Att falla för frestelser

Oj, oj, oj…..det finns diken på båda sidor av vägen. Jomensåatte….Och att befinna sig i frestelsernas mecka gör ju inte saken lättare precis. Men vad tusan – är det semester så är det.

Så mina vänner….vi njuter och njuter och njuter. Vi äter gott och dricker precis det som faller oss in, så även alltså ett glas vin eller en iskall öl lagom till lunchen hemma vid poolen. Vi är uppe sent och sover länge (nåväl, alla andra tre i familjen förutom jag då men…). Och idag har vi shoppat också. Epitetet Happyvardags shoppingspree delas definitivt av TB och mamin och med Gabriel som glad trea. Maken är hopplöst avhängd i detta avseende. Vid uppackningen ikväll av alla shoppingpåsar konstaterade maken kort att nu får det inte plats fler saker om vi inte ska köpa en väska till och betala dyr övervikt. Och det ska vi inte!!!!! Så sorry alla nära och kära på hemmaplan – i år kommer vi inte att ha presenter med oss hem. I år är vi helt enkelt ego och handlar bara till oss själva. Så kan det gå när detta besök ska räcka för många år framöver….

Hetaste dagen sen vi kom hit idag – över 90F – och lite lätt kvavt hemma vid poolen. Imorgon är det lovat samma temperatur, varför vi planerar för beachen förstås. Planer för resterande dagar är klara och det känns bra. 5 heldagar kvar och sedan bär det av hemåt på den sjätte dagen. Nu ska jag botanisera bland mina fynd och sedan drömma sött om när jag ska använda dem.

På återhörande! Kram Mia

 

Tiki Hut tankar

Efter två solintensiva dagar ute på Sanibels kritvita stränder och
med det salta turkosa havet som attribut, skrek våra kroppar efter skugga och
lite svalka. Natten har nämligen varit riktigt plågsam och den stora flaskan
med after sun ekar snart tom.

Hemmamåndag
med stora valmöjligheter kring sol, pool, svalka, skugga, mat och dryck och
alternativa aktiviteter passade oss därför utmärkt. Gabriel har ägnat långa
stunder åt lek med sina leksaker samt att spela biljard. TB har excessat i tv,
dator och musik i öronen. Maken for till golfbanan med Nilssons och själv har
jag varvat hederligt hushållsarbete (tvätt och disk och matlagning) med slapp.

Här har jag
legat på pooldäck och tittat ut på ”vår” kanal, ”vår” båt
och ”vår” Tiki Hut. Vinden har susat lite lätt i kokospalmerna jämte
huset och vågorna har kluckat. Och för ett ögonblick fick jag känslan av innehavandet
av oceaner av tid – en mycket angenäm känsla. Precis som Rosita skrev i förra
inläggets kommentar så är det tiden och möjligheterna och uppmärksamheten med
att resa bort som känns mest värdefullt. För även om Gabriel tjattrar näst
intill oavbrutet i våra öron, så hinner man tänka och känna lite mer här än i
sin vardag.

Idag har
tankarna kring språkinlärning ansatt mig. Tankarna på vad man kan lära sig i
teorin och vad som kan uppnås i det autentiska. Och hur lätt det verkar vara i
vissa åldrar att acklimatisera sig. Vi hade inte varit här många dagar förrän
Gabriel helt intuitivt använd ”Hello”, Thank you”, ”Bye
bye” och ”Sorry” på rätt ställe i en konversation. Ett par dagar
senare räknar han till tio på engelska, eller ja…till nio helt korrekt och
sen gör han en effektiv variant och kör ihop tio och elva till
”teven” – det bör väl anses som ganska innovativt eller?

Alltså, jag är
ingen mästare på det där med språkinlärning (främmande språk). Jag vet inte vad
som är rätt och fel eller vad som bör anses som ett optimalt sätt att närma sig
engelskan. Vi översätter fraser till Gabriel när någon säger något och så
upprepar vi hur det lät på engelska. Därefter säger vi hur han kan svara på
engelska och ber honom upprepa det. Och så en förklaring vad det där betyder på
svenska. Jag vet inte….men någon strategi måste man ju ha liksom….

I affären idag
frågade damen i kassan vad han heter och innan jag hinner säga något, svarar
han” I am Gabriel” (svenskt Gabriel men ändå…). När damen sedan sa att han
var så handsome, frågade han: ”Vad betyder handsome?”. Spännande det
där….Inne i sitt rum idag började han helt plötsligt räkna tågen på fodralet
till en film – inget ovanligt att Gabriel räknar, han älskar ju att organisera
sin värd i siffror och mönster men….Han räknade one, two, three, four, five,
six, seven, eight – för att sedan peka och säga red, green, blue och yellow på
rätt tåg. Wired!!! Och det är där och då jag undrar……Borde vi börja träna
engelska tidigare? Borde vi börja parallellprata vanliga ord och fraser redan
under förskoletiden? Gör man det på någon av era barns förskolor? Eller är det
vansinne att blanda språken (vet jag att en del forskare tycker)?

Häftigt är det i vilket fall…..Här sitter jag nu ute i vår lanai
och njuter. Ikväll blir det hemmamiddag och jag har redan slagit upp ett glas
vin åt mig. Imorgon blir det nog lite seriös shopping och så poolbad. Stranden
får nog snällt vänta en dag eller två till….

Kram Mia

Same same but different

Varför ändra på ett vinnande koncept, tänker Happyvardag, och kör därmed nästan en repris av gårdagen idag söndag. Sovmorgon, frulle och så ihopplock för att kunna åka ut till Saibel Island. Skillnaden var att idag ville familjen Nilsson följa med, till allas stora glädje. Och att se Marias min direkt efter att de äntrat bron över till Sanibel var oslagbar. Jag tror bestämt att hon är lika kär som jag……

Några ljuvliga timmar i solstolen och guppandes i havet – alla med någon att tjattra med. Däremot hoppade Happyvardag besöket på Cheeburger Cheeburger och for istället hem. Hos oss vaknas det slappekväll på hemmaplan, middag på (säger man verkligen på, eller ska det vara i….) vår lanai och så solnedgångsbad i poolen. Avslappnat, mysigt och så himla skönt helt enkelt.

När de gäller same same så är det även applicerbart på våra söner. All den tid man har att fundera och filosofera med poolens kluckande eller havets brusande som ackompanjemang är guld värt. Och all den tid man har att verkligen uppleva sina barn i nya situationer är oslagbar. Det skiljer 10,5 år mellan TB och Gabriel – hyfsat lika till utseendet, men Gabriel är en blondare variant. I deras kynne finns det mycket som är same same och så några avgörande skillnader förstås. Eftersom det är så många år mellan dem upplever vi kanske deras faser mer tydligt än om de varit mer jämna i ålder.

TB är en ganska försiktig och mycket omtänksam person. Han vill aldrig sätta sig själv i första rum och han delar alltid frikostigt med sig med andra. Att följa regler och koder är viktigt för honom och han inordnar sig lätt i det som gäller. Han har sällan ifrågasatt en regel och han är mästare på att gilla läget – om han bara får lov att ventilera och förklara sig först. TB har sällan heller varit rädd för något, men försiktig och eftertänksam. Han har ett stort behov av privacy och ser ingen nackdel i åtskildhet. Redan vid tidig ålder ville han vara ifred på sitt rum med stängd dörr och fixa med sitt. TB gillar inte att man ruckar på hans vanliga ramar och mönster – han trivs bäst då allt är som det brukar (skola, fotboll, fritid, hemma). Att be om ursäkt gör TB gärna och han har inga problem med att acceptera sina tillkortakommanden. TB går sin egen väg, gör det som känns sant för honom och han förväntar sig respekt för det. En person som utsrålar trygghet, lugn och harmoni gällande sig själv, helt enkelt.

Och så har vi herr Gabriel, förhandlare av rang. Det här är killen som har en mycket svårtämjd sida. Han är inte alls så frikostig och kan i det närmaste uppfattas som lite ego. Han köper inga regler eller annat rakt av – han vill diskutera, förhandla och komma med en egen lösning. ”E de där en bra idé eller vad?, säger han alltför ofta. Gabriel behöver inga som helst vardagliga ramar eller mönster – han trivs bäst där vi är alla tillsammans. Inte heller vill han vara åtskild, utan snarare på sin omgivning. Närhet är a och o för honom. Gabriel är inte ett jäkla dugg försiktig, men dock väldigt rädd för många saker (det senaste verkar vara karuseller, mat och tak). Han delar aldrig med sig i onödan och vi får alla  jobba hårt på att uppmuntra hans ombrysamma sida. Det handlar med andra ord om tydliga sociala berättelser, beskrivandet av önskvärda beteenden och mycket positiv feedback. Han avskyr att hamna i centrum/eller sticka ut och han blir så förnärmad av att göra fel att ett så enkelt ord som förlåt blir ett Mount Everest att bestiga. Men charmig det är han som få….och han får oss andra att kikna av skratt.

Same same but different…så konstigt det kan bli trots att modern och fadern är desamma och livsbetingelserna lika. Rätt häftigt och inte så lite utmaning. Två älskade grabbar helt enkelt. Lika och olika, men våra…. För övrigt kan man säga att rätt mycket annat är ganska same same här också. Till exempel närmar jag mig inte förarsätet i bilen, lika lite som maken närmar sig köks- och tvättstigeregionen i vårt hyrda hus. Jag klockar in betydligt tidigare än maken och TB och jag vaknar långt tidigare än någon annan i huset.

Och tro på fanken att fångandet av solen idag var same same…..but different. I jakten på att skydda de delar som igår var lite bättre solfångare än andra, så trots faktor 50 har både maken och jag bränt oss i våra ansikten, TB på armarna och Gabriel på ryggen. Det var väl själva den att man inte lär sig…..Imorgon tror jag vi vilar från stranden. E de en bra ide eller va?

Kram Mia

Himmelrike eller paradis….

Förmodligen åtminstone the closest to theese two places we ever been…..Lördagen har helt enkelt varit FAB alla kategorier. Fredagen avslutades minst lika bra. Vi for över till Nilssons place och njöt hämtemat vid deras pool. Det smakade toppen och badet som TB, Gabriel och Anton tog gav oss andra många ljuvliga skratt. Thanks boys! Hem for vi och somnade så sött….Så sött att vi till och med tog sovmorgon allihop. Wow!

Lördagen bjöd sedan på en fantastisk tur ut till Sanibel Island. Långt ut i havsbandet, med vatten ända till horisonten och därmed långt ifrån stackmoln. Självklart for vi till vår favvostrand och här njöt vi på lite olika sätt.

TB chillar i solen. Lovely!

Gabriel i sitt rätta element. Han älskar verkligen att bada och hoppa och guppa i vågorna. Många djupa filosofiska resonemang varierades med sandlek och fika.

Efter några timmar for vi till Cheeburger Cheeburger för lite sen lunch. Väntan i 45 minuter på bord var som vanligt värt besväret. Att helt fritt välja sina burgare och sina shakes vållar förvisso lite vånda, men det smakar ju så gudomligt sedan. Själv hoppade jag över burgare och tog en chickensalad. Och storleken på mealen lämnar inget att önska om mer, snarare tvärtom. Vi hade att göra….

Och så val av shake. Ingen lätt historia, men vi var nöjda. Maken och Gabriel tog strawberry, TB chocolate och mamin double chocolate. Inte helt otippat.

Utflykten avslutades sedan med minigolf på alligator/piratbanan. Gabriel var mer än nöjd. Själv höll jag på att flyta bort. En snabb vända till Publix för att införskaffa en cooler till nästa beachbesök och sedan hem till pooldopp. Välbehövligt. En dusch och insmörjning senare kan jag nöja mig med att konstatera att vissa i familjen Happyvardag har fångat solen lite mer än andra idag. Maken sitter nämligen konstant med fötterna i poolen och TB kommer inte att sova på magen inatt. Själv kan jag garantera att jag absolut inte kommer att rulla över på ryggen och skulle det mot all förmodag ske är jag säker på att samtliga boende i huset kommer att vakna. Garanterat….

Nu slappar vi i varsitt rum. Jag ska straxt bjuda maken på en iskall öl ute vid poolkanten och Gabriel ska ta sitt ljuvliga kvällsbad. Ljusen är tända, lanai- och poolbelysningen tänd och mörkret har sänkt sig över Cape Coral. Mysfaktorn är hög! Sov så gott alla och hoppas att ni slipper lurendrejerier som snö hemma under lurardagen nummer 1 imorgon. Kram Mia

Sarenbrant Vecka 36

”Freedom is another word for nothing left to loose”. Någonstans straxt utanför Tampa ljuder en hes Janis Joplinröst genom radion och hennes ord träffar mig som knytnävslag rakt i solarplexus. Skit också…..Sånger, röster, strofer kan ha den inverkan på mig. Minnen som strömmar genom kroppen – en del underbara, andra lite sorgsna. En del bara som en viktig väckarklocka…..Är det samma för er?

Torsdagen och fredagen har inneburit slappdagar här hemma i huset på Cape Coral. Kanske är det det jag gillar allra mest med Floridasemester och hyrandet av ett eget hus. Med egen pool. Lugna, sansade dagar. Familjen Happyvardag som ramlar omkring och gör det som passar var och en bäst. Lite sol och pool. Lite leksaker, TV eller läsning. Mat och dryck i sitt rätta element (kallt ska vara kallt och varmt ska vara varmt), nära tillgängligt. Igår gick luften ur oss och vi var trötta och fulla av huvudvärk. Dock hann vi med en liten kvällstur ner till Naples. Maken fixade sina klubbor och köpte nya ”stickor”. Och mami fick nästan hjärtsnörp då TB helt plötsligt var som uppslukad inne på Coastland (mall). Många yra minutrar innan vi funnit varandra och ja, jag vet att han är 16 men so what…..Människor blir bortrövade…

Alldeles extra aktuellt känns detta ämne då jag precis läst ut en FAB deckare vid namn ”Vecka 36″ av Sofie Sarenbrant. Har du inte läst denna….skynda, fynda!  Normalt sett är inte jag så förtjust i deckare – jag är ju lite mer chic-lit, liksom – men denna är suverän. Boken utspelar sig i Brantevik och en gravid kvinna (Agnes) försvinner mystiskt. I samband med detta  hittas ett kvinnolik uppspolat på land. Gravida Johanná, bästa kompis med Agnes, ska plötsligt deala med sin sorg samtidigt som hon ska glädjas över sitt första barn.  Samtidigt som hon ska ta hand om Agnes dotter Nicole. Man behöver inte vara Einstein för att förstå det stresspåslag detta skapar.

Sarenbrant leder en skickligt genom de känslor och rädslor som de olika personerna tampas med. Inga vidriga detaljer, bara precis lagom för att möjliggöra för läsaren att leva sig in i berättelsen. Jag var både Tom och Agnes, Erik och Johanna, mamma Viola och herr Räffler. Och jag led. Tvingades igenom mina värsta farhågor. Mådde illa. Kände precis som de hur vissa saker ter sig helt annorlunda i nya situationer. Som vad som egentligen spelar någon roll…..

Visst finns det alltid saker som kan bli bättre. Visst är det lätt, framförallt i ekorrhjulet, att man retar sig på småsaker och ifrågasätter både motiv och intentioner. Visst är det så att vi oftast har det så förbaskat bra att man borde skämmas över att ens tänka tankar som att det vanliga är trist. Visst kan man tro att frihet eller åtminstone mindre bojor av tider att passa, uppgifter att utföra, måsten att genomlida etc skulle kunna vara svaret på våra böner. Men i själva verket är ju det vanliga, det trygga, det kontinuerliga så mycket mer eftersträvansvärt. Så tack än en gång fröken/fru Sarenbrant. Du skriver så att det etsar sig fast i ens inre. Du väcker känslor. Du vågar utmana. Och du gör det så jäkla bra. För precis som Janis Joplin så säger du på något vis: Freedom is another word for nothing left to loose! Tack för den väckarklockan…

Fredagen har nått eftermiddag här i Cape Coral och jag ryser lite. Stör mig på att jag bråkar med min minste son om hans matintag. Jag måste släppa det där….Maken är och spelar golf med Patric och Anton och grabbarna och jag poolar. Underbart! Ikväll blir det nog restaurangbesök med Nilssons och imorgon väntar ett beachbesök. Jag skickar vidare Sarenbrants ”uppmaning” om att ta vara på det vanliga. Det kända. Och det vi faktiskt har i vår hand. Passar bra i Happyvardags filosofi, men som är långt ifrån  mästare på det där.

Hoppas ni får en fin helg därhemma vänner. Kram till er alla!

 

Historiska strövtåg

Nja, inte så att vi pratar fossiler och fornlämningar precis, men ändå….Onsdagen startade ungefär lika tidigt som övriga dagar och efter frulle, ihoppack och utcheck blev det Bye bye till Orlando och maken styrde mot Clearwater Beach – en nätt liten resa på de dryga 2 timmarna. Bron över och sedan tog letandet efter Indian Shores/Redington vid. Många ”minns du” och så pekandet mot platser och tillsist hittade vi det lägenhetshotell vi bodde i vid första besöket år 2000 tillsammans med makens farbror Kulan. Bilen parkerades och ut på stranden, med siktet inställt mot havet, for familjen Happyvardag. Så vackert….!

Nästan 12 år senare på samma plats som bröllopsfotot togs.

Därefter for vi vidare längs den vackra kustremsan. Där Clearwater Beach möter Treasure Island stannade vi till för en boardwalk och lite lunch. Som vanligt intogs denna på vår favvorestaurang Friendly Fisherman och här njöt jag Cajunstyle Mahi-Mahi med Coleslaw och ett glas ikallt vitt (det första sedan ankomst). Därefter vandrade vi en sväng och kollade in både beach- och hamnliv. Mysigt!

Att ta sig vidare söderut visade sig sedan bli ett litet äventyr. Att ungefär veta vägen men tyvärr inte ha en karta, kan ha den effekten….Låt mig nöja mig med att säga: Att bara stanna till och fråga efter vägen vid närmaste mack eller så, kändes inte alls som ett valbart alternativ. Men fram till I 275 S kom vi och så svischade vi vidare mot Cape Coral.

Väl framme blev vi väldigt positivt överaskade. Omgivningen var förvisso lite torr/bränd och i vårt grannskap lite glesare mellan husen än brukligt, men vilket hus vi kom fram till! Wow, det absolut i särklass snyggaste och mest lyxiga någonsin. 3 stora sovrum med gigantiska sängar i och förstås tillhörande fräscha badrum. Stor livingarea med välutrustat kök och två matplatser. Lägg därtill en tv-hörna och ett biljardbord (fullsize). Och så en härlig lanai (uteplats under tak) med fin pool med bur över (bye bye småkryp på kvällarna). Här ska vi nog stå ut nu i 12 dagar.

BästisMaria med familj kom förbi på en snabbvisit och tyvärr hade vi verkligen ingenting att bjuda på. Lite uppack, ett premiärbad och så bort till Publix för att bunkra mat och dryck. På kvällen blev det sedan en biljardrunda och så kvällsmat ute vid poolen. Lovely!

Och jag säger det igen….Jag har svårt att komma åt era andras bloggar, så förlåt att jag inte läser och kommenterar, men tack för att ni tittar in här. Hoppas ni alla har det finfint där ”hemma”. Kram Mia

Upplevelseinflation!

Ännu en dag i Orlando! Ännu en dag full av äventyr och upplevelser! Samma procedur igårkväll och idag på morgonen som inför Universal Studiobesöket. På begära skulle vi idag ta oss till Legoland Florida, en nyöppnad park och som väntar på att få öppna sin vattenpark (och den hade behövts idag, tro mig….). Parken ligger utanför Orlando, förbi Polk och Haines City och verkligen ute på vischan. Och som mitt i en gryta…..Ett tag idag kändes det som om man skulle flyta bort…..


Natten har varit svår och lång för liten Gabriel och mamin. Jag misstänker mardrömmar efter gårdagen, men han minns inte säger han. Dock har jag sprungit mellan rummen inatt och inte fått långa hela sovstunder i sträck. Puh! Legoland skulle dock visa sig bli en klar hit. Så grönt, vackert och frodigt. Otroligt smakfullt uppbyggt, inte lika dyrt som på mer etablerade parker och betydligt mindre folk. Och vilken lagom blandning av lekplatser, ögongodis och åkattraktioner för alla åldrar och smaker. Här följer en liten bildkavalkad helt enkelt.

Daytona och bilrace på översta bilden och så 3 idoler strålar samman. May the force be with you!!!

Gu vad skönt att veta var man har dem….Ibland i alla fall!

The big Ford. Var tusan är du Mangan? Maken konstaterar bara helt kallt: Den där modellen får ni mig aldrig till att bygga. Jag verkligen vägrar. Jaha, där ser man. Rektorskan som precis tänkt sig att vi kunde ha en sådan hemma i trädgården. Lite trädgårdskonst kan ju förgylla vilket hus som helst….

På väg hem stannade vi på en Mc D och käkade samt drack lyxshake. Därefter somnade både jag och Gabriel som på beställning. Han konstaterar nu glatt att han haft en härlig dag och förhoppningsvis förträngs minnena från Universal av glädjen från Legoland. Resten av tisdagen kommer att handla om packa, äta upp left overs till middag och ta ett ljuvligt kvällsbad. Maken och TB försvann ner till puben för att kolla europeisk fotboll och själv ska jag fortsätta läsa min mycket spännande bok. Imorgon lämnar vi hotellet bakom oss och tar vägen om Clearwater Beach – vårt premiärställe i Florida (år 2000) och där vi gifte oss samma år. Här käkar vi nog lunch på en favvorestaurang innan vi drar mot vårt hus med egen pool i Cape Coral. Tempot lär bli mycket lugnare och tillvaron mer leasure. Efter en intensiv start på semestern och nästan vad man skulle kunna kalla upplevelseinflation är det dags för part 2. Lovely!

Kram Mia

Skräck i kubik

Förberedelser är A och O, det håller ni väl alla med om? Om man ska få ut mesta möjliga av sina upplevelser krävs det eftertanke, planering och lite pusslande helt klart. På måndagens agenda stod Universal Studiobesök och denna gång blev det parken Island om Adventure. Då vi har varit där många gånger tog planeringen ingen längre tid i anspråk, men visst…visst språkade vi oss samman. Tidig kojning på söndagen och klockan på 7 på måndagen….

Uppe med tuppen och alltid en lightfrulle dagen för karusellåkande. Kvällen innan har ryggan packats omsorgsfullt med mindre återförslutbara plastpåsar med kamera, plånbok, mobil, fika, extra kläder till den yngsta eller mest känsliga i familjen – detta möjliggör att åka de vattenbaserade attraktionerna utan att låsa in väska etc. Familjen Happyvardag är också klädd i funktionskläder (Maken i Abercrombie, rektorskan i Under Armour, TB i Oakley och GB i Tommy Hilfiger) så att man torkar någorlunda snabbt. Till Gabriel hade vi också liten paraplysulky med oss (köpt här vid ankomst och lämnas här då vi åker hem. De kostar oftast 10-15$ och du slipper dra den på flyget), eftersom det är långa sträckor att gå och man måste skynda skynda ibland. Biljetterna kan köpas i förväg – allt detta för att minimera antalet gånger du ska köa.

Vi åkte från hotellet 08 och checkade in på parkeringen 08.30. Vi var bland de första som klev in och det innebar förstås att väldigt många attraktioners första åkrunda för oss gick  snabbt, då minimal kö hunnit bildas. Ett bra tips är också att välja ut sina favvoattraktioner och följa en prioordning för dessa. Just nu är Harry Potter mest attraktiv och här var det väldigt snabbt 120 minuters väntetid. Puh! Lunchen minimeras eftersom man inte vill må illa till nästa varv åkturer. Maken och jag delade en dricka, grabbarna åt popcorn och drack Sprite. Very nutrious indeed! Nog med tips nu…..Lycka till!

Vi älskar verkligen att åka karuseller och bergochdalbanor – ja, nåväl…3 utav oss upptäckte vi idag. Liten Gabriel är ju genuint skeptisk till väldigt mycket, framförallt nya saker men han ville prova. I Spindelmankarusellen var han fullständigt skräckslagen och i Ripsaw falls satt han helt stelt och skakade. I båda fallen konstaterade han snabbt – de vill jag aaaaaldrig mer åka. Och så dags för Dinosauriekarusellen…..Han skakade sig igenom och grät sedan stora tunga tårar i slutet. PopEye´s riverride var dock rolig likaså Seuss Landing samt The Unicorn. Men det allra roligaste var att gå i Dinosaurieaffären.

 

Drygt 4 timmar sprang/power walkade vi oss runt Universal – ett ganska gediget långpass faktiskt. När vi for därifrån passade vi på att åka till den hemliga restaurangen, som var fullsatt igår. Vilken upplevelse! Gabriel blev lyrisk när han insåg att vi skulle gå på T-Rex Café. Matro=forget that! Mysfaktor=Hahahaha! Pratbar miljö=not a chance! Men så jäkla häftigt….Var 20:e minut var det show, då alla skräcködlorna blev ”levande” och brölade en hel massa. Maken och TB åt Brontosaurusburgare, GB en minibrontoburger och mami en Pteranodchicken sandwich. Mumsigt, dyrt och med en härlig helhetsupplevelse.

Väl hemma njöt vi en stund vid poolen av både sol, bad och en massa glass. Kvällen har varit mycket lugn och nu stundar ompackning och tidig kojning eftersom vi imorgon ska till Legoland Florida. Wow! Happyvardag kostar på sig….och ja, kostar det gör det ju. 3990 kronor för oss fyra i entre till Universal. Lägg därtill lite dryck och snacks på plats samt en nätt liten nota på 800 för den sena lunchen på T-Rex Café. Nu blir det vatten och bröd resten av semestern…..eller inte!?

För övrigt vill övriga familjen att jag ska visa nyförvärvet till familjen. En nätt liten skräcködla modell T-Rex (så att skräcködlan mami får sällskap eller?) fick följa med hem. Och om ni undrar hur den ska få plats hem till gamla Sweden så har vi två veckor kvar att fundera på det. Puh!

 

See ya….Kram Mia

 

Less is more

Lite mindre ”nej” till framförallt Gabriel. Och lite mindre ”jag ska bara” och ”jag kommer snart” till densamme. Definitivt mindre ”vänta” till alla i Happyvardag. Ja, så löd mitt inre motto för semestern.

Lördagen startade alltså ganska tidigt och efter frulle tog vi en rekpromenad i dagsljus. Om vi gillade det vi såg. YES!!!! Eftersom mamin glömt att ta med bilkudde till Gabriel och hans knepiga grej med att få håll i sidan gjorde att vi for till närmaste Walmart för införskaffande av just bilkudde och liten paraplysulky, vilken han för övrigt ser ut som en jätte i men men…En mami vill ju shoppa och inte kånka på gnällig pojke så…. Några timmar vid poolen i sol och med klarblå himmel=lovely!

Eftermiddagen innebar shopping på Prime och TB hade helt klart shoppingspree. På hemvägen stannade vi och käkade på Outback – Aussie käk som vi gillar skarpt. Blooming onion och coconutschrimp, New york strip till TB, Aussieburger till maken och Caesarsallad med grillad scampi till mami. Gabriel lyckades vi krångla i lite pommes. Eftersom det var happy hour på drycken kan jag meddela att av kvällen blev det inte så mycket kvar av för rektorskan. Jag somnade sött med liten Gabriel och vaknade sedan vid 5 imorse. Två öl kan ha den effekten vetni….

Efter söndagsfrulle tog TB och maken bilen till Bayhill för att kolla PGA-golf och med Tigern i ledning kan ni väl bara föreställa er stämningen på plats. Gabriel och jag gick till ”vårt” shoppingcenter och där hade jag minsann lite spree. Lunch (köttfärswrap och chicken salad) intogs i vår lägenhet och sedan blev det till att poola. Två timmar senare är vi nu både lite mer färgglada och trötta efter otaliga kanonkulor, hopp och dyk. Ikväll ska vi fara till stora leksaksbutiken samt till en hemlig restaurang. Jag längtar efter att se Gabriels min…..

Och jag kan bara meddela att det där med att sluta säga nej, jag ska bara och vänta har fungerat ytterst bra dessa dagar. Så bra att jag beslöt mig för att tillämpa det på mig själv. Det märks i antalet inköpta prylar kan jag upplysa er om. Och om ni undrar hur jag tänkte då jag shoppade röda adidasdojjor Blixten Mc Queen till GB, karamellrosa velourbrallor från samma kedja till mig själv samt en röd lackkappa från TH till mig, så har jag faktiskt ingen aning. Observera att plaggen inte avses att användas tillsammans.

På återhörande go vänner….Kram Mia

 

 

 

 

Globertrotterfamilj?

Nä, det är vi då
rakt inte, men med 7 (pågående åttonde) resan till Florida sedan år 2000 så har
vi lite erfarenheter i alla fall. Man skojar liksom inte bort en Atlantflygning
hur som helst. Här kommer några tips från rektorskan:

Utgångsläget är
att det är jobbigt att resa. Det kräver förberedelser och man ska inte förvänta
sig att allt kommer att flyta perfekt. Se till att boka flygbolag, flygtider
och mellanlandningar som passar ert tycke och smak. Vi flyger helst
Lufthansa/Air Canada och gärna från Copenhagen. Tidig start möjliggör en lugn
stund då inte flygplatsen vimlar av folk. Två mellanlandningar ger bra uppehåll
att rasta benen, fylla på matdepåer och en kortare Atlantflygning. Det flöt
perfekt denna gång.

Ta med mat och fika
att plocka fram till framförallt barnen om något strular eller de ej gillar
flygplansmaten. Vi hade också med läs- och spelalternativ till
underhållsystemet på flyget. Dessutom hade jag tre överraskningar till Gabriel
inslagna i present och redo att plocka fram vid rastlöshet – en ny tidning med
tillhörande present, en ny Thomasfilm till datorn och en ny bil. Maken hade
också laddat ner roliga spelappar till Ipaden.

Förvänta dig inte
perfekt beteende av barnen, då blir man besviken. Det är jobbigt att sitta
still, stå i kö och vänta och vänta och vänta. Lägg därtill lite pirr i magen
av allt som ska hända.

 

Ja, det är jobbigt
att just resa. Jag tänker under varenda Atlantflygning: Aldrig mer. Och väl
framme i Florida: Det är värt allt att få komma hit. Lätt förvirrat, eller hur!
Starten på resan var suverän. Tusen tack familjen Jensen för att vi fick sova
över i ert FAB hus. Mysigt umgänge, underbar champagne, ljuvlig mat och gott
vin. Mycket lek för ”barnen”, många goa skratt och mysiga planer för framtiden.
Tack….

Upplägget för vår
resa är förstås signerat maken. Vi är vana att göra detta ihop och vi vet våra
roller. Maken planerar för resa, upplevelser, restaurangbesök och shopping –
jag håller kontakter och fixar många praktiska prylar. Reseledaren i teorin är
alltså maken, i praktiken ofta jag. Maken är den ständiga chauffören och tyvärr
kan jag inte stoltsera med att vara coodriver. Numera sitter alltid TB i
passagerarsätet och jag är förpassad till baksätet. Likaså är det alltid jag
som sitter med Gabriel under resan, medan TB och maken tar hand om varandra.

Klockan 21 local
tid landade vi alltså in på vårt underbara Spahotell och vår lägenhet där.
Grabbarnas sovrum med eget badrum, kombo kök och vardagsrum, stor balkong och
vårt sovrum med spa i kolonialstil. Här finns faciliteter som två stora poolområden
med piratskepp och vattenrutschbana, Gameroom, gym och flera restauranger samt
ett eget shoppingcenter ( massor av affärer med favoriter som Adidas, Nike,
Tommy Hilfiger, Gap, Reebook, Under Armour, Osh Kosh, Carters mm mmm mm).Här
stannar vi från fredag till onsdag och sedan drar vi ner till Cape Coral i 12
dagar. Man kan stå ut med mindre….

Fredagskvällen
bjöd på matshopping, installering i lägenheten, rek av området samt Pizza Hut.
Vid midnatt somnade vi sött och vaknade sedan vid 05.15 (mami), 06 (TB) och
7.30 (Gabriel och maken). I nästa inlägg kommer (förhoppningsvis) bilder och
text om vår härliga lördagsstart av semestern. Det är lite strul med datorer,
uppladdning och anslutning. Hoppas allt fungerar bättre nere i huset sen…

Kram Mia