Att lyda sin mamma

Det där med lydnad är intressant. Inte för att jag vare sig sett mig själv (varken som barn/ungdom ej heller nu som lite mer vuxen ungdom) eller mina barn som någon typ av deltagare i Rallylydnad eller Agility eller Dressyr eller……men visst är lydnad en självskriven regel i familjen Happyvardag. Helt ärligt har jag sjukt svårt för det faktum att det finns människor (små som stora) som inte lyder, som helt uppenbart skiter ett stort stycke i de regler, ramar och förhållningssätt som någon överordnad satt upp för dem. Och nu menar jag inte de där försöken att tänja lite på gränser, att köpslå, kohandla och att lite busigt prova det förbjudna. Nä nä, det där tror jag till och med kan vara utvecklande för att så småningom självmant ta de rätta besluten och göra de rätta valen. Jag menar förstås de där människorna som trots tillsägelser, som trots tillrättavisningar, som ibland till och med trots konsekvenser fortsätter att mer eller mindre tvångsmässigt strunta i regler, ramar och uppmaningar. Hur är det ens möjligt att låta bli att lyda sin mor och far?

018Min älskade mams och paps. Jepp, det har varit hårda bananer ibland, men aldrig hårda ord, skrik och bråk. Det har varit brutal ärlighet, väldigt tydliga regler om vad man får säga, göra och vilket frirum som gäller. Och gud nåde om man misskötte det där. Absolut inget management by fear, men att inte lyda var aldrig något val tro mig. BTW, jag lyder fortfarande de där två. Blint!

021De där två grabbarna  på bild har fått en mamma som är väldigt lik sin mamma, so to speak. I familjen Happyvardag råder det sannerligen brutal tydlighet och ärlighet och vare sig jag eller maken nöjer oss med annat än ett respektfullt bemötande och lydnad. Vi sällar oss till en fostran via tough love, vilket innebär att vi gärna beskriver önskvärda beteenden och sedan kopplar det samman med en vägledning till självkännedom. Brutalt förstås, ibland helt utan gulligull och krusiduller.  Att förklara, peka på egenheter, beskriva perspektiv och rikta in tror vi tillsammans med massor av kärlek, positiv feedback och vädjan till det goda samvetet är vägen till att utvecklas som människa. Vi tror inte alls på förbud, vi tror på att i alla situationer skapa en naturlig reflektion kring: Vem är jag? Hur vill jag uppfattas? Passar det mig att anta just den här rollen? Finns det några alternativen? Vem vill jag vara?

005Nä, det är inte lätt alla gånger. Och nä, vare sig min mor och far och jag eller maken och jag och våra söner är i konsensus alla gånger. Men lika lite som min mor och far var mina kompisar, så är jag och maken dito till våra grabbar. Vi är föräldrar och det är vi som håller i såväl taktpinne som rodret i tillvaron. Det är vi som ger förutsättningar och det är vi som ger konsekvenser. Inte alltid gör just de där sakerna att man når en toppnotering på listan över älskvärdhet, men det är heller inte ett mål vi strävar efter. Att våra söner ska fostras till respektfulla, demokratiska, kärleksfulla och initiativrika samhällsmedborgare är vårt mål. Vi vill inte ha tjafsiga, typiga små kravmaskiner som tror att de är centrum of the universe. Vi vill ha insiktsfulla lagspelare som på ett helt naturligt sätt har lärt sig balanserat laget med jaget. Lagspelare som ömsom kan inordna sig i ett kollektiv och som ömsom vågar hävda sig inom det där, samt klokhet nog att alltid göra personliga överväganden. Lagspelare som har förstått att förtroende är något man förtjänar och att delaktighet och inflytande inte alls handlar om att få sin egen vilja igenom (det är nämligen anarki eller diktatur eller något annat mindre käckt), utan att få lov att ge röst åt sin åsikt, sin vilja, sin tanke, att bli lyssnad på samt att eventuellt få vara med och bestämma. Lagspelare som accepterar och bejakar att livet inte alls handlar om vad alla andra ska göra för dem, utan på vilket sätt de själva kan hjälpa till. Lagspelare som är aktiva deltagare i sina egna liv, inga passiva mottagare av det andra ordnar för dem.

008Och ni kanske undrar hur jag tycker att det går. Tja, låt mig nöja mig med att säga att jag är galet tacksam över att jag fick bli mamma till just mina godingar TB och Gabbe. Jag är galet stolt över hur de tar sig an sin respektive tillvaro, förvisso på två väldigt olika sätt, men icke desto mindre helt i enlighet med våra förutsättningar. De är kärleksfulla, ombrysamma och med skön humor. Jag är stolt, glad och tacksam. Jag älskar dem ända till stjärnorna och tillbaka, vilket jag nogsamt säger till dem varje dag i varje vecka i varje levnadsår. Oavsett om vi är överens eller ej.

Hoppas ni alla har haft en underbar långledighet och att ni har kunnat njuta av solen. Nu sparkar vi alldels straxt igång en full jobbevecka, med diverse mer eller mindre roliga uppdrag. Ta hand om er allesammans. Kram från Rektorskan

Vindeffekten som skojar till det

Alltså, minns ni den där tiden då man tog foton, lämnade in rullen på framkallning och så väntade man med spänning på resultatet? I bästa fall blev det några bra foton att sätta i album, i värsta fall blev det inte så många minnen av det man precis upplevt. Hihihihi….Rektorskan är sannerligen ingen mästerfotograf och helt ärligt har jag nog aldrig närt något intresse att verkligen lära mig det där med skuggor och vinklar (alldeles för tekniskt och avancerat för mig) men jag har alltid älskat att konservera minnen. Gärna i form av foton. Numera är ju fotografering något helt annat och det där med att vänta och hoppas gäller väl inte direkt. Inte nog med att man kan se redan i fotoögonblicket om det blir ok, men kan också i efterhand retuschera så att det blir lite mer av drömmen än av verkligheten avbildad so to speak. Nåväl, även det är alldeles för tekniskt avancerat för rektorskan som mer går på idén om att efterlikna en paparazzi. Hon bränner av en faslig mängd bilder och hoppas på att fånga något bra helt enkelt.

006Som i detta underbara fotoögonblick. Rektorskan och kamrern har för avsikt att ta en wefie med havet som bakgrund, men kalkylerar inte direkt med vinden vid havet. Hehehehe…fångad av en stormvind kan man säga……

007….och sin vana trogen brände hon av några stycken på raken. Precis alla blev lika lyckade!

008Så vi hämtade hjälp av ännu en skön blondin. Wefie blev istället pose, men vinden…vinden bestod minsann.

009Kamrerns hår höll sig dock ganska lugnt, medans rektorskans for omkring. Ja, vad gör man inte för lite volym liksom….

010Moahahahahah…..här ser vi minsann lite sammanbitna ut. Så skoj var vinden i håret uppenbart. Inte undra på att man fick vara så vänlig att ta en selfie på toaletten minsann.

Mia Barks foto.

Vaknade till alarmet 04.45 imorse och då var det vindstilla kan jag lova. Make och grabbarna drog på golftävling i Malmö och kvar hemma blev en magsjuk Milou och moi. Eftersom sömnfönstret helt uppenbart stängt, satte jag igång med tvätt, städning, morgonpromenad, skura golv, sortera papper, åka en sväng till veterinären för dietfodersinköp, jobba undan, slänga skräp, skicka iväg räkningar och göra iordning i trädgården. Allt ackompanjerad av sol, fågelkvitter och blå himmel. Ljuvligt! Nu är grabbarna snart på hemväg och rektorskan är lite mör. Dags att klura på mat för kvällen och se till att valla Milou en kort liten sväng. Och BTW……med middagsbrisen vände vinden och nu blåser det rejält i min trädgård. Tänker inte ens försöka mig på att ta en bild på två vrak här i altanloungen.

Happy Friday folket……Kram Mia

Calvin Klein och moi

Jisses, vilken vecka det blev. Eller vecka och vecka, 3 jobbedagar som plötsligt kändes som en 10-dagarsvecka eller nåt. Helt exceptionellt skruvat på jobbet (det är varje dag från 2 maj till skolavslutningen förvisso), kvällsmöten, eftermiddagsleveranser av mat varje dag (sön-ons), tider att passa (träningar och matcher) och så förberedandet av en styck personalfest till onsdagskvällen. Puh! Lätt hett om öronen kan jag meddela…..

004När klockan slog 17 onsdag kväll var vi ändå redo min bestie och jag att sparka igång årets upplaga av sommarfest på jobbet. Snacks dukades fram, bubbel hälldes upp av bäste maken och gänget samlades i personalrummet. Själv passade jag helt uppenbart på att ta en toalettselfie. Hehehehe….

023Denna fina Fröken Petit skulle avtackas och hur gör man det bättre än med en hemlig resa. Danielle har pendlat från Karlshamn till Karlskrona dagligen i nästan 12 år och för att hedra hennes fantastiska insats valde vi att sätta alla på buss och fara ner till hennes stad för restauranghäng. Det blev såååå lyckat. Och uppskattat! Suveränt käk, iskall dryck, bästa gänget helt enkelt.

019Vi startade alltså med bubbel och tilltugg på skolan, för att sedan få en förrättsbuffé de luxe på restaurang &Vin. Räkor med aioli, ostar, charketuier, oliver och marmelader, vinkokta musslor med rustikt bröd och så en fantastisk lax. Mums!

018Till varmrätt serverades flankstek med kalla såser och rostad potatis, dock fick rektorskan en perfekt tempad torskrygg istället. Och till dessert vankades det Pavlova med färska bär och kaffe förstås.Magiskt bra alltsammans!

012Rektorskan invigde sin Calvin Kleinklänning från förra sommarens shoppingsejour i Florida (så jag har inte hävt köpstoppet nu). Och man vet ju aldrig förrän efteråt om man verkligen trivs med varandra, så igår var det liksom dags att pröva den där relationen. Så här dagen efter kan meddelas att Mr Klein definitivt kommer att få fortsatt festförtroende.

011

Jag och min bestie Maria. Hon i en Wera och jag i en Calvin Klein – festfina kände vi oss båda två minsann. Idag är det röd torsdag och ledig dag, vilket känns het förnämligt. Långledigheten ska främst ägnas åt rekreation på olika fotbollsarenor, lite skoljobb förstås och så ett kalas, lite kompishäng och självklart en catch up på hemmaplan. Har varken tagit in tidning eller post sedan helgen, än mindre läst och gått igenom….det där talar väl sitt tydliga språk. Dags att rensa i röran so to speak……

Kram från hon som föredrar flyt och balanserat tempo, men som så ofta får se sig besegrad med det där nuförtiden.

Teasers

Men hej folket, vad sägs om denna helt fantastiska försommarhelg (vilken lätt skulle kunna förväxlas med vilken högsommardito som helst)? Är det inte den bästa av teasers så säg? Snälla, snälla, snälla säg att det är såhär vi ska ha det nu fram till slutet på september. En lång, het sommar med ljuvligt lata dagar fyllda av sol och bad och massor av spontana happenings. Rektorskan är er än redo, är ni?

028Vaknade väldigt tidigt (eftersom jag somnade innan midnatt. Rektorskan sover aldrig mer än 6h. Det är sen gammalt), låg kvar och läste facklitteratur om betyg och bedömning en god stund innan jag tassade ur sängen och i träningskläder. Milou och jag vandrade genom skogen och längs med havet, badade fötterna och morgonmediterade på bryggan. Stilla, ljumt och med fantastisk fågelsång. När åldermannen var trött i steget lämnades han av hemma och rektorskan fortsatte rundan med musik i lurarna. Underbar start på dagen!

009

 

Den här bilden skulle inte alls med här, men är helt omöjlig att få bort….sorry! Vackra boys i vilket fall. Trevliga är de med.

034En husstädning och en dusch senare var rektorskan redo för en helt ljuvlig långfrulle. I min ensamhet. Gabbe chillade, TB spelade juniorserien i golf i Ystad och maken var på golfbanan nästgårds. Straxt efter lunch var plötsligt molnen som bortblåsta och solen sken återigen. Altanen preppades, bikinin plockades fram och solstolen hägrade. Tillsammans med en perfekt saftig persika.

035Lite fix av mor och fars månatliga ekonomi, besök hos dem med obligatorisk fika samt hämtning av stor son innan det var dags för drink med tilltugg i kvällssolen. Söndagsmiddagen blev förstås grillat med kalla såser, krispig sallad och havssaltad ugnspotatis. Nu är kvällspromenaden längs med havet genomförd, solen har gått ner och det är fortfarande ljumt i luften. Snälla, snälla låt det bli den längsta av somrar……

Kram Mia

Att vända på steken

Vilken trasselvecka rektorskan haft! Ni vet sådana där då allt har en tendens att haka upp sig, strula till sig och utökas de luxe. Inte en endaste lite punkt på to-do-listan hanns med på jobbet och ja, ganska många hann läggas till. Lätt stressande när terminens dagar börjar bli räknade, kan jag meddela. Även på hemmaplan har det varit hyfsat intensivt och rektorskan som normalt sett sover som en stock har varit vaken en ansenlig mängd gånger/natt pga makens rygg- och nacktrassel. Det där ger osökt trötta ögon och ett tilltufsat tålamod och med något sämre tempo än vanligt har motionen fått stryka på foten och ja…..då är det lätt att tappa modet. Jobbeveckan avslutades med en överflytt av to-do-punkter till nästa (för att vara ärlig bytte jag bara veckonummer på den redan digra och påfyllda listan), helghandling och så vips ut till mor och far för att hjälpa dem. Båda två behövde handla och båda två ville följa med. Så där en fredag kl 14.30 i direkt anslutning till barnbidrag och pension addar det där lite extra spänning till vardagen…….

008Nåväl, de var superduktiga och supernöjda och jag var hemkommen lagom till 17. Preppade fredagskäk (make och pojkar höll sig på golfbanan) och tyckte lite allmänt synd om mig själv. Tänkte att jag skulle göra ett försök att tämja PMS-häxan och drog därför igång gräsklippning, Och se på tusan, det funkade fint denna gång med. En gräsmatta, en dusch och en bordsdukning senare hade jag bytt sura minen mot en ganska nöjd dito. Det blev en superskön fredagskväll med liten drink på altanen, gott käk och sedan skönaste SAIK-familjen (TBs fotbollslag) på besök på kvällen. Underbara grabbar och jag somnade verkligen (lite för sent men ok….) med ett leende på läpparna.

009Tidigt lördagsalarm med make och TB till golfbana för att teknikdrilla inför juniortävling lö och sö i Ystad samt lite coachuppdrag för maken. Även Gabbe väcktes 07 med matchsamling kl 9 och medan laget bytte om och värmde upp, värmde den ömma modern upp med styva snabba 7km. Det där är för övrigt den absolut bästa metoden för att tämja en PMS-häxa (om hon nu hade kommit tillbaka alltså, vilket hon inte hade men ändå).

011Härligt föräldrahäng med bästa Cilla, Linda, Otis (som inte är förälder utan en av de sötaste bebbar jag stött på) och Mats mfl, sol från en klarblå himmel, fokuserade RAIF-killar som verkligen kämpade för varandra och såg till att spela riktigt fin fotboll samt förstås en skön vinst med 7-0. Idag är jag extremt stolt över hur grabbarna tog sig an sitt uppdrag (och jag klagade inte ens över att Gabbe säkert var en kvart senare ut från dusch och omklädning är övriga i laget). Kiosklunch (fotbollskorv när den är som bäst) och så hem. Brunch på hemmaplan och sedan for vi ut till Allra Käresta Syster för bad och altanhäng.

01918 grader har en klart svalkande effekt, men solen värmde urskönt. Massor av snicksnack, vollybollspel i poolen och så fika iskall dryck. Andning från långt ner i magen och bara känslan av att ha vänt surmuleskallen till mitt vanliga jag är ljuvlig.

026

Nu sitter vi här hemma och njuter av öppna altandörrar, fågelkvitter (ja, jag gillar fågelljud. Allt annat med fåglar verkligen hatar jag) och känslan av ledighet. Jag passar på att dra lite djupa andetag från långt ner i magen och klurar som bäst på vilken föda som skall intagas dagen till ära. Svåra val……

Hoppas ni har den bästa av majlördagar folket. Puss o Kram från Rektorskan

När ungen ska lämna boet

Måndagsbluesen övergick i gnälltisdag (utan gnäll) som sedan blev en härlig lillördag. Swisch och swosch och dagarna försvinner i ett galet tempo, trots att ljuset gör att jag hinner såååå mycket mer. Med 4 1/2 vecka kvar av skolans läsår kan jag utan omsvep säga att rektorskan har det ganska hett om öronen. Att påbörja en nertrappning som så småningom ska utmynna i ett avslut samtidigt som vi är mitt uppe i preppen av ett gigantiskt fönsterbyte på skolan (eller vad sägs om 206 fönster och några dörrar) i kombo med takmålning, ytskiktsrenovering och omflytt i huset samt förberedelser för ett nytt läsår som i tjänstefördelning, anställningar, schematankar, läsårsinnehåll och fokusområden. Nä, jag har inga syselsättningsbekymmer denna veckan heller……

016Helgens och måndagens underbara väder hamnade i en liten svacka tisdag (ja, det gnällde vi eventuellt lite över) och onsdag fram till lunch men nu ikväll är det en sjukt skön vårkväll (nästan försommarkväll). Och nu är det lovat hejdundrafint väder framöver…..

029Idag har vi haft inskolningsdag för våra nya elever på Svettpärlan. Alla befintliga elever flyttar upp till sin nya årskurs och gör plats för 26 små godingar i Förskoleklass – så spännande att prova på en hel dag i sin nya ”kostym”.

014Och på tal om ny kostym. Den här godingen, min förstfödde, gör sig också redo för ny kostym. Snart är det två år sedan studenten och TB är redo att sätta sig i skolbänken igen. Han planerar att studera Statsvetenskap och han planerar att flytta till Kalmar. Ja, eller planerar och planerar. Efter några veckors intensivt bostadsletande hittade han det han sökte, budade och vann. Nu är kontraktet signat och klart, handpenning betald och planerna för att starta sitt eget liv i full gång.

026Om ni funderar på hur det känns? För den ömma moderna alltså! Då kan jag meddela att det är extremt många känslor i omlopp redan nu – jag kan bara gissa hur det kommer att kännas när augusti närmar sig. Hua……Likväl som man är galet stolt och tacksam över hur allt har blivit, så är det ju oerhört märkligt att ens lille prins plötsligen skall klara sig själv. Likväl som jag är den första att bejaka att det här är det mest naturliga och ett självklart val att flytta iväg,studera och påbörja en ny era i sitt liv, så är det ju obehagligt skrämmande att plötsligen bara vara 3 här hemma. Jag sa ju det…..känslor all over the place. For sure. Det är bara att hoppas på att han vill hem och tanka lite trygghet då och då (och kanske ofta. Hihihihi). Att en unge ska lämna boet är förmodligen en av de största milstolparna med stora barn.

Nu håller jag lillördagskväll efter intensiv jobbedag, kompishäng för Gabbe, kvällsbesök hos mor och far, middagslagning, tvättbestyr och diverse samtal. Over&out!

Kram Mia

Måndagsblues

Vaknade med en släng av måndagsblues, en slags melankoli i kombo med upprörd dåtida trauman som tillsammans aktiverar hela känslopaletten. Sedan midnatt mellan lördag och söndag har det svajjat en del i just det där känslospektrat – allt mellan en enorm tacksamhet och livsglädje, via smärtsamma minnen och en saknad som nästan går att ta på till att fysiskt nästan må illa för den situation andra just nu hamnat i. Millisekunder av val och beslut och plötsligt ter sig värld och framtid helt annorlunda ut. En tragisk bilolycka lördagskväll släckte en ung kvinnas liv, min kusin. Och inte för att vi på något vis hade någon relation att tala om, så sörjer jag naturligtvis å hennes näras vägnar. Hennes nära släktingar som jag har en helt annan kontakt med.

013Herrens vägar äro outgrundliga, så sa hon alltid min lilla mormor Marta. Jag tänker på hur enormt mycket vi har att vara tacksamma över och hur viktigt det är att vi tar vara på tiden. Att vi lever varje minut.

Det här väckarklockorna som tyvärr oftast har en negativ klang, ruskar om och gör att saker ställs på sin spets. Mitt huvud är fullt av tankar kring vilka val jag själv gör när och varför. Jag funderar massor på hur jag än bättre ska kunna ta tillvara tiden, hur vi ska kunna realisera mål och drömmar som vi när. Att bara invänta rätt tid kanske inte är rätt approach……

Mia Barks foto.Eftermiddagen spenderades på golfbanan med mina grabbar. Soligt, varmt och mysigt. Rektorskan tog sig en snabb promenix, hälsade på kompisLasse och njöt i deras fina uterum samt snicksnackade med folket på banan. Sen hem, fixa middag och sjunka ner i tvsoffan för lite fotboll. Ta hand om varandra folket!

Kram Mia

När livet får hända

Ni vet ju hur gärna rektorskan vill vara med och styra upp allt som går att styras upp (och det kan hända att hon även prövar på att styra upp sådant som är icke möjligt också i något slags tappert skam den som ger sig). Hur gärna hon vill vara många kurvor före och där drivkraften att eliminera slumpar har blivit ett slags livsuppdrag. Och man får tycka att det där är hur skruvat som helst, icke desto mindre är det väldigt mycket så jag gärna är. Till vardags i alla fall. I min Happyvardag. Jag har förlikat mig med den jag tenderar att vara. Jag förlåter allt oftare mig själv för mina tillkortakommanden och jag har ett allt större överseende med alla mina fobier och egenheter. Kort och gott, de där årsringarna som läggs till övriga verkar ha en väldigt positiv effekt på rektorskan…..

006Det händer sig då och då, sett över året, att rektorskan faktiskt sänker garden, slutar driva sig själv i 250 knyck/h och ger blanka sjutton i alla de där reglerna hon gärna sätter upp för sig själv kring alla möjliga (och omöjliga) variabler. Då när hon liksom låter livet ske på något sätt……Ett slags befriande förhållningssätt som icke på något vis skapar oro eller magpirr eller nervositet, utan mer förvisso skapar förvåning i omgivningen men också en form av glädjerus som bildar en väldigt god cirkel och positiv spiral. Dessa perioder tenderar att sammanfalla med två icke alls oviktiga faktorer, nämligen resor och sommar, vilka i sin tur tar sin utgångspunkt i att rektorskan transformeras till semestermorsan. En lite mer leasure och trevlig form av mig själv som väldigt sällan kan sammankopplas med kontrollfreaksgeneralen i mig som ropar ut order och kommandon på löpande band.

019Och som på beställning så kom denna lördag, kanske inte sommaren (det hoppas jag inte redan) men väl solen, och gjorde underverk med allt som kom i dennes väg. Alarmet stängdes förstås av innan det brände av so to speak, då rektorskan alltid vaknar såååå tidigt. Gabbe hade lagsamling redan 8.30 och maken o jag tog en tur till mor och far medan de där godingarna på plan värmde upp. Sen hängde vi på Jämjö IP med andra fotbollstokar, såg härlig fotboll presteras och njöt av mysig samvaro i solen.  Gabbes lag vann med 6-1 och han satte ett iskallt mål, fixade fina passningar men framförallt kämpade han hela tiden och behöll humöret matchen igenom. Enormt viktiga mål i dessa åldrar – att lära sig ta motgångar på ett vinnarskallesätt. Allt annat är underordnat anser de här ömma paranteserna…..

022

Hem till världens i särklass bästa syster och moster för omtejpning av ett ögonbryn, innan vi for hem för lite dusch och lightlunch till liraren. TB for på matchsamling, maken drog till golfbanan en sväng och rektorskan sjönk ner i en solstol på altanen. Andades från långt ner i magen, struntade blankt i alla ”måsten” som hon säkerligen skulle kunnat pränta ner till sig själv och bara njöt. Lät tankarna fladdra omkring, plirade lite mot solen och njöt av en helt perfekt saftig persika.

023Kl 14 var vi på plats för TBs match mot sin gamla förening. Inte utan att det där är lite laddat, även om inte tränare från den tiden är kvar. Gott att kliva in på plan och äga sin kant, hålla sitt huvud högt och veta att det oftast blir rätt bra till sist i alla fall. Föredömlig tränare i Krille som vet precis vad han sysslar med när han bygger lag. Vinsten med 11-0 var minsann sötare än socker……

024Bredasjön och IP levererade sol, nygrillad vurre med iskall dryck och så skönt föräldrahäng även här. Underbart påfyllande. Vi drog hem då det återstod 5 minuters speltid eftersom vi hade en superviktig match att bevittna på TV. Jodåsåattde…..16.00 avspark för AIK, som vann med 1-0 (inte övertygande någonstans men en vinst är en vinst är en vinst) och sedan kl 18.30 avspark för Arsenal vs Stoke (klar vinst med 4-1). Däremellan hann vi med att hämta Milou hos finaste svärisarna och jag passade på att njuta en stund i deras uterum. Som jag önskar mig ett sådant. Om jag skulle passa på att ge maken ett sådant i födelsedagspresent kanske…….

025

Nu har vi käkat lördagstaco, druckit ett glas vin och landat i soffhörnet med padda, dator eller tidning. Såååå ljuvligt! Idag har jag minsann inte passat på att göra ett smack och varje stund har jag enkelt (utan att behöva tänka eller bestämma mig för det där) valt att bara vara. Jag älskar mig själv när jag lyckas med detta konsstycke…….

Happy Lördag folket! Kram från Rektorskan

Friyay!

Äntligen! Det blev minsann fredag denna vecka också. Och kanske egentligen inte just äntligen för att veckan varit en tung historia att ta sig igenom, utan mer äntligen därför att solen äntligen skiner igen. Förra helgens übersköna väder gav mersmak och så kastades vi tillbaka till nattfrost, dagsregn och stormvindar i en hast så snart jobbeveckan tog fart. Det är minsann helt uppenbart att det inte bara är april som är nyckfull. HAR JAG MÄRKT! Inte ok någonstans faktiskt. Men idag vaknade man till sol igen och med temperaturer som överstiger 10 i alla fall. Lovely!

Mia Barks foto.Jag skuttade i fredagsstassen, som idag bestod av prickiga klänningen från Åhlens, nya långkoftan från House of Lola och läckra lackisklackisar från Zara. Dresscode black. Förstås!  Svart är mitt hjärta, svart är mitt klädval. AIK Stilen, förstås. För er som inte har hälsat på mig IRL så kan jag meddela att vi naturligtvis också bor i ett svart hus också.

Inledde denna fredag med frukostmöte med Företagarrådet och Svenskt Näringsliv kring Reepalus miserabla välfärdsutredning och fortsatte sedan med lightfredagsjobb (funkar när man har jobbat undan som en tok veckans andra fyra dagar), helghandling och tidiga hemgången 14.10. Underbart!

016Nu har myskostymen åkt på, snabeldraken rastats, handlingen plockats in och aktivitetsnivån sänkts betydligt. Maken och TB teknikdrillar på golfbanans övningsområde inför helgens tävling på Skandia Tour för TB, Gabbe (som igår såg till att bli son nummer två i familjen med spräckt ögonbryn) vilar ut efter en skoldag och rektorskan bara njuter. Helgen bjuder på intensiv fotbollslördag, annars ingenting planerat. Det känns som en ynnerst. Efter en ljuvlig lunch beståendes av stekt fläsk med löksås, skall det serveras hash brown med delis, pestogratinerade musslor, yucatanbröd och en skön ostbricka. Precis lagom avancerat.

Mia Barks foto.Happy Friyay på er folket! Hoppas solen stannar kvar, temperaturen höjs, vinden mojnar och lugnet får fortsätta lägra sig.

Kram från Rektorskan

Vikas ihop och vecklas ut

Normalt sett är sallad ett av de mest naturliga inslagen på vårt middagsbord här i Happyvardag så här års, men som läget har varit vädermässigt har vi fortsatt laga och servera mer av varm mat. Idag var jag dock sådär sjukt sugen på en rejäl kycklingssallad med en massa godsaker i att jag trotsade de där 8 graderna, det snöblandade regnet och den illvilliga blåsten. Och hej, jag åt faktiskt delvis varmt käk på lunchen så……

004

Lediga dagar äter jag aldrig både lunch och middag, utan håller mig mest till sen frulle/brunch och sedan lagad middag men när det är jobbedagar då njuter jag gärna kockarnas fina husmanslunch på jobbet. I måndags serverades det Spagetti och Köttfärssås (vilket blev sallad och köttfärssås för moi) och igår var det kalopsdags. Idag bjöds det perfekt krispiga fish nuggets med grönsaker, potatis och en dansk remulääääde. Mums! Att komplettera den lunchen med en kycklingssallad kändes såååå rätt.

005

For hem från jobbet vid 14.45 och hade varken matleverans eller taxi3 uppdrag, varför det blev en tur i huset av att plocka prylar, dammsuga, vika tvätt och preppa käk. Underbart skön catch up kan jag meddela. Och såååå skönt med lite tid till matlagning. Ni vet, att preppa utan att ha andan i halsen är så underbart härligt ibland. Idag blev det alltså en sallad på Cosmopolitan, rödlök, gurka, plommontomater, selleri, päron och jordgubbar. Till den salviagrillad kyckling, frasstekta krutonger, sprinklad bacon och curry/limedressing. Så enormt gott…..

Annars har dagen ägnats åt jobb och ett litet besök hos bästa fysioterapeuten Tommy. Jag har haft en bråkande nacke/bröstrygg den senaste tiden och idag var det dags att knådas upp, köras igenom med lite ström samt vikas ihop och vecklas ut i en bättre form helt enkelt. Lite läskigt (jepp, jag är ju sådan) men så befriande efteråt. Dansade ut därifrån, efter ett litet nätt blodtrycksfall. Hehehe….Nacke vilas idag på begäran av Tommy och runt foten ligger en värmd vetekudde snurrad. Den där trassliga foteländet kunde han inte göra något åt……

Happy Lillördag folket! Kram Mia