Är det sÃ¥ att killar och tjejer brÃ¥kar pÃ¥ olika sätt? Att det finns nÃ¥gon typ av signifikativt över olika köns sätt att hantera det mellanmänskliga relationsarbetet och det sociala spelet? Ja, iallafall är det nog sÃ¥ vi uppfattar läget pÃ¥ vÃ¥r skola – även sett över tid. Men visst börjar det bli allt mer ”spel” där även killar är inblandade – oftast dÃ¥ i en blandad tjej- och killkonstellation. När det kommer till rena killkonstellationer är det oftast en mycket rakare och ibland ocksÃ¥ mer brutal kommunikation. Det som dock är mycket glädjande är att de fysiska brÃ¥ken är mycket, mycket fÃ¥ pÃ¥ Svettpärlan – oavsett vilket kön vi talar om. De psykiska brÃ¥ken, ”spelen” mellan olika personer eller grupper samt intrigerande bland dagens barn och ungdomar skrämmer mig ändÃ¥ nÃ¥got grymt. Det klart att detta fanns förut ocksÃ¥, men nÃ¥gonstans tror jag att alla dessa nya forum där du gömmer dig bakom nÃ¥gon typ av mask är EN bov i dramat. Det är sÃ¥ mycket enklare att uttrycka sig brutalt i det skrivna ordet.

Det där är ju nÃ¥gon vi mÃ¥ste hjälpas Ã¥t att bekämpa. Hjälp era barn att inte välja att använda dessa forum för att fÃ¥ ur sig det de tycker, tänker och känner i ett sÃ¥rande syfte mot nÃ¥gon annan människa. LÃ¥t dem inte välja att spela ett spel mot andra människor – att exkludera istället för att inkludera. Ge dem verktygen att kunna hantera sig själva och ha överseende med andra människors fel, brister och val här i livet. Lär dem tänka snälla tankar om sina medmänniskor.  Kräv att de lär sig att använda orden ”FörlÃ¥t mig” för att rättfärdiga ett mindre bra beteende. Framförallt lÃ¥t dem veta att ni aldrig nÃ¥gonsin kan acceptera att de behandlar andra människor respektlöst.

Idag har jag haft ett lÃ¥ngt samtal med nÃ¥gra flickor som har kommit pÃ¥ kant med varandra. Jag anser mig vara en mycket god medlare och jag brukar definitivt lyckas nÃ¥ de allra flesta. Men här gick jag fullkomligen bet. SÃ¥ envetna och sÃ¥ rysligt lÃ¥ngsinta och totalt oförmögna att bÃ¥de be om ursäkt och kunna ha överseende. Skrämmande! Vi fick ta kontakt med respektive föräldrar för INTE nÃ¥gon skall behöva gÃ¥ till skolan illa till mods. Jag hoppas innerligt att deras föräldrar har lättare att nÃ¥ dem – att de pekar med hela handen sÃ¥ att denna historia fÃ¥r ett slut pronto. När det kommer till beteende mÃ¥ste det styras!

Själv känner jag mig lite beklämd över detta – lite tagen över att man väljer att inte vilja ta vara pÃ¥ andra människors vänskap. Alla vi som har förlorat nära vänner skulle ju förlÃ¥ta varje litet snedsteg, varje litet hÃ¥rt ord, varje knasig handling för att bara fÃ¥ lite tid till tillsammans.  Tänk om jag kunde fÃ¥ dessa tjejer att förstÃ¥ detta.

Sov sött alla goa bloggläsare. Kram Mia

Mitt i allt mitt rensande och sorterande hittade jag något. Något som någon väldigt snäll människa skrivit om mig. Väldigt vackra ord – nästan så att jag blir generad. Men samtidigt enormt stolt över att någon som bara träffat mig två gånger- gjort studiebesök hos mig i syfte att studera mig i min skolprofession har upplevt mig så här. Så fruktansvärt osvenskt, men jag tänker delge er detta nedan.

Det handlar om tankens enorma kraft och att tro på sig själv. Två kvinnor som har skrivit en bok om just detta och som valde att ta med denna text om mig i sin bok. Jag vill gärna poängtera det som inte framgår i texten – att ensam hade jag aldrig kunnat fixa detta. Jag har fantastiska kompanjoner och otroligt kompetenta medarbetare som hjälper mig att förverkliga en livsdröm. Ensam är aldrig stark – tillsammans är vi dock oslagbara!

”Konsten att dressera sinnet!

Vi mötte Mia under en föreläsning en januarikväll på hennes skola, Svettpärlan, i Karlskrona. Temat för föreläsningen var tro på dig.

Mia är lärare, rektor – enveten, stark, modig tjej. JAG KAN lyser det runt henne. Tillsammans med två goda vänner har denna mycket speciella kvinna öppnat en egen skola, mitt i Karlskrona, med åldersgrupperna F-9. Skolan är magisk!

Historien om Mia och skolan tog sin början redan under studietiden. På resorna till och från Lärarhögskolan kom hon i kontakt med en annan lärarstuderande tjej. De fann varandra och det blev ofta spännande samtal om framtiden – skulle det vara möjligt att öppna en egen skola, var ett ständigt återkommande samtalsämne. Resorna blev många och åren gick. Plötsligt var de färdigutbildade. Nu började en tid av vikariat som till sist utmynnade i ett fast anställning. Båda tjejerna gladdes åt varandras framgång, men lyckan blev kortvarig. Deras fasta tjänster behövdes plötsligt inte längre och istället erbjöds de jobb som mattanter. Detta lite lustiga erbjudande blev startskottet till den magiska skolan. Ur ilskan och frustrationen påmindes de om sin längtan efter att starta en egen skola.

Mia är ett levande exempel på att det går att göra det man själv tror på. Hennes koncept är en skola som ständigt utvecklas och där elever trivs och mår bra. En skola där lärarna är lärare till alla och där föräldrarna på ett naturligt sätt medverkar. Skolans devis är en sund själ i en sund kropp. Var du än tittar i denna lilla hemtrevliga skola finns det någon som har brytt sig. Salladsbuffé och mat med kärlek, fruktskålar som står i korridoren och lärare som rör sig ute bland barnen. Det finns ingen anledning att dra sig åt sidan för att vila upp sig från en jobbig miljö. Det finns ingen jobbig miljö. Istället finns det all anledning att vara närvarande för att det är så roligt att vara mitt i smeten.

Under våra samtal med Mia framkom det att hon kan en hel del om mental träning. Under sin uppväxt spelade hon fotboll på hög nivå. Träningar och matcherna var många och tjejerna drillades hårt. Den mentala biten hade lagts in som en viktig ingrediens – avslappning, målprogrammering, etik och moral fick mycket utrymme.

Under skrivandet av denna bok har jag funderat mycket över vad det är som skiljer mina förebilder från gemene man. Skillnaden som jag upplever det är att vissa har bestämt sig. De har på ett eller annat sätt dragit till sig människor, verktyg och redskap som stöttar deras utveckling. Förvånansvärt många har mental träning någonstans i sitt livsbagage.

Mia är en bestämd, vacker kvinna. Likt en vit lilja sprider hon sin glans, klok som en bok och alltid på frammarsch i nya fräcka skor går hon med målmedvetna steg mot sin egen uttänkta framtid.

Mia, du är en polstjärna på skolhimmelen!”

Ja, nu får man väl hoppas att man inte kommer mot någon vass kant, för då spricker jag.

Skolfotograferingen idag gick som en dans. En fantastiskt bra fotograf från Svenska Klasskort fixade detta lätt, luftigt och smidigt. På vissa ställen på skolan kunde man till och med  andas utan att fylla lungorna med spray och annat dutt. Måndag kvällning och det är dags att skicka TB på fotbollsträning, maken jobbar kväll och jag ska ta en promenad med Gabriel på cykeln samt Milou i kopplet. Skönt! Solen lyser fortfarande även om vinden är lite kylig.

Kram Mia

Så är det över för den här gången. Eller den här gången (nu vet jag en del som blev lite skraja…haha) -forever, for always and no matter what. Jag har gjort mitt och det finns faktiskt absolut ingenting som kan få mig att ändra mig. Men visst finns det ett mått av vemod inbakat bland mycket lättnad. Det är skönt att barnen blir äldre.

Vad pratar hon om egentligen, undrar ni säkert? Jo, om att jag är färdig med småbarnsåren och med det innebär det en massa adjö till prylar man inte behöver längre. Just idag var det dags att förpassa sista vagnen (ja, jag köpte ju 4 olika till Gabriel på lika många år) till kompisNeo som snart är 1,5 år. Denna gång fick han en Brio Sulky i svart och silver och därmed finns det inga mer kvar. Snyft…. Jag har ju en liten craving på just barnvagnar och frågar ni maken skulle han inte alls säga liten. Jag blir som förbytt när jag kommer in i en affär med barnvagnar – eller ser någon går förbi och jag kommer på mig själv att fastna mitt i vinkelvolten och bara stirra. ”Stäng munnen, du dreglar”, brukar maken säga och nu har även TB tagit efter. Nåväl, om frun i huset dreglar efter barnvagnar måste det kännas kolugnt för maken. Med en sådan egenhet gör man förmodligen anspråk på en permanent plats på Sankt Sigfrid eller något i den stilen.

Operation garagerensning är påbörjad och pust….Oj, oj, oj vad mycket skit vi har sparat här. Eller vad sägs om ett dubbelgarage där det aldrig någonsin har fått plats en bil. En container är beställd och innan hösten har övergått i vinter skall garage och även vissa utrymmen inomhus vara rensade. Bra att sätta upp mål – jag känner mig taggad. Let´s go….

Söndag kväll, huset har hunnits städas, jag och TB har fått höstfrisyren fixad av snälla farmor och lite prylar har transporterats till olika ställen i kommunen. Imorgon är det en ny jobbevecka och den startar med skolfotografering – hurgh….Årets nästan värsta skoldag alla kategorier. Det blir rena snurren för de små liven och de stora håller på att förstöra allt som kan tänkas heta ozonlager. Jag återkommer imorgon med rapport…

Kram Mia

Lille Gabriel slog upp sina vackra blå vid ca 07.30 och min första tanke var: välkommen underbara helg.

När nu läsåret är igång med skola för TB och mig, dagis för Gabriel samt skiftjobb för maken blir det ett helt annat tempo i vardagen. Strikt upplanerat i allt från jobb via aktiviteter till matsedel för veckans middagar. Faktum är att det där gillar jag skarpt när man har haft en så avkopplande och underbar ledighet i ca 8 veckor. Så lång semester skulle minsann alla människor få lov att ha. Om jag någon gång blir politiker (fet chans, men ändå…) så ska detta bli min första motion.

Distinktionen mellan vardag och helg blir ofta väldigt tydlig här i vårt hem. Vi försöker att fortsätta semesterlivet efter önskemål och behov istället för efter klockan, då det är helg. Just denna helg började med bortamatch för TB och vi skulle skjutsa laget. Vinst med 6-1 och ett riktigt propagandaspel förlät alla miljoner mygg och knott som bet oss sönder och samman.  Resten av helgen innebar därmed de nada, didelidozip bestämt. Lovely! Så vi körde helt enkelt soff- och tv mys en bra bit in på förmiddagen för att sedan handla, tanka och köpa randiga tröjor till Gabriel. Han är för övrigt helt klädgalen och att ta med honom till klädaffärer är som att ta med en alkoholist till en spritbutik. Undra vem han har fått detta ifrån?  Klippning av gräsmattan, påbörjandet av sortering i garaget och omflytt av sommarmöbler förgyllde sedan tillvaron. Och sen, sen hade maken planerat eftermiddagen.

Med packad fikakorg for vi sedan över havet i TB:s sportbåt. Solen sken och blåsten var uthärdlig. Vi cruisade omkring längs vikar och vackra öar, såg det ena huset mer fantastiskt än det andra och att uppleva staden från vattnet är något speciellt – vilken årstid det än må vara. Tångdoften en brittsommardag är lagom påträngande och påminner en bara om var man befinner sig. Jag vet inte om jag någonsin skulle kunna klarar mig utan havet och dess doft. Tänk att bo så här….. på sätt och vis i ett sommarparadis året om. Vi har bara 15 minuter i bilen så är vi i centrum och så hela skärgården utanför knuten. I Karlskrona skärgård finns det flera hundra öar – japp, du läste rätt. Över 100 öar att se, uppleva och få en glimt av hur livet ter sig här.

Nu sitter jag här och njuter med en Italienare i handen – ja, ett glas då. Vinet heter Amarone Alpha Zeta och det smakar mums. Maken håller på med oxfilé Provencâle till sig och grabbarna och till mig en grillad tonfisk med limesmör. Det känns som riktigt sann lyx – kanske är jag minsann världens mest lyckliga kvinna. Efter maten blir det filmtajm. TB hade köpt en film i födelsedagspresent till sin mamma – för sina egna pengar och utan puff av maken. Filmen sa han skulle passa mig – ”The Proposal” och eftersom det är Sandra Bullock så är den redan i hamn. Jag fullkomligen älskar hennes minspel.

Hoppas ni har en lika fin lördagskväll. Kram Mia

Steg in på jobbet och möttes av idel glamsång – det är rektorns födelsedag idag.

Många grattiskramar och hälsningar har varit det ultimata firandet för mig. Jag är ingen vän av att få presenter, men jag ger gärna till andra. Dock lyssnar min bästekompis Maria inte på det örat och tänk… jag fick så fina saker. Ett ängelhalsband (Pearls for girls), en uppsättning chokladkakor för att rädda helgen och det vackraste fatet jag vet- nämligen ”Stockholm” från IKEA. Det var nästan det sista som Marias bror Fredrik tog fram för IKEA´s räkning innan han dog i en bilolycka i Kina. Världens bästa Fredde! Så det där får en dubbel betydelse för mig. Nu pryder det mitt matbord. Tusen tack vännen – vad skulle jag ta mig till utan dig? Inget mer firande idag – det blir bortamatch för sonen och vi följer alla med. Sen blir det mysmiddag i sin stillhet, bara vi fyra när vi kommer hem. Perfect day!

Ha en härlig helg! Kram Mia

Är egentligen så heligt trött på uttrycket curlingförälder att jag först tänkte avstå från att skriva detta men… Var och varannan människa slänger sig med begrepp som att curla och att bli anklagad för att vara curlingförälder är snart lika fult som att svära i kyrkan. Det stör mig något grymt när det skapas nya begrepp som alla tros ha samma definition på och det används som om precis alla förstår vad man menar. I detta fall har begreppet dessutom fått en negativ klang och det ligger då i sakens natur att man skyggar, intar försvarsposition och ber en stilla bön om att man inte själv ska drabbas. Det där är INTE till nytta för någon. Det finns ingen vinnare i detta spel. Det skapar bara en mängd dåligt samvete, föräldrar som hamnar i prestigediskussioner och panikkänslor . Herregud, låt människor göra som de vill. Låt varje familj välja det som känns sant och som en framkomlig väg för just dem. Utgå från att människor runt omkring en har en klar tanke med sina val. Och om de inte skulle ha det, så har ingen annan med det att göra ändå.

Det finns säkert de som skulle vilja påstå att jag är en klockren curlingförälder. Att jag gör alldeles för mycket för mina söner. Att deras tillvaro är enkel och utan uppoffringar. Så fel! Det finns dock en sanning i att jag gör mycket för mina söner – dock med fokus i blicken, en mycket klar tanke samt ett mål som hägrar.  Jag tror nämligen benhårt på att man måste lära in sina barn i det man själv anser är önskvärda beteenden. Jag tror att många människor utgår från att deras barn och kanske elever också för den delen vet vad som förväntas av dem. Hur ska de veta det om man inte påvisar det för dem? Om man inte berättar för dem, lyfter goda exempel och helt konkret visar dem. Är det då verkligen att curla – att vara en curlingförälder?’

Jag väljer oftast att påvisa vad som jag tycker är en bra lösning – hur jag anser att man ska hantera olika situationer. Att utifrån det diskutera med grabbarna vad som passar för dem, känns helt naturligt, så länge det håller sig inom de ramar som är ok i vår familj. Många gånger väljer jag att ignorera ett beteende som inte är ok, så länge det inte är skadligt för någon annan. I andra fall kanske jag bara väljer att kort korrigera. Väääldigt många gånger berömmer jag minsta lilla tillstymmelse till det som jag anser som bra. Att försöka hålla en positiv atmosfär och där det lönar sig att välja ett bra beteende är otroligt viktigt, enligt mitt sätt att se det. Det där fungerar riktigt bra i vår familj.

När det gäller curling och att göra saker för sina barn, åt sina barn – det innebär förstås inte att göra allt i all framtid. Men jag tror att när våra barn känner sig redo, då tar de över arbetsuppgifter etc. Vår store son sa tex för flera år sedan att: ”Nu mamma, nu vill jag bädda min säng själv varje morgon.” Tro ni han fick det. Yes! Självklart. Fram till i våras har jag hjälpt honom att packa väska inför idrott i skolan, träning och match samt läger. Ibland har jag påtalat hur jag tänker för att få med allt. Och vips, en dag ville han fixa det själv och nu fungerar det klanderfritt. Matlagning är en annan sådan sak. När det gäller lille sonen har han nu börjat städa upp sina saker i rummet, utan att man behöver be eller tjata. Ett gott tecken hos en 4-åring tycker jag.

Så kanske är jag en curlingförälder i mångas ögon – för mig är det inget negativt. Jag vet vad jag gör och varför. Och framförallt vet jag att vårt sätt att hantera detta i vår familj bär frukt. Vi har tämjt våra söners viljor till att fungera i ett socialt sammanhang. Vi anser att vi ger dem rätt verktyg att kunna möta olika människor och olika situationer, nu och i framtiden. Om det är curling, so what! Om någon annan har synpunkter på det är min enda kommentar: mind your own buissness!

Kram Mia

Onsdag kväll och jag tänker göra några korta betraktelser!

Höstvarning = Tänk vad snabbt det gick att få sommarkänslan att kännas bra avlägsen. Det regnar och blåser. Stora cumulu nimbus täcker skyn och min trädgård ser ut som ett slagfält. Tur att veden är inhyst i vedboden. I helgen får jag nog ta itu med trädgården. Värmeljusen har plockats fram, så även långärmade tröjor. Någon återvändo är ej i sikte.

Fotbollsfeber = Det börjar dra ihop sig i sonens serie och det är intensivt med träning tre gånger i veckan á 2 timmar samt minst en match också. Vi hinner inte så mycket mer just nu. Tyvärr blir det allt mer myggtätt, lite regningt och mörkt. Den 26 september är sista seriematchen och sen blir det lite välförtjänt vila. Även för denna fotbollsmamman.

Skolpolitik = Tycker att rikspolitikerna den senaste veckan har imponerat en del, men lokalpolitikerna är ju rena löjan. Man kan tro att det är en clownparad. Jag har aldrig någonsin röstat blankt, men i lokalvalet är det snart bud om det. Jag väntar också med spänning på valresultatet efter den 19/9 så att vi kan få ta itu med den nya skollagen och de kommande kursplanerna.

Kyl och frys= Den verkar fungera, även med ismaskin och isvatten igång. Ja, jag ropar inte hej ännu men åh, vad skönt det hade varit. Jag har börjat att flytta in i det gamla skåpet och det känns så tryggt och bra. Det är bara inte klokt vad snabbt man vänjer sig vid lyxatiraljer och tekniska prylar. Att tänka sig en värld utan dem är nästan omöjligt. Lite skrajsen blir jag inför detta faktum. Vilken typ av människa är jag?

Egokontrakt= Jag följde Rositas råd om att skriva ett egonkontrakt med mig själv. En och en halv vecka in i detta och det känns både lätt och rätt. Hon hade så vansinnigt rätt i att börja i det lilla – inte ta till värsta drömscenariot. Mat och dryck är helt problemfritt och tro det eller ej, den fysiska aktivitetsnivån flyter på den också. Förra veckans två löprundor samt hela helgens vedarbete var helt enligt planerna. Denna vecka har jag redan onsdag kväll knatat runt två löprundor á 5 km vardera. Dagens runda blev en crosstraining i skogen jämte huset. Jag tror till och med att jag vågar säga att det var lite mer roligt än ett måste.

Men nu är jag grymt trött i ögat och näsan kittlas lite. Många på jobbet är rysligt förkylda och det skulle inte förvåna mig på en fläck om det är min tur. Nu ska lille sonen nattas och sedan ska jag bara ta itu med disk, innan sängen väntar med lite mysiga tidningar.

Sov gott! Kram Mia

Vet du vad ditt barn gör i skolan? Vad han/hon ska lära sig, hur detta mäts och vilka resultat som uppnås? Vet du vilka aktiviteter som planeras när, var och hur? Får du veta vad du kan göra för att stötta ditt barn i sin utveckling? Om inte – du vet väl om att du kan kräva att få veta detta och massor av mer.

Samarbete, kommunikation och information är viktiga byggstenar i projektet skola, utbildning, kunskap, omsorg och lärande. Som skola har man stora skyldigheter att förse sina elever och föräldrar med en ansenlig mängd information och för detta måste man skaffa sig ett bra system och goda rutiner. På Svettpärlan har vi valt att använda oss av ett system som heter Schoolsoft. Fantastiskt! I detta system kan man logga in som vårdnadshavare men också som elev. Man kommer till en sida anpassad för just dig själv (elev) eller ditt barn (förälder). Här hittar man allt praktiskt som schema, klasslistor, aktivitetskalender, frånvaro/närvaro, veckobrev, nyheter, resultat på prov och redovisningar, vilka läxor man har, veckoplaneringar och lektionsplaneringar, skriftliga omdömen, skolans alla dokument, LPP med mera med mera…. Det är helt upp till dig själv som elev och förälder att förse dig med rätt information. Samtlig personal har deadlines att följa och olika aktörer kan kommunicera via meddelanden inom systemet. Du hämtar den info du känner att du behöver samt har möjlighet att ta del av för tillfället. Allt på dina egna villkor som elev och vårdnadshavare.

Möjligheten att följa sitt barns vardag, utveckling och resultat tycker jag själv är enormt bra. Det här gör också att vi måste vässa oss som skola och enskilda pedagoger genom de dokument som publiceras. Självklart får detta aldrig vara på bekostnad av tiden i barn/elevgruppen. Det här är något som sköts på planeringstid. Inte heller ersätter detta föräldramöten eller utvecklingssamtal, men detta möjliggör för ALLA föräldrar att vara en naturlig del av sin barns skolvardag.

Min egen son har precis börjat år 8 och i söndagskväll efter sin fotbollsmatch och en god avslutningsmiddag på sommarlovet, loggade han in för att kolla hur första veckan är planerad. Efter en stund kommer en glädjestrålande son in och redogör för sin mamma (som självklart läst in sig, men låtsas att ingenting veta). Han jublar över att han har världens bästa mentor -Jos – och att hon alltid tänker på att göra det roligt för dem. ”Hon är bara bäst, mamma. Tänk första kursen i svenska är  en kombo med SO:n och vi ska hålla på med USA. Vi ska skriva reseskildring och göra filmanalys. Det är bara så kul”, säger en euforisk 14.5 åring. Tänk att få starta ett nytt läsår med den inställningen. Wow!

Hoppas ni alla får bra information om ert/era barns skola och vad de ska göra där. Glöm inte att det där kan ni fråga efter annars. I dagens skola har alla aktörer rätt att få veta allt i förväg. Kursupplägg, syfte, mål och betygskriterier samt hur man ska examineras och vad läraren då tittar på/efter. Det där kan man med fördel skriva in i varje ämnes, varje kurs´LPP (lokal pedagogisk planering). Tveka inte, våga ta aktivt del av ditt barns skolgång på ett bra och stimulerande sätt. Hjälp ditt barn och ditt barns skola att skapa bästa möjliga förutsättningar för kunskap, omsorg och lärande. Ha höga förväntningar på ditt barn. Tag vara på den ”den andra dagen”.  Tyck att skolan är ett bra och roligt ställe att vara på – oväderligt för varje liten individs framtid. Glöm aldrig att som förälder är du skolans absolut viktigaste samarbetsparter. Tillsammans kan vi uträtta underverk.

Amen och kram från Mia

Vet inte riktigt varför trosbekännelsen tog över mitt huvud, men…

Min havererade kyl och frys från i fredags hade en kort comeback under lördagsförmiddagen, men lämnade sedan in igen. När dagen idag grydde hoppades vi innerligt både maken och jag på att vilan har gjort den gott. Så vi sätter igång den och ja, ta mig tusan! Det verkar som den har återuppstått. Jag vågar inte riktigt ropa hej ännu och maken tror tyvärr att det är fläkten till ismaskinen som orsakar driftstoppet och då är det så sorgligt. Riktigt sorgligt! Jag vet att det är ett i-landsproblem men hur ska jag klara mig utan min is- och isvattenmaskin? Men inte kan jag köpa en helt ny kyl och frys om den gamla fungerar, så när som på just ismaskinen då. Eller kan jag det? Har inte riktigt bestämt mig för hur hårt jag ska dra det här kriget med maken- sover nog en natt till på det.

Skolstartsdagen har varit ljuvlig. Sol från klarblå himmel och varmt. Alla sommarfinklädda – precis som på skolavslutningen. Det här tycker jag är enormt viktigt – det ska vara fest över att börja skolan i augusti, likväl som det är fest när skolan slutar i juni. Och så stora många har blivit över sommaren. Och så fantastiskt små de nya små 6-åringarna är. Idag var det bara två som grät och fick lite extra frökengos medan föräldrarna gav sig av – men det där var ju sedan glömt fortare än kvickt. En kort dag som avslutades straxt vid 12 med glass, förstås. Nu är terminen igång.

Klockan närmar sig halv tio och jag tycker att jag är lite mör. Inte har jag riktigt jobbacklimatiserat mig ännu och idag var det en intensiv kväll med fotbollsträning för store sonen, golf för lille sonen och löptur för mamman. Och sedan öppnade himlen sig och ja, nu både viner vinden i knutarna och regnet piskar mot taket. Det där är riktigt sövande. Alldeles straxt ska jag krypa till kojs,  meditera en stund och sedan slumra skönhetssömn. Vi får väl se hur läget ska vara på kyl och frysfronten imorgon. Que sera sera…. What ever will be, will be – kan man säga. Min egen livsfilosofi i många lägen heter:

”Förvänta dig inget men var beredd på det mesta…” Man behöver inte ha alla svaren i förväg och man behöver inte analysera sönder eller överpsykologisera. Ibland räcker det bara med att vara och se vad livet har i beredskap åt en.

Sweet dreams! Kram Mia

Imorgon är det dags för 255 elever att äntra Svettpärlans dörrar och påbörja läsåret 2010/2011. Utav dessa 255 är ca 30 helt nya elever till främst år F, men lite påfyllnad av lediga platser i andra blir det också. Jag kan tänka mig att det pirrar lite extra i magen hos dessa nya elever och ja, kanske hos en del av våra ”gamlingar” också. En hemlighet kan jag viska till er direkt – det finns 34 personal på Svettpärlan som också är lite pirriga inför morgondagen. Det är ju nytt för oss också, efter ett helt lååångt sommarlov. Och de nya eleverna är ju nya för oss också. Om det kan vara till lindring för någon annans pirr, vi är många som sitter i samma båt.

Finns det kanske också någon förälder med lite skolstartspanik i blicken? Är de nya kläderna rena? Är väskan packad? Hur dags var det nu igen? Och vart skulle vi ta vägen? Hur ska man få upp barnen imorgon? Och kanske ännu hellre, hur i herrans namn ska man få dem i säng ikväll? Och kommer de att trivas? Det är ganska lätt att hålla sig för skratt en dag som denna. Hur väl förberedd man än har känt sig innan, lika nära panikens rand är det lätt att hamna under denna dag.

Och är man då förstagångsförälder – dvs har ett barn som ska börja år F eller år 1 – hamnar inte sällan tankarna på hur det ska gå egentligen. Det är inte lätt att lämna sin älskling på ett nytt ställe, hur bra än inskolningen har gått. Det är lätt att fastna i hur vardagligheter som toalettbesök, inte tappas bort på rasten och matsituationen ska fungera. Kommer den att ha  någon att leka med? Och värsta tanken – om den blir ledsen redan när man lämnar.

Lugn, bara lugn…. Allt löser sig säger jag då. Med alla våra års erfarenhet på Svettpärlan vet vi att barnen klarar sig så mycket bättre än de flesta föräldrar tror. Barn är så flexibla. De anpassar sig, lär sig och växer in i ramen. Och alla har ju likadant utgångsläge. De hjälper varandra, bryr sig  och framförallt tar hand om varandra. Nya vänskapsband knyts. En ny tillvaro är alldeles snart den verklighet de vet och trivs i.

Så alla ni som ikväll kämpat med barn som ”ska bara….” när ni allra helst vill att de skulle ha somnat för länge sedan – ta ett djupt andetag från långt ner i magen, blås sakta ut och vet med er att det där spelar mindre roll. Alla kommer att vara spända, nervösa och fortfarande sommarlovsmorgontrötta imorgon. Många är de familjer som inte kommer att komma i precis rätt tid och vet ni vad, detsamma gäller också många skolpersonal. Till och med en och en annan rektor. Vi är ju inte mer än människor vi heller. Imorgon kväll är de flesta ganska slaka och somnar rätt gott ,mycket tidigare än vanligt. I skolan proklamerar vi mjukstart – våga gör det hemma också.

Så är snart höstterminen igång och sommarlovet är ett minne blott. Det blir mörkare om kvällarna och det finns helt plötsligt tid för innemys och läxläsning. En ny period tar vid och vi vänjer oss sakta in i den. Stressa inte in i den – det kommer av sig självt när man är redo.

Sussigull till er alla. Äventyret väntar imorgon. Lycka till!

Kram Mia