”Så de sär, så de sär….”

…har jag för mig att min mormor gärna sa. Precis som en replik i nÃ¥gon gammal film, vilken jag tyvärr inte minns namnet pÃ¥ just nu. SÃ¥ är det för mig ibland…kan erinnra mig fragment av minnen men inte lyckas placera dem rätt fullt ut. NÃ¥väl, det var ju inte det jag skulle skriva om ändÃ¥ sÃ¥….Jag släpper den pucken rakt av.

Denna helg har mina tre favoritpojkar (den fjärde, dvs Le dog, har varit pÃ¥ hundpensionatet därav bara tre. Dessutom har han inte sÃ¥ bra sprÃ¥k sÃ¥ det kanske varken gjorde till eller ifrÃ¥n egentligen) gjort sitt för att förgylla tillvaron samt kittla skrattmusklerna pÃ¥ denna rektorskan. Jag tror dock inte att de hade det som baktanke dÃ¥ de öppnade munnen och lät vad som helst (hrm…) slippa ut. Eller vad sägs om följande:

1. Efter gräsklipp och allmänt fix och don i trädgÃ¥rden fick Gabriel sätta upp det nyinköpta krocketspelet i trädgÃ¥rden. Det där hade han dock ingen aning om hur man skulle spela och hur väl TB än försökte förklara gällande regler för honom sÃ¥ blev det liksom inte riktigt bra. Bäst var det är hör jag: Satan! (Ups…inget bra ord att använda. Kan dock ha sluppit ur flera av familjemedlemmar vid olika mer eller mindre traumatiska tillfällen i vÃ¥r happyvardag.) TB tillrättarvisar lillebror men det hörs straxt igen: Satan! Jag fÃ¥r ju inte upp den! SÃ¥ pass! Jag fÃ¥r bita mig pÃ¥ insidan av kinden och lugnt pÃ¥tala vikten av att inte krydda sitt sprÃ¥k och att dessa ord endast bör sägas pÃ¥ toaletten. (Vilket i sin tur har fÃ¥tt till följd att han nu bara vill leka toalettdatten.) Vidare försöker jag mig pÃ¥ en förklaring av krocketspelet, men Gabriel hävdar envist att man skall fullsvinga och fÃ¥ upp bollen i luften. Det slutar med att klubbhuvudet, vilket är pÃ¥skruvat, far som en projektil genom trädgÃ¥rden och han ger upp.

2. När lördagens CL-finalmiddag intages utbrister TB med eftertryck: Gu, vad jag är nöjd alltså! Jag tänker genast att han har terminen, det stundande lovet och sin arbetsinsats i åtanke, men icke. Följdkommentarer är nämligen: Äntligen gynnas vi som inte äter grönsaker. Ok, how come? säger jag. Ja, jag kommer ju iallafall inte att få e-hec och en massa blodiga diarreér, svarar han helt förnöjt. Kul samtalsämne vid matbordet, då dessutom en sallad står på bordet. Jättenice! Men så typiskt TB

3. Och sÃ¥ maken dÃ¥….kanske inte helt genomtänkt av honom men ändÃ¥….Jag stÃ¥r och mÃ¥lar mig och Gabriel undrar vad jag sysslar med. MÃ¥lar ögonen (kanske ingen bra formulering men vad tusan…) sÃ¥ att jag ska se lite snyggare ut. Gabriel nickar och hummar förstÃ¥ndigt medan maken säger: Ja du vet…en del har ju inte fattat att det är precis tvärtom när man kletar pÃ¥ färg och annat. Jaha, hoppsan. Där satt den jag…Charmigt värre….Kanske menade han inte alls sin älskade fru men ja….Vi förenades inte i den efterföljande skrattsalvan om jag säger sÃ¥.

Själv säger jag ju aldrig fel saker vid fel tillfällen, sÃ¥ jag behöver ju inte oroa mig…Hehehe…

MÃ¥ndagkväll och idag har vi haft sol och lite värme pÃ¥ besök. Vi har kört vÃ¥r första studiedag och den kändes jättebra. Ett sÃ¥nt engagemang av personalen och sÃ¥dant go för att ta itu med ny läroplan mm. TB har slappat pÃ¥ hemmaplan och maken har haft koll pÃ¥ köksbygget. Gabriel har varit pÃ¥ dagis och de har haft avslutning genom att gÃ¥ till Barnens Lekland. Vilken underbar förskola! Att bara göra en sÃ¥dan sak för barnen (och deras föräldrar), utan att vi behövde betala en krona. Enbart skicka med glasspeng….TvÃ¥ jobbedagar kvar och sedan ledighet igen. Imorgon blir det äntligen en ny hemlis. Häng pÃ¥……Kram Mia

4 thoughts on “”Så de sär, så de sär….”

  1. Det låter som en härlig förskola.

    Men OJ vilket språk det är hemma hos dig, vi svär aldrig i det här huset *harkel* eller pratar om fel saker vid fel tillfällen *harkel igen*

    Kram

  2. Jag vet Kristina…usch så förfärligt. Hos självaste rektorskan med…

    Hårfin gräns här med Giraffemma.

    Kramen tebax kommer här Febe.

    Kram alla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *