Kramen om alla godingar

Är du en fysisk person som gillat närhet och kramar? Det är jag. Jag gillar att kramas, att klappa någons kind(låter väl urfånigt och så väldigt 1930 men ändå), pussa på pannan (hej tantvarning I know), hålla handen på någons axel, att stryka över ryggen. För mig är beröring en viktig del av min mellanmänsklighet, men jag hoppas jag är lyhörd nog att märka om någon inte alls trivs med det. Att bli omfamnad, stanna upp för en stund och bli kvar där i famnen. Att ta ett djupt andetag och bara finnas till där i omfamningen är för mig enormt befriande, påfyllande, kärleksfullt. Något jag anser att man inte kan göra för ofta. Stressen släpper sitt tag om en, andningen planar ut och hjärtslagen försöker korrelera sig med varandra. Visst är det vackert? Varför gör vi människor i allmänhet inte det oftare? Kramas alltså. Varför skall det krävas näst intill randen till ett sammanbrott eller en gråtattack för att vi ska våga öppna famnen?

Det är visst kramens dag idag. Jag vet inte om jag har kramats mer idag än andra dagar, men definitivt inte mindre i alla fall. Många av mina goa elever kramar mig då jag kommer i korridoren eller tittar in i klasserna eller hälsar på i matsalen eller….så även deras goa lärare. Jag säger det igen, jag kan ha världens allra bästa jobb och garanterat de bästa elever och medarbetare man kan önska sig. För övrigt har dagen idag handlat om mycket nervositet för den här mamin. TB har nämligen kört sin motorvägskörning samt gjort Risk2:an, dvs halkbanekörning. Det gick förstås galant och det var ju naturligtvis inte det jag oroade mig för egentligen – men att ha familjen ute i trafiken när vädret knappt kan anses som pålitligt, det är inte bra för kontrollneurotikern i mig. Nåväl, nu har vi käkat och kollar som bäst in fotbollen (Sverige vs Island). Ikväll är Taxi3 in charge på det sena kvällspasset. Jippie! Skickar härmed mina allra varmaste och mest kärleksfulla kramar om till er alla goa bloggisar. Ni vet väl om att ni är värdefulla för mig!!!!Kram Mia

7 thoughts on “Kramen om alla godingar

  1. Jag kramar inte alla människor. Vissa kramar jag, vissa kramar jag inte. Min bästa vän och jag, vi kramas aldrig! Ingen av oss är sådana, så det skulle bli jättekonstigt!
    Men Målaren vi anlitat ett par gånger, vi kramades sist han var klar här!
    Det låter förstås inte riktigt klokt, men vi klickar ordentligt och trivs väldigt bra ihop. Så när han var klar och skulle bära ut det sista då ställde han ner pallen och spackelspannen och gav mig en kram och sa tack 🙂
    Det kändes inte det minsta konstigt, så som sagt, det är olika från person till person!
    Du får en cyber-kram iaf 🙂

  2. Stora kramen kommer här vännen .
    Här hemma kramas vi ofta och släkt och vänner möts alltid av stora famnen.
    En hand på armen och ett tack ger jag ofta personer som hjälper mig ute i samhället och det uppskattas oftast och ett varmt leende tillbaka gör dagens ärende mycket lättsammare.
    Kram kram

  3. Hej Mia. Visst är kramar härliga. Jag är väldigt fysisk. Här hemma kramas vi många gånger var dag. En hand på en arm, en klapp på axeln m.m är sällan fel. Vem det än är. Tycker man snabbt ser vilka som inte gillar det. Tycker det är då härligt att mina 3 barn är likadana, vi kramas så fort vi ses <3 Här kommer en till dig 😉

    • Åh vad mysigt Marie, precis som här då. Jag gillar att omge mig med människor som kan visa sina känslor. Välkommen tillbaka hit. Kram Mia

  4. Jag är absolut ingen kram-människa… Självklart kan jag krama om vänner som jag inte träffar så ofta, och självklart familjen emellanåt. Men min stora dotter vill bara kramas och pussas heeela tiden och vill gärna sitta nära och mysa, Det tycker jag är jobbigt. Jag tycker hon kan skaffa pojkvän och lägga all den kärleken på i stället 😉
    Kram o ha en skön torsdag (jag kramas mer än gärna i skrift 😉 )

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *