Den stora familjefejden!

Så var dagen inne! Dagen som inte blev gårdagen som det var tänkt, utan som med skräckblandad förtjusning sköts upp till idag. Alla trippar som på nålar – livrädda för att bli igångsättaren. Inte direkt på morgonen – det är för mycket kvar av dagen. Inte vid lunch – för låg blodsockernivå. Men sen…

Det är en tradition i vår familj att ta sig an granen dagen för julafton. På så vis kan man inte vara långsint, för på julen måste man vara vänner. Det är något speciellt med att ta in granen och fixa till allt med pynt – och i år valde jag att vara lite wild and crazy. Jag frångick helt frankt våra traditioner och påbörjade julandet redan igår, den 19 december. Det fanns de i släkten som höjde på ögonbrynen, vågar jag påstå.

Tomtehuset på plats. Check!

Krubban på plats. Check!

Och efter att granen fått vila på mellanstationen garaget (för att bli av med lite snö) togs den idag in. Eller rättare sagt, vi började ute i garaget. Jag inleder som vanligt med att säga: Nu är vi glada idag! Jadå, svarar maken käckt. Det är lugnt, jag har koll fortsätter han. (Hjälp det där uttrycket bådar inte gott). Wie gewönlich….(som vanligt. Vet inte varför tyskan helt plötsligt smög sig in där….) Vi börjar med att såga den lite. Både här och var. Lite yviga grenar. Några med väldigt få barr kvar. En bit i botten och en större bit i toppen. Allt flyter enligt planerna. Ja, de planerna som min make har i huvudet då och som eventuellt kan kommuniceras om man ber om det. Om och om igen. Och om han lyssnar på det örat vill säga.

Sedan ska granen bäras in. Shit jag försökte gå fel håll! Borde sett på makens ansiktsuttryck att han tyckte andra hållet så att grenarna inte dras emot sin egen dragninsgkraft och tappar barr. Det där kunde jag absolut inte ha listat ut själv, men maken upplyser vänligt men bestämt om detta. In i huset och fram med foten. Och det är precis här och nu alla minnen bara sköljer över mig. Kritisk punkt, skulle man väl kunna påstå. TB ropas in som hjälp. Maken pustar och stånkar. Säger en del ord som Gabriel upplyser om bara får sägas i garderoben. Han är rätt fåordig i sitt coachande maken – han tror visst benhårt på tyst kunskap. Tyvärr verkar vi inte ha samma typ av tyst kunskap och dessutom gör jag mig bäst då jag pekad till vad jag ska göra i praktiska situationer som denna.Förhållandevis snabbt får vi ändå fast foten i granen och man kan släppa taget. Och hur osannolikt som helst så står den rakt. Chockerande! Det var bara vid ett litet tillfälle som jag blev lite frustrerad- det är rekord vid julgransfotpåsättning!

Nästa kritiska punkt är belysningen. I detta läget brukar maken fly fältet, så även i år. Jag börjar och känner adrenalinet pumpa till. Hyschar till både TB och Gabriel och vips är alla ur syn- och hörhåll. Perfekt! Sedan går det som på räls. Belysningen på plats (känns rätt fjuttig i vår jättegran men men…), glitter och pärlband och kulor i symmetri. Och sedan de två vipkulorna samt spiran som alltid sätts på plats av äldsta sonen. Klart! Då dyker maken upp som gubben ur lådan och säger. Nämen nu lutar den ju…..

Eventuellt är han rädd om livhanken, för han tystnar snabbt då våra blickar möts. Så i år kan man kalla denna dagen för ”Den stora familjefejden – som kom av sig!” Aldrig förr har det gått så lugnt och stillsamt till. Hur månde denna julen bliva? Har vi blivit vuxna? Kram Mia

TB på g med spiran

Voíla! Milou myser!

Julavslutning och julbetyg

Sista skoldagen innan jullovet är nu till ända. Härliga och roliga aktiviteter stod som vanligt på programmet och vädrets makter var väl inte direkt med oss, men gjorde dagen extra stämningsfull. Helt klart! Gårdagens snöstorm hade förbättrat vår snötygnda skog och gård och idag kom det mer snö!

Eleverna i år F-7 har en evenemangsdag som genom åren har handlat om allt möjligt från jullöp till traditionell julfest. Idag stod det en slags uppdragstävling på programmet – där eleverna skulle transportera sig gående en viss bana och där utföra flera teoretiska och fysiska uppdrag. Efter detta vankades det julgröt med skinkmacka på vår snöklädda läktare. Snön yrde i luften, julmusiken skrålade och idel gott humör uppvisades. Så mysigt!

Matgänget - BästisMaria, Mats och Nettan

För eleverna i år 8 och 9 handlar det istället om betygslunch med sina lärare. Här får eleverna en avslutning i sitt klassrum, rektorskan skickar med valda ord (läs ett tal) och sedan beger man sig till en festklädd och fint dukad matsal. Här bjuds det varmrätt och dessert och bordsservering av sina lärare. Ett mycket uppskattat inslag i skolvardagen.

TB och hans mentor Jos

Och i år var det alltså dags för vår store son att begå betygspremiär. Han är en ganska flitig student med en lagom layed-back inställning – ganska schoolsmart skulle jag vilja kalla det. Schoolsmart på ett sätt som den här mamman aldrig varit – jag var ju duktiga flickan som var booksmart. Vid jul i år 8 delas det oftast ut G -betyg, men i den här klassen finns det en hel del duktiga elever så en del både VG och MVG har delats ut. Jag tjuvlyssnade på TB:s samtal med en kompis häromkvällen och då sa han:

”Jag tycker att jag har varit riktigt flitig och tagit skolan på allvar. Och jag tror inte att det blir några IG. De flesta G är nog också ganska starka, så jag har bra läge inför våren. Om jag skulle få något VG skulle jag bli skitglad”

Ja, söte TB. Hans mamma och tillika rektorskan visste knappt vilket ben hon skulle stå på – jag visste ju redan vad han skulle få för betyg….Och idag öppnade han upp sitt kuvert och ja, visst blev han jätteglad. Starka G i bild, musik och hemkunskap – VG i alla andra ämnen. WOW! Han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till med sig själv. Nu sitter han framför datorn och ler lite fånigt och vet ni vad – det gör denna stolta mamman också.

Stilfull kille - 225 poäng!

Och så här såg rektorskans outfit ut lagom till betygslunchen. En lite flicka i år F undrade om jag var MimmiBallerina. Tja, varför inte! På Nobelfesten kallade ju en pojke oss för Bondbrudar så….Alternativa personligheter är ju kul! Trevlig Fredag vänner, för mig har det varit last day at work. Kram Mia

Me, myself and I