”Så är vi här igen……” Nynnar låten och i mitt huvud spelas filmen om mitt liv. Minnen väcks till liv, känslor likaså…Var det Marie Fredriksson? Eller Eva Dahlgren? Blir lite osäker…Får nog leta fram alla mina gamla LP:skivor. Vilken nostalgitripp det skulle bli…

Vad jag menar med att vara här igen är förstås mitt i leklivet med en snart 6-åring. Gabriel älskar att leka – inom- som utomhus, ensam likväl som med vuxen eller kompis. Han har fantasi som få och han rolleker med sig själv så att man nästan misstänker en lätt liten släng av schizofreni. Men han vill INTE leka hemma hos någon kompis (bara Mickan förstås) – att alla kompisar är välkomna hem till oss är liksom självklart. Det är som att vrida tillbaka klockan 10 år i tiden – en högst märklig känsla!

Happy lillördag här i Blekinge. Jobb till 14 och sedan hem med Gabriel och kompisSimon. En härligt intensiv eftermiddag med lek, film, fika och massor av utebus (fotboll, studsmatta, gömme…) När Simon for hem vid 17.30 lagades det wok till paranteserna och pasta med köttgryta till TB. Gabriel överraskade med att äta en hel tallrik med pastaskruvar. Wow, liksom, men icke en min utåt från vår sida. Nu är det soffhäng efter kvällsbadet och ikväll lär vi knoppa in tidigt. Kanske, men bara kanske (man vågar ju inte ropa hej ännu) är vi tillbaka i rätt rytm.

Sussigull på er vänner….Kram Mia

Kommer ni ihåg den? Känslan som uppstod när det var dags att ha prov, läxförhör, redovisa, lämna ifrån sig ett arbete? Stressen och pressen och ”kanske kan jag göra lite till”. Tårar och oro och den lååånga väntan på att få sitt resultat. Hugaligen! Fenomenet ”den stora provskräcken” har en tendens att fastna på oss duktiga flickor – rätt orättvist egentligen, men ändå sant. En del drabbas hårdare än andra och hos en del märks det absolut mer tydligt än hos andra. Och ja, jag var både duktig flicka och fast i provskräcksträsket. Detta till trots har jag ALLTID älskat skolan….

Just nu pågår nationella prov runt om i Sverige. I årskurs 3 görs dessa i matte och svenska under vårterminen (ej specifika datum). Matte, svenska och engelska är det som gäller för årskurs 6 och här har vi numera klarat oss igenom svenskan och matten. För årskurs 9 handlar det om matte, svenska, engelska och NO. På vår skola gör vi dessutom de icke-obligatoriska i tyska/franska. Vi är klara med svenska och NO, för att på torsdag påbörja engelskan. Och ja, vi har en del elever med den stora provskräcken…

Det tvistas en del kring hur dessa elever ska hanteras. Ska man göra individuella överenskommleser och underlätta det man kan (tycker en del) eller ska man bara lära dem att prov är livet och fixa det (tycker några andra). Själv anser jag det extremt svårt att generalisera, utan måste avgöras från fall till fall. Det viktigaste är nog att avdramatisera även här och försöka övertyga sina barn om att livet inte går under för att man misslyckas på ett prov eller en redovisning. Tvärtom kan dessa misslyckanden vara vägvisare för kommande framgångar. Och precis som Carolina Klüft säger: man får inte vara rädd för att förlora, ty då kommer man heller inte att vinna.

När det gäller nationella prov försöker vi få våra elever att förstå att detta inte alls ska anses som några examensprov, utan bara ett i mängden av alla redovisningstillfällen. Ty när betygen sedan sätts (åk 9 i år) så är det en total sammanvägning av allt eleven har visat. Att bemästra den stora provskräcken måste sedan varje enskild individ lära sig att göra. Här kan vi vara behjälpliga och via pepp och samtal försöka ge dem rätt verktyg för detta. Att plocka bort prov- och redovisningstillfällen löser nämligen ingenting på sikt.

Tisdag och dags för en ny skolcool – den första efter semestern. Skoj! Gårdagen var intensiv och inatt har jag sovit som en stock. Vaknade med kudden i hela ansiktet, men har haft en riktigt bra arbetsdag. Inte heller denna vecka hade jag mycket eget på to-do-listan utan mest fokus på att rodda och reda i det som hänt under semestern samt nytt som kommer upp. Mycket tid ägnas helt klart åt att ”bädda snyggt” inför kommande läsår. Eftermiddagen har ägnats åt stryktvätten och administration på hemmaplan. Även en kort promenad hanns med. Lovely! Nu ska det lagas middag och som ni tidigare läst innebär det en hel del kastruller och därmed disk efter. Har jag nämnt att jag INTE har någon diskmaskin, utan föredrar att diska förhand. Den här konstiga rektorskan tycker nämligen att det är högst avkopplande att plaska i vattnet, diska, torka och städa upp köket efter.

Imorgon är det lillördag…visst är det härligt! Kram Mia

Barn och mat och föräldraskap. Få saker kan trigga igång rektorskan som mina barns förhållningssätt till mat och dryck. Fast att jag rent förnuftsmässigt vet hur jag INTE bör göra, så likt förbaskat är jag där med piskor och morötter eller om du så föredrar hot och konsekvenser och ultimatum. För vad tusan gör man när barn inte vill eller kan äta? Den som kan följa rådet som ges i nya numret av tidningen mama, nämligen att enbart ge vatten mellan måltiderna även om barnet inte ätit någonting…den ni! Ja, inte kan jag säga att den är beundransvärd, ty jag anser att det är helt fel metod. För övrigt misstänker jag att en människa som ger ett råd som det inte har levt tillsammans med en matvägrare – men det är min högst personliga reflektion.

TB har egentligen matvägrat från det att jag slutade amma honom vid 11-månaders ålder. Han har haft ofantligt många idéer kring mat och ja, jag vet var de kommer ifrån. Rektorskan själv har haft diverse olika matfobier ända sedan barnsben, så man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att jag har överfört en hel del på mina pojkar. Högst omedvetet, men ändå…Sakta men säkert har TB ökat sin repetoar och jag hade aldrig vågat ha det tålamodet om det inte var för en viss dietists skull.

Men Gabriel han har nästan alltid ätit mer normalt, men visst är mat förknippat med många idéer även för honom. Man kan inte föra en kamp mot honom, då låser han sig fullständigt, och ändå var det precis där vi hamnade under semestern. Egentligen började detta flera veckor tidigare och det tydligaste uttrycket var hans approach på förskolan. Jag tror att han inte alls trivs med att andra barn tittar på honom när han äter eller för guds skull kommenterar vad han äter eller inte. Han slutade helt vilja ha något överhuvudtaget och detta följde med oss över Atlanten. Lätt stresspåslag och de första dagarna (läs dryga veckan) blev därför oerhört destruktiva. Vad jag än lockade med, hotade med eller bönade om så gick det inte. Jag såg hur han led – hörde honom fråga oroligt om vad han skulle vara tvungen att äta nästa dag. Och mitt hjärtat höll på att gå i bitar….

Så back to basic, helt enkelt. Maken och jag pratade igenom vår approach och sedan satsade vi på det positiva. Satsade på att avdramatisera situationerna kring mat och helt enkelt låtsades som om det kvittade oss lika ifall han åt eller inte. Vi slutade fråga om det var gott (han kanske inte alls tycker att någonting är speciellt gott) och istället frågade om han var mätt. Mätt Gabriel, då sade vi oss vara nöjda. Vi sa att man absolut fick ta smakportion och fick lämna om man inte ville ha mer. Vi slutade fokusera på honom och hans mat och matintag vid matbordet och istället pratade vi om ditten och datten och involverade honom. Fram med små pytte portioner och överdriva lycka när han ätit upp det som låg på tallriken. INTE LÄTT, mina vänner. Att uppbåda kraft att styra undan sin egen frustration. Att ta det lugnt och försiktigt. Att våga tro, när det känns som om det inte alls blir några ens små framsteg.

Men så vände det plötsligt! Plötsligt vågade han prova igen. Plötsligt vågade han gilla mat. Plötsligt spred sig friden. Semesterns sista vecka funkade så bra och detta tig vi med oss hem i happyvardag. På förskolan har han ätit varje dag (åtminstone vissa komponenter av varje lunch)noch så även hemma. I lördags bad han om ris, kyckling och currysås och inte för att jag hyste några fantastiska förhoppningar men….Han åt och åt och åt. Smackade och sa att det smakade fint och luktade gott. Och då mina vänner, då får man passa sig för vad man säger. Men jag väljer nu att njuta av det som fungerar. Vet med mig att det kommer att komma många matgupp på vägen, men att det går att hitta tillbaka. Med glädje och överseende och en stor portion tålamod.

Så med en egen historia kring matfobier och två söner med sina, ja då serverar jag verkligen inte bara vatten mellan (icke intagna) måltider. Självklart får inte mina barn äta vad som helst närsomhelst utan att fråga om lov. Men precis som dietisten säger: Bättre att bryta en matvägran med en kanelbulle till frulle, än att skapa en negativ trend och bugg för livet kring maten. Därmed förstår ni nog varför det oftast lagas många rätter till en och samma måltid här hos oss. Bilden ovan är från i lördags då det tillreddes kyckling, ris och curry, samt kycklingspett med sallad till mig, tacoköttfärs till lunch på söndagen och pepparbiff/nötfärsbiff till de stora grabbarna. Lägg därtill vitlöksmör, pepparsås och lite småplock. Och nej, jag tycker inte det är jobbigt…Gilla läget, gillalalala läget…

Måndagen på jobbet försvann av bara farten och nu softar vi på hemmaplan på eftermiddagen. Ikväll håller jag föredrag om det nya betygssystemet och TB har hemmamatch. Och vips säger vi väl godnatt….Kram Mia

Jag har fått min dröm uppfylld och jag dedikerar mitt JÄTTETACK till Mirakelmamman, som har tagit med mig här i denna portal. Många är det tankar jag närt om att flytta från mama, men liksom inte hittat rätt i tanken. Och då dök du upp…med ett fantastiskt erbjudande. Jag är stolt och smickrad och så himla Happy!

Rektorskan är en 40+ kvinna som älskar vardagen och allt som hör den till. Hennes happyvardag innehåller make (Mats), söner (TB född 96 och Gabriel född 06), le dog (Milou född 06) och en villa (i funkis-möter-shabby chic- stil) i den blekingska skärgården. På dagarna samlas vi kring rektorskans egen skola Svettpärlan (friskola som jag startade tillsammans med två kollegor 1998), där maken är le chef, TB går i åk 9 och Gabriel ska börja till hösten (går på förskolan tvärs över vägen). Fritiden ägnas åt fotboll, golf, läsning och hemmamys.

I bloggen happyvardag avhandlas allt mellan himmel och jord – glimtar ur vår livsvärld, skolcoola hemlisar, drömmar och känslor och djupdykningar i det som fascinerar mig just för tillfället. Jag älskar att läsa kommentarer och brukar flitigt dela med mig av just detta hos andra. Varmt välkommen hit och hoppas du tittar in igen…

Kram Mia