är räddad folket. Hoppas ni har en skön helg!

Kram Mia

Dagen startade egentligen på absolut bästa sätt, eller vad sägs om att vakna innan klockan ringer OCH vara allt annat än sjötrött, hinna möta solen på morgonpromenixen och så komma iväg i bra tid. Underbart!

Och innan jag visste ordet av var uppförsbacken påbörjad. Somliga dagar kan bara gå till historien som enormt annoying. Små, små petitesser som under normala betingelser och enstaka företeelser inte direkt är humörsavgörande MEN som när de klumpa ihop sig och gör anspråk på mer tid och energi än vad som i teorin är estimerat, tenderar plötsligt att bli komplett omöjliga att hantera på ett neutralt och avdramatiserat sätt. Det vore synd att säga att rektorskan har haft flyt i tillvaron idag….helt ärligt vore det direkt synd och skam att påstå det.

Fredagsklädd var jag förstås på jobbet. Snofsade till mig med pennkjol och lackiga klackaskor – dresscode black. Of course! Jobbade klart, helghandlade, hem och packa upp, snabbvisist av finaste svärmor, matleverans till mor och far samt diverse hjälpövningar där och så hem 16.30. Hade siktat in mig på en ledig fredagseftermiddag, men se det blev det då rakt inte. Icke desto mindre är jag hemma nu och har rastat snabeldraken, vikt tvätt och sorterat ny. Unnar mig en stund i Lassesoffan innan jag tar itu med middagspreppen. Ikväll blir det en hot basil wok med sval dipp, varma nachos och lite fredagsbubbel. Och det vete sjutton om jag är värd det egentligen, men behöver det, det är då ett som är säkert så….

Så efter uppförsbacken tänker jag släppa på gasen och rulla lätt utför i nedförslutet. Helg it is. Have a good one folket!

Kram Mia

Igår bjöds vi underbara 16 grader, vindstilla och sol här i den blekingska skärgården. Känslan som direkt tar över min kropp och själ då det lightar upp i tillvaron är bara så enormt angenäm. Vi öppnade upp altandörrarna på vid gavel, intog em-fika på altanen och kunde njuta kvällspromenad utan mössa och vantar. Mentalt påbörjas också resan från tröttsamma vintergarderoben mot den härliga sommarditon (som förvisso består av nästan identiska färger, men ändå. Dresscode black gäller året om. Och den marina stilen är mitt signum så…).Själva årstidsskiftet är ju redan genomfört, men somliga kläder ligger mer på vänt an andra so to speak…..

Efter att ha varit stående på ett ben några dagar och velat kring kläderna, hoppade jag idag över skaklarna och gick bananas i garderoben. Gled ner i ett par marinblå tighta slacks, blus och tunnkofta samt ett par älskade ballerinor som fått komma fram i vårljuset. Utan strumpor i. Hu kallt var bara förnamnet denna torsdagsmorgon på väg till jobbet, men mellantiden förbjöd mig liksom annat än att fortsätta färden framåt. Och om temperaturen var en chock i sig, var det ingenting mot upptäckten sädär lagom till efterlunchenfikan  i personalfåtöljen kan jag låta meddela.

Mailet som straxt före lunch landade i min mailbox skulle visa sig vara sänt till helt rätt person. Ty då jag vid en snabb anblick mot mina ballerinaklädda små fossingar upptäcker det där sticksiga svarta som sticker ut mellan tighta slacksen och skorna, hamnade jag nästan i ett chocktillstånd. Holy Christ! Note to self: Måste ta hit en elektriker och ordna till belysningen i huset så att detta icke upprepar sig. Det må vara hänt att jag är grymt fokuserad på mornarna, men att inte planera sin outfit bättre än såhär är oförlåtligt. Jag verkligen avskyr kroppsbehåring (särskitl de där fruktansvärt avtändande tofsarna på stortårna. Hua, urgh……).

Efter en mycket produktiv arbetsdag på jobbet har jag därmed ägnat torsdagseftermiddagen åt att göra mig kvitt vinterpälsen. Puh! Imorgon, imorgon kommer jag definitivt därför att välkomna våren iförd fredagskjol och utan äckliga tofsar. Just saying….För övrigt längtar jag hit! Eller dit! Till ”vår” fantastiska strand i Naples, Florida. Alldeles särskilt nu när bästisMaria befinner sig i Kalifornien på semester och ser ut att ha det sjukt fint. eller vad sägs om detta:

Ja, alltså golfen struntar jag ju blankt i, men solen, kläderna  och solbrännan. Säkert tofsfritt också! Inte så lite avis, meddelas endast på detta vis av en grön rektorska. Som sagt, när vädret är på väg hit så är jag i alla fall redo. Bara så att ni vet….

Fredag imorgon, bra fint det. Kramen Mia

Ni har fattat att jag älskar att kika runt på potentiella boenden, va? Men jag hoppas att ni lika självklart har insett att jag verkligen älskar mitt liv och leverne, hem och boende här på Näset och att det kanske är därför som jag lätt kan drömma mig bort till andra orter, boenden, smultronställen. Göra en mental inflyttning och bara  njuta av olikheten mot det jag redan har. Och ja, vi spenderar rätt mycket tid på att knarka hemnet, checka spännande mäklarfirmor och förstås botanisera bland glossiga magasin. Hihihihi…

Det här är en sinnesbild för njutning – öppna altandörrar, balkong/altan och så sol. Jag föll som en fura vid anblicken av detta helt fantastiska gårdshus i Vasastan. Vad är det med rektorskan och gårdshus/Townhouses?

Ganska anspråkslöst i detta format, det måste ändå tillstås men balkongen däruppe fångade mitt intresse. Häng med och kolla insidan! Den är allt annat än anspråkslös kan jag lova….

Ett cosy sovrum på vinden/loftet med bygglov för takterass. Oh la la….Charmigt snedtak, bjälkarna framtagna och så kombon vitt/mörkbrunt alt svart. Lovely!

Mycket stilrent och snyggt kök- Älsk på det strama vita i kombo med härligt kakel. Spisen och fläktkåpan är inte fy skam heller…..

Fungerande kamin och notat skeppsgolv – det kan liksom inte bli bättre på något sätt. Jag tror banne mig jag är kär.

Kolla den charmiga trappen och det helt underbara trappfönstret. Jag ser mig själv sittandes där i trappnischen. Har ju en förkärlek till trapphäng jag.

Det där vardagsrummet med braskamin. Åhhhhhhhh! Vill ha! Eller det där badrummet/relaxen i källarplan.

Hur är det ens möjligt att ett så anspråkslöst hus på utsidan kan rymma sådana oväntade och härliga detaljer. Jag är helt säker på att jag är kär på riktigt! (Alla bilder från Erik Olsson)

Ja, mina vänner. Avd. nyckfulla april måste såklart behandlas. Vaknade tidigt, tidigt och tassade upp och ut med dogsen. Bylsade på mig, ty det var vitt av frost men sol på uppgång. Såååå vackert!

A morning walk by the Sea….underbar start på dagen. Note to self: Bör göras oftare! Sol hela dagen lång, 16 grader och så fantastisk skönt att jag får tårar i ögonen. Hur kan man vara så väderberoende (eller väderfixerad som maken ibland uttrycker det)? Just asking….

Mellanlandning på hemmaplan med Gabbe och kompisMelker. Mellis, altanhäng och så bakning till fredagens lilla klassfest står på programmet innan vi far på fotbollsträning. Left overs till käk ikväll coh så lite tvsoffhäng innan nattning. En bättre onsdag, helt enkelt.

Kram Mia

Säg mig, hur tar ni er an livet som förälder och medmänniska? Utgår ni från  begreppet ”learning by doing” och har en massa tålamod på vägen? Eller utgår ni från att alla har samma typ av förförståelse och ”sunt förnuft” och därför kan förväntas leva under samma referensram? Kanske tjatar ni hål i huvudet på kidsen med era regler, förväntningar, ramar och riktlinjer? Eller föredrar ni att agera sambandscentral och skrika ut order och kommandon så fort möjlighet ges? Kanske sällar ni er till skaran som nöjer er med att visa ert nöje eller missnöje i efterhand, när resultatet redan är ett faktum so to speak? Eller orkar ni knappt befatta er med det där med uppfostran och regler egentligen och hoppas som bäst på att det där löser sig ändå?

Jag vet att ovanstående meningar kan uppfattas som något provokativa och det är lätt att hemfalla åt ett snabbt svar, att med munnen bekänna att självklart är jag en ytterst förstående, inlyssnande och coachande förälder som i alla lägen föregår med gott exempel. Men hur är du egentligen? Och hur väl stämmer din egen uppfattning om hur du är överens med hur ditt/dina barn uppfattar dig? Har du ens ställt den frågan till den/de det berör?

Föräldraledarskap skall aldrig förringas. Låt oss aldrig utgå ifrån att barn, situationer eller saker bara kommer att lösa sig och fixa till sig av sig själv – det kan vara den största av livslögner ever nämligen. Därmed inte sagt att det finns ett föräldraledarskap allena saliggörande som alltid leder till lycka och framgång, ty det kan nog vara nästa stora livslögn är jag rädd. Föräldraledarskap är individuellt betingat. Det handlar om vem du är, vem din livspartner är, dine/era föreställningar om liv och leverne, egenskaper och egenheter och en hel massa egna erfarenheter i det vi så gärna kallar den berömda ”ryggsäcken”. Någonstans vägs allt det där samman och skapar förutsättningar för ditt föräldraledarskap. Om man till sina förutsättningar addar reflektion, lyhördhet och vison tror jag man optimerar sina möjligheter att göra sitt föräldraledarskap allt mer medvetet och genomtänkt. Jag menar inte nödvändigtvis att man måste teoretisera sitt sätt att möta sina kids, men jag menar att välja approach, taktik och inriktning är en förutsättning för att mer tydligt vägleda mot målet. Om man har klart för sig vart man vill med sitt föräldraskap vill säga och därmed har satt ett mål.

BTW, har du bestämt dig för vilka kids du vill släppa ut i livet? Det tror jag nämligen är den bästa av utgångspunkter. Själv har rektorskan valt det berättande föräldraledarskapet i jakten på att skapa kärleksfulla, demokratiska och samhällsdugliga medmänniskor av våra söner – en typ av berättande leverne. Det innebär kort och koncist att jag pratar och förklarar en himla massa. Jag tar ingenting för givet. Jag utgår inte alls från att vi skulle ha samma förförståelse eller referensram. Varje situation anser jag som en ny situation och en ny möjlighet att förklara och möjligtvis återkoppla till tidigare erfarenheter. Jag använder mig ofta av de där viktiga frågorna för att förtydliga:  vem?, vad?, när?, var?, hur?, med vem?, hur länge?  och varför? Jag beskriver önskvärda beteenden, lyfter positiva exempel och jag ger mycket feedback. Och det där kan vara fruktansvärt eneverande om man har valt en annan typ av föräldraledarskap….. har jag märkt genom åren. Icke desto mindre tror jag benhårt på  idén om att förklara världen för mina kids och på så vis ge dem bästa möjliga förutsättningar här i livet. Ett slags berättande leverne helt enkelt. För att genom det skapa den gemensamma referensramen och förförståelsen i just vår familj, i vårt liv.

Utifrån det berättande levernet är det sedan ganska enkelt att prata regler, förhållningssätt och bemötande likaväl som det möjliggör för feedback av olika slag. Och eftersom jag har frågat mina kids hur de upplever mig så  kan jag meddela att de tycker att jag för det mesta är väldigt tydlig, kärleksfull, rättvis och omtänksam. Självklart blir jag också av förklarliga skäl lite (läs:förmodligen mycket) tjatig och omständig . Det berättande levernet är mycket tryggt, men också lite tröttsamt ibland. När mami inte tycker att vi gör som vi ska använder hon sig av order och kommandon, säger de båda två. So that´s me……rektorskan! I en alldeles icke-förskönad beskrivning av föräldraledarskapet i familjen Happyvardag.

Tisdag idag och Gabbe blev minsann piggare och kunde gå till skolan idag. Ingen feber, bara lite huvduvärk och rektorskan själv är mycket piggare (hrm…..ja, det kanske är en sanning med viss modifikation men ändå. Piggare i alla fall). Tisdagen har minsann bjudit på allt från skön sol, via halv storm till hysteriska skyfallen – april it is! For sure!

Nu har TB individuell golfträning med sin coach, maken är på byn och fikar med kompisLarsJohan, Gabbe kör M-stationträning i trädgården (inkast, nickar, nedtagning och snabbt avslut mot mål. Tur man har en halv fotbollsplan som trädgård), vovvarna sträcker ut sig framför brasan och rektorskan tar sats för lite middagsprepp. Här blir det cajunkotletter med potatoedippers, pepparsås samt en krispig sallad – ugnsstekt torskrygg till några av oss och en kvällspromenix med sötaste vovvarna i stan återstår innan jag avser att säga nattinatti.

Kram Mia