Det finns helt uppenbart olika sätt att närma sig undervisningen i skolans ämnen, vilket inte minst märks då man tar del av olika skolor/klassers/lärares beskrivningar av vad de gör hur och när. Ett ganska vanligt sätt är att låta faktainnehållet vara i fokus och då tenderar ämnets primära uppgift att bli ett  förmedlande av allmänbildning. Man bör absolut ställa sig frågan om just det kan tänkas stämma överens med huvudperspektivet i kursplanerna i Lgr11. Varmt välkomna till denna veckans Skolcool!

Kunskapssynen i Lgr11 förmedlar klart och tydligt att:

1. Skolämnen skall ses som intellektuella  redskap med vars hjälp elever skall lösa konkreta och realistiska problem/uppgifter

2. Kunskap är dels ett innehåll och dels ett verktyg

3. Kunskap innehåller ett antal komponenter, men kunskap i sig uppstår inte förrän dessa samverkar. Kursplanerna bygger på en slags lager på lager av just kunskapskomponenter – faktakunskaper, begreppslig kunskap, teorier, modeller. Exempelvis ett SO-ämne är först och främst ett verktyg för att analysera och förstå förhållanden samt skeenden i samhället och varje ämne innehåller sedan ett antal olika analysperspektiv som undervisningen ska ge eleverna förmågan att använda.

4. Eleverna ska, oavsett ämne, kunna använda och bearbeta ett specifikt ämnesinnehåll med hjälp av ett antal generella, intellektuella tankemönster. Undervisningen ska träna eleverna att tänka i vissa banor

5. Det centrala är att kunskap som verktyg innebär att verktyg har en funktion i en skapande process. Ett verktyg (i detta fall kunskap) är därmed ett hjälpmedel, inte en slutprodukt

Kunskap kan alltså aldrig reduceras till att innebära rabbla fakta, svara på faktafrågor eller reproducera det någon annan har skrivit eller berättat. Kunskap är istället närmast besläktat med ”kunskapande” – dvs att använda sin kunskap för att förklara, berätta, visa på, argumentera, generalisera, ta ställning. Och det där ställer ju krav både på oss i skolan att lägga upp kurser med intressanta uppgifter och ett frågeformat som faktiskt stödjer den kunskapssyn som gäller. Det ställer också krav på oss föräldrar att vi vet hur vi bäst kan stödja våra barns kunskapande och kunskapsutveckling genom att bland annat ställa rätt typ av frågor. Borta är den tiden då man förhörde glosor, kemiska beteckningar, blindkartor, årtal och annat helt rabbelmässigt. Det är ställt utom allt tvivel att eleverna behöver kunna ovanstående saker, för att sedan kunna kunskapa med dem. Visst är detta spännande! Nästa vecka tar Skolcool upp vad kunskapskraven egentligen säger och hur ni som föräldrar bäst kan hjälpa era barn.

Idag har våra elever i åk 2-3 fått lära sig mer om Judendomen. Genom en teater har de träffat på variabler som kippa, sabbat, Toraläsning, pergament, Synagoga, kosher mm. Eftersom de förra veckan mötte Kristendomen på samma sätt fanns det idag möjlighet att också göra små jämförelser. Nästa vecka närmar vi oss Islam innan de tillsammans kan kunskapa om de olika religionernas likheter och skillnader utifrån flera olika variabler. Vi läser alltså inte de olika religionerna var för sig och det handlar absolut inte om att kunna redogöra för var och en av dem, utan att förstå olika livsvärldar. Tack Camilla och Linda för en härlig upplevelse idag.

Torsdagen är gjord och jag har haft en galet hektisk dag idag – flera olika elevhändelser och säljare som jagat mig avigt och rätt. Väl på hemväg ringer syster yster och meddelar att mor Anita har blivit sjuk och behöver till sjukhuset. Hem och lämna Gabriel, sedan hämta mor och bums in till akuten med en mamma med bröstsmärtor. Tack och lov dök sedan ovannämnda syster upp och straxt innan mor skulle upp på EVA på övervak kunde jag köra hemåt.  Ett lätt snöfall förgyller just nu vår tillvaro och kvällen skall ägnas åt Taxi3uppdrag. Gissar att jag kommer att somna ovaggad ikväll. Kram Mia