Ledighetskommittén

Tänk att jag måste bli riktigt dålig för att fatta galoppen! Det stör ihjäl mig att jag är så förbannat trög helt enkelt. Dock måste jag tillstå att när jag väl fattar, då är jag jäkligt bra på att direkt omsätta i handling i alla fall. Flera riktigt sköna dagar i väldigt makligt tempo har passerat revy och helt ärligt måste jag ju erkänna att det funkar fint det där också….

008Långledigheten har bjudit på lite varierat väder,där gårkvällens regnoväder förvisso var riktigt mysigt men att idag vaknade till härligt solsken var underbart. Och kan ni tänka er…..jag har för tredje dagen i rad tagit sovmorgon. Inte slagit upp mina ljusblå förrän efter 7.30 (när hände det där senast) och sedan legat kvar för läsning och morgonmeditation mer än en timme. Sakta men säkert återhämtar sig kroppen och magen börjar acceptera att få ner mat och dryck igen. Det har gjort fysiskt mycket ont och det är fortfarande inte helt självklart att äta och dricka, men jag kämpar på. Med fantastisk stöttning av min personliga sjuksköterska från vårdinrättninen 24/7. Thanks Sis, du är verkligen min livlina!

011Idag blev det en mysig liten tur från skomakaren via poolinköp till mysfika hos härliga Eva och Lasse. Väl hemma svidade make och TB om och for till golfbanan och just som Gabbe och jag tänkte ta itu med gräsklippningen (älskar dne avkopplingen) så dök världens bästa trädgårdsfirma upp för lite hjälp. Solhaga Service kan man lite på och på en dryg timme fick vi det kalasfint på tomten och straxt utanför. Allt i strålande solsken, med lite prat och skratt samt en altanfika som avslutning för Gabbe och mig. Skön påfyllnad även denna dag kan jag meddela.

016Kvällen har ägnats åt mexbuffé. tv-spel för boysen och nu fotboll i trädgården. Vår extrason och makens adept Ola förgyller vår tillvaro cohs jälv sitter jag mest och njuter av att höra dem spela. skratta och ha kul. Sommarkänslan infinner sig…..

Magen känns ikväll bättre och energin börjar ge sig till känna. Kanske har det vänt nu, äntligen…kanske kanske….hoppas…..

Kram Mia

Sjunga långsamhetens lov

Energi börjar så sakta återvända och darret har nästan helt avtagit. I takt med intagen föda (jepp, jag tvingar mig förvisso fortfarande att äta med jämna intervaller) och färre antal toalettbesök (prisa Gud för Immodium) så återvänder helt klart livet. Igår åt jag för första gången mat sedan i onsdags och känslan av att få något annat än rostad macka och coca cola i munnen gjorde mig gråtmild. Ugnsbakad torskrygg med potatismos smakade så oändligt gott. Det är verkligen sant att den friske må ha många önskningar, men den sjuke bara en. Jisses vad lätt det är att ta för givet att kunna äta och stoppa i sig det man är sugen på. Ja, till och med ett sådant förgivettagande att man stör sig på att man inte är bättre på att hålla igen. Det där kommer jag aldrig mer att ägna mig åt, att hålla igen alltså. Nope, när magen är helt återställt tänker jag njuta hämningslöst istället för att irritera mig på den mjuka bulldegen som min mage verkar ha transformerats till. Jag tänker strunta blankt i att det ser ut som att jag har volanger centrerat på mitten av mig själv och jag tänker inte utsätta mig för alla dessa nyttigheter som jag hemfaller åt och som sedan försätter min mage i katastrofläge. Och denna gång har det verkligen varit katastrofläge. Big time! Fy på mig själv……

014Så sedan i fredags har jag verkligen sjungit långsamhetens lov. Sent ska syndaren vakna som mor Anita gärna säger (tillsammans med uttrycket ”själv göra själv ha”) och jag förbannar mig själv för att jag aldrig lär mig att hålla ett lagom tempo. Att jag alltid bara växlar upp, kör på och tycker att effektiv =excellent. Suck…..

Helgen har därför inte ägnats åt det enda minstaste av ”passa på”. Jag har verkligen tänkt mig för kring minsta lilla vink, minsta lilla rörelse, minsta lilla aktivitet. Och det fungerar ju det där med. Att liksom ta sig an tillvaron i lite mer makligt tempo än att rusa fram och göra allt i maxfart med maxpuls. När jag tänker efter förstår jag ju precis varför jag hamnt precis där jag är just nu – där en magbacillusk ställer till det och jag fortsätter i samma tempo, men skippar mat och dryck och kör på. Otroligt obegåvat, men icke desto mindre är det så jag gärna gör. Har jag märkt. Det är ju liksom inte första gången. Jag kan inte annat än fundera på varför jag inte ser signalerna och som följdfundering: Vad fattas mig?

018Idag pysslar jag istället för att aktivera mig, som mor Anita säger. Efter lite hemmamys denna söndagsmorgon for jag ut till min älskade lilla mamma. Vi pratade massor, promenerade en sväng och hängde sedan på terrassen och kikade på alla sprintorienterare som fladdrade förbi. Som en vacker liten docka satt hon där lilla mamma. Höll mig hårt i handen och strök mig då och då över kinden. Vi pratade såväl nutid som dåtid och framtid och bara tankade tillsammanstid. Sååååå värdefullt!

Väl hemma blev det lite pyssel med Newbodyleverans och alldeles straxt ska vi kolla tv-fotboll. Ikväll blir det middag igen och jag längtar redan efter mat. Det är for sure ett bra tecken, jag bara känner det. Extra ljuvligt att veta att det återstår två dagars ledighet till.

Puss o Kram på er

Suck…..vad är väl en bal på slottet?

Nä, det höll förstås inte. Jag visste det egentligen redan igårkväll, men hoppet är som bekant det sista som överger en. Beslutet togs innan uppstigning imorse. Då medan jag låg blickstilla kvar i sängen och knappt vågade känna efter. Då när jag för en sekund vimsade iväg i fantasin och kände mig stark och redo och helt utan alla tendenser till magtrassel. Då medan jag fortfarande hoppades. Innan jag visste ordet av satte torktumlaren igång och jag svingade mig ur sängen och drog till badrummet. På väldigt darriga ben kan tilläggas. Satt där och huttrade, kände ståpälsen ta över hela min kropp och slängde ett getöga mot spegeln. Vilken chock….såg ut som det vrak jag kände mig. Ytterst orättvist!

016Så det där examensfirandet av min vackra guddotter i Kalmar blev det alltså inget av. Tyvärr! Men det var aldrig ens möjligt att överväga att åka 9 mil  – eller jo, de 9 milen dit hade gått finfint om jag sett till att inte äta och dricka innan, men att sedan ta sig hem hade blivit en sann utmaning. Får helt enkelt nöja mig med att fira henne nästa vecka då.

Här hemma blev det fredagstupplur på sofflocket under eftermiddagen och sedan en fredagskväll med myskostym och raggisar i Lassesoffan och så den härliga kulinariska höjdpunkten, nämligen rostad macka med coca cola. Så förbannat trött på det där nu (blir ju rätt enformigt sådär nu efter 4 dagar. Puh!

Mia Barks foto.Nattar snart kudden och slutar aldrig hoppas på det där nattliga miraklet. Måtte jga få vara pigg och frisk imon.

Kram Mia

Skitbajstrassel

Man ska aldrig ropa hej för tidigt, det vet ni väl! Och som av en händelse så var det väl precis just det rektorskan råkade göra tyvärr. Så, gnälltisdag blev visst gnälltorsdag denna vecka. Känner ni er uttråkade redan vid första anblicken av denna text. råder jag er bestämt att logga ut genast. Som en säkerhetsåtgärd liksom.

005Den där har sannerligen lyst med sin frånvaro nu några dagar och majvädret kan väl kategoriseras som lite mer normalt plötsligt. Och man blir ju som bekant lite bortskämd, så den där sommaren som kom och hälsade på vill jag verkligen ha tebax pronto.

För övrigt fick rektorskan ett högst ovälkommet besök. Dessutom okristligt tidigt en tisdagsmorgon. Från att ha haft en riktigt bra termin matmässigt och magmässigt, så fick magen fnatt i arla morgonstund. Sedan dess har jag inte fått behålla något jag stoppat i mig längre än max 30 min. Nu dryga 2 1/2 dygn senare börjar jag bli rätt slak, det måste tillstås. Och uttråkad på cola, smörgåsrån, rostbröd och varm saft. Huvudvärken är som en trogen gammal följeslagare och jag har märkbart svårt att sitta. Fy farao…..Åkte till apoteket och införskaffade lite medikament men blev rätt skrajsen av att läsa bipacksedlarna. Det mest bästa är förstås att låta bli att äta och dricka, vilket inte alls blir så bra för allmäntillståndet. Magen hålls förvisso i schack, men övriga kroppsliga funktioner börjar nu protestera en masse. Moment 22 for sure….

025Träning kan man helt utesluta och aktiviteter som rör sig längre en 30 sekunder från en toalett är helt otänkbara. Jag ska verkligen aldrig mer yppa att jag inte hela tiden vill vara sugen på något gott att äta eller dricka. Aldrig mer……Just nu längtar jag efter att länga efter mat och dryck, att känna smaker och få behålla det i magen så pass länge att det kan kategoriseras som normalsnabb mage. Av någon anledning känns det där synnerligen långt bort tyvärr…..

Nu ska jag snart krypa till kojs och vänta på ett mirakel. Imorgon tar min fina guddotter sin lärarexamen i Kalmar och jag vill såååå gärna vara på plats.

Puss o Kram från Mia

Gnälltisdag goes Gladpirrsdito

Som ni säkert vet vid detta laget praktiserar vi gnälltisdag, ett sätt att försöka fokusera tråkgnäll till en dag i veckan och övriga ägnas åt att se möjligheter samt att glädjas istället. Det där innebär att vi ibland dessutom glömmer bort att gnälla, trots att det är tisdag. Vilket blev just så denna tisdag. Vaknade förvisso med magtrassel vid 03.40 och kunde inte direkt titulera mig utsövd vid uppstigandet, men lyckades ändå hålla ihop det fint. Redan kl 09 blev vi dessutom fullständigt swept away och allt som möjligen skulle kunna falla inom ramen för gnäll var som bortblåst.

014Dagen D för våra åttors musical var plötsligt här och stämningen var på topp. Innan, under tiden och efter. Jisses, snacka om att leverera. Så otroligt duktiga elever som liksom genrepade på skolans övriga klasser denna skoldag.

028Det var all in, med mimik, klädsel, inlevelse och framförallt sång. Och de man kanske minst kunde gissa skulle spela ut hela registret, gjorde det och fullständigt knockade oss.

123Rektorskan valde att se både föreställningen kl 9 och kl 11 eftersom det var olika huvudaktörer i de olika föreställningen . Båda uppsättningarna var otroligt duktiga. Så där satt och stod vi omvartannat, diggade till musiken, småfnissade åt handlingen och bara njöt av att fyllas med gladpirr. Trots att det var tisdag.

129Vi har en fantastisk musiklärare Marie hos oss. Hon brinner för kreativitet och estetik i alla dess former och hon är helt magisk på att få elever att överträffa sig själva. Trots att själv gärna hävdar att allt hon gjort är att ge dem tid, så vill jag gärna klä på det där med att tid i all ära är underbart. Rent allmänt tror jag att vi ger barn, ungdomar och medmänniskor alldeles för lite tid nuförtiden. I jakten på att allt ska vara så effektivt, så perfekt, så optimalt som möjligt så glömmer vi gärna bort att människan mår bra av att möta utmaningar på rätt nivå och att få växa i ro. Allt ska stressas och värkas fram med ”substral” (växtnäring i olika former). Marie ger inte bara sina elever tid att växa in i en uppgift och tid att lösa den på bästa sätt. Hon förlöser även modet, kraften och viljan att tro på sig själva och därmed våga prestera. Det där är stort. Det där är sannerligen en framgångsfaktor i pedagogiskt ledarskap. Att se Marie tillsammans med sina adepter idag var superhäftigt!

003Så idag har ni en extremt stolt bloggande rektorska här. Det är minsann nästan så att jag skulle vilja vara på plats ikväll och se de två föreställningarna igen. Med andra ord, det bästa betyget ever…

052Tisdagsgladpirret samsas idag med magtrassel och en diger to-do-lista, men där det förstnämnda har tagit total överhand. Nu ska Gabbe skjutsas till träning, men någon egen träning vågar jag mig nog inte på. Kan ju sluta hur som helst…..Och kvällens middag kommer att stavas smörgåsrån med en skvätt coca cola. Mums!

Kram från Rektorskan

 

Att lyda sin mamma

Det där med lydnad är intressant. Inte för att jag vare sig sett mig själv (varken som barn/ungdom ej heller nu som lite mer vuxen ungdom) eller mina barn som någon typ av deltagare i Rallylydnad eller Agility eller Dressyr eller……men visst är lydnad en självskriven regel i familjen Happyvardag. Helt ärligt har jag sjukt svårt för det faktum att det finns människor (små som stora) som inte lyder, som helt uppenbart skiter ett stort stycke i de regler, ramar och förhållningssätt som någon överordnad satt upp för dem. Och nu menar jag inte de där försöken att tänja lite på gränser, att köpslå, kohandla och att lite busigt prova det förbjudna. Nä nä, det där tror jag till och med kan vara utvecklande för att så småningom självmant ta de rätta besluten och göra de rätta valen. Jag menar förstås de där människorna som trots tillsägelser, som trots tillrättavisningar, som ibland till och med trots konsekvenser fortsätter att mer eller mindre tvångsmässigt strunta i regler, ramar och uppmaningar. Hur är det ens möjligt att låta bli att lyda sin mor och far?

018Min älskade mams och paps. Jepp, det har varit hårda bananer ibland, men aldrig hårda ord, skrik och bråk. Det har varit brutal ärlighet, väldigt tydliga regler om vad man får säga, göra och vilket frirum som gäller. Och gud nåde om man misskötte det där. Absolut inget management by fear, men att inte lyda var aldrig något val tro mig. BTW, jag lyder fortfarande de där två. Blint!

021De där två grabbarna  på bild har fått en mamma som är väldigt lik sin mamma, so to speak. I familjen Happyvardag råder det sannerligen brutal tydlighet och ärlighet och vare sig jag eller maken nöjer oss med annat än ett respektfullt bemötande och lydnad. Vi sällar oss till en fostran via tough love, vilket innebär att vi gärna beskriver önskvärda beteenden och sedan kopplar det samman med en vägledning till självkännedom. Brutalt förstås, ibland helt utan gulligull och krusiduller.  Att förklara, peka på egenheter, beskriva perspektiv och rikta in tror vi tillsammans med massor av kärlek, positiv feedback och vädjan till det goda samvetet är vägen till att utvecklas som människa. Vi tror inte alls på förbud, vi tror på att i alla situationer skapa en naturlig reflektion kring: Vem är jag? Hur vill jag uppfattas? Passar det mig att anta just den här rollen? Finns det några alternativen? Vem vill jag vara?

005Nä, det är inte lätt alla gånger. Och nä, vare sig min mor och far och jag eller maken och jag och våra söner är i konsensus alla gånger. Men lika lite som min mor och far var mina kompisar, så är jag och maken dito till våra grabbar. Vi är föräldrar och det är vi som håller i såväl taktpinne som rodret i tillvaron. Det är vi som ger förutsättningar och det är vi som ger konsekvenser. Inte alltid gör just de där sakerna att man når en toppnotering på listan över älskvärdhet, men det är heller inte ett mål vi strävar efter. Att våra söner ska fostras till respektfulla, demokratiska, kärleksfulla och initiativrika samhällsmedborgare är vårt mål. Vi vill inte ha tjafsiga, typiga små kravmaskiner som tror att de är centrum of the universe. Vi vill ha insiktsfulla lagspelare som på ett helt naturligt sätt har lärt sig balanserat laget med jaget. Lagspelare som ömsom kan inordna sig i ett kollektiv och som ömsom vågar hävda sig inom det där, samt klokhet nog att alltid göra personliga överväganden. Lagspelare som har förstått att förtroende är något man förtjänar och att delaktighet och inflytande inte alls handlar om att få sin egen vilja igenom (det är nämligen anarki eller diktatur eller något annat mindre käckt), utan att få lov att ge röst åt sin åsikt, sin vilja, sin tanke, att bli lyssnad på samt att eventuellt få vara med och bestämma. Lagspelare som accepterar och bejakar att livet inte alls handlar om vad alla andra ska göra för dem, utan på vilket sätt de själva kan hjälpa till. Lagspelare som är aktiva deltagare i sina egna liv, inga passiva mottagare av det andra ordnar för dem.

008Och ni kanske undrar hur jag tycker att det går. Tja, låt mig nöja mig med att säga att jag är galet tacksam över att jag fick bli mamma till just mina godingar TB och Gabbe. Jag är galet stolt över hur de tar sig an sin respektive tillvaro, förvisso på två väldigt olika sätt, men icke desto mindre helt i enlighet med våra förutsättningar. De är kärleksfulla, ombrysamma och med skön humor. Jag är stolt, glad och tacksam. Jag älskar dem ända till stjärnorna och tillbaka, vilket jag nogsamt säger till dem varje dag i varje vecka i varje levnadsår. Oavsett om vi är överens eller ej.

Hoppas ni alla har haft en underbar långledighet och att ni har kunnat njuta av solen. Nu sparkar vi alldels straxt igång en full jobbevecka, med diverse mer eller mindre roliga uppdrag. Ta hand om er allesammans. Kram från Rektorskan

Vindeffekten som skojar till det

Alltså, minns ni den där tiden då man tog foton, lämnade in rullen på framkallning och så väntade man med spänning på resultatet? I bästa fall blev det några bra foton att sätta i album, i värsta fall blev det inte så många minnen av det man precis upplevt. Hihihihi….Rektorskan är sannerligen ingen mästerfotograf och helt ärligt har jag nog aldrig närt något intresse att verkligen lära mig det där med skuggor och vinklar (alldeles för tekniskt och avancerat för mig) men jag har alltid älskat att konservera minnen. Gärna i form av foton. Numera är ju fotografering något helt annat och det där med att vänta och hoppas gäller väl inte direkt. Inte nog med att man kan se redan i fotoögonblicket om det blir ok, men kan också i efterhand retuschera så att det blir lite mer av drömmen än av verkligheten avbildad so to speak. Nåväl, även det är alldeles för tekniskt avancerat för rektorskan som mer går på idén om att efterlikna en paparazzi. Hon bränner av en faslig mängd bilder och hoppas på att fånga något bra helt enkelt.

006Som i detta underbara fotoögonblick. Rektorskan och kamrern har för avsikt att ta en wefie med havet som bakgrund, men kalkylerar inte direkt med vinden vid havet. Hehehehe…fångad av en stormvind kan man säga……

007….och sin vana trogen brände hon av några stycken på raken. Precis alla blev lika lyckade!

008Så vi hämtade hjälp av ännu en skön blondin. Wefie blev istället pose, men vinden…vinden bestod minsann.

009Kamrerns hår höll sig dock ganska lugnt, medans rektorskans for omkring. Ja, vad gör man inte för lite volym liksom….

010Moahahahahah…..här ser vi minsann lite sammanbitna ut. Så skoj var vinden i håret uppenbart. Inte undra på att man fick vara så vänlig att ta en selfie på toaletten minsann.

Mia Barks foto.

Vaknade till alarmet 04.45 imorse och då var det vindstilla kan jag lova. Make och grabbarna drog på golftävling i Malmö och kvar hemma blev en magsjuk Milou och moi. Eftersom sömnfönstret helt uppenbart stängt, satte jag igång med tvätt, städning, morgonpromenad, skura golv, sortera papper, åka en sväng till veterinären för dietfodersinköp, jobba undan, slänga skräp, skicka iväg räkningar och göra iordning i trädgården. Allt ackompanjerad av sol, fågelkvitter och blå himmel. Ljuvligt! Nu är grabbarna snart på hemväg och rektorskan är lite mör. Dags att klura på mat för kvällen och se till att valla Milou en kort liten sväng. Och BTW……med middagsbrisen vände vinden och nu blåser det rejält i min trädgård. Tänker inte ens försöka mig på att ta en bild på två vrak här i altanloungen.

Happy Friday folket……Kram Mia

Calvin Klein och moi

Jisses, vilken vecka det blev. Eller vecka och vecka, 3 jobbedagar som plötsligt kändes som en 10-dagarsvecka eller nåt. Helt exceptionellt skruvat på jobbet (det är varje dag från 2 maj till skolavslutningen förvisso), kvällsmöten, eftermiddagsleveranser av mat varje dag (sön-ons), tider att passa (träningar och matcher) och så förberedandet av en styck personalfest till onsdagskvällen. Puh! Lätt hett om öronen kan jag meddela…..

004När klockan slog 17 onsdag kväll var vi ändå redo min bestie och jag att sparka igång årets upplaga av sommarfest på jobbet. Snacks dukades fram, bubbel hälldes upp av bäste maken och gänget samlades i personalrummet. Själv passade jag helt uppenbart på att ta en toalettselfie. Hehehehe….

023Denna fina Fröken Petit skulle avtackas och hur gör man det bättre än med en hemlig resa. Danielle har pendlat från Karlshamn till Karlskrona dagligen i nästan 12 år och för att hedra hennes fantastiska insats valde vi att sätta alla på buss och fara ner till hennes stad för restauranghäng. Det blev såååå lyckat. Och uppskattat! Suveränt käk, iskall dryck, bästa gänget helt enkelt.

019Vi startade alltså med bubbel och tilltugg på skolan, för att sedan få en förrättsbuffé de luxe på restaurang &Vin. Räkor med aioli, ostar, charketuier, oliver och marmelader, vinkokta musslor med rustikt bröd och så en fantastisk lax. Mums!

018Till varmrätt serverades flankstek med kalla såser och rostad potatis, dock fick rektorskan en perfekt tempad torskrygg istället. Och till dessert vankades det Pavlova med färska bär och kaffe förstås.Magiskt bra alltsammans!

012Rektorskan invigde sin Calvin Kleinklänning från förra sommarens shoppingsejour i Florida (så jag har inte hävt köpstoppet nu). Och man vet ju aldrig förrän efteråt om man verkligen trivs med varandra, så igår var det liksom dags att pröva den där relationen. Så här dagen efter kan meddelas att Mr Klein definitivt kommer att få fortsatt festförtroende.

011

Jag och min bestie Maria. Hon i en Wera och jag i en Calvin Klein – festfina kände vi oss båda två minsann. Idag är det röd torsdag och ledig dag, vilket känns het förnämligt. Långledigheten ska främst ägnas åt rekreation på olika fotbollsarenor, lite skoljobb förstås och så ett kalas, lite kompishäng och självklart en catch up på hemmaplan. Har varken tagit in tidning eller post sedan helgen, än mindre läst och gått igenom….det där talar väl sitt tydliga språk. Dags att rensa i röran so to speak……

Kram från hon som föredrar flyt och balanserat tempo, men som så ofta får se sig besegrad med det där nuförtiden.

Teasers

Men hej folket, vad sägs om denna helt fantastiska försommarhelg (vilken lätt skulle kunna förväxlas med vilken högsommardito som helst)? Är det inte den bästa av teasers så säg? Snälla, snälla, snälla säg att det är såhär vi ska ha det nu fram till slutet på september. En lång, het sommar med ljuvligt lata dagar fyllda av sol och bad och massor av spontana happenings. Rektorskan är er än redo, är ni?

028Vaknade väldigt tidigt (eftersom jag somnade innan midnatt. Rektorskan sover aldrig mer än 6h. Det är sen gammalt), låg kvar och läste facklitteratur om betyg och bedömning en god stund innan jag tassade ur sängen och i träningskläder. Milou och jag vandrade genom skogen och längs med havet, badade fötterna och morgonmediterade på bryggan. Stilla, ljumt och med fantastisk fågelsång. När åldermannen var trött i steget lämnades han av hemma och rektorskan fortsatte rundan med musik i lurarna. Underbar start på dagen!

009

 

Den här bilden skulle inte alls med här, men är helt omöjlig att få bort….sorry! Vackra boys i vilket fall. Trevliga är de med.

034En husstädning och en dusch senare var rektorskan redo för en helt ljuvlig långfrulle. I min ensamhet. Gabbe chillade, TB spelade juniorserien i golf i Ystad och maken var på golfbanan nästgårds. Straxt efter lunch var plötsligt molnen som bortblåsta och solen sken återigen. Altanen preppades, bikinin plockades fram och solstolen hägrade. Tillsammans med en perfekt saftig persika.

035Lite fix av mor och fars månatliga ekonomi, besök hos dem med obligatorisk fika samt hämtning av stor son innan det var dags för drink med tilltugg i kvällssolen. Söndagsmiddagen blev förstås grillat med kalla såser, krispig sallad och havssaltad ugnspotatis. Nu är kvällspromenaden längs med havet genomförd, solen har gått ner och det är fortfarande ljumt i luften. Snälla, snälla låt det bli den längsta av somrar……

Kram Mia

Att vända på steken

Vilken trasselvecka rektorskan haft! Ni vet sådana där då allt har en tendens att haka upp sig, strula till sig och utökas de luxe. Inte en endaste lite punkt på to-do-listan hanns med på jobbet och ja, ganska många hann läggas till. Lätt stressande när terminens dagar börjar bli räknade, kan jag meddela. Även på hemmaplan har det varit hyfsat intensivt och rektorskan som normalt sett sover som en stock har varit vaken en ansenlig mängd gånger/natt pga makens rygg- och nacktrassel. Det där ger osökt trötta ögon och ett tilltufsat tålamod och med något sämre tempo än vanligt har motionen fått stryka på foten och ja…..då är det lätt att tappa modet. Jobbeveckan avslutades med en överflytt av to-do-punkter till nästa (för att vara ärlig bytte jag bara veckonummer på den redan digra och påfyllda listan), helghandling och så vips ut till mor och far för att hjälpa dem. Båda två behövde handla och båda två ville följa med. Så där en fredag kl 14.30 i direkt anslutning till barnbidrag och pension addar det där lite extra spänning till vardagen…….

008Nåväl, de var superduktiga och supernöjda och jag var hemkommen lagom till 17. Preppade fredagskäk (make och pojkar höll sig på golfbanan) och tyckte lite allmänt synd om mig själv. Tänkte att jag skulle göra ett försök att tämja PMS-häxan och drog därför igång gräsklippning, Och se på tusan, det funkade fint denna gång med. En gräsmatta, en dusch och en bordsdukning senare hade jag bytt sura minen mot en ganska nöjd dito. Det blev en superskön fredagskväll med liten drink på altanen, gott käk och sedan skönaste SAIK-familjen (TBs fotbollslag) på besök på kvällen. Underbara grabbar och jag somnade verkligen (lite för sent men ok….) med ett leende på läpparna.

009Tidigt lördagsalarm med make och TB till golfbana för att teknikdrilla inför juniortävling lö och sö i Ystad samt lite coachuppdrag för maken. Även Gabbe väcktes 07 med matchsamling kl 9 och medan laget bytte om och värmde upp, värmde den ömma modern upp med styva snabba 7km. Det där är för övrigt den absolut bästa metoden för att tämja en PMS-häxa (om hon nu hade kommit tillbaka alltså, vilket hon inte hade men ändå).

011Härligt föräldrahäng med bästa Cilla, Linda, Otis (som inte är förälder utan en av de sötaste bebbar jag stött på) och Mats mfl, sol från en klarblå himmel, fokuserade RAIF-killar som verkligen kämpade för varandra och såg till att spela riktigt fin fotboll samt förstås en skön vinst med 7-0. Idag är jag extremt stolt över hur grabbarna tog sig an sitt uppdrag (och jag klagade inte ens över att Gabbe säkert var en kvart senare ut från dusch och omklädning är övriga i laget). Kiosklunch (fotbollskorv när den är som bäst) och så hem. Brunch på hemmaplan och sedan for vi ut till Allra Käresta Syster för bad och altanhäng.

01918 grader har en klart svalkande effekt, men solen värmde urskönt. Massor av snicksnack, vollybollspel i poolen och så fika iskall dryck. Andning från långt ner i magen och bara känslan av att ha vänt surmuleskallen till mitt vanliga jag är ljuvlig.

026

Nu sitter vi här hemma och njuter av öppna altandörrar, fågelkvitter (ja, jag gillar fågelljud. Allt annat med fåglar verkligen hatar jag) och känslan av ledighet. Jag passar på att dra lite djupa andetag från långt ner i magen och klurar som bäst på vilken föda som skall intagas dagen till ära. Svåra val……

Hoppas ni har den bästa av majlördagar folket. Puss o Kram från Rektorskan