När man upplever något scary

Influensatider, magsjukor, lunginflammation och en massa annat junk grasserar nu i hejdlös fart i vår omgivning. Och för en lite bacillskräckig rektorska blir det där ganska knepigt att parera. Alltså kräk och magsjukor finns inte en chans att jag klarar av att ta mig an och som tur väl är har vi världens bästa skolsköterska anställd hos oss. Samma skolsköterska som sedan leder den ultimata vårdinrättningen 24/7 i vår privara sfär., nämligen Allra Käresta Syster. Influensan är det bara att be en stilla bön för att den inte anfaller, helt enkelt.

040De senaste veckorna har bjudit på pussel de luxe på jobbet med många i personalen sjuka eller vab, men som tur väl är  också många elever sjuka vilket gör att vi kan pussla runt folket i huset. Gabbe kände sig lite hängig igårmorse men piggade på sig och hade kompisCalle med hem. En timme efter att Calle åkt hem fick Gabbe plötsligt dunderskallebank och mådde illa, sedan steg febern och inatt slog kruppen till. Detta förfarande har vi varit med om måååånga gånger med både Tor och Gabbe, varför vi kan titulera oss vana. Natten har bjudit på sovintervaller om ca 20 minuter och däremellan dricka, lägga på täcke/ta av täcke,medicinera,  byta sovkläder samt sitta ute på altanen för att andas – så mycket enklare med en 11-åring än en 1-åring kan meddelas. Allt är ju på någotvis relativt.

Vad jag dock inte alls var beredd på inatt var den backflash som blev riktigt läskig faktisk. Det där med andningssvårigheter (Gabbe har ju falsk krupp, förkylningsastma och en allergi som ger en mycket specifik hosta) kan upplevas jobbigt, men de senaste åren har jag varit lugn och metodisk och jag förväntade mig inte min egen reaktion so to speak. Ty när Gabbe låg där jämte mig i sängen, brännhet om händer och fötter ömsom väsandes och ömsom med klagostön så skickades jag brutalt tillbaka i tiden. Tillbaka till lilla mammas sista dygn i livet och med alla de faser vi då gick igenom där vid hennes sida. Fy farao säger jag bara. Jag kanske borde varit beredd, eller åtminstone på min vakt men….Medan nattens mörker omslöt oss kämpade jag febrilt med så många tankar, så många känslor, så många rädslor.

041

Idag har Gabbe 40 graders feber och är helt utslagen. Blek som ett lakan och slak som en trashank helt enkelt. Hans ömma moder är också rätt slak, med värsta bakfyllekänslan. Rätt orättvist efter som det inte under några omständigheter var fest igår, men jag gissar att brister på sömnkontot kan ge samma effekt. Det har bjudits på en mycket lugn dag här på Näset. Vi hämtade papsen för lite lördagshäng med oss. Det blev shopping och sedan fixade Le Chef frasstekta rålopor och fläsk till oss. Kriminellt gott helt enkelt! Efter brasmys, OS-studion och Londonderby så blev det hemgjorda semlor med kaffe.

043Och som av en händelse blev det mat över att ta med hem för lille papsen. Himla nöjd! Nu har mörkret lägrat sig över tillvaron igen, Gabbe är nymedicinerad, TB pluggar, maken knäpper på gitarren, Milou snarkar framför brasan och jag ska straxt fixa lite bakpotatisbuffé till oss. Håll tummarna för en lugn natt.

Kram Rektorskan

 

What it takes to feel good?

Jag vet inte hur det är hos er vänner, men i min livsvärld så grasserar just nu influensa, magsjuka, förkylningar de luxe och diverse annat junk. Lägg därtill snö och minusgrader (vilket i sig är ganska bra för att bekämpa sjukor egentligen, men jag gillar det inte) samt en arbetsbörda som då och då når nya toppnoteringar. Mitt i detta skall projekt vardagsliv hanteras. Ja, inte har jag några sysselsättningssvårigheter i alla fall och rastlösheten göre sig icke besväret…..

005Just nu har jag landat min lekamen i Lassesoffan och gör ett försök att boota om. När livet bjuder på en rejäl åktur är det så oändligt lätt för rektorskan att bara växla upp, köra på och glömma bort det där som behövs för att må bra. Inte sällan skubbar jag måltider, prioriterar bort motion och låter hjärnan arbeta på högvarv. Fast att jag egentligen vet bättre. Vet precis vad som krävs för att jag ska må bra helt enkelt. Och ändå är jag så ofta beredd att köpslå och kohandla med det där. Märkligt!

004Var och en är ansvarig för sin egen lycka och sitt eget välmående. Så är det. Man måste blicka inåt vända på stenar och försöka lista ut vilka darlings man måste döda och vilka som ska få hänga med ett tag till.

Mitt i mitt intensiva tutti-alli-liv (på jobbet, med fritidsintressen och sociala relationer) så plockar jag fram mina digitala fotoalbum och fullständigt dreglar mig bort mot solen, ljuset, sommaren. Undra minsann om det inte är dags att snart dra riktlinjer för sommarens ledighet? Ikväll tänker jag dessutom unna mig en långpromenad, varma duschen, hämtmat och Sveriges Mästerkock på tv. Inte för en sekund avser jag att vara duktig alls. Bara så att ni vet alltså…..

Kram från Rektorskan

After Work at its best

Ännu en intensiv vecka passerade revy i ett sällan skådat tempo. Sjukstuga på jobbet, med några personal men framförallt massor av elever nerbäddade på hemmaplan, och sedan åk 8 med 3 personal på vinterutbildning i Sälen. Det är i just sådana lägen jag känner att jag trippar runt på tå, spritar mig avigt och rätt och vidtar alla försiktighetsåtgärder jag kan tänkas komma på. Som om allt det där skulle göra att man slapp bli smittat……(jag vet bättre, men icke desto mindre hanterar jag gärna tillvaron sådär….)

017Och så plötsligt blev det fredag. Matleverans till en liten paps, socialisering och så lite kompletteringshandling. Hämta hem lilla riskokaren från bilverkstaden och sedan bära in ved, maken tände brasor och jag preppade för lite AW. Två av mina kusiner med respektive dök upp framåt sjusnåret med vackra Prärierosor och bästa humöret. Utanför fönstret ven vinden och ett begynnande snöfall gjorde sig påmint.

029Att bjuda in till AW är lite lagom avancerat. Och ger en möjlighet till massor av tillsammanstid för prat och skratt. Det passar oss utmärkt. Vi bjöd på Caprese och Yucatanbröd, Crudorullar, ost och kex, charkbricka och varma ciabatta med en underbar olivolja, grillad minichorizo, oliver, choppade tomater i pesto-, parmesan- och mandelröra och så nektariner, druvor, päron och jordgubbar.

019Och så lite Italienskt kvalitetsvin, till de flesta av oss. En chaufför drack dock alkoholfritt vitt vin och le Chef höll sig till öl, men de flesta avslutade med ett glas prima brunsprit till kaffet (läs: Rom). Och vips var klockan efter midnatt och snön hade yrt ner i en ansenlig mängd. Maken skottade vägen till bilen och gästerna rullade hemåt. Rektorskan plockade undan och nattade sedan straxt kudden. En finfin avslutning på jobbevecka 5 helt enkelt.

026Alarmet brände av kl 7.30 och i brasans värme och sken kikade vi sedan på AIK´s match i Dubai mot Midtjylland. Lite undanplock och disk senare passade rektorskan på att ta en vintrig promenad. Frullen blev sen och avnjöts inte förrän straxt runt lunch. Nu njuter vi av en skönt leasure lördag här på Näset. TV-fotboll förstås, brasmys och en bulleverans från världens i särklass bästa svärmor.

032

 

Hoppas ni har en skön helg folket. Kram från Rektorskan

Gammal kärlek rostar aldrig

Att strössla min tillvaro med kärlek är ett av mina stora mål här i livet. Människokärlek i absolut första hand och jag tänker inte sällan på hur otroligt många människor som betyder så oändligt mycket för mig. På olika sätt,i olika faser i livet samt i olika omfång, bredd och djup förstås…..men ändå. Ibland när jag kikar igenom FB, gamla fotoalbum eller bara tar en tur längs Memory Lane so to speak så fylls jag av så mycket gladpirr att det nästan sprutar ur öronen på mig. Nära och kära, lite mer avlägsna eller kanske bara ytliga bekantskaper – alla fyller de en härlig funktion. Och jag hoppas så innerligt att jag uttryckt mig så tydligt att människor runtomkring mig vet hur viktiga de är för mig. Snälla säg ja…….

cropped-0131.jpgOch sedan är det ju den där kärleken till tingen. Somliga säger att man är en patetisk människa om man sätter sin kärlek till döda ting. Personligen tror jag mig inte ha hört något fånigare. En kärlek är väl inte patetisk för att den är till en idrott, ett hem, prylar, platser, resor eller annat. Man kan aldrig omge sig med för mycket kärlek. Och att se kärleken i så mycket som möjligt här i livet är självklart för mig. Att jag älskar shopping, skor och kläder….tja, det kanske finns en och en annan som gissat sig till det men…..

013

Ja, jag älskar ju shopping….det gör jag. Till och med matshopping som ni vet. Häromdagen klickade jag hem årets första adventsljusstakar. Som jag kikat på dem men tyckt att de var lite dyra. Nu köpte jag dem på tillbud på nätet, efter insikten om att somliga av 2017 års pryttlar har lämnat in, om man säger så.

027För övrigt har jag återupptäckt min kärlek till oljelampor. Det fanns en tid i början av vuxenlivet då jag var som fixerad vid just detta fenomen, men sedan några år har jag legat lågt. Jag har egentligen bara haft en vacker pryl från Karlskrona Lampfabrik framme och tänd. Ni ser den i mitten av bilden, på brickan.

008Nu har även en gammal klenod fått flytta fram på bordet igen. Om ni undrar varför ingen av dem är tända så beror det på att jag glömt köpa lampolja. Skall genast införskaffas imorgon. Gammal kärlek rostar verkligen aldrig.

006Veckans första jobbedag är genomförd. Trots influensasvängen bland elever och personal och åk 8 med personal på vinterutbildning i Sälen, så har vi haft en riktigt okej dag. Rektorskan som denna vecka inte har bokat in något alls, för att liksom kunna vara behjälplig där det behövs,  har ändå hunnit lite bra småtrix här och var. Ibland får jag minsann en känsla av att jag hinner mer när jag inte har planerat allt i detalj som jag ska göra. Märkligt va? Nåväl, efter ett riktigt jobbigt samtal skulle jag bara checka läget i förskoleklassen och vips var jag omsvärmad av sköna kommentarer, bubblande barnröster och fnitter. Och så en liten sköning som kastade sig med armarna om min hals och benen om min midja, tittade mig djupt in i ögonen och utbrast: Jag älskar dig Mia! Den kärleksförklaringen lämnar inget mer att önska. Dagen liksom fulländades där och då. Lägg därtill att TB var på besök hos oss en stund innan han for tillbaka till Kalmar, vi gled hem ganska tidig em och absolut ingenting på programmet. Jisses så skönt. Den lugna helgen gled över i en catch-up-monday. Så välbehövligt kan meddelas. Nu har Gabbe gjort läxor, vi har käkat potatis- och köttfärsgratäng och det mesta är preppat. Tror minsann jag ska ta mina jobbeprylar och glida ner i tv-soffan en stund.

Kram från Rektorskan

När man lovat sig själv att slappa…..

Min fina bloggvän uppmanande mig i fredags att slappa och undrade samtidigt om jag visste hur man gör det. Klart att man vet hur man gör när man slappar. Det vet väl varenda kotte liksom. Och någonstans mitt i helgen blev jag lite osäker. Vet jag egentligen hur man gör när man bara slappar?

020Alltså slappa är förmodligen inte Rektorskans paradgren. Jag har ju en förkärlek att planera, göra (åtminstone mentala) to-do-listor, effektivisera och sedan växla upp och köra. Men har man lovat så har man ju…..Det blev sovmorgon, morgonmeditation i sängen och sedan en skön promenix från ett näs till ett annat, pluppa stenar i havet och sedan vandra hemåt igen. Underbar start på dagen!

021Långfrulle på ljuvligt pumpabröd med blaskläsning och högläsning och massa familjefnitter. En snabbvända på rean som smakråd åt store sonen och sedan hem för ”PreSeason” match för AIK på TV. På eftermiddagen for vi en liten runda och kikade till lille papsen och sedan lagade vi middag ihop. Pankopanerad schnitzel med potatisgratäng och sås, krispiga nyttisar och lite gott rödvin. Gabbe bäddades ner med örontrubbel och huvudvärk och TB for på kompishäng, paranteserna sjönk ihop i soffan.

023

Söndagssovmorgon och sedan en betydligt mer kylslagen promenad än igår. Långfrulle utan blaska, men med massa prat och skratt för att sedan landa i soffan en stund. Söndagsstädning i slow motion, med många avbrott för att bara vara och sedan fixa det sista på hemmaekonomin. Otroligt skönt!

030Det blev tillsammanslagning även av söndagsmiddagen och en lång stund vid matbordet. Penne med en het dijonfläskfilégryta och ett glas söndagsrött. TB ägnar nu kvällen åt plugg, Gabbe kurerar sig (ingen träning för honom idag inte) och jag slappar vid datorn. Och nä, jag kollar inte handbollen. Inte ett dugg intresserad faktiskt. Men att de vinner, det hoppas jag förstås.

Så visst har jag slappat. Och det jag har gjort, det har jag gjort i väldigt makligt tempo. En skön helg helt enkelt.

Kram från Rektorskan

5 grader och den brungråa blöta yllefilten

Hej där folket! Nästan en vecka har passerat revy, fortare än kvickt kan jag meddela, och den snö som kom förra helgen är numera ett minne blott. Jag kan inte bestämma mig, ganska olikt rektorskan det måste tillstås, om jag nu i mitt 50-minus-stadie föredrar snö eller barmark. Chockerande, I know! Vad jag dock är väldigt överens med mig själv om är att årstider….det är f-n överskattat. I alla fall årstider som i fenomen i den Blekingska skärgården. Ty här, här har vi 5-10 plusgrader, blåst och mer eller mindre regn (vilka saker sammantaget bildar det jag kallar den blöta yllefilten) en sisådär 9-10 månader om året. Det där kan minsann ta knäcken på den finaste av personligheter. Har jag märkt!

026Och ändå, ändå kommer jag på mig själv med att knappt förvänta mig något annat. Klokt kanske. Som en slags överlevnadsstrategi. Fast för att vara helt ärlig har jag haft tre helt skruvade veckor nu, där jag knappast vet om det är morgon, middag, kväll eller natt. Dagar som flyter in i varandra och uppdrag som tenderar att aldrig ta slut. Högst oväntade händelser, tyvärr inte av någon speciellt rolig natur. Medkänsla och dränage är nog ord som får symbolisera dagarna som gått sedan sist. Och vad är då något så trivialt som väder…..

Mia Barks foto.Nu håller jag dock helg. Försöker stänga av popcornmaskinen som mal i mitt huvud, tänka att jag kan inte göra mer skillnad just nu. Intalar mig att jag måste vila för att orka ta itu med nästa vecka. Vi har haft en fin fredagskväll här hemma med god mat och skratt och bus. Inga planerade aktiviteter förrän söndag kl 18. Lite av en välsignelse.

Hoppas ni har det fint oavsett blöt yllefilt eller tokvit vinter. Kram Rektorskan

Details

It´s all about the details. Always! Jag vet inte hur det är med er men detaljer folket, detaljer är något rektorskan verkligen är svag för.

037Som att öppna ett efterlängtat paket från skönaste Massimo Dutti och bara insupa hur väl inslaget det är. Vackert papper. Med prints. Och en käck liten klisterlapp med ett M. Så fantastiskt snyggt! Kanske inte avgörande för somliga, men för mig…..Absolut!

030Helheter är underbart. Men detaljer som perfekt harmonierar för att skapa en helhet, eller som möjligen helt random sticker ut för att bekräfta den där helheten……de detaljerna är guld värda. Som entrén på The Winery i Solna denna jul. Perfetto!

001Eller som hemma hos min bestie Maria. Underbar detaljhylla i deras hem! Sådant som verkligen är pricken över i:et för rektorskan.

005

Hemma i Happyvardag. Jepp, färgmatchning är superviktigt. Eller också måste det vara något helt iögonfallande som inte alls passar in egentligen. Annars funkar det inte alls. Inte för mig alltså. Och ja, väldigt mycket är förstås blått och i marint tema – det är liksom en livslång kärlek för mig.

008Lika mycket som jag älskar att jula mitt hus i slutet på november, lika härligt är det att skicka tillbaka julsakerna i garaget i januari. Att sedan samla alla andra lampor och pryttlar på ett ställe och sedan nogsamt placera ut dem på nytt är bara så himla underbart mysigt. Varenda år säger jag samma sak: Det blev minsann bättre än förut. Hihihihi, i år lyckades jag ju köpa 4 nya lampor så det blev till att flytta runt punktbelysningen en del. Som här på drinkvagnen exempelvis. Lagom mjukgult sken. me like!

007

Ljusslingor placerades ut på nya ställen och vips blev det så mycket mysigare i januarimörkret.

004Och så en älskad ET (som tyvärr ömsat skinn genom åren) med underbara doftpinnar.

019Det är inte alltid de där detaljerna gör sig så där fruktansvärt bra på bild egentligen, men jisses som jag älskar mina nya fönsterlampor (Flowerpotkopior).

Två hysteriska jobbveckor har fått starta detta läsår. Massor att göra på jobbet, en ansenlig mängd möten och sedan mitt privata liv och leverne på det. Puh! Av just den anledningen påbjöds det en hyperlugn helg på hemmaplan med absolut ingenting bestämt, förutom Gabbes träning söndag kl 18. Sååååå skönt! Hem till pappa fredag eftermiddag för lite mys och när jag kom hem till Näset möttes jag av en underbar doft.

007Maken hade satt till en ljuvligt cognacsdoftande hummersoppa, brasorna sprakade och det rådde allmänt lugn. Det blev en skön kväll med Cava, hummersoppa och en massa goda delis. Otroligt viktiga detaljer.

009

Vaknade upp till ett vinterlandskap och tog en easy morgon. In till byn för lite fix och sedan sladdade vi hem fortare än kvickt. Bära in ved och plocka upp, sedan tog mami en rejäl promenad. TB kom hem på snabbvisit lagom till dagens begivenhet, nämligen Allmänna Träningsmatchpremiären för AIK. Brasmys, catchupsnack och så lite tillsammansmiddag. Det är inte klokt vad lyckligt lottad man är……

Kram Rektorskan

Attraversiamo

Att lära sig livet! Att leva! Att förstå att ödeläggelse egentligen är en gåva, en källa till och kanske den enda vägen till förvandling! Att landa! Att förlåta sig själv! Reflektion! Insikt! Perspektiv! De flesta dagar tenderar att på ett tystlåtet och relativt passerande sätt bli uppfyllda av detta ändamål. Det liksom bara sker, fast att man knappt uppmärksammar att det sker. Somliga dagar tar det där fullständigt över hela ens existens. Det blir marken man går på, luften man andas. Överallt och ingenstans. Somliga dagar är livet en kamp och somliga dagar är livet helt enkelt den vackraste av gåvor.

029Min alldeles egen resa, inom mig själv. Till allt det jag är idag. Till allt det där jag kan bli så småningom. Den har minsann inte varit rak och lättsam alla gånger. Livets spratt, livets alla gupp, livets alla krumelibukter och framförallt livets alla små och stora utmaningar. Allt det där har kantat vår väg, som kallas vår ryggsäck och som har på något sätt sett till att vi har blivit den vi är just här och nu. Vackra mirakel, kärlek, skratt och gemenskap och en massa glädjeströssel tillsammans med tårar, misslyckanden, sorg, trauman och saknad.Livet…..

013

Nästan så länge jag kan minnas har jag hett och intensivt trånat efter att behärska tekniken för såväl  ”Attraversiamo” som ”Dolce far niente”, likväl som meditationens tidevarv. Och som 50-minusare kan jag krasst konstatera att jag på många sätt har erövrat balansen i mitt liv. Och kanske inte bara erövrat utan också införlivat den i hela min tillvaro. Resorna in i mig själv och tillbaka ut har varit galet omvälvande, då och då nästan ett trauma i sig. Men here I am. Jag är så enormt väl medveten om mina egenheter, mina livsval och vad som definierar allt det jag står för. Jag har på flera olika sätt funnit vägar att förlåta mig själv, att ha lite mer överseende och tålamod med mig själv. Att våga älska livet.

011Attraversiamo! Ordet har jag mumlat som ett mantra för mig själv. Genom lilla mammas sista veckor i livet. Genom de första veckorna av totalt mörker för pappa, där sorgen och saknaden slog undan benen på oss alla och envar lite då och då.Förbi den vackraste av begravningsgudstjänster, med ett kärleksströssel utan dess like. I förebyggande syfte inför den första julen utan lilla mams. Och därtill genom fruktansvärda timmar som blev till dagar som blev till veckor med en sänkt liten Milou av smärta, operation, deppighet över tratt och bandage samt med vetskapen om att det var en elakartad tumör och ovissheten om vad som komma skall. Attraversiamo! Som en gudomlig bön om nåd, en bön om att bli såväl buren som avlastad oro och ångest. Attraversiamo!

007Det ljusnar i horisonten. Vi sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen.Plötsligt finner vi stunder av ro och känslan av att livet ändå en ganska fin plats ändå. Vi lyfter blicken, mobiliserar krafter, förstår att livet varje dag blir precis det vi väljer att göra det till. Att det också är upp till oss själva att ta med rätt approach in i alla situationer, in i vår vardag. Att vi måste vara extremt tacksamma för varje gång vi blir tilldelade 24 nya timmar att förvalta på absolut bästa sätt.

Attraversiamo! Vi tar oss över! Attraversiamo! Låt det bli ett mantra vi för vidare, en livsapproach vi finner mod, kraft och vilja i. Vi tar oss över. På något sätt gör vi alltid det. Saknaden efter mina änglar följer mig dag som natt, men den gör mig inte längre skräckslagen, så ej heller paralyserad. Kärleken till alla som finns kvar fyller mitt hjärta, min kropp och min själ. Det där ska alltid få manifesteras i mitt liv, det är självklarhet. Beskedet om att Milous tumör är borta och ingen spridning gör mig sugen på att slå en frivolt. Älskade lille kompis. 24 nya timmar för dig också är en välsignelse minst sagt.

Attraversiamo folket. Tillsammans! Storkramen från Rektorskan

 

Traditioner och dess kraft

Är du en sådan som trivs bäst i traditionernas trygga fortlevnad och som gärna håller hårt på hur det en gång varit, som bästa vägvisare för hur det ska fortsätta vara? Eller är du kanske som jag, en person som är väl förtrogen med hur traditionen har varit men som ändå trivs bäst med att anpassa den där till aktuellt nuläge? Möjligheten finns ju att du också är en skön levnadskonstnär där traditioner spelar kvitta…..

005Vi är ju liksom lite i ett helt nytt läge här i familjen Happyvardag. Eller nytt och nytt kanske någon tänker nu, det är ju ett helt halvår sen, men i alla fall. Den 10 januari hade vår förstfödde bemärkelsedag och vi befann oss på skilda orter. Tentaplugg och skolstart samspelade inte för ett ”mitt-i-veckan-firande” så vi fick spara oss till helgen. Och någonstans där är man ju sjukt nöjd med att det bara skiljer 9 mil orterna emellan.

TB tentade i fredags och vi andra jobbade. På eftermiddagen styrde vi kosan mot Kvastastaden och anlände ett välstädat och mysigt hem på Adelgatan. Lite soffhäng, en föråkare och lite snacks och sedan for vi till vårt favvohak.

004Mr Ernesto himself var på toppenhumör, kallade moi för Bella Donna och tog sig en sväng om med Gabbe vid bordet. ÄNTLIGEN (enligt Gabbe) fick vi sitta på övervåningen. Mycket nöjd kille med andra ord.

006Vi startade med lite go Antipasti, vitlöksbröd och gott i glasen…..

008

….för att sedan njuta deras underbaringar till pizzor. Rektorskan tog en av sina favvisar, nämligen Tonnata. Och ni som kan er Italienska vet att Tonnata inte alls är Tonfisk som somliga säkert gissar, utan kalvfilé. Här med tonfiskmajjo. Så magiskt gott. Mums!

011

Storkmätt. Fick avsluta födelsedagssittningen utan dessert, men med ett glas bubbel. Jag menar, det är väl alltid rätt tid för lite bubbel.

003Taxi hem, krypa i myskostymen och så snicksnacka till långt in på natten. En helt annat typ av födelsedagsfirande än vad vi brukar men såväl vi som huvudpersonen (Mr Dubbeltvåa) verkade mycket nöjd. Det är extremt mysigt att hälsa på i någon annans värld. Vi tog sovmorgon och så käkade vi frulle, fixade med lite prylar och sedan pussade vi hejdå. TB skulle ägna sig åt tvättstugeri och sedan fira att första terminen är tillryggalagd. Och vet ni vad….den där ångesten jag trodde mig skulle ha så fort han åker hem eller vi lämnar hans hem……Den har ännu inte knackat på. TB verkar fullständigt nöjd med sitt liv, sin lägenhet, sitt allt. Proud mum for sure…..

007Så vi tog en shoppingsväng på Ikea och jag tror att jag skulle kunna få en guldmedalj för det racet. Jag joggade förbi alla underbara uppbyggda små ”hem” och tänkte: Sorry, nästa gång ska jag gå och insupa atmosfär. Idag är det bara ljusen som står i centrum”. Hihihihihi…..

021Resten av helgen har bjudit på chill, catch up med städ, tvätt och handling samt skoljobb förstås. Nu har det hunnit bli söndagskväll, Gabbe är och tränar och såväl söndagsmiddag som måndagsprepp är utfört. Taxi3 drar straxt på hämtning, sen blir det dusch och popcornmys till tvfilm. Imorgon sparkar vi igång vecka 3 och den verkar redan nu ganska fulltecknad.

Take Care honeys…..Kram Rektorskan

Att gå på rutin…..er igen

Jahaja folket, då var plötsligt jullovet ett minne blott och trots att jag bara varit in workingmode i tre dagar så känns ledigheten mer än avlägsen. Det är bara inte klokt vad snabbt man ramlar in i vanliga mönster och rutiner. Ganska skönt om ni frågar Rektorskan alltså…..

035Här inledde vi med två studiedagar, så make och Gabbe har vilat sig ännu lite till iform och Rektorskan har hållit studiedagar på #världensbästaskola #svettpärlan kring vårt ena fokusområde, nämligen ”sunda lärmiljöer”. Två härliga dagar fyllda av delandet av viktiga tankar, reflektioner och ifrågasättande. För att toppa det hela passade jag också på att planera in ett personalmöte på måndagskvällen, varför jag lätt kan säga att det gick runt i knoppen sisådär tisdag kväll. Puh!

019Så, Välkommen Vardag. HappyVardag! Jag ser fram emot att hitta rätt i rutiner vad gäller såväl dygnsrytm som mat och aktiviteter. Veckan innehåller två arbetsdagar till och sedan far vi till store sonen på kalas till helgen. Kan ni fatta, min förstfödde fyller nämligen 22 år idag. Dubbeltvåa……

Mia Barks foto.Somliga ramlar verkligen in (Läs: krystas ut) i ens liv och evig kärlek uppstår. Jag är grymt stolt över den människa han i första hand är och sedan förstås över hans val att flytta, skapa sitt eget liv, välja universitetsstudier och att spela golf, fotboll och nu gitarr. Det känns lite i mammahjärtat att inte vara på plats och fira honom denna dag, men det där är ju en naturlig del av livet på något sätt. Varmaste grattis vår underbaring!

Mia Barks foto.På tal om rutiner, ett av mina mål efter ett väldigt stökigt slut på matåret 2017 är att skapa hållbarhet kring våra måltidstider. Än så länge fungerar det över förväntan. Idag bjöds det wök på krispiga nyttisar tillsammans med tigerräkor och några stänk Oystersauce. Tillsammans med ett knäckebröd och två glas vatten satt det som en smäck. Imorgon vankas det frasstekt Hashbrown med grillade cajunkotletter. Mums!

Nu är tant trött i ögonen, så dags att natta kudde. Kram från Rektorskan