Traumatiserat mitt barn?

Igen? Alltså, jag vet inte hur det är med er men här händer det (läs titt som tätt) att rektorskan funderar över vilka minnen som skapas hos mina kids genom att att leva i vår Happyvardag. Det är inte alls säkert att just dessa tankar alltid precis supportar mitt självförtroende om man säger så. Man vill ju så gärna vara trygg coh stabil och en underbar förebild och ja, kort och gott fantastisk, underbar och älskad av alla.  Eller nä, det där lät lite väl pretto men närmare sanningen då- jag vill att de ska känna sig omslutna av min kärlek, förvissade om att de duger precis som de är och att deras mamma är påkopplad och med i matchen. Sen vill jag ju helst inte traumatisera dem alltför mycket med insikten i vem deras mamma kan bli i lite olika situationer so to speak. Idag lyckades jag sådär måste erkännas…..

2015-05-14 10.07.41

Med utgångspunkt att jag skulle vara lite effektiv (det läget avskyr maken mer än allt annat just saying och jag kan knappt förstå varför) och någonstans tyckte jag nog ändå att jag hade läget under kontroll. Ensam ute i garaget, balanserandes med en stycken Skeppshultscykel modell  tung lite på  höften och så ett försök att vara smidig och rycka fram två resväskor ur en gömma . Inledningsvis går det där naturligtvis som en dans och jag tror till och med att jag hinner tänka att jag är en jäkel på att leka akrobat, innan kraschen är ett faktum. När cykelns sadelkant skär in i höftpartiet (makalöst att den hittade in bland allt annat som finns där men ändå) och en mycket vass trampa kilar sig fast i smalbenet……tja, då vet de flesta inom en kilometers radie att det är fara å färde. Oh holy crap! Det gjorde så ont att det svartnade för ögonen och det avgrundsliknande vrålet som forsade fram genom min strupe och över mina läppar höll nästan på att kväva mig. En granne, en promenerande kvinna och en stycken Gabbe kom till min undsättning och det enda jag kunde få fram var att jag ville ha en spypåse. Ni som känner rektorskan vet att hon alltid är utrustad med spypåsar och att hon kräks så fort hon är rädd eller har ont eller är ledsen eller…..Gabbe visste förstås var närmaste fanns till hands. Väl ute i trädgården hyperventilerade hon dessutom lite och fick tokspelet när promenadkvinnan ville kolla in benet. Rektorskan blev beredd på fight….alltså, jag visar inte orakade ben (har inte rakat sedan i fredags. Gu hjälpe…..) hur som helst. Somliga (särskilt de som var i tjänst på akuten en januarinatt 1994) vet att det krävs minst en tvagning och rakning innan det där sker. FK…..jag blev påkörd på ett övergångsställe på väg hem efter en jobbkväll på krogen. Förd i ambulans till sjukhuset med skadad höft och skadat knä samt blödande panna styrde rektorskan (fast då var jag inte alls rektorska men uppenbart glad för att styra upp tillvaron) upp personalen till dusch och tavgning av fötter innan jag gick med på att träffa läkare. Det räckte ju att jag såg ut som något helt annat än servitris med sönderslitna stay ups, pumps och blodigt ansikte liksom…..Dessutom lukten efter en jobbekväll i regionen kring fötterna. Bläh…..

2015-05-23 20.28.16

Olyckan gick förhållandevis bra med en knäskada och invaliditet i knäet på 10% men….Historien i garaget idag slutade med en bandagering signerad moi för att stoppa blodflödet och så lite av det Italienska röda för att matcha förlusten. Däremellan hann jag lämna Gabbe på golfbanan och sedan fara hem till finaste mor och far. Här blev det liten handling, hämta ut pengar och så plocka ordning bland kläder, packa väskor inför deras helgutflykt och så möblera om i köket. Underbart mysigt men något svårt att hålla god min medan benet bultade betänkligt. (Benen på bilden tillhör icke mig utan TB)

Nu befinner jag mig dock i högläge (ja, alltså benet  inte jag då) och njuter av det faktum att det endast återstår en jobbedag denna vecka. Snart en välfrtjänt helg med andra ord. Här står det fest för TB (fredag) ppå programmet och det är ett likamedtecken med chaufförsuppdrag för mami, klassträff för moi på lördag (galet vad tiden går fort när man har roligt) och så Skånelandsresa för maken om söndag. Gabbe skall väl: 1. träna fotboll med sin M-station i trädgården 2. Träna golf på golfbanan. Lättroad med andra ord…..BTW…TB kom nyss hem från träningen med blod rinnande från sitt ena öra. Inte lätt att få stopp på det där kan jag meddela. Han hade visst sprungit in i avbytarbåset i jakt på en boll…..hoppsan, måste nog kolla upp den där arbetsmiljön kanske! Nåväl, mycket blod blir det. Han gjorde dock inte anspråk på att ersätta sin röda förlust med det Italienska guldet. Han verkar ha helt andra preferenser gällande dryck den killen…..

BTW 2, promenadkvinnan kände jag inte till innan. Om jag upplevs frånvarande från bloggen har jag förmodligen tvångsinlagts på S:t Lars alt S.t Sigfrid efter dagens lilla uppvisning.

Kram Mia

 

2 thoughts on “Traumatiserat mitt barn?

  1. Men du söta värld!!! Hur är det med dig nu då???
    Även om det verkligen inte finns nån, inte nån, som kan berätta saker som du på detta dråpliga vis, så är det ändå en uns av ironi ..;)
    Ja sorry, men jag undrar verkligen hur det är med dig????
    Stackare där!
    Dagens note to self: Inte balasera en cykel samtidigt som man rotar efter väskor.. eller;-)?
    Ha en fin fredag vännen!
    Kram Anna

    • Hihihi, tack raring. Helt ok….benet bultar så här dagen efter men jag kunde raka stakarna lite runtikring. Livsviktigt ju……Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *