Attraversiamo

Att lära sig livet! Att leva! Att förstå att ödeläggelse egentligen är en gåva, en källa till och kanske den enda vägen till förvandling! Att landa! Att förlåta sig själv! Reflektion! Insikt! Perspektiv! De flesta dagar tenderar att på ett tystlåtet och relativt passerande sätt bli uppfyllda av detta ändamål. Det liksom bara sker, fast att man knappt uppmärksammar att det sker. Somliga dagar tar det där fullständigt över hela ens existens. Det blir marken man går på, luften man andas. Överallt och ingenstans. Somliga dagar är livet en kamp och somliga dagar är livet helt enkelt den vackraste av gåvor.

029Min alldeles egen resa, inom mig själv. Till allt det jag är idag. Till allt det där jag kan bli så småningom. Den har minsann inte varit rak och lättsam alla gånger. Livets spratt, livets alla gupp, livets alla krumelibukter och framförallt livets alla små och stora utmaningar. Allt det där har kantat vår väg, som kallas vår ryggsäck och som har på något sätt sett till att vi har blivit den vi är just här och nu. Vackra mirakel, kärlek, skratt och gemenskap och en massa glädjeströssel tillsammans med tårar, misslyckanden, sorg, trauman och saknad.Livet…..

013

Nästan så länge jag kan minnas har jag hett och intensivt trånat efter att behärska tekniken för såväl  ”Attraversiamo” som ”Dolce far niente”, likväl som meditationens tidevarv. Och som 50-minusare kan jag krasst konstatera att jag på många sätt har erövrat balansen i mitt liv. Och kanske inte bara erövrat utan också införlivat den i hela min tillvaro. Resorna in i mig själv och tillbaka ut har varit galet omvälvande, då och då nästan ett trauma i sig. Men here I am. Jag är så enormt väl medveten om mina egenheter, mina livsval och vad som definierar allt det jag står för. Jag har på flera olika sätt funnit vägar att förlåta mig själv, att ha lite mer överseende och tålamod med mig själv. Att våga älska livet.

011Attraversiamo! Ordet har jag mumlat som ett mantra för mig själv. Genom lilla mammas sista veckor i livet. Genom de första veckorna av totalt mörker för pappa, där sorgen och saknaden slog undan benen på oss alla och envar lite då och då.Förbi den vackraste av begravningsgudstjänster, med ett kärleksströssel utan dess like. I förebyggande syfte inför den första julen utan lilla mams. Och därtill genom fruktansvärda timmar som blev till dagar som blev till veckor med en sänkt liten Milou av smärta, operation, deppighet över tratt och bandage samt med vetskapen om att det var en elakartad tumör och ovissheten om vad som komma skall. Attraversiamo! Som en gudomlig bön om nåd, en bön om att bli såväl buren som avlastad oro och ångest. Attraversiamo!

007Det ljusnar i horisonten. Vi sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen.Plötsligt finner vi stunder av ro och känslan av att livet ändå en ganska fin plats ändå. Vi lyfter blicken, mobiliserar krafter, förstår att livet varje dag blir precis det vi väljer att göra det till. Att det också är upp till oss själva att ta med rätt approach in i alla situationer, in i vår vardag. Att vi måste vara extremt tacksamma för varje gång vi blir tilldelade 24 nya timmar att förvalta på absolut bästa sätt.

Attraversiamo! Vi tar oss över! Attraversiamo! Låt det bli ett mantra vi för vidare, en livsapproach vi finner mod, kraft och vilja i. Vi tar oss över. På något sätt gör vi alltid det. Saknaden efter mina änglar följer mig dag som natt, men den gör mig inte längre skräckslagen, så ej heller paralyserad. Kärleken till alla som finns kvar fyller mitt hjärta, min kropp och min själ. Det där ska alltid få manifesteras i mitt liv, det är självklarhet. Beskedet om att Milous tumör är borta och ingen spridning gör mig sugen på att slå en frivolt. Älskade lille kompis. 24 nya timmar för dig också är en välsignelse minst sagt.

Attraversiamo folket. Tillsammans! Storkramen från Rektorskan

 

Traditioner och dess kraft

Är du en sådan som trivs bäst i traditionernas trygga fortlevnad och som gärna håller hårt på hur det en gång varit, som bästa vägvisare för hur det ska fortsätta vara? Eller är du kanske som jag, en person som är väl förtrogen med hur traditionen har varit men som ändå trivs bäst med att anpassa den där till aktuellt nuläge? Möjligheten finns ju att du också är en skön levnadskonstnär där traditioner spelar kvitta…..

005Vi är ju liksom lite i ett helt nytt läge här i familjen Happyvardag. Eller nytt och nytt kanske någon tänker nu, det är ju ett helt halvår sen, men i alla fall. Den 10 januari hade vår förstfödde bemärkelsedag och vi befann oss på skilda orter. Tentaplugg och skolstart samspelade inte för ett ”mitt-i-veckan-firande” så vi fick spara oss till helgen. Och någonstans där är man ju sjukt nöjd med att det bara skiljer 9 mil orterna emellan.

TB tentade i fredags och vi andra jobbade. På eftermiddagen styrde vi kosan mot Kvastastaden och anlände ett välstädat och mysigt hem på Adelgatan. Lite soffhäng, en föråkare och lite snacks och sedan for vi till vårt favvohak.

004Mr Ernesto himself var på toppenhumör, kallade moi för Bella Donna och tog sig en sväng om med Gabbe vid bordet. ÄNTLIGEN (enligt Gabbe) fick vi sitta på övervåningen. Mycket nöjd kille med andra ord.

006Vi startade med lite go Antipasti, vitlöksbröd och gott i glasen…..

008

….för att sedan njuta deras underbaringar till pizzor. Rektorskan tog en av sina favvisar, nämligen Tonnata. Och ni som kan er Italienska vet att Tonnata inte alls är Tonfisk som somliga säkert gissar, utan kalvfilé. Här med tonfiskmajjo. Så magiskt gott. Mums!

011

Storkmätt. Fick avsluta födelsedagssittningen utan dessert, men med ett glas bubbel. Jag menar, det är väl alltid rätt tid för lite bubbel.

003Taxi hem, krypa i myskostymen och så snicksnacka till långt in på natten. En helt annat typ av födelsedagsfirande än vad vi brukar men såväl vi som huvudpersonen (Mr Dubbeltvåa) verkade mycket nöjd. Det är extremt mysigt att hälsa på i någon annans värld. Vi tog sovmorgon och så käkade vi frulle, fixade med lite prylar och sedan pussade vi hejdå. TB skulle ägna sig åt tvättstugeri och sedan fira att första terminen är tillryggalagd. Och vet ni vad….den där ångesten jag trodde mig skulle ha så fort han åker hem eller vi lämnar hans hem……Den har ännu inte knackat på. TB verkar fullständigt nöjd med sitt liv, sin lägenhet, sitt allt. Proud mum for sure…..

007Så vi tog en shoppingsväng på Ikea och jag tror att jag skulle kunna få en guldmedalj för det racet. Jag joggade förbi alla underbara uppbyggda små ”hem” och tänkte: Sorry, nästa gång ska jag gå och insupa atmosfär. Idag är det bara ljusen som står i centrum”. Hihihihihi…..

021Resten av helgen har bjudit på chill, catch up med städ, tvätt och handling samt skoljobb förstås. Nu har det hunnit bli söndagskväll, Gabbe är och tränar och såväl söndagsmiddag som måndagsprepp är utfört. Taxi3 drar straxt på hämtning, sen blir det dusch och popcornmys till tvfilm. Imorgon sparkar vi igång vecka 3 och den verkar redan nu ganska fulltecknad.

Take Care honeys…..Kram Rektorskan

Att gå på rutin…..er igen

Jahaja folket, då var plötsligt jullovet ett minne blott och trots att jag bara varit in workingmode i tre dagar så känns ledigheten mer än avlägsen. Det är bara inte klokt vad snabbt man ramlar in i vanliga mönster och rutiner. Ganska skönt om ni frågar Rektorskan alltså…..

035Här inledde vi med två studiedagar, så make och Gabbe har vilat sig ännu lite till iform och Rektorskan har hållit studiedagar på #världensbästaskola #svettpärlan kring vårt ena fokusområde, nämligen ”sunda lärmiljöer”. Två härliga dagar fyllda av delandet av viktiga tankar, reflektioner och ifrågasättande. För att toppa det hela passade jag också på att planera in ett personalmöte på måndagskvällen, varför jag lätt kan säga att det gick runt i knoppen sisådär tisdag kväll. Puh!

019Så, Välkommen Vardag. HappyVardag! Jag ser fram emot att hitta rätt i rutiner vad gäller såväl dygnsrytm som mat och aktiviteter. Veckan innehåller två arbetsdagar till och sedan far vi till store sonen på kalas till helgen. Kan ni fatta, min förstfödde fyller nämligen 22 år idag. Dubbeltvåa……

Mia Barks foto.Somliga ramlar verkligen in (Läs: krystas ut) i ens liv och evig kärlek uppstår. Jag är grymt stolt över den människa han i första hand är och sedan förstås över hans val att flytta, skapa sitt eget liv, välja universitetsstudier och att spela golf, fotboll och nu gitarr. Det känns lite i mammahjärtat att inte vara på plats och fira honom denna dag, men det där är ju en naturlig del av livet på något sätt. Varmaste grattis vår underbaring!

Mia Barks foto.På tal om rutiner, ett av mina mål efter ett väldigt stökigt slut på matåret 2017 är att skapa hållbarhet kring våra måltidstider. Än så länge fungerar det över förväntan. Idag bjöds det wök på krispiga nyttisar tillsammans med tigerräkor och några stänk Oystersauce. Tillsammans med ett knäckebröd och två glas vatten satt det som en smäck. Imorgon vankas det frasstekt Hashbrown med grillade cajunkotletter. Mums!

Nu är tant trött i ögonen, så dags att natta kudde. Kram från Rektorskan

Att ägna sig åt livsnjuteri

Det borde vara en självklarhet för oss alla och ändå är det så förbannat svårt. Inte sant? För säg mig, hur ofta prioriterar du livsnjuteri egentligen? På riktigt. Inte sådär en liten halvmesyr eller med förevändningen att det ändå är livsnjuteri när du har allt annat under kontroll (det där är för övrigt min favvoline så jag hajar precis), utan bara sådär fullt ut gör det som faller dig in och som du mår bra av. Jag svarar först: Nästan aldrig!

010Rektorskan är nämligen mästare på att inbilla sig själv att hon minsann inte behöver avkoppling. Att hon egentligen mår som bäst då tillvaron flyter och hon har kontroll. Det i sin tur innebär inte sällan att hon drar igång ett och annat svårförståeligt projekt, bara växlar upp och kör på i allt högre tempo. Effektiviteten vet sällan några gränser, inte framförhållningen heller. Idén om att ständigt passa på har dock sina begränsningar. Har jag märkt. Exempelvis kan det hända (läs: ganska ofta) att saker görs helt i onödan, eftersom när tiden väl är inne har förutsättningar förändrats vilket i sin tur gör att lagd planering inte alls ligger so to spek. Helt ärligt kan den vara helt fel. För att ta det i klartext blir det då gärna en h-vetets massa merjobb. Min resa till livsnjuteri och att leva mer i nuet tar egentligen sin utgångspunkt i att hedra min älskade broder Lasse. Den killen kunde njuta. Oj oj oj. Och han kunde leva i nuet som ingen annan jag känner. Ibland kunde det göra mig sjukt frustrerad. Det är nästan 4 år sedan han lämnade jordelivet och vid hans kista lovade jag både honom och mig själv att fortsätta leva och älska även för honom. Så sagt och gjort. Livsnjuteri är min hyllning till honom!

004Men jag hade förstås aldrig klarat det där utan min fantastiske make. Han är mästare på att bryta min vardagslunk (hehehehe: kanske inte lunk utan race) och utkräva aktiviteter som faller inom epitetet livsnjuteri. Så när lovet plötsligt öppnade en möjlighet till en weekendtrip så bokade han blixtsnabbt in oss på detta. Efter många sociala dagar/aktiviteter kring jul och nyår samt jobbtrix och hemmafix var det perfekt att sätta sig tillrätta i Bumsen och dra på joyride. Javisst, Solna, förstås.

030Lunch på lokal, incheck och så bad förstås. Isande kallt kan meddelas. Sedan promenad till Mall of Scandinavia, shopping och sedan sjönk vi ner för pizzahäng på Vapiano, Gabbes favvohak.

009Ett glas bubbel i hotellobbyn och sedan kröp vi ner i sängen och kikade på tv tillsammans. Supermysigt helt enkelt. Massor av tillsammanstid, i bil, på hotell, på restaurang och vid promenad och shopping. En riktigt värdefull catch up.

011

Sovmorgon. Långfrulle. Och morgonbad. Jepp, frös nästan öron och fotsulor av mig. Jesus Amalia. Men vi badade omkring Gabbe och jag. Simmade och dök och stod på händer och….Ja, jag behöver väl inte säga att vi var ensamma där vid takpoolen.Uppfriskande dock. Och garanterat myggfritt var det med. Långa varma duschen och sedan kröp vi upp i sängen med filt och kudde och bästa boken en stund.

015Inget bokat. Inga tider att passa. Bara ta det i varsam takt. Prata och skratta och bara vara. Vi tog pendeln till city, kikade runt i affärer, fyndade och fikade på bästa Vetekatten. Sen shoppade vi lite till. Till och med maken shoppade. Kan ni fatta va? När snoken var iskall och shoppingbenen trötta kilade vi in på en sportbar och beställde oss lite gott att dricka tillsammans med lite snacks. Ljuvligt!

019Kl 17 var dagens enda tidsangivelse. Av en tillfällighet hittade Rektorskan till denna restaurang – låt mig nöja mig med att säga att sociala medier är fantastiskt, där någon plötsligt skickar en följarförfrågan, som man accepterar och på så vis hittar man en pärla. Lyckades dessutom via just sociala medier hemifrån få till en bokning trots att vi var ute i elfte timmen so to speak. Tack Supper Familjen, verkligen suverän service.

022Vi njöt kungligt av latinokäk med ljuvliga smaker. Drink och Papas Fritas och avocadodip, innan det kom in Platitos av bästa slag.

023Ceviche de Caribe, Taco de Credo samt Taco de Gambas var tre av de ”förrätter” vi valde att dela på. Precis lagom. Kan tänka mig att man också skulle kunna beställa in ett gäng till och struntar i ”varmrätt” om så önskas. Fantastiska smaker av chili, lime, koriander, syrad kål, jalapeno och myntacreme. Hetta och syra och smak och…oh la la!

024Varsin Platos Grandos till maken och mig. Han satsade på Chipotleglazed Fläsksida med melon och sötpotatispommes, medan Rektorskan käkade lätthalstrad tonfisk med stekt ananas, broccoli, honung och mandel. Holy Moly! Om det finns smaker som gifter sig, så hade jag garanterat en hel bröllopsnatt i munnen kan jag lova. Det i särklass godaste jag någonsin ätit. I´ll be back, for sure…..

013

Så tog vi bussen hem till hotellet. Dagens kylslagna hade övergått i riktig kyla och vi frös ordentligt innan vi nådde vårt hotellrum. Kvällsbad var icke att tänka på kan meddelas. Vaknade sedan till ett vintrigt Solna denna lördag. Minus 6 grader, snöfnyk på marken och sol. Otroligt vackert. Frulle, packning och sedan hemfärd. Vi stannade och tog en snabbfika på Tindered och sedan mellanlandade vi hos världen bästa TB i Kalmar.

031Så mysigt att kika in i hans fina lya. Städat och prydligt, pluggandes och nöjd med sin tillvaro. Lite fika och lite guraspel för far och son innan vi lättade hemåt sista biten. Rasande kallt himma. Bara 13 grader inomhus. Lämnade maken åt brasödet och stack på uppdrag att hämta paket, tanka bil och hämta hem vovve.. Kom hem till styva 20 grader och en massa värmeljus. Han kan min man…..

036Och kan ni tänka er, tomten kom visst tidigt i år. Två vackra kartonger. Till moí! För kännedom kan också avslöjas att innehållet passade utmärkt 5 av 5 varor. Återkommer med bilder en annan dag. Men för nu,tro det eller ej, anser jag mig färdigshoppad för ett tag.

Later honeys! Hoppas ni har det supermysigt! Kram från Rektorskan

När man hänger på låset….

…..för att man redan dag 2, av årets 365 möjliga, avser att infria sitt nyårslöfte. Det är engagemang det. Avger man nyårslöften så måste man ta det på allvar, inte sant? Annars är det bättre att låta bli att lova saker. Just därför är jag extra stolt över det faktum att jag satte alarmet, lät bli att snooza och for iväg i ottan denna första tisdag 2018.

036Under normala omständigheter avger Rektorskan sällan nyårslöften. Det blir så kravfyllt och så otroligt destruktivt om man liksom känner att man inte riktigt når hela vägen fram, men det nyårslöfte som av Veckorevyn blev lagt i min mun kändes så rätt på något sätt. Ja, för att vara helt ärlig, det kändes uppnåbart helt enkelt.

Så jag slog till. Gjorde slag i saken. Rekade marknaden och drog iväg i ottan, hängde på låset och fick mina snyggelisnyggsnygga svarta retrolampor samt ett svart skinn med hem. Skulle sedan bara svänga förbi Maxi och köpa frullefrallor och dra på trissor, men där bara stod mina älsklingslampfavvisar på reabordet. Som jag funderat kring dessa hela hösten, men hela tiden valt att avvakta. Även denna arla morgonstund drabbades jag av lite tvivel, men så påminde jag mig om mitt nyårslöfte och vips hade även dessa två fått följa med hem. Dessutom till halva reapriset. Whoop whoop!

039Några dagar före utsatt nyårslöftesdatum var finaste Cilla och jag på en liten shoppingtur innan kidsens fotbollsturnering. Och Rektorskan är minsann inte den som är den. Hon behöver inga långa stunder på sig, utan smider medan järnet är stekhett so to speak. Hittade snabbt en BYoungtröja som jag kikat på innan samt en svart klänning med sköna detaljer från Vila. Båda två för en spottstyve av ordinarie pris. Såååå nöjd!

007

Nyårslöftet? Sa jag inte det? Ja, att ”lära mig shoppa” förstås. Kan vara det bästa nyårslöftet ever. Och Rektorskan tar det på allvar. For sure! Hur går det för er andra, med era löften alltså?

Annars har det varit en leasure tisdag här på Näset. TB packade bilen och for hem till Kalmar straxt efter frullen. Christmasvacay är over och back to school som gäller för honom. Vi har fått rå om honom i nästan 12 dagar, så himla mysigt, men nu längtade han hem till sitt. Rektorskan påbörjade lite lightstädning och sedan tog hon med sig lille papsen på shoppingrunda. Han skulle promt ha nya danseskor till festen nästa vecka. Underbaring! Tänk att han fyller 90 år i maj.

Nu har Gabbe och boysen tränat och mami tog en power walk under tiden. Hämtmat på BK på hemvägen och sedan en skön dusch. Brasorna sprakar, TVfotbollen brusar och vi har flutit ut i lite slapp här och var. Rektorskan njuter av sista kvällen med granen och maken, ja maken han bokade visst precis en weekendstay i Stockholm. Yup, fler tillfällen att infria nyårslöften. Jippie…..

Kram från Rektorskan

När det sjunger på sista versen……

Mörkret omsluter mig såhär på årets näst sista dag. Klockan har redan passerat merparten av den 30/12 och vi närmar oss med stormsteg ”spöktimmen”. Ikväll igen. Nattsudderi är mitt signum, nej det är familjen Happyvardags signum så snart vi loggar ut för lovledigt. Vi har haft en otroligt skönt leasure lördag här på Näset, faktiskt den första dagen sedan julavslutningen den 21/12 som inte har innehållit några tidsangivelser eller bokade stunder för mina medmänniskor. Det blev sovmorgon, lång lässtund invirad bland täcken och kuddar och hund och make och lakan. Morgonpromenix med Milou, långfrulle och sedan en shoppingtur med hela La Famiglia. TB shoppade loss på Jack&Jones och Gabbe var överlycklig över att hitta en tischa i samma affär som passade hans lekamen. Nyårsmusslor, färska örter, öh köttbit och raketer följde också med hem. Resten av dagen har handlat om matlagning, bakning, kompishäng och brasmys. En riktigt, riktigt skön dag…..

009Så innan jag kryper till kojs med min härliga bok och fortsätter mitt nattsudderi tänkte jag avsluta 2017 med en nyårslista. Och glad som jag är för att återvinna det som fungerar så kör jag på samma som förra året (dock med andra svar). Håll till godo folket…

Beskriv året med tre ord.  Omvälvande, känsloexplosivt, kärleksfullt

Vad var de bästa som hände under 2017? Jag tror att jag landade

Bästa köp? Som ni vet sedan tidigare så gör Rektorskan bara extremt bra inköp. Hehehehe….Skämt å sidor, garanterat TB´s lägenhetsköp i Kalmar

Vilka har du umgåtts med mest? Near&Dear ones, medarbetare och fotbollspäron

Vilka resor har du gjort under året? Ett antal kortare Stockholmsutflykter, dock inte en endaste av våra potentiella semestrar blev av på grund av familjära angelägenheter. Vi har heller inga resplaner i pipelinen för 2018, vilket kanske stressar somliga. Rektorskan känner sig dock bara helt avslappnad i detta faktum. Que sera sera, what ever will be will be…..är min nya livsfilosofi. Som jag skrev, jag tror jag har landat. Och planeingsfreaket har jagats på flykt.

Har det skett någon förändring? Jepp, förändring är ett vardagligt tillstånd i min värld. Ibland är det underbart, allt som oftast helt ok och förväntat men ibland riktigt skitjobbigt. Det gäller  såväl i den professionella som i den privata sfären. I den privata sfären har det mest varit av den sistnämnda karaktären, med tanke på mina älskade paranteser. Tyvärr! Ett riktigt tufft år måste jag erkänna.

Något du ångrar? Nä, man ångrar ju oftast det man inte säger, inte gör. Jag har blivit bra på att fånga alla ögonblick, ta alla tillfällen i akt. Jag lever numera här och nu vilket gör många saker så mer levande och närvarande.

Låtar som kommer påminna dig om 2017? önskelåtar jag sjöng för min älskade mams under hennes sjukdomstid, som ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”” I min lilla lilla värld av blommor”, ”Till en stad jag är på vandring” och ” Tryggare kan ingen vara”. ”Kom ihåg mig då” seglade upp som en nygammal favvis och fotbollsmässigt måste AIK´s nya sång nämnas ”För Gnaget står vi enat, då nu och för alltid”

Saknade du någon? Jepp, min älskade lille mams som lämnade jordelivet i september och min lika älskade bror Lasse och kompisKalle förstås – dvs mina änglar som jag kallar dem. De fattas mig varje steg på vägen. Forever, for always and no matter what.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag har nog balanserat mellan att vara så enormt mycket mer glad och tacksam över allt det vackra som finns i mitt liv samt att sörja förlusten av betydelsefulla andra. Att leva med dubbla känslor är en konstart jag numera försöker mig på praktisera dagligen

Vad spenderade du mest pengar på? Skatt, därefter min lite svårflörtade Riskokare (läs Mazda5)

Har du några nyårslöften inför kommande år? Absolut inte var jag på väg att skriva, men så gjorde jag testet i Veckorevyn och som ni vet stämmer det där alltid ju. Jag bör enligt detta ”lära mig shoppa”. Det känns som ett jättebra nyårslöfte tycker jag

Vad är planerna inför 2018? Ta vara på varje ny 24hperiod på absolut i särklass bästa sätt.

Vad vill du säga till dig själv inför 2018? Mia, dear, just remember: Life is tough, my darling, but so are you. When everything seems to be dark, hard or broken just have faith. Tomorrow will come. Don´t be afraid.

001Så, på återhörande folket. Säkert via en kort nyårshälsning imorgon.

Kram från Rektorskan

Man upphör icke att förvånas.

Tyvärr! Ty i detta avseende är det inte den positiva förvåningen jag avser nämligen. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir riktigt mörkrädd. Människors, i olika åldrar, kraftfulla behov av att ständigt öppna munnen och låta en massa smörja komma ut är fruktansvärt oklädsamt. Att man sedan hänvisar till att det råder yttrandefrihet är så beklämmande att jag nästan får ont i magen. Jag tänker ALDRIG någonsin bejaka att yttrandefrihet kommer före uppdraget att uppföra sig som en demokratisk och samhällsduglig medborgare. Och jag skiter högaktningsfullt i ålder, kön, titel, etniskt ursprung, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, inkomstuppgift, familjeförhållande, bostadsort, IQ, politisk tillhörighet, bilmärke, lagtillhörighet, meritvärde eller annat som somliga anser definierar en person/en människa. Det är f-n aldrig okej att öppna munnen och låta vad som helst komma ut. Aldrig någonsin! Lika lite som det är okej att gömma sig bakom sin padda, mobil, dator, skärm eller what ever och skriva av sig en massa junk. Hur svårt kan det vara att förstå det där….just asking! (Fina förebilder på bild dock)

023

Bara de senaste dagarnas upplevelser får mig att hyperventilera en smula. Människor i skiftande åldrar har visat prov på synnerligen dåligt omdöme och en hel mängd av oacceptabelt beteende, bara sådär i förbigående liksom. Och det som skrämmer mig mest är att somligt av det här ibland tenderar att bara få fladdra förbi. Det har liksom blivit så allmänt vedertaget att man inte längre reagerar och blir upprörd på samma sätt som förut. Somliga vågar knappt ens reagera, andra orkar inte. Det glöms bort att påpekas det som är a. önskvärt b. mindre trevlig c. helt oacceptabelt och istället hänvisas till varje människas individualitet, sunt förnuft och yttrandefrihet. Och allt som inte faller inom nämnda epitet är skolans fel, skolans tillkortakommanden och skolans nya uppdrag. Jag blir spyfärdig……

025

Rektorskan älskar sociala medier. Det har nog inte undgått någon. Och nä, hon skriver inte enkom snälla gulliga saker. Det händer att hon också kan vara ganska rapp i käften och eventuellt ganska klargörande kring sin ståndpunkt i olika sakfrågor, MEN…..hon har inte för vana att skriva negativa saker till andra människor, ej heller om andra människor. Inte heller brukar hon ironiskt, sarkastiskt eller nedvärderat kommentera andra. Min mor lärde mig nämligen att om man inte har något trevligt att säga till en annan människa, då håller man helt frankt tyst. De senaste dagarna har jag tyvärr tagit del av vuxna människors sätt att vara synnerligen dåliga förebilder på nätet. För att inte tala om de vuxna människor på läktarplats som under gårdagens KM i inomhusfotboll valde att uttrycka sig otroligt nedvärderande om det vinnande lagets spelares etniska härkomst. Är det på riktigt? Är det snart 2018 och i vågskvalpet av #metoo och likabehandling?

013

Ungefär lika svårförsvarat som motståndarlaget i Gabbes och deras cup igår som valde att skrika efter Gabbe med flera att de var ”bögar i ett jävla böglag” då de förlorade. Men så pass härligt…..11- åringar. For real? Gabbe som eventuellt har vissa gemensamma drag som övriga i familjen Happyvardag genmäler då: ”Stora ord. Det där är väl inte okej?” till aktuella spelare.I bilen hem berättar Gabbe att han egentligen ville ta ett snack med motståndarlagets tränare när han gick förbi deras omklädningsrum, men att han valde att låta bli för att inte ställa till mer oreda. Det där gav oss anledning här hemma att idag diskutera de taktiska valen med Gabbe. Att vi är stolta över att han reagerar och att vi verkligen gillar att han inte ger igen med samma mynt, men att han egentligen inte heller kanske skulle yttrat sig som han gjorde eftersom det kan verka provokativt. Hemskt men sant…..så dubbeltydigt. Vi vill fostra medmänniskor som aktivt tar ställning emot dåligt beteende och sedan blir man skitskraj när de gör det. För att man är rädd för vad som ska hända. Usch och bläh!

015Fotboll ska förena. Idrott ska förena. Livet ska förena oss människor. Hur svårt kan det vara? Kan vi inte bara nu lova varandra allesammans att vi genast snackar allvar med våra kids, i vilka åldrar de än må vara. Att vi talar i klartext om vad som förväntas av dem i olika sociala sammanhang och att det aldrig någonsin är acceptabelt att kalla andra människor nedvärderande saker. Att könsord, svordomar, nedsättande uttryck och negativa värdeord endast får användas i ensamhet i ett väl ljudisolerat rum (om man nu tvångsmässigt känner att man måste använda dem). Och för guds skull, låt oss alla prata med våra kids om deras upplevelser (alldeles särskilt kopplat till olika idrottsevenemang och klimatet som tenderar att uppstå på läktare), så att de inte plötsligen börjar använda dem i deras olika sociala grupper, på fritiden eller i skolan. Det är nämligen inte alls speciellt upplyftande för atmosfären. Har jag märkt. Att vi som föräldrar sedan ser till att alltid vara goda förebilder i vårt sätt att uttrycka oss och bemöta andra, det måste ju helt enkelt anses vara en självklarhet i föräldraledarskapet. Eller hur?

Kram Rektorskan

 

 

Downsize Christmas

God fortsättning på julen 2017 folket! Jag hoppas ni alla har möjligheten att vara tillsammans med andra, fira julefest i gemenskap, på det sätt som passar just er allra bäst. I familjen Happyvardag innebär det där en balans mellan det stora och det lilla, det individuella och det kollektiva, högljutt och lågmält. Ett sätt att varva det som kostar på lite extra i tid, kraft och omsorg med det som fyller på och berikar. Ett sätt att finnas till för andra men att absolut inte glömma bort sig själv på vägen. Ett sätt att bygga och vårda relationer på alla plan.

001Det fanns en tid i mitt liv då jag nästan stressade livet ur mig för att ständigt optimera . min tillvaro. För att hinna allt och lite till, prestera på topp och ständigt vara minst 5 kurvor före allt. Inte enbart kopplat till julen då förstås. Nädå, hela mitt liv såg ut så där. Effektiv som få, ständigt på väg någonstans med bieffekten aldrig direkt närvarande i nuet. Gosh vad jag hade önskat att jag kunnat berätta för mitt 25-40-åriga jag att det inte alls måste vara så. Som jag hade önskat att jag hade vågat dra det där djupa andetaget liiite oftare och andats från långt ner i magen. Tänk om….

007Fast jag ödslar numera ingen tid på ”tänk om…”. Helt ärligt vet jag egentligen inte när det vände och jag har heller inget som helst sug efter att finna svar på det där. Det vände. Punkt. Min livsresa tog mig till en plats där jag lyckats bli en betydligt mer avslappnad variant av mig själv. Vinster och förluster, motgångar och framgångar, misslyckanden som blivit vägvisare för ny kompassriktning, stenvändningar och reflektioner och en hel massa av ”kill some darlings” har gjort sitt. Och jag har varit livrädd, bitvis (eller helt ärligt, det är ju nästan mitt allmäntillstånd), tvekat ibland, hamnat på sidospår och hittat vilse, gråtit en massa, gjort upp med hjärnspöken, samlat ny kraft, blickat inåt och verkligen mött rektorskan, hälsat på mig själv med alla de egenheter som är jag och bestämt mig för hur jag verkligen vill vara, vem jag verkligen vill vara, hur jag vill leva mitt liv. Hittat hem. Vågat ta fighten om mig själv och mitt liv. Utan att skryta och utan att veta om en endaste kotte håller med, så skulle jag vilja påstå att jag blivit en riktigt härlig människa. Livet av mig, som mig. A new improved me liksom…..

013

Så visst är julen downsizad, det står ställt utom allt tvivel. Det har varit en angenäm december utan egentligen någon som helst diger to-do-lista och jag kan utan att ljuga säga att vi gled in i julfirandet. No stress liksom. Mysiga dagar sista veckan på jobbet, ett avslappnat och så skönt glöggmingel i fredagskväll hos min bestie och så dan före dopparedan med bara lite småfix. Avslutade uppesittakvällen med ett strömavbrott mitt i Bingo 4, gick till sängs i beckmörket och vaknade vid 02.29 av att huset badade i ljud och ljus och sorl och…..

003Julaftonsmorgon bjöd på långfrulle, skinkmacka och spistomte. Därefter en tur till våra änglar på kyrkogården och sedan en julaftonspromenix med bryggspring för Milou. Kl 17 bjöd vi in till julbord och njöt av tillsammanstid med syster Yster med familj och finaste svärisarna med lånevovvar. Efter undanplock och disk drog vi igång julklappsleken, där tävlingshetsen lyste om oss alla och envar blandat med massor av skratt. Efter akt 1 fikade vi på godaste kladdkakan med tomteskumsfluff (som bakproffset syster Yster fixat förstås) och sedan drog vi igång akt 2. På riktigt…..den roligaste spelomgång ever.

016Det blev ett givande och tagande på hög nivå, till och med Gabbe kunde lätt spela med och taktiskt navigera sig igenom de båda akterna. Kvällen avslutades sedan med att Tomtefar himself drog på sig glojärnen och delade ut de paket som var ämnade som de ”riktiga” julklapparna. Några få julklappar var, genomtänkta och fulla av kärlek. Och alla var supernöjda.

023

With no stress blev det en fantastiskt härlig jul i år också.Det är en självklarhet att vi saknar de som inte längre finns hos oss, men att vi som har förmånen att fortfarande vara i livet lever, älskar och njuter är en viktig livsapproach. Idag fortsätter vi julfirandet i väldigt leasure tempo. Rektorskan tassade upp i ottan, tände stjärna och gran och kröp upp i Lassesoffan med raggisar, filt och glossiga magasin. Nu bjuds det straxt juldagsfrulle till familjen, regnet står som spön i backen och det tänkta hemmamyset kunde inte få en bättre start. Ikväll blir det himmapizza (julmat får räcka en dag om året) och så Fröken Frimans Krig på TV. Don´t miss honeys….

God fortsättning på julen. Kram från Rektorskan

Att fira 25 år…..

….så här straxt innan jul känns förnämligt. Förstås. Vem minns inte sin 25-årsdag liksom? För egen del hade jag och maken (som då ”bara” var min sambo) precis spenderat en magisk sommar på andra sidan Atlanten. I härlig värme och med en massa grym fotboll i lite olika delstater. För vem minns inte sommaren 1994? Tidigt satt vi i telefonkö för att köpa de bästa biljetterna till Sveriges matcher i fotbollsVM och vi jublade högt när de kom i våra ägor. Vi reste via en weekend i Paris (den staden gjorde dock verkligen inget vidare intryck på oss) till LA och levde sedan livet i många sköna sommarveckor.

2016-07-31 18.23.15Men just nu, så straxt före jul 2017 är det ett helt annat 25-årsfirande. Det är dock inte sonen (han blir 22 i januari) utan faktiskt moi som firar 25 år igen. Hrm…..märkligt!

030

Hihihihi, spelade in en snapchatsnutt men fick bara med bilden här. Jodåsåattde….25 år sedan jag tog min Lärarexamen vid Lärarhögskolan i Kalmar. Kan ni fatta? Och det är 19 1/2 år sedan jag startade Friskolan Svettpärlan – 5 1/2 år i kommunens tjänst fick räcka och sedan dess har jag levt min livsdröm. Att dela skoläventyr med härliga ongar. Att få bedriva skolutveckling i en tidsenlig och utvecklande anda. Att få verkställa mina idéer om det goda ledarskapet för optimal tillväxt. Jag ångrar inte för en sekund mitt yrkesval, som först var Grundskollärare 1-7 och som sedermera blev rektor, men jag skulle inte betta på att jag avser att arbeta som detta i 25 år till.

003

För övrigt har jag haft en fin sista vecka i skolan och som också varvats med lite jultrix i lagom dos. Gårkvällen spenderades på glöggmingel hos min bestie och hennes man tillsammans med ett skönt gäng. En av de bästa kvällar for sure. Supervackert i deras stadsvåning, välsmakande av alla de slag och så en massa leasure prat och skratt. Jag somnade verkligen med ett leende på läpparna, vakande sedan med ett dito. Just nu skriver vi dan före dopparedan och dagen är inte på något sätt fullspäckad. Jag har varit hemma hos lilla pappa på morgonen och hjälp honom inför hans Skånetripp över julhelgen och sedan blev det långfrulle med blaskläsning här himma vid brasan. Nu ska straxt Gabbe och jag fara på lite kompletteringshandling, medan make och TB ska fixa julköttbullarna, Skagenröran och lite annat smått och gott. Några sista julisar ska svepas in och sedan ska vi bara njuta. Det blir nämligen jul hur mycket eller hur lite du än stressar……det handlar enkom om var du sätter gränsen själv.

Kram från 25-åringen

Kärleksbombad

Är strössla min tillvaro med kärlek, hjälpsamhet, värme, omtänksamhet och uppmuntran är ett av rektorskan livsmål. Det är generellt för mycket gnäll om saker man är mindre nöjd med istället för härliga anekdoter om vad som fungerar anser jag och det där avser i alla fall jag att råda bot på. I den mån jag kan alltså.004Och jag tänker att jag har ett helt gäng underbaringar omkring mig som ser till att strössla mig på olika sätt. Tänkte att jag skulle dela med mig av lite av den egoboost som kommit mig till gagn den senaste tiden. Med risk för att det verkar skrytsamt…..logga ut direkt om du känner att sådant är drygt.

I fredags kom min fina kusLotta förbi på hemväg från Kalmar. Med sig hade hon varma kramar, härliga skratt och finaste fredagsblomman. Sååå himla glad jag blev.

007Och på tal om blomster. I början av veckan knackade det på dörren och utanför stod ett blombud. Wow, blev så himla förvånad. Och enormt glad. Den vackra buketten kom från en rektorskollega som jag precis startat ett litet utbyte med. Josefine heter hon och är verksam på Colegio Sueco på Gran Canaria. Gissa om jag längtar efter en studieresa dit….

009Igår for lilla papsen och jag på shoppingtur och avslutade med att hämta upp min bror och tillsammans for vi till våra änglar på kyrkogården. Vackert, värdigt och känslosamt. Avslutade med fika hemma hos brorsan med fru, så mysigt. Och plötsligt…plötsligt drog han bara fram det vackraste av paket jag sett. Vitt, glansigt med stor guldrosett. Inuti fanns en allskön blandning av det jag älskar från Rituals. Jag blev så otroligt rörd av deras gest (som ett tack för hjälpen). Min väldigt känsliga näsa fick värsta gladpirret…

013Att få positiv feedback kring Svettpärlan, mina medarbetare och ibland även i min roll som rektor är så galet härligt. Det är nämligen inte sällan det är precis tvärt om. Och tänk efter själv, hur ofta berättar du att du är nöjd? Ofta tror jag att vi räknar att en tystnad=nöjdhet och annars säger man ifrån. Men för att orka göra skillnad, dela alla sköna ongars skoläventyr och ta emot alla möjliga och omöjliga önskemål behöver man också få veta att man gör något bra någongång. Och denna vecka har det inte låtit vänta på sig. Kanske mer värdefullt än någonsin nu i terminens elfte timme liksom….

015Publicerade denna bilden och fick en kommentar från en härlig pappa till en elev, vars skoläventyr på Svettpärlan tog slut i juni-17 då han gick ut åk 9. Mitt hjärta blev alldeles varmt när jag läste: ” Så sant Mia. Just detta är ni på Svettpärlan så otroligt duktiga på. Jag kunde inte fått en bättre skola för min son :).”

Mia Barks foto.Eller som efter vår Luciasoaré. På vår FB-sida kom det fantastiska varma kommentarer som bara måste få delas:

”Det vackraste luciatåg jag varit på❤️”

”Modig kille, bra jobbat Svettpärlan. ❤️”

”För oss som var där för första gången kan jag bara säga wow..och tack👏❤️
Fantastiskt vacker sång, häftigt upplägg och allra coolaste Lucian! Heja Casper!!!!
Grät flera ggr❤️❤️”

” En fantastisk upplevelse idag! Riktigt kul och coolt, tack Casper för ditt mod och för att du gör det arbete du gör! Och tacka alla barn och all personal för det fina arbete ni gjorde idag❤️👏🏼”

”Underbart! ❤️ bara av att se bilderna blir jag alldeles varm och stolt över att vår familj får vara en del av er på Svettpärlan. Casper, du är en förebild för oss alla!”

”Underbart vackert med alla som sjöng så högt och fint som aldrig förr och då har vi varit med sen 17 år tillbaka. Lite nostalgisk då det var vår yngsta sons sista Lucia på Svettpärlan ⭐️⭐️⭐️”

028

Och så detta. Behöver jag säga att jag grät. Att bli uppskattad är så värdefullt. Att göra skillnad är den bästa av känslor. Tack alla och envar som på olika sätt kärleksbombat mig. Jag anade aldrig i hur stort behov av det där jag verkligen var….

019

En überskön helg är till ända. En skön blandning av myskostymshäng, julpynteri och socialisation. Igårkväll hängde vi med sköningarna på bild, min kompanjon med make och så min egen älskling förstås, på lokal. God mat, god dryck, massor av prat och skratt. Underbar påfyllnad helt enkelt. Nu tar vi sikte på terminens fyra sista skoldagar och sedan jullov……

Kram från Rektorskan