Den kvinnligaste av dagar

Den årliga kvinnodagen. Årets enda eller? Internationell dessutom. Urbota fånigt om ni frågar rektorskan. (Precis som alla andra hitte-på-dagar som barndag, alla hjärtans dag, mors- och farsdag ja name it.) Jag  känner att alla dagar är mina dagar, precis som alla dagar är dina dagar oavsett om du är man eller kvinna, barn eller vuxen. Oavsett härkomst, hudfärg, sexuell läggning, specifika egenheter, religiös tillhörighet eller andra attribut. Oavsett intresseområde, yrke, fritidssysselsättning eller ålder. Att alla har rätt till alla dagar borde vara den mest självklara av alla utgångspunkter. Och ja, jag fattar varför det i praktiken har upprättats specifika dagar – jag anser bara att signalerna det sänder är kontraproduktivt mot det mest eftersträvansvärda, nämligen ALLAS LIKA VÄRDE!

”Kvinnor kan” hette en mässa här i vår Skärgårdsstad för några år sedan. Vilket urbota fånigt namn va? Varför skulle vi inte kunna? Vem i hela fridens namn gav sig själv rätten att implementera en motsatt utgångspunkt? Jag är född av en av de vackraste kvinnor jag vet här på jorden, nämligen min finaste mor Anita. Hon och pappa gav liv åt först två söner, sedan två döttrar. Inte någon gång under mitt 45 åriga liv har jag känt att mina bröder skulle ha varit mer betydelsefulla än mig och min syster. Inte någon endaste gång har min mor gett sken av att det finns saker som enbart skulle ankomma på mina bröder för att de är just bröder, dvs av manligt ursprung. Inte någon endaste gång har min mor försökt inleda mig i tron om att världen skulle vara annorlunda mot mig för att jag är det motsatta, dvs av kvinnligt ursprung. Nä, jag är inte feminist, inte något annat av titeln ”ist” heller för den delen. Jag förespråkar varken matriarkat eller patriarkat, lika lite som jag förespråkar titelism (om det finns något som heter det, men rätt många människor är rätt kåta på att sätta titlar på allt och alla). Jag är förvisso kvinna (helt uppenbart) och på senare år har det blivit väldigt mycket mer kvinna av mig pga av allt fluff och ludd som verkar har något med årsringar att göra, men…..I allra första hand är jag människa. Och jag förespråkar alla människors lika värde. För mig är det där lika självklart som god morgon, god middag och god kväll, om ni fattar vad jag menar. Jag förväntar mig respekt, ömsesidig välvilja, attityd, bemötande, möjligheter och gemenskap oavsett vad och det är på samma sätt jag går ut och möter världen.

041

Under mina 45 år under solen har jag aldrig, jag säger ALDRIG, känt mig annorlunda behandlad, förfördelad, kränkt, särbehandlad eller åsidosatt för att jag är just kvinna. Gudarna skall veta att livet minsann inte har varit lätt alla gånger. Jag har stött på hinder, gupp, utmaningar och nederlag precis som alla andra men aldrig, jag säger ALDRIG, har jag inbillat mig att det där skulle ha att göra med någon slags vedergällning för att jag är just kvinna. Min mor brukar säga att man ser det man vill se, att var och en blir salig på sin tro. Att livet blir det man gör det till och att goda handlingar alltid lönar sig i längden. Min mor brukar säga att världen är inte alltid snäll, att det inte finns någon rättvisa att utkräva av tillvaron, att hårt grått arbete är vägen till lycka och inre frid. Att det alltid börjar och slutar med dig själv. Dina val, din approach, ditt mod, din kraft och din vilja att vara aktivt deltagande i ditt eget liv. ”Sitt inte still i båten om du vill någonting”, har hon tjatat som ett mantra genom hela min uppväxt. Min mor är en klok kvinna, faktiskt den klokaste jag vet. Hennes utgångspunkt har alltid varit  att det handlar om vem du är och på vilket sätt du är du, inte vilket kön du föddes till. Du har ansvar att förvalta ditt liv på bästa sätt.

Jag skulle vilja säga att jag är nöjd med mitt sätt att vara Mia. Jag har valt att följa min livsdröm om att göra skillnad för människor, genom att tillsammans med Maria och Lasse starta och driva Svettpärlan. Som företagsledare har jag aldrig, jag säger ALDRIG, under mina snart 18 år blivit undanskuffad, särbehandlad eller kränkt för att jag är just kvinna. Jag skulle aldrig drömma om att ge sken av att det är skillnad på tjejer och killars möjligheter till god utbildning och fina framtidsutsikter. På  Svettpärlan pratar vi inte om vad tjejer kan och killar skall eller tvärtom. Vi utgår alltid från individen och dennes egenheter, önskemål och behov. Oavsett vad. Vi tycker det är självklart att fylla våra elever med trygghet, mod, harmoni, kraft och vilja att möta världen med god självkänsla och gott självförtroende. Att de skall förvänta sig respekt och välvilja för den de är, inte vilket kön de är födda till. Ty segregeringen i samhället, det dialektiska uppdelandet av män och kvinnor är något som ständigt är under luppen för att somliga väljer att belysa det där som ett problem. Jag skulle bara på detta sätt vilja upplysa samtiden om att inte alla upplever det där som just ett problem. Vi är en del som är rätt nöjda faktiskt. Sluta gör er till taleskvinnor/talesmän för mig! Just saying…. Detsamma skulle jag vilja upplysa samtliga som väljer att anlägga sitt eget, inte sällan starkt västerländska, perspektiv på hur kvinnor har det på andra ställen på vår jord. Varför denna övertro till vårt sätt att organisera liv och leverne? Varför tror ni att ni skall rädda dem  från förtryck och lägre status? Vill de överhuvudtaget bli räddade? Upplever de sig vara förtryckta och med lägre status? Vill de verkligen få sin tillvaro förändrad? Vem har frågat dem egentligen? Om de vill och behöver, go for it…..Om man inte vet, sluta upp att värdera, bedöma och döma deras världsbild, liv och leverne. Just saying…….again!

Vackraste vårdagen kom på besök och vårtecken efter vårtecken avlöste varandra. Vakna till solen som kittlar en på näsan, förmiddagspromenixen ackompanjerad av fågelkvitter, hyperaktivitet i den soldränkta myrstacken utanför tomten, Milou som gjorde sina bryggskutt, räfsan i handen och solglajjorna på näsan, grannens bin som surrar hemtrevligt, öppna altandörrar, sängkläder på vädring, fika på trappen och M-stationträning i trädgården. Och så värsta storstädningen på det. Såååå efterlängtat! Finaste svärmor på besök och en klippning av långhårig Gabriel, närbutikshandling och lite skoltrix. Vovvar som vandrar ut och in genom öppna dörrar och så ett underbart besök av lilla fröken Doris med familj. Nu puttrar en het cajungryta på spisen och till den serveras det ikväll penne till boysen och morots- och zucchinitagliatelle till mami. LIte skolfix skall förberedas och stryktvätten tas itu med, innan jag kryper ner bland nyvädrade sängkläder och gosiga vovvar. Hoppas ni alla har haft en ljuvligt påfyllande helg.

Dagens highlight: En supermysig skogstur och fika med familjen Ernestrand

Kram Mia

 

3 thoughts on “Den kvinnligaste av dagar

  1. Som vanligt ett helt underbart inlägg!!!!! Du är så attans klok kvinna!
    Äntligen en människa till som inte är fan av alla hitte-på-dagar (som ofta gynnar handeln o ingen annan…).
    En fråga till: heter mannen i Ernestrand-familjen Mats?? I så fall är det (kan vara, Ernestrand är väl inte jättevanligt) min gamla tekniker-klasskamrat från gymnasiet….
    Kramar J

    • Tack söta du…..Vad lika vi är. Jajamensan, Mats heter han. vad festligt att ni känner varandra. Doris som vi passade över julen är alltså deras vovve. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *