….samt tiden – vi är väl inte direkt on speaking terms just nu känns det som. Samarbete….man måste ju samarbeta lite och jag tycker att jag alltid försöker att bjuda till men jag känner att jag får så lite igen just nu. Inte för att det alltiud måste vara ett givande och tagande – men det blir så mycker trevligare då, håll med!
I söndags var det åter dags för en av årets två mardrömsinställningar för barnfamiljer – nämligen omställandet från vintertid till sommartid. Och tänk vad en ynka lite timme kan föra med sig. Så mycket strul och jox. Så många rutiner som bara poff….far iväg i tomma intet. Så förvirrande. Nu tyckte jag väl ändå att unge herr Gabriel klarde detta hyfsat. Visst blir det gärna senare på kvällen innan han somnar, men han skrotar ju ändå mest omrking och leker samt kollar tv. Värre är det ju att konsekvensen av att somna senare automatiskt ger en tröttare kille på morgonen. Så nu är det lååång väckning som gäller.
Kampen om klockan och tiden, ja det är något helt annat. Utav någon konstig anledning bygger jag upp tillvaron kring en massa bra ”to-do-listor”. Både i hemmet och på jobbet. De flesta finns nedtecknade,även om det förekommer vissa i huvudet också. Den dolda agendan, kanske. Först har lille Gabriel tampats med två rejäla Vab perioder denna månad och dra på trissor….men min lilla förkänning av halsont i helgen visade sig utvecklas till en hel influensa. Sedan i tisdags lunch har jag legat mer eller mindre däckad (så däckad en mamma får lov att vara) i grymt smärta i först hals, sedan hals och nacke för att nu har övertagit i stort sett hela kroppen. Det gör plågsamt ont att luta sig mot kuddarna, för att inte tala om täckerna som jag sveper mig i. De värker mot lår, smalben, armar och magen. Ja, ja…jag vet att jag är klen, men ändå…Lägg därtill uppåt 39 graders feber så har vi fått ihop en riktigt härlig influensa. I gårkväll ramlade så maken ihop också i liknande symptom…..Jippie!
Så här ligger vi nu….har massor av saker att fixa inför vår långsemester, men tar oss knappt upp i stående läge. Jag tror aldrig jag har petat i mig så mycket medicin så jag kan lova att min redan innan krassliga mage har sett sina bättre dagar. Och på tal om mat……bra fasta det här. Iförrgår fick jag i mig lite påskmust och en minimal rostad macka. Igår endast en choklamilkshake från MC D. Dagen idag har enbart bjudit på iskallt vatten och några isbitar.
Och visst var det tur att det slog till en bit innan semestern. Bara vi blir friska till onsdag nästa vecka. Och bara inte vi smittat ner barnen. Och bara vi hittar tillbaka till någon typ av ursprungsform för att kunna packa och resa. Maken säger att jag nojjar mig i onödan, men jag kan inte låta bli att känna mig lite skrajsen. Så i detta läget struntar jag i alla ”to-do-listor”. Det kvittar lika vad jag än får jobba ikapp både hemma och på jobbet efter semestern – bara vi kommer iväg…..
Nedräkningen har sannerligen börjat och inte alls på det sätt jag hade föreställt mig innan….Kram på er alla från en som tycker lite synd om sig själv just nu…