#metoo på vårt sätt

Jisses vilken vecka……Så mycket hemlighetsmakeri och så mycket förberedelser för att kicka igång ett superspännande och extremt tidsenligt projekt på #världensbästaskola. Varje dag har haft sin egen agenda och när jag igårkväll landade med vetskapen om att såväl SVT som SR och 2x lokaltidning hade bestämt sig för att närvara vid vår kickoff blev jag en kombo av pirrig och genomnervös. Att äntligen offentliggöra film, brandtal, specialskriven sång och en massa viktiga frågeställningar skulle kunna innebära vissa sömnsvårigheter, men blev istället bästa huvudkudden denna natten före….

Mia Barks foto.Projekt STOPP såg dagens ljus i somras då rektorskan länge nog hade burit runt på den provokation mentaliteten ”bristande respekt för andra människors tankar, kroppar och egenvärde” skapar. Det är f-n inte klokt att det 2017 finns somliga (ganska många har det ju tyvärr visat sig nu) som på allvar tror att människor har olika värde och att olika regler ska gälla för tjejer och killar. Det är ju helt avskyvärt att det finns somliga (ganska många har det ju tyvärr visat sig även här) som inte respekterar ett NEJ, STOPP, SLUTA och som förföljer, trakasserar, ofredar och våldför sig på andra människor. For real…..är inte vårt samhälle mer civiliserat än så? 2017?

004Där någonstans föddes mitt skötebarn STOPP och den 16 augusti då jag träffade min sköna personal för läsårsstart kickades det igång på personalnivå. Tanken var redan då att vänta till efter höstlovet, låta läsåret sätta sig och alla tänkta förberedelser få sitt space. Och sen, sen fick vi ju världens allra bästa draghjälp. Kampanjen #metoo har ju svept fram som en löpeld och färgat såväl media som vår tillvaro. Jag vet att det råder delade meningar om den här kampanjen och jag har själv mina farhågor kring att de verkliga problemen ska drunkna i bruset av det som delas. Dock äger ju var och en sin  upplevelse och rätten att få känna vad den vill. Tolkningsföreträdet är tydligt och jag skulle inte drömma om värdera någon annans upplevelse, men valde själv att på FB berätta varför jag själv inte valt att dela #metoo.

Projekt STOPP står för Sluta Trakassera Ofreda o Puckla På. Med innebörden: Ett nej är alltid ett nej.Tanken är att vi vill fostra våra pojkar, killar, män (elever, föräldrar och personal) till att bli riktigt bra förebilder, som vågar stå upp för goda ideal och som aktivt vågar ta ställning mot våld, ofredande och trakasserier. Och som vågar visa att machokulturen är allt annat än tidsenlig. Men tanken är förstås också att fostra våra flickor, tjejer och kvinnor till bärare av sin egen självklarhet. Att våga hålla sitt huvud högt, att förvänta sig respekt och ett likvärdigt bemötande samt att aldrig någonsin nedvärdera sig själva. Vi vill också skapa hållbara system och rutiner för samexistens, såväl i samtid som framtid, och vi vill definitivt arbeta för att minska polariseringen mellan könen. Och vi tänker börja nu…… med inventering och identifiering av problemområden. Med medvetandegörande och en stor portion utbildning i viktiga frågor och aspekter, för att sedan låta varje klass bygga sitt eget projekt att agera utåt med de budskap de finner absolut viktigast.

227Vi kan inte ta ansvar för en by, en stad, ett land eller det som händer i världen. Men var och en av oss måste börja med att ta ansvar för oss själva. Hur vi bemöter andra, vad vi säger och vad vi gör samt förstås på vilket sätt vi står upp för alla människors lika värde. Att förändra världen börjar med dig och mig, vi och oss. Alla. Tillsammans. Varje dag i varje vecka i varje levnadsår. Ingen annan kan någonsin göra det där åt oss.

051Med detta hoppas jag inspirera både Svettpärlans aktörer och mina läsare här att arbeta aktivt med sin genus- och normmedvetenhet, sina attityder och värderingar samt de fördomar man bär på. Världen och tillvaron blir inte bättre än vad vi gör den till.

Over&Out. Kram från Rektorskan

 

När man inte går bort…..

Uttrycket ”gå bort” dök upp i min vokabulär redan under tidig uppväxt. Min ömma moder använde det vid de tillfällen då vi skulle på ”lokal” (ännu ett uttryck hon älskade att använda), var bortbjudna till vänner och bekantar eller det var kalastillställningar. ”Gå bort” innebar att kamma till sig, sätta på sig finstassen och ta fram sitt allra vackraste jag på något sätt. Aldrig någonsin sammankopplade jag det där med döden.

005Nja, vi är inte så mycket för omskrivningar och att bädda in i vår familj. Jag är uppvuxen med brutal ärlighet och mängder av sanningar att förhålla sig till. Vi säger vad vi tycker, tänker och känner – vi förväntar oss inte att man ska behöva läsa ut något i subtila små meddelanden verbalt eller i skrift. Och det funkar fint för oss. Så nä, man går inte bort när man lämnar jordelivet. Man dör. Punkt! När AllaHelgonaHelgen nu hälsat på blir det där extra påtagligt. Vi blir alla lite påverkade. Älskade lilla mamsen död i närtid ställer naturligtvis till det lite i känslospektrat. Allt man processat i många år kring älskade kompisKalles bussolycka (2001) och minst lika älskade Lassebrorsans fallolycka (2014) kommer liksom upp till ytan. Pockar på sin uppmärksamhet. Rör till det, helt enkelt.

012Åh, mina älskade änglar. Ni fattas mig varje steg på vägen. Somliga dagar känner jag mig så enormt trasig, för en del av mig har liksom nästan alltid varit ni. Vi tillsammans. Så mycket kärlek. Så mycket närhet. Så mycket vi. Och så oändligt många oskattbara minnen. De tudelade känslorna av att sakna och inte kunna förstås att jag ska fortsätta resten av min vandring utan er vid min sida samt att vara så enormt lycklig och tacksam över allt det vi fick uppleva tillsammans. En balansgång svår nog att bemästra.

009När någon gått för att ej komma åter, då är vi andra som är kvar skyldiga att leva även för dem. Det är så jag tar min an varje dag. Att leva och älska även för dem.Denna helg har vi varit på kyrkogården i lite olika konstellationer i dagarna 3. Ljus och värme, minnen och gemenskap och så oändligt många tårar som behövde bli gråtna. Söndagen avslutades med en minnesgudstjänst i kyrkan för pappa och mig. Mörker och ljus. 90 nyanser av mörker sa han prästen i sin betraktelse. En sorg och saknad som övergår allt förstånd. Och när församling tänt ett ljus var för alla dem som gått för att ej vända åter, så badade plötsligen kyrkan i ett varmgult ljus som inneslöt oss alla i en slags gemenskap.

012Nä, man går inte bort sa han prästen. Jag väljer istället att se det som att man lämnar sin jordbeklädnad, att man lämnar in. Sen går man hem. Tänd ett ljus viskade han och sedan brast han ut i den skönaste av sånger: ….och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus, för allt du tror på. För den här planeten vi bor på. Tänd ett ljus…..Tack Patrik. Tack för den vackraste av liknelser. Och betraktelser av livets magi. Man går inte bort, man går hem.

Ta han dom er alla. Låt ljuset, kärleken och överseendet jaga bort alla de där skuggbilderna  av offer, skuld och elände. Låt oss alla bli bärare av varje dags magi. Skapandet av en Happyvardag!

Kram Rektor Mia

Fadäser och påfyllnad

Min kloke make pekade med hela handen några veckor före höstlovet och beställde en hotellvistelse, fotbollsbiljetter och avkoppling i stora staden, då han kanske tyckte att det hade varit liiiite för maxat för frun sin sedan sommarlovet vinkades adjö.

010Så i samma veva som TB drog hem till Kalmar, packade vi bilen för joyride norröver. Underbart mysiga tillsammanstimmar i bil med mycket prat, många skratt, skön musik och lite pitstopp för gofika på Tindered. Som vanligt hade vi bokat in oss på The Winery i Solna och låt mig konstatera att det märks att det har blivit populärt detta hotell. Vi bodde ju där precis efter öppning vintern 2016 och har sedan varit där ett antal gånger, prisskillnaden är markant kan jag meddela. Det som förut kostat ca 2200kr för 4 personer 2 nätter, kostade denna gång 3490kr för 3 personer 2 nätter. Och parkeringen höjd från 90kr/dygn till 150. Jepp, det där med tillgång och efterfrågan är en spännande business!

004Nåväl, incheck och påklädning följt av promenad till först AIKshop, Pressbyrån för påfyllnad av SL-kort och så lite MoS innan vi landade på Vapiano, som är Gabbe favvohak i Sverige. Vi njöt av god pizza, gott vin och uppladdningen för den heta matchen mellan AIK och Göteborg. Gabbe var i pizzaheaven, for sure…..

012Galet skön stämning på Nationalarenan. Och lite äkta läktarpoesi från Norra Stå. Ett supertaggat Gnaget som spelade för andra platsen, Europakvalspelsplats och för Sundgren som akut insjuknat och var förd till sjukhus. Somligas sista hemmamatch uppmärksammades också, inte minst Ishi. Och där stod vi och tackade av säsongen 2017, samtidigt som vi blickade framåt mot nästa seriepremiär sådär 5 månader bort. Att vara på plats första och sista hemmamatchen (och gärna så många som möjligt under resten av säsongen också förstås) är liksom vår målsättning.

032Sovmorgon, hotellfrulle och så morgonbad förstås. Väldigt svalt i luften med minusgrader, men lagom skönt när man väl doppat sin lekamen i det blå. I ensam majestät simmade, hoppade och hade vi det allmänt skönt Gabbe och jag. På ”hemväg”, iförda baddräkt/badbyxor och med vattnet rinnandes i strida strömmar skuttade vi glatt ur hissen, gled fram till vårt rum, tryckte rumsnyckeln mot dörren och fick bara ett nekande rött sken tillbaka. Försökte enträget ett par gånger till och sedan ryckte vi lite bestämt i dörren. Mitt i ryck nummer 2 inser jag plötsligen att vi befinner oss på fel våningsplan. Tjolahopp! Frustande av skratt rusade vi tillbaka till hissen och hoppades innerligt att vi inte väckt boende i rum 330. Vad är oddsen på det liksom?

035En rask promenad i kylslaget väder till bussen som tog oss ut till Djurgården och där samlade vi kulturpoäng genom museumsbesök. Halloween på Grönan ratades dock pga både kyla och mängden folk. Pust…..hela Sveriges höstlov samtidigt liksom. Spårvagnen in till stan och sen lunch, innan vi tog ett litet shoppingstråk. Dålig utdelning dock, men Gabbe hittade det han hade tänkt sig vilket måste anses som tillräckligt bra helt enkelt.

039Framåt kvällningen mötte vi upp en kompis från förr och hade några härliga timmar på Urban Deli Nytorget. Underbar catch up, massor av hysteriska skratt och en salig blandning av samtid och dåtid. Tunnelbana och pendeln tillbaka till Solna och sedan kvällsbad. Förstås. Eftersom fadern med lokalsinne var med hamnade vi dessutom rätt både på väg till poolen och tillbaka till hotellrummet.

Somnade sött efter lite Champions Leaugefotboll på tv och vaknade innan klockan var halv fem. Av att det trippelitroppade från duschen. Rektorskan hade för avsikt att lite graciöst tassa upp och in på toaletten för avstängning, utan att väcka de två skönsovande killarna i rummet. Har ni försökt tassa igenom ett beckmörkt hotellrum utan lokalsinne någon gång? Inte så förbannat graciöst kan jag meddela. Törnade emot diverse utstickande prylar och gick också bokstavligen rakt in i väggen, innan jag till sist nådde toaletten. Och ja. det var ett stort rum. Därför tog det tid. Drog igen dörren till hälften, tände lampan och plirade ljusskyggt till innan jag drog till i duschspaken. Döm om min förvåning då jag plötsligen fick en ilsken stråle rätt i nyllet. Av någon outgrundlig anledning hade jag med min distinkta handrörelse fått igång handduschen (som satt så fint upphängd och pekade rakt ut mot toalettens dörröppning) istället för stängt av. Där kan man snacka om trippelitropp de luxe folket. Sin vana trogen brast rektorskan ut i värsta fnitterattacken och minst lika yrvaket ramlade make upp och in på toaletten, för att få sig en liten morgondusch innan han kunde stränga av eländet. Försök sova efter det…….Som två gamla pensionärer hängde vi på låset kl 06.30 och öppnade därmed frullen. Moahahahahaha!

047Det blev en tidig hemfärd. Rätt skönt det med när man ändå ska hemåt. Vi stannade i Oskarshamn för lite lunch och sedan landade vi in på Adelgatan hos en älskad TB straxt vid 13. Lite tillsammansmys, utbildning i tvätteknik och så fika förstås. Vilken helt magisk tvättstuga det är i detta hus. Oh la la…..den här mamins dröm alltså. Två stora tvättmaskiner, separat centrifug, torktumlare och värmeskåp i angränsande rum och så 2 separat rum (torkrum och mangel/strykrum). Att coacha någon till att sköta tvätten bland maskiner man aldrig sett funkar inte för detta kontrollfreaket, så fram till igår har han snällt fått ta tvätten med hem då han ändå ska hem med fotbollsmatch/träning. Nu när säsongen är slut förstod vi att han inte alls var så road av att behöva fara hem då tvätten behöver göras så…..

049Och det är klart han vill klara sig själv. Plättlätt med att ha tvättstugan med dessa faciliteter kan meddelas. Pussade store sonen hej då och lyckönskade honom inför dagens tentamen, sen for vi hemåt.

050Borta bra men hemma bäst. For sure! Så skönt att koppla av på bortaplan. Att sedan komma hem, packa upp och plocka iordning samt få en brasa tänd, hoppa i myskostym och bara landa med en ny härlig bok är ljuvligt. Och ännu återstår några lediga dagar.

Kram från Rektorskan

När man får finbesök

Det fanns en tid då man tog för givet att spendera helger tillsammans. Då man planerade tillsammans, kompromissade och hade oceaner av tillsammanstid. Alldeles särskilt då man har gemensamma intressen blir det där ganska så självklart och därmed också ganska enkelt. Och ett förgivettagande. Helt ärligt måste jag tillstå att vi har varit bortskämda och väldigt lyckligt lottade, då TB sällan dissat familjen och vår tillsammanstid. Förvisso har det varit ett successivt avvecklande av att vara 4, men slående ofta har det ändå slutligen handlat om fotboll, golf eller vila. Tillsammans. Så tog han steget ut i vuxenvärlden på riktigt med eget boende, ny stad och ett eget liv i mitten av augusti. Även om vi hade pratat om möjligheten att leva studentliv mån-fre och sedan vara hemma för det vanliga fotbolls- och golflivet på helgerna, så visste vi ju också att det finns en möjlighet att studentlivet skulle ta större plats. Och tja, det är ju så det har blivit. För att citera vår store son: Jag älskar Kalmar, min lägenhet och mitt liv där. Det är hemma för mig nu.

002

Han hör av sig ibland. Kommer och hälsar på då och då. Precis sådär som man som föräldrar vill att en flytt ska bli för ens barn. Han har verkligen fullt upp och han var verkligen så redo. Och det, det gjorde även den här Hönsmamman redo att släppa taget på något sätt. Jag vill inte på något vis påstå att det är enkelt. Och det är dagar då jag kan längta ihjäl mig efter honom och den tid då vi helt naturligt levde här hemma tillsammans. Samtidigt är jag galet stolt och nöjd över att han vill leva sitt eget liv utan att hänga oss i kjoltyget titt som tätt. Nöjd över att han aktivt tagit ställning för vad han vill göra av sitt liv, börjat plugga det han älskar och tar ansvar för hela sin tillvaro. Inte enkelt, men livets gång.

001

I torsdagskväll kom han hem. Det är tentaläsning på programmet fram till nästa fredag och vi hade en mysig första kväll, en jobbdag tillsammans igår (jepp, han var schysst och ställde upp för mami) och så skönt fredagshäng tillsammans. Idag lördag valde han golf med polarna, medan vi andra klädde oss varmt och for på fotboll. Ikväll fortsätter han chilla med kompisarna (så tacksam att han har kompisar både här hemma och hemma i Kalmar) och vi andra roddar om i matplanerna. Igårkväll diskuterade vi Kataloniens utropande av självständighet, dess effekter och även historiska tillbakablickar på ett sådant förfarande genom hela middagen (så är det att ha en statsvetarstudent hemma), idag får vi hitta på något annat att prata om helt enkelt. Jag gissar att även han rör sig i ett helt annat spektra ikväll. Nåväl, Taxi 3 står redo för hämtning så det blir lite lördagsbuffé med snälldricka med andra ord.

Happy Lördag på er folket! Kram från Rektorskan

Veckosummering

Att det är fredag eftermiddag nu är minsann en ren välsignelse kan jag meddela. Veckan har gått i raketfart med en slags toppnotering av antal hunna ting på de timmar som stått till mitt förfogande. Helt ärligt har jag också fått sno till mig tid från sömnkontot både här och där för att överhuvudtaget komma i mål idag. Och det där sätter ju sina spår och har sina effekter, det vet vi ju sen gammalt liksom.

012Startade veckan i Stockholm med mysigt häng med min bestie, men med en kurs som definitivt skapade mer oreda än klargjorde saker för oss. Den känslan skojar man inte bort sådär bara. Lägg därtill en väldigt tidig morgon och sedan hemkomst först vid 20, så förstår ni att förutsättningarna för tisdag var inte de bästa.

002Tisdagen inleddes sedan med Kristallbröllopsfirande. 17 år som gifta och dessförinnan 10 år i synd, blir 27 finfina år tillsammans. Bilden är dock tagen på Milleniumnyårsafton, då vår bästakompis Kalle gifte sig med sin Malin. En underbar minnesdag, helt enkelt. Minns ni förresten milleniumskiftet? Herregud vilken uppståndelse det var kring huruvida tekniska produkter skulle fungera eller ej.

003En jobbevecka på plats 4 dagar istället för 5 ger av naturliga skäl en viss tidspress. Och denna vecka i synnerhet. Jag har kämpat som en gnu med att hålla näsan över vattenytan för att hinna alla mina åtaganden, både planerade och sådant som sedan har en tendens att bara hända liksom. Dessutom har jag ju agerat ”mattant” de senaste två veckorna runt lunchtid och sköter nedstängandet av min mors leverne (inget jobbrelaterat, men måste ju ske på tidpunkter då företag och bank etc är öppet). Denna vecka har helt enkelt varit skruvad över alla gränser. Igårkväll stängde jag ner jobbdator kl 22.10. Då var hjärnan extremt trött, ögonlocken mer än lovligt tung och mina ögon helt grusiga. Tyvärr samma läge då jag tvingade upp mina små ljusblå imorse.

004Men, idag är det fredag. For sure! Med en extra växel i hann jag med alla åtaganden på jobbet, ett bankbesök gällande mors dödsbo och så lite kompletteringsshopping. Helghandlingen fixades igår torsdag, likaså lightstädet med dammsugning och plock. TB kom hem igårkväll och tänkte sig tentaplugga och hänga lite här hemma några dagar, men som av en händelse fick han hoppa in och jobba på #världensbästaskola. Nu har vi alla landat på hemmaplan i alla fall. Någon pluggar, nån annan kollar youtube. Rektorskan har knaprat i sig några huvudvärkspillor (det händer väl typ 5 ggr/år ungefär) och maken sitter och spelar. Milou är hemkommen från spontanutflykt med finaste svärisarna till Kalmar och veden är inburen. Trots att det är lite höstsol hoppar jag en stärkande promenad, då jag mer tror att den skulle sänka mig totalt, och kryper upp med kudde och filt i soffan istället. Ikväll blir det lite gott fredagskäk och om huvudvärken släpper taget ett glas vin. Det är fredag och det är helg och det är höstlov på intågande. Prisa Gud för det…..

Kram från Rektorskan

 

En snabbis i Storstaun

Ibland får man bara till det så där underbart bra liksom. Många flugor i en enda stor smäll och ser man till att man är extra effektiv (och det är ju för övrigt nästan mitt mellannamn så…) så blir det maximerat på ett positivt sätt.

004Vi firade helg ända fram till kl 15 o söndags, då make och Gabbe lämnade av mig hos min bestie på Saltö. Grabbarna drog på lite fotboll (surprise) och vi drog via flygplatsen till Stockholm. Oväder, försening, gropig flight men incheckade och klara i tid för att hinna med lite gott käk. Sin vana trogen vandrade vi runt en sväng och kikade på menyer, för att sedan ramla in på en gammal bekantskap. Det är lite så vi jobbar Maria och jag.

009

Det blev förstås tilltuggsförrätt, fiskvarmrätt och en flaska Chardonnay. Första restaurangen ever som serverat vitt vin så kallt som jag föredrar det. Stor tumme upp för det. Supergott käk till suveränt pris, rekommenderas å det varmaste.

010Passande nog låg restaurangen bara ett stenkast från hotell Haymarket på Hötorget och att där beställa en god drink som avslutning på en skön kväll, kändes helt rimligt. Naturligtvis blev det varsin Golden Cadillac, rektorskans absoluta favvodrink.

011Proppmätta och med magknip efter allt fnitter kilade vi upp på rummet. Sin vana trogen passader rektorskan på att nattsudda, medan min bestie så ordentligt släckte sin lampa och sussade straxt sött.

007Vi tänkte ta lite sovmorgon, men kl 05.27 ringde Securitas och väckte oss. Jippie! Who needs a Skönhetssömn anyway liksom?

013Hotellfrulle är bara så underbart och denna var helt superb. En av de allra bästa på min topp-10-lista. Superfräscht, stoooor buffe och uppdelat i stationer. Mycket viktigt! Organisation och struktur….me like!

014Och när man kan avsluta den så här…..då vet man att det är bra. På riktigt! Dock inledde jag förstås med plättar med sylt, färsk frukt, bacon och så hårt tunnbrödsknäcke med rökt lax, keso och rödlök. Och nypressad apelsinjuice förstås. Lovely!

016Apostlahästarna tog oss sedan en dryg 20minuters promenix genom stan till kursen för dagen. Käre jisses….Denna EU-anpassning kring nya GDPR som skall tas i bruk den 25/5-18 skapar lätt en viss förvirring och virrvarr. Eller alla ni andra kanske har järnkoll? För den vänder sig ju verkligen till ALLA. Det vet ni va? Nåväl, kamrern och jag har nu skaffat oss ett bra utgångsläge för detta arbete på #världensbästaskola, även om det återstår en hel del frågor och gigantiskt mycket jobb.

Maria Nilssons foto.Vi avslutade sedan dagen på bästa sätt med lite speedshopping och en gofika på Vetekatten innan vi satte oss på Arlanda Express och sedan på flyget. Suveräna timmar i storstaun denna gång coh suveränt häng med min bestie. Hon som jag så ofta fnittrar och brister ut i magknipsskratt tillsammans med. Hon som vet det mesta om mig och som har delat många av mina svåra passager här i livet. Hon som jag har kamperat ihop med i snart 20 på på #världensbästaskola. Tusen tack för denna gång. Imorgon träffs vi igen i lite mer vanlig jobbmiljö.

Nu snart natta kudde efter en gigantiskt lång dag. Kram från Rektorskan

 

När fredagar återigen seglar upp som veckans höjdardag

När jag är ledig, då vill jag knappt tala om vilken dag det är. Än mindre benämna vilken dag som har störst betydelse. Det är liksom halva grejen att allt flyter samman till en känsla av oceaner av tid att spendera som man vill.När sedan ledighet ersätts av jobbvardag måste jag helt ärligt erkänna att jag har ett drag av anknytningsproblematik. Rektorskan fortsätter leva lite ledighetsliv in i jobbvardagen och under en period blir det ett slags mellanting, en konstig kombo av jobb, nattsudd, morgonchock och en hel drös av aktiviteter och projekt av olika slag. Sakta men säkert suddas de där ledighetsmaneérna ut och lagom till mitten av oktober ungefär så har jag acklimatiserat mig. I know, you can call me a slow starter for sure….

011Här är vi nu! Vi skriver den 20/10 och livet delas numera så självklart upp i vardag och helg. Igen. Och plötsligt, plötsligt har fredag seglat upp som en het kandidat till veckans skönaste dag. För visst är det gott med en ledig lördag och söndag, men en kort jobbedag på fredagen, helghandling, tidig hemkomst och en ledig fredagseftermiddag är svårslaget. Den där känslan som väcks redan torsdag kväll, då man vet att det endast är en tidig uppstigning kvar, växer för varje minut av jobbedagen och exploderar sedan i en skön förväntan vid hemkomst. Så himla gott!

013Den där variationen som vardag och helg ger är egentligen inte dum alls. Stort gilla! Förväntningarna som gäller för denna helg handlar enkom om avkoppling och så lite som möjligt. Helt ärligt har vi nästan ingenting alls på to-do-listan och det känns nästan magiskt. Märkligt men magiskt.

Hoppas ni alla får en finfin helg! Kram från Rektorskan

New ins

Tada….nu kan jag med glädje meddela att köpstoppet officiellt är upphävt. På obestämd framtid. Det känns finfint. Jag satte ju stopp för mig själv straxt före sommarlovet och ville såväl spara lite pengar (ifall vi skulle få till en resa som tyvärr ännu inte blivit av), rensa ut  och skapa mig en bild av vad jag verkligen har (och det har jag ju sysslat med de sista veckorna). Så nu mina vänner, nu har då sannerligen klickfingret fått arbeta – så till den grad att jag har fått ont i högerhanden. Hihihihihihi!

012

Fick följande meddelande i en lyckokaka som en leverantör lämnade åt mig igårmorse. Och på något väldigt märkligt sätt känner jag att lappen symboliserar dagen idag. Makes sense so to speak…..

015Hittade världens i särklass skönaste brallor ever. Hemklickandes från Zalando, av märket Only. Relativt tighta nertill, lagom leasure upptill. Supernice fall, skapar inga ”knän” (avskyr inte ni också byxor som ger knän efter sisådär 15 minuter på kroppen?) och har lagom hög midja. För 399kr/ st. Det kan vara så att jag gick bananas och klickade hem några stycken. Inledde med kritstrecksrandiga i såväl marint och grått. Fell i love och beställde svarta, marina och beiga. Det är lite så jag jobbar….

Mia Barks foto.Frågan är om det är såhär Zalando jobbar? Beställde beiga brallor i storlek 36/30 och fick ett par svarta höga stövlar i stl 39. Trodde först jag varit på fyllan när jag klickade iväg beställningen, men det skulle visa sig att jag tryckt helt rätt. Tja, lite surt att de där beiga byxorna var helt slut och att stövlarna var på tok för stora (jag har stl 36/37 nämligen). Ska till Stockholm såväl nästa vecka på kurs som på höstlovet så jag får väl leta lite där och då helt enkelt. Efter de beiga byxorna alltså. Skulle verkligen behöva par nr 44 i min garderob.

014Och som om jag behövde fler klänningar…..Kunde inte motstå en superskön lite sak i höstens färg vinrött samt en helt magiskt mjuk och skön maxiklänning i grått. Oh la la….Jag riktigt känner hur det där tomrummet får vad det behöver. Jag kan också eventuellt ha klickat hem något litet till fossingarna, trots att jag lovat mig själv att låta bli. Min ena fot fungerar ju sådär och i väntan på Il Doctore och hans utlåtande efter min röntgen så borde jag inte….men……

004När kroppen fått sitt balanserar rektorskan upp det med lite knoppgodis också. Klickade hem ett gäng sköna böcker från Adlibris att njuta av i min liggstol framför brasa alternativt i soffhörnet. Sååååå mysigt!

Jepp, lite ytflyt sådär i en tillvaro som varit mer än lovligt roddig och full av känslor under en längre period. Underskatta aldrig vad lite ytflyt ändå kan göra för ens välmående. Skönt samtal med store sonen som precis fått veta sitt första tentaresultat – 33/35 dvs VG. Proud mum! Nu tisdag kväll, maten är intagen och det laddas för Champions Leaugefotboll ikväll.

Kram från Rektorskan

 

Kval och rättvisa

Lindras livets kval av likars jämmer? Somliga anser det. Och visst kan jag tillstå att det är underbart skönt att ibland höra medmänniskor berätta om hur de brottas med livets kval. Man ska aldrig underskatta vad förståelse kan göra för ens välmående. Bara man inte fastnar i det där jämrandet tänker jag.Bara man lyckas bryta sig själv, varandra, och åter lyfta blicken då och då. Förra helgen grottade jag ner mig i kvaljämmer, det måste erkännas. Kval som i fotbollskval alltså. Jag tyckte verkligen att hela upplägget för det fotbollskval TBs lag var mitt uppe i var minst sagt löjeväckande. Och det tycker jag fortfarande, om någon nu undrar. Som den analytiker jag är retar det ihjäl mig när skrivbordsideér inte ens är bra på teoretisk nivå. Det är väl det minsta man kan begära liksom….Och att det finns styrande människor som detta till trots liksom inte reagerar. Som bara stillsamt accepterar. Det förvånar mig som alltid.

007Ja, ni har väl fattat vid detta laget att Rektorskan är en sann drygis. Ni vet en sådan som nagelfar det mesta här i världen. Inte nödvändigtvis verbalt initialt. Nädå, jag klurar, vänder och vrider på de situationer som jag och mina nära och kära hamnar i eller beskriver om andra.I tysthet. På min kammare. Gör en och en annan tankekullerbytta, genomskådar de flesta människors intentioner och värderar sedan nogsamt vilka saker jag pratar om. Med den det berör eller bara inom familjen. Eller då det krävs med rätt externa människor som har rätt att veta, bör veta eller alternativt har nytta av att få veta för att kunna använda det i rätt sammanhang. Rättvisa är extremt viktigt för mig. Likaså likvärdighet. Jag far rent fysiskt illa av människor som mer eller mindre medvetet i olika sammanslutningar låter olika förutsättningar gälla för olika människor. Alldeles särskilt gällande våra barn och ungdomar. Avskyvärt! Alla vi som är verksamma med vår framtid, dvs barn och ungdomar, måste vara extremt uppmärksamma på hur vi hantera tillvaron så att vi inte missgynnar några genom att gynna andra. Det där är elementärt, anser jag. Och allas vårt förbaskade ansvar att reflektera och vid behov korrigera oss själva i.

009Nåväl, äntligen oktoberlördag. Vaknade av alarmet kl 06. Vem i herrans namn hade programmerat min mobil????? Det blev dock en skön (och tidig) morgonpromenix med bryggspring för Milou. Äntligen. Hans rehab efter korsbandsskadan går stadigt framåt och nu får han utöka rundorna lite. Såååå lycklig. Långfrulle med blaskläsning efter den varma duschen och sedan begav vi oss mot dagens fotbollskval.Givetvis på plats på arenan för dagen lagom till uppvärmning, inte speciellt kallt men sjukt blött. Att välja Converse var inte en toppnotering av bra val precis, men hemma var det uppehåll och 16 grader sååååå…… Fick husera under mitt härliga paraply med det fina ”taket” merparten av matchen. Och stampa med fötterna för att hålla dem vakna i blötan och kylan.

015Tät match och taggade boys i vårt Saik. Långa perioder rullade de fullständigt bort sina motståndare och däremellan smällde det rejält i närkamper. Ett bra och bestämt domarteam höll dock stämningen i hyfsad status matchen igenom, men visst hade man hjärtat i halsgropen några gånger (som när TB blev skallad i en luftduell och blev liggande på marken). Han som är högst i duellen på bild är min, riktigt bra insats av vår TB. Bra spänst har han visst med. Stolt morsa. For sure!

024Och jodå, idag gick det vägen. Vinst och platsen uppåt i seriesystemet är säkrad. Gissar att hela supporterligan var minst lika lyckliga som de där sköna grabbarna på bild. Hemåt for vi, med sjöblöta fötter och knorrande magar. Inte en kiosk så långt ögat nådde under matchen och vi som älskar att köpa grillad fotbollsvurre fick snällt ställa in oss på ett pitstopp på BK på vägen hem. Funkar fint det med skulle det visa sig.

023Jadå, jacket i pannan fick sig en ny kyss. Igen! Snark……Ihoptejpad och snygg som få är han ändå vår TB. Han kom hem och vände, drog på lagfest och firande förstås och här sitter vi andra nu denna lördagskväll. Mörkret ligger redan tungt över Näset, brasan sprakar och tvättstugans alla maskiner går på högvarv. Här ska vi också fira med lite ost och kex, snacks och en vältempad Italienare. Fotbollssäsongen 2017 är nu officiellt avslutad. Och medan TB säkert tycker det ska bli skönt med lite vila är Gabbe sjukt sugen på att köra igång igen. Hoppas innerligt att det där uppehållet är slut snart. Livet utan fotboll är inget för familjen Happyvardag i alla fall, det är då ett som är säkert…..

Kram från Rektorskan

När man firat att någon har levt

När min älskade bror dog för drygt 3 1/2 år sedan blev jag nästan hysterisk när vår Gabbe (8 år då) sa att vi skulle fira Lasse den dag hans begravning skulle vara. Jag vet att jag väste mellan tänderna att det där minsann inte var något att fira, men vår envising till son fortsatte att hävda att vi skulle fira Lasse. ”Att han hade levat” som han sa då. Det där blev ett vackert uttryck som vi använt oss av, ett ganska typiskt sätt att hantera världen för vår Gabbe. Han har historiskt sett varit väldigt sparsmakad med känslouttryck till skillnad från vår analytiske store son TB som är väldigt duktig på att kommunicerar sina tankar och känslor, men de uttryck han delar med sig av har inte sällan varit väldigt livsbejakande. Det måste tillstås.

019Och igår var det dags. ”Att fira att mormor har levt” sa han Gabbe. Den 18 september tog hon sitt sista andetag och släppte taget om livet, igår samlades vi i kyrkan för en specialkomponerad stund. Lilla mamma hade förstås skrivit ner alla sina önskemål och dessa kunde infrias ett efter ett. Det var val av blommor (liljekonvaljer och rosor), solosång av finaste Marie (Tryggare kan ingen vara samt Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör), kista, kombo av blommor och pengagåvor till Barncancerfonden förstås och så psalmer, följa bärare med kistan till trappan och vinka farväl då kistan kördes bort i vit bil, förtäring och hennes egenhändigt skrivna sista hälsning till oss. Pappa fick välja inledande musik och avslutande dito och vi barn valde de tre sångerna (I´m sailing, Jag ska måla hela världen lilla mamma och I min lilla lilla värld av blommor) till allas avsked vid kistan. När vi närmaste tagit farväl stod vi kvar i en tät ring runt kistan, kramades och jag berättade för mamma att vi fortsatt står enade, nära tillsammans i gemenskap och att vi alltid kommer att finnas där för varandra. Precis som hon alltid velat och förespråkat. Kärlek, gemenskap och omtanke framför allt.

008Så mycket känslor all over the place. Så många tårar som liksom var tvungna att blir gråtna denna dag. Så mycket kärlek. Så mycket stolthet. Så mycket vår mamma i varenda detalj. På minnesstunden åt och drack vi gott, delade minnen och goa skratt, torkade tårar på varandra, kramades och lyssnade på min storebrors fina tal. Det blev en vacker och väldigt väldigt värdig avslutning på en helt fantastiskt stark kvinnas liv. Som hon avslutade sina sista ord till oss: ”Jag inte bara älskar er av hela mitt hjärta, jag är så oändligt stolt över er. Själv har jag haft en underbar vandring på denna jord.”

021Min älskade mamma (och pappa och kids förstås). Min hjältinna, min idol och min stora förebild. Om jag bara så blir lite av allt det hon varit i sin omtanke, omsorg och människokärlek så kommer jag att vara sjukt stolt över mig själv. Jag kommer att sakna henne, på ett bra sätt, varje dag resten av mitt liv.

020Som ett självklart led i den uppfostran min mor givit mig väljer jag att vara glad och tacksam över all den tid vi fått tillsammans, istället för att sörja att den är över nu.Jag väljer glädjen. Och jag väljer att hedra min älskade mamma med att fortsätta älska min vandring på denna jord.

Så idag har för första gången på mycket länge varit en vanlig dag. En Happyvardagdag! Vi vaknade supertidigt maken och jag (04.30) och låg kvar och läste samt  snicksnackade i sängen. Jobb, helghandling (på en torsdag, bara en sån sak), Gabbe hade kompisNoah med hem, regnpromenad, tillsammansfix av kvällsmat och så soffhäng, tända ljus och lite datorslapp. Jag känner mig varm inombords och lugn i sinnet. ”Vi reder detta lilla mamma.Sov så gott!”

Bästa torsdagskvällen till er folket. Kram från Rektorskan