Såga stången eller bränn den….

….har nog alltid varit min midsommarfilosofi. I år känns den mer aktuell än någonsin förr.

Midsommar har ingen symbolisk traditionell mening för mig. Aldrig vad jag kan minnas har vi firat denna högtid på något speciellt sätt. Säkerligen for vi på midsommardans då jag var liten, men några större bjudningar kan jag inte minnas. Inte heller att det skulle packas och faras iväg. Sova över! Ha knytis och leva lite fritt. Nä, inte min mors melodi, så ej heller hennes barns. Det får mig bestämt att tro på traditionens kraft och överförandet av värderingar, inställning och ritualer. Vår familj har aldrig kännetecknats av de stora samlingarna-de stora festerna- de många människorna. Vår familj har varit just La Familia på svenska. Vi! Nära och kära. Inget storslaget. Guldkant förvisso, men allra mest en Happyvardag. Ja banne mig, visst fanns  Happyvardag redan då jag var liten. Har alltid funnits. Som en del av mig för alltid! Det är därför det är så viktigt för mig! Att ha det bra, veckans alla dagar, årets alla skiftningar, högtiders kommande och gående.

Jag har aldrig närt en dröm om det optimala midsommarfirandet någonstans i skärgårdens yttre band. Med picknickorgen i högsta hugg, sandalerna i handen och vindrufsigt hår. Med blå blå vindar och dopp i det blå. Med massor av människor kring dukat bord och mat och dryck och skål. Nä, stopp…..För mig är midsommar lika hausse som nyår. Traditionsfyllda dagar som allra mest ger prestationsångest över att drömidyllen aldrig uppnås IRL. Dagar då massor av människor med knapp anknytning till varandra ska äta så mycket mer och godare än alla andra dagar och dricka så mycket mer och lyxigare än andra dagar och umgås. Vilken utopi! Människor blir störiga och stämningen allt annat än festlig. Maten blir kall alternativt ljummen – det enda man kan vara säker på att den känns aldrig som den skall. Avslagen läsk eller ljummen öl. Vin i box och plastglas. Papptallrikar och plastbestick som bryts i bitar vid användande. Har du otur biter du sönder en tand på köpet. Nä, sorry….inget romantiskt skimmer över denna högtid för denna rektorska. För min del kan man lika gärna såga stången eller bränna den. Eller varför ha någon överhuvudtaget? Gröna lövruskor,  blommor och blad gör sig bäst i naturen där de hör hemma.

Solen skiner lite försiktigt över Blekinge idag. Vinden viner som vanligt. Lite moln kommer och går. Det inger hopp. Hopp om att det kanske kan spricka fram en sommar nu. Det vore en perfekt midsommarstart. Vårt planerade lilla firande ställde jag ju in igår pga förkylning och det var ett bra val. Förvisso är jag något lite bättre idag, men långt ifrån bra eller frisk. Nu hostar TB som besatt, maken har fortfarande ont i halsen och Gabriel…ja, han har lite av varje och ingenting. Han hänger liksom bara med. Vi har haft en mycket lugn och mysig dag med en fix och don samt en mysig utelunch. Ingen sill och nubbe här inte, men väl left overs på pizza och korv med bröd.

Ikväll blir det skaldjursfrossa för oss. Gratinerad hummer med ett glas bubbel till. Färska svenska kräftor, Skagerntoast och lite blandat plock. En blodig biff till TB och förstås jordgubbar, glass, nutella och grädde till efterrätt. Soffhäng och lite spelmys tillsammans. Ett är dock säkert – ingen utav oss kommer att kyssa havet idag. Inte ens lille Gabriel är tillåten det. Nu ska vi nämligen bli friska…..

Hoppas ni alla har en underbar midsommar med vilka traditioner ni än bär med er och vilka planer ni än har. Skål och glad sommar! Kram Mia

Sommarklänningen på och ett försök till att pigga på sig. Dock får klänningen allt mer anta formen av ett nattlinne antar jag, men vad tusan….jag gjorde ett fösök att hälsa sommaren välkommen i alla fall. Och inte kan man dissat ett träget försök inte…