Så är vi här igen. Nya tider, nya rön, nya idéer. Det som i förrgår var allena saliggörande, blev igår grus i maskineriet och måste genast åtgärdas idag. Al pronto! Nu! Det fattar vi väl. Gör om, gör rätt! Säg ja tack och amen till allt det våra politiker öser över oss. Ställtid noll! Kom igen då! Vem vill bli betraktad som en bakåtsträvare? Svart eller vitt – gråskalan är exkluderad. Är det verkligen så enkelt så att allt kan kategoriseras utan intervall i ”bra eller dåligt”, ”rätt eller fel”, ”ska göras eller ska göras inte”? Och hur trovärdig blir skolan när vi likt vindflöjlar förväntas följa politikers alla skrivbordsidéer? Varm välkommen än en gång till rektorskans Skolcoola hemlis…..

Jag minns en tid för inte så länge sedan då IUP:er, skriftliga omdömen och tidigare betyg skulle vara SVARET på frågan om hur skolan skall förbättras. Ja, det och ”disciplin och ordning” förstås – Björklunds favorituttryck så till den grad att man skulle kunna misstänka att det är hans mellannamn. Under förra läsåret poppade frågan om lärares arbetsbörda upp och man valde att tillsätta en utredning för att komma till rätta med ett allt större dignande administrativt omfång. Häromdagen valde regeringen att föregå sin egen utredare och föreslår förändringar kring skriftliga omdömen och IUP:er. Förslaget vill ta bort detta i de årskurser där man får betyg, dvs åk 6-9, och i åk 1-5 skall det endast ges 1ggr/läsår. Under våren läggs en proposition i ärendet och beslut förväntas tas före sommaren. Reglerna skall i så fall gälla from ht-13.

Björklund och Reinfeldt, vilka killar! Bara sådär liksom. Poff, var inte IUP och skriftliga omdömen så bra eller viktiga längre. Ingen kan klandra dem för att ligga på latsidan då det gäller skolpolitiken i alla fall. I sällan skådad takt sker det ganska omvälvande förändringar för oss som är satta att genomföra och gestalta skolpolitiken i praktiken. Men oroa er icke kära föräldrar, ty jag vet att era barns lärare kan och vet. De både kunde och visste långt innan alla krav på IUP:er och skriftliga omdömen. Jag skulle vilja påstå att vi i alla tider har sysslat just med elever, individer, kunskap, lärande och utveckling av dessa ting i skolans värld. Att berätta hur varje barn ligger till i jämförelse med uppsatta mål och kriterier har vi sysslat med sedan jag började verka i skolans värld 1992 och jag vågar gissa att det även gjordes innan dess. Innan Spelhärskarna bestämde sig för att införa de eminenta verktygen IUP och skriftliga omdömen, vilka  jag egentligen gillar och skattar ganska högt. Verktygen alltså, inte Spelhärskarna.

Skolpolitik har tyvärr mycket lite att göra med verkligheten ute i nationens skolor. Tyvärr!  Jag tror att utspelet med slopandet av IUP och skriftliga omdömen inte alls är en slump eller något nyligen påkommet. Tvärtom. Jag tror att det är ett lockbete, ett sätt att dupera sina motståndare (dvs vi som är verksamma ute i skolorna), att vilseleda. ”Låtsas-tyck-synd-om-lärarna” och bort med saker man lätt kan avvara. Politik som ett spel för galleriet, där tjänstemän på skolkontor och ute på skolor endast är satta att genomföra Spelhärskarens idéer. Hans/hennes/hens önskan blir vår lag. Och vi ska le och tacka, bocka och niga för att något i vår gigantiskt administrativa oformliga massa plockas bort. För att sedan bli varse…..Varse om att vips slänger Spelhäskaren in ett nytt kort i leken. ”Betyg från åk 4”. Som ett stort ”Hahahahaha…där fick ni….”Man behöver liksom inte vara Einstein eller inte ens politiker för att genomskåda detta. Att allt liksom var noga iscensatt av Spelhärskaren. Det man förlorar på gungorna, måste man ju ta igen på karusellerna. Så synd…..så enormt synd att det alltid är tredje part (dvs ni föräldrar och era barn, våra elever) som alltid är de stora förlorarna i skolpolitiken. Eleven i centrum är nog den största floskel som någonsin har formulerats av Spelhäskaren. Åh, BTW  Idag sade sig Spelhärskaren vilja ha betyg från åk 3, fler nationella prov och utökad undervisningstid i svenska, engelska och matematik. Tja, varför inte liksom. Man upphör ju snart att förvånas!

Torsdag mina vänner och sportlovet är bara en jobbedag bort. Puh! Idag är rektorskans allmäntillstånd markant mycket bättre. Tack, tack, tack, tack, tack…för det. Nu hemgång efter mycket intensiva dagar. Ikväll ska jag göra ett nytt försök till soffhäng. Jag har nämligen misslyckats de senaste 4 kvällarna. Och på tal om Spelhäskare – har ni inte sett filmen ”Hunger Games”  gör det. Fruktansvärt, hemskt, skrämmande, avskyvärd.

Kram Mia

Men inget deppinlägg idag. Jag är vid hyfsat gott mod, trots allt. Ty delad influensa är dubbel…..eh, influensa eller? Man kan tro det i alla fall. Jag är ju liksom inte ensam om att vara sjuk och klen (eller sjuk i alla fall. Det kanske bara är jag som är klen). Många elever ligger hemma, några kollegor likaså och här på hemmaplan så snorvlar vi ikapp.  Man hör människor i sin omgivning prata om både en och två och tre sjukveckor. Själv är jag på dag 6. Status: feberfri, men väldigt långt till normal standard.

Måndagen innebar jobb, möten och så en mysig lunchdejt med Storkusinen (se bilden ovan). Vi lunchade länge, pratade och bubblade i munnen på varandra. Helt klart en skön påfyllnad till energidepån. Tack snälla PK! Lång dag på jobbet, kort mellanlandning på hemmaplan för att sedan köra kvällsmöte. Kreativt och bra. Och sen bokstavligen däckade jag i soffan vid hemkomst.

Idag har jag fortsatt mötesracet, diskat lite över lunchen (maken for till sin ryggdoktor), svarat på ett ganska provokativt mail och sorterat papper. Syster Yster tog Gabriel med sig hem och jag hämtade en lycklig kille vid 17. Tack söta Sis. Lite käk och nu samlar jag kraft framför brasan. Status: Bättre i delar av allmäntillståndet, men det har tillstött lite oroväckande heshet och smärta i hals samt ner i bröstet. Vid maten hade jag märkbart svårt att svälja och jag låter så där andfådd när jag andas. Förra gången var detta trakerit (eller vad det heter)- en inflammation i luftstrupe/struplock. Högst otrevlig upplevelse. Jag avstår gärna en repris av den. Avvaktar morgondagen och hoppas att det är försvunnet. Annars blir det farbror doktorn. Bortsett från ett Taxi3 uppdrag så kommer jag att gosa soffan hela kvällen.

Och sen denna goa sängen….

Kram Mia

Sex gånger alltså. Ja, inte sex gånger sex för att det blir 36, det vet jag. Och sex gånger sex i en helt annan betydelse har jag ingen aning om vad det kan tänkas bli. Jag tänker förstås på sex gånger träning – eller kanske ännu tydligare, träning sex gånger. Skulle man kunna säga att träning utförd sex gånger är en vana? Det vore nämligen förnämligt eftersom jag vid nyår bestämde mig för att skapa just en ny vana kring träning. Efter två år av power walks 4 gånger i veckan och lite sporadiska perioder av något som skulle kunna kategoriseras som blandade löpturer, tänkte jag att det var dags att ta träningen till en ny nivå. Mitt nya upplägg skulle vara att löpträna 1ggr/vecka året runt (ja, och så lite power walks förstås), dock löpning minst en gång i veckan för att hitta kontinuitet i den träningen.

Och allt handlar ju om att skapa och återskapa de goda vanorna, det vet man ju.  Det är av den anledningen jag undrar om sex gånger skulle kunna anses som en vana. Jag har nämligen lyckats med konststycket årets sex första veckor – alltså minst en löprunda/vecka. Inte långt. Inte länge. Och framförallt inte snabbt. Men ändå, något annat än power walks i alla fall. Och så dyker då förkylningen/influensan from hell upp och ansätter mig. Grrrrr….Trots att vecka 7 består av just 7 dagar och ingen kan anses som påbörjad ännu, misströstar jag. Skiträdd är jag också. För det ser nämligen inte alls ljust ut för någon löptur vecka 7. Det ser inte ljust ut alls för något mer än sängen, jobbet, soffan och så sängen igen. Precis varenda litet del av kroppen känns öm och förstadiet till mjölksyra uppstår i samma veva som jag svänger benen över sängkanten. Idag svimmade jag nästan i köket då jag skulle snyta mig. Hur är det möjligt? Jag som var på g. Jag vill inte bli en ”tappad sug” nu. Kroppen längtar efter en löptur. Eller nej, det var ljug…..kroppen samspelar inte på något sätt, men hjärnan vill så gärna.  Nja, det kan vara ljug det med. Hjärnan förser mig mest med fantastiska bilder av glass i lass. Är det förnuftet då? Då blir man ju orolig ”pau riktit”. Eller känslan? Känslan kan vara en het kandidat. Känslan av att göra det jag har bestämt mig för att göra. Det kan också vara vanan i sig. Vanan som vill bli bejakad och återskapad. Trygghetsnarkomanen i mig som lutar sig mot uppsatt schema och planering. Och trots att förnuftet säger till mig att om det inte blir vecka 7 så blir det vecka 8 och då kan vecka 7 anses som undantaget som bekräftade regeln (vanan), så både misströstar och gnäller jag…….Jag är ju just en snygg blogginspiratör jag…..

Nä, jag drar väl filten om kroppen, kryper upp i soffan och gömmer mig bakom mina solglajjor (nänä, ingen sol i vår Blekingska Happyvardag, men väl en rektorska som är mycket ljuskänslig). Och jag vet att det finns dem som har det så mycket värre än en influensa. Imorgon lovar jag att anta en mer positiv grundton. Kram Mia

…..det kan väl aldrig kännas riktigt bra egentligen, eller? Inte nog med att man ska behöva känna sig som ”Kreti och Pleti”- en i mängden av en sällan skådad anonym och oformlig barbapappasörja. Nej, dessutom dyker samma ”flyer”, där jag blir tilltalad genom namnet på min yngsta son, upp två gånger i samma posthög så att säga. Och kanske skulle jag känna mig hedrad eller ”extra- intressant -vårdnadshavare” eller…..Men se den här rektorskan gillar inte alls att bli behandlad som en mängden. Inte heller uppskattar hon en opersonlig inbjudan med ett tappert försök att vara personlig. Jag har inte mycket till övers för försäljare som kontaktar mig (sorry, inget personligt menat till dem av er som sysslar med sådant). Det JAG är intresserad av, det kollar JAG upp. JAG tar kontakt med det JAG behöver eller vill ha. JAG har nogsamt utvalda personer som JAG löser saker tillsammans med. Och JAG är verkligen inte den ombytliga sorten så…..man göre sig liksom icke besväret.

Ja, jag vet……Jag är ”special indeed”, jag vet. Ego är jag också. Och dåligt tålamod har jag dessutom med påflugenhet och människor som saknar stil och finess i kommunikation. Gällande gårdagens ”flyer” så kan man säga att: A. vi bor i en liten skärgårdsstad B. Vi har ett ganska ovanligt efternamn C. Mitt eget namn figurerar inte sällan i skolsammanhang och jag äger samt driver en av stadens allra första friskolor. Att då bli inbjuden, i egenskap av målsman till GB, till Öppet Hus på en annan skola (inte hans geografiska hemskola och dessutom har vi ju redan valt Svettpärlan samt börjat på den i åk F redan) kändes något skrattretande, fånigt. Jag är ganska säker på att de skulle kunnat använda pengarna till något betydligt bättre. Och BTW…..”Bäst i Blekinge”. På massutskick, eller vad?

Om ni tycker jag verkar grinig så är det ”the man flu” som har däckat mig och gjort mig lite kinkig. Jag vet inte för vilken gång i ordningen detta läsår jag är krasslig. Hur kan man vara så klen? Kurerar mig så gott det går med varm choklad, Ploppstrutar, Vicks Sinex och halstabletter. Och så brasmyset förstås. Hoppas innerligt att jag INTE smittar övriga familjemedlemmar. Ikväll får boysen ”himma-pizza” och själv äter jag lite het gulasch. Tänk om man kunde få vakna frisk imorgon…..

Kram Mia

Alltså jag har världens bästa programidé, tror jag. Igårkväll var jag på klädparty (House of Lola) hos bästisMaria och det var fantastiskt mysigt. Försäljerskan Madde var bara helt perfekt i sin roll- inspirerande, kunnig och lagom coachande. Det där gillade jag verkligen, trots att jag fick lägga mig i värdinnans säng en stund när snuvan och huvudvärken satte in som värst. Ett perfekt sätt att shoppa. Och att umgås över lite mat och vin. Härligt! När det gäller mat är ju också ”Halv åtta hos mig” underbart skoj att kolla på. Så mycket inspiration. Så jag tänkte att om man gör en kombo av dessa, vad blir det då? Tanken slog mig då jag kikade runt i bästisMarias garderob och hittade en tunika som jag verkligen gillar väldigt mycket. Och som tur väl hon var färdig med. Så jag tänkte som så:

X antal människor deltager och de bör ju hålla sig något i närheten av varandras storlekar. Man träffas hemma hos varandra och man botaniserar varandras garderober (ja, det kan förstås också vara inredningsdetaljer eller husgeråd eller….Och då har nog inte storleken på personerna någon större betydelse precis). Värdinnan/värden försöker efter bästa förmåga sälja av så mycket som möjligt och den som dragit in mest pengar vinner. Mer pengar! Vilken win-win situation alltså…..Bli av med saker, skapa utrymme, få pengar (åtminstone det man sålt för) och skapa nytt köputrymme. Har du tur vinner du dessutom en extra slant. Det skulle väl kunna bli riktigt innovativt och spännande, eller vad säger ni?Jag är på i alla fall…..

Äntligen fredag. Jag snorar och hostar och nyser. Nackhåret står rakt ut (känns det som) och mina ögon har väldigt svårt att hålla sig öppna. Har ändå varit på jobbet en sväng – väldigt många elever sjuka. Tidig hemgång, handling och så krasch framför brasan. Nu ska jag snart preppa kvällens texmexbuffé och sedan se Stefan Holm/Katarina Mazette gå till final (eller är det semifinal) i På Spåret. Och om ni undrar om jag shoppade något på klädpartyt eller om jag bara vittjade Marias garderob, så kan jag upplysa om att jag gjorde båda delarna. Snygga randiga byxor, en tröja och en påsväska. (Se bilderna ovan, vilka förstås är lånade från HoL hemsida. Kolla gärna där…). Och så en perfekt lila tunika. Jag är väääälidgt nöjd. Tack söta Maria för ett alltid lika perfekt värdskap. Happy friday folket…..Kram Mia

Så här i influensatider och mitt bland alla mysiga baskilusker är frågan inte bara väldigt aktuell, utan också högst berättigad. För visst är det en grannlaga uppgift att sådär på morgonkvisten snabbt avgöra huruvida ens barn (eller en själv) är sjuk nog att stanna hemma eller frisk nog att gå till skolan/jobbet. Är det ok att ta en tablett och pröva? Eller ska man ta det säkra före det osäkra och stanna hemma? Varmt välkommen till veckans skolcool hemlis, så här resonerar rektorskan i alla fall…..

Det finns vissa sjukdomar som är big nono……Magsjuka, diarré eller kräkningar/illamående  – tag alltid det säkra före det osäkra och stanna hemma. Om inte annat för att det verkligen är hemskt för både andra och en själv om man inte hinner i tid till närmaste toalett. Feber, 38 grader och uppåt, bör kureras på hemmaplan. En förkylning kan ju hålla i sig jättelänge och man mår oftast bra av att vara uppe – då måste allmäntillståndet beaktas. Det stora bekymret är väl egentligen alla andra man råkar smitta om man går till skolan/jobbet med en ilsken förkylning. Note to self……stämmer på mig idag!

När det kommer till att missa saker i skolan så är det en självklarhet. Det är förstås helt omöjligt att återskapa alla processer som händer under en dag, men……kunskaper, färdigheter och processer är ständigt återkommande ting under grundskolans 10 år och det innebär att man träffar på saker om och om igen. Är man sjuk behöver både kropp och själ och hjärna vila. Fokus är på att ta hand om sig och bli frisk, det andra sköter vi i skolan sen.

Svärmors hand var så illa bruten att det måste till en handkirurg på måndag för att rädda den. Stackare….Själv har jag plötsligen blivit genomförkyld, men jag rådgjorde snabbt med mig själv imorse, tog en tablett och provade. Det funkade! Nu ligger jag i soffan och samlar kraft till kvällens mysiga klädparty hos bästisMaria. En tablett och även det kommer att funka -det vet jag. Bilderna kommer från vårt tema – en avreseplan samt djuren på Savannen. Så himla mysigt! Hoppas ni har en skön kväll! Kram Mia

….vad sägs om det kanske? När söndagen alltid har en tendens att intecknas av diverse ting får man se sig om efter nya möjligheter. Vårt val föll på veckans mittpunkt, onsdag eller lillördag om ni så vill. Den enda dag som TB är helt träningsledig och eftersom den killen inte har något körkort ännu, sammanfaller därmed veckans vilodag med övriga familjens. Inklusive Taxi3. Just idag känns det helt underbart skönt!

Det snurrar på snabbt nu. Ett ”hjälp” blandas med ett stort härligt ”puh”. Massvis att göra på jobbet (tema, PU-samtal och en massa andra projekt), en intensiv träningsperiod och så ljuset. Ljuset som gör att man äntligen längtar ut igen. Ljuset och fågelkvittret och nästan barmarken. Idag for jag från jobbet vid 15 och hann ut på en härlig powerwalk med Milou. Därmed blev det ett litet bidrag till km-jakten. Tyvärr skubbar jag vårt gemensamma funktionella pass ikväll, men enda kvällen utan körningar vill jag verkligen spendera hemma i lugn och ro, med myskostym på och så landskampen förstås. Go Sweden! Bra jobbat alla ni andra som kommer att vara där…..

Uppdatering: Så långt hann jag på inlägget innan den friden var ett minne blott. Ett telefonsamtal och en stackars svärmor som trillat ute på altanen. Trillat så illa att hela armen bara hängde. Att halka på trätrall bärandes på ved är inte bra….inte bra alls. Så numera spenderar vi kvällen på akuten i avvaktan på eventuell operation eller behandling. Så surt för fina Eva, som har en longstay i Portugal inbokad, då hon går i pension, dvs vääääldigt snart. På återhörande….

Kram Mia

En måndagsmorgon kan ju vara trött och grå och väldigt långtråkig. Eller också kan den ju vara alldeles ….alldeles underbart kreativ och rolig. Jag vet inte hur den är hos er, men på Svettpärlan drog vi igång Uppdrag Världen idag. Långt ifrån torsdag och rektorskans skolcoola hemlisar, men ändå….Varmt välkomna till vår härligt galna värld!

Eleverna fick direkt på morgonen sina pass och  sina boardingcard, fick gå igenom metalldetektorn (och hoppsan där fastnade några som Ola placerat ut grejer på, utan deras vetskap. Hihihi)  och sedan hitta sina sittplatser i ”flygplanet” – 3 platser i rad på ena sidan och två på den andra. Captain Mats with his crew dök sedan upp och på sedvanligt sätt hälsades alla välkomna på olika språk, security check genomfördes och information delgavs kring denna två-veckorstripp. Plötsligt dök en mycket förvirrad dam upp med högst olämpligt resesällskap iform av en orm och lite andra härliga djur. Lite turmultartat innan vi fick ut henne men sedan….sedan var vi redo för take off. Väl framme vid första anhalten fick eleverna leta sig vidare till just sin gate och där väntade det första uppdraget.

Det borde minsann vara lag på att man måste ha roligt på jobbet. Vilka fantastiska medarbetare jag har! Grymt imponerad och mäkta stolt är jag. Våra stora elever spelade med på bästa sätt och våra yngre var helt betagna av stundens allvar. Gabriel berättade i flasett på vägen hem kring dagens upplevelser. Deras första uppdrag var om djur på olika platser i världen, kopplat till djurparker och Zoo. Lovely! Han längtar redan till imorgon….

För egen del har jag också hunnit med styrelsestrategiarbete (ja, vi driver ju Svettpärlan som ett bolag varför mycket av våra långsiktiga strategier och mål skall trimmas här.), lunch och två PU-samtal. Underbart mysigt att få sitta ner en stund med var och en av mina medarbetare och i år pratar vi kring bemötande, måluppfyllelse, vad som är svårt/jobbigt just nu samt individens egen arbetssituation. Imorgon har jag tre nya samtal – varmt välkomna!Handlingen på vägen hem och sedan lite matprepp innan vi ska fara på träning (TB) och till simhallen (mami och Gabriel). G issar att vi kommer att somna väldigt enkelt ikväll.

Kram Mia

Inte rosa fluff, glam eller mello, tro för guds skull inte att jag ändrade mig i sista sekund. Men väl en överraskningsfest för kompisJanne, vilken skulle visa sig bli en riktig fullträff. Och trots en del knepiga situationer de senaste veckorna så anade han inte. 40-åringen firade med släkten i fredags och trodde sedan att han och frugan (Malin) skulle göra något på tu man hand. Ett lätt stressat kontrollfreak trodde först att det var Polenkryssning på g, men när de första gästerna dök upp chansade han på Mellofesten för dem ihop. Så kom vi alla som på ett pärlband och plötsligt stod han där med 34 gäster runt sig i sitt hem. Snabbt hjälptes vi åt fram med bord och stolar, duka och fram med mat och dryck och vips var festen igång. Jag har nog sällan skådat en huvudperson med större leende på sina läppar. Det festliga var att han hade sagt till Malin precis då han kom ut ur duschen: Det roligaste hade varit att dra ihop kompisgänget! Och fest blev det. En sagolik fest! Skål och tjo och tjim. Prat och bubbel, skratt och gamla minnen. Och det var många festprissar där – många som var kungar inatt. Undra om de också är kungar idag? Hehehehe…..skulle tippa på att det finns några som har abdikerat.

Sovmorgon och sedan vaknade jag av att solen kittlade mig på näsan. Minus 10 grader på utsidan och gigantiskt vackert. Söndagen har inneburit min traditionsenliga städning – vaknade något på avigsidan, men efter att ha farit runt med dammvippa, skurmedel och mopp så var jag på strålande humör igen. Städning har alltid den effekten på mig….Tvätt och strykning, lite stamcellsdiskussioner kring TB´s naturkunskapsarbete och så lite jobbförberedelser för mig. Huset doftade plötsligt väldigt gott av liljekonvalj, Grumme och nybakade muffins. På eftermiddagen kom finaste Helle med Neo och Nelly hit för lek och kompishäng – perfekt en söndag som denna. Ikväll har TB träning och vi andra åker med för lite aktivitet – det är nämligen inomhus. Kram Mia

(Foto lånat från http://www.bltsydostran.se/kultur_och_noje/melodifestivalen-2013(3590411).gm

Rektorskan har inget förhållande till schlagerfester what so ever. Jag säger vänligt men bestämt: Tack, men nej tack. Och tackom och lovom har jag heller ingen dotter som tvingar mig att uppbringa engagemang. (Men du har ju söner, som en pappa sa på skolan, så du får väl åka på Sweden Rock. Skulle verkligen inte tro det? Big nono! Men nämn en idrottsplats och vi har säkert varit där…). Inget rosa. Inget fluff. Inget trallande. Inget ylande. Ingen fjäderboa. Ingen efterfest. Och absolut inget tv-tittande på eländet. Tack, men nej tack. För familjen Happyvardag går lördagen  som vanligt i idrottandets tecken. Tidig morgonpromenad för mami, lördagskneg för TB. Fotbollsturnering för Gabriel, matchträning för TB. Och så lördagsmys på det. Som motpol till det rosa och glammiga står alltså blåvitt, idrottsarenor och svett. Funkar fint för oss.

BTW…..gårdagens vår blev under natten vinter igen. Vaknade till ett snötäckt landskap och med snöflingor som disktrasor nerdansandes genom luften. Det är så olika. Skrev jag inte igår att det förmodligen skulle bli både två och flera bakslag? Hur eller hur, detta var åtminstone bakslag nummer 1. Ha det bäst finingar! Se ya…..Kram Mia