Bloggmorsorna is da shit!

Stolt, smickrad och headhuntad -det är rektorskan det. Coolaste Bloggmorsorna är mitt nya hem och jag hoppas att ni hänger med mig dit.

http://bloggmorsorna.se/happyvardag/

Så jag säger adjö och farväl till mamabloggen, som tyvärr misste all sin charm då den organiserade bort sin startsida, och Arriverdechi a Bloggmorsorna. Där heter jag förstås Happyvardag precis som vanligt.

Ha ett underbart liv! Kram Rektorskan

Left overs från Florida

Borta bra och hemma underbart – om borta hade varit hemma hade det varit än bättre. Florida i mitt hjärta….Jag älskar livsstilen. Vi acklimatiserar oss så snabbt varenda gång coh det är så mycket vi saknar då vi kommer hem. En väldigt stor del av mig skulle så gärna vilja prova på att leva där under en längre period…..

Några av de saker som alltid får följa med oss i resväskan hem. Lukter och smaker som förgyller vår Happyvardag över tid sedan.Detta tillsammans med alla minnen, foton och videoklipp blir vårt livselexir vissa dagar. Men nu är vi hemma och vi har hunnit ikapp något.Gabriel tog en powernap igår eftermiddag och somnade sedan 23.30 igårkväll. Då hade jag slöslumrat i soffan i mååånga timmar vilja lova. Puh! Imorse vaknade jag först (what a surprise!) och tog sedan en promenad med le dog. När jag kom hem väckte jag Gabriel och han svarar då: Men mamma, varför måste du alltid väcka mig när jag sover som godast? Klockan var då 11.30!!!!Någon är minus på sömnkontot, helt klart. Brunch och sedan fick TB ett samtal om att vara reserv i en fotbollsmatch idag (annars spelar han måndag). Lite sol och en begynnande grönska i träd och buskar inger hopp. Nu har jag precis gjort mis en place för kvällens middag. Det blir pepparbiff med sås och coleslaw till grabbarna och själv ska jag ha mango/jalapeñomarinerat kycklingspett och en citrussallad.Och så vatten, vatten bara vanligt vatten. Gu, vilken lyx det är att öppna kranen och kunna dricka mitt goda, kalla vatten. Det saknar jag definitivt då jag befinner mig på bortaplan.

För övrigt tittar vi en hel del på de videos vi spelade in i Florida – Gabriel och simtag. Vilken milstolpe…Happy Saturday! Kram Mia

 

 

Är det otrohet?

Irritation och rastlöshet. När det liksom blir mer av ett felletande och mindre av att gilla läget. Drömmar, tankar, hopp och känslor. När önskan om att vara nÃ¥gon annanstans liksom tar överhand. Tissel och tassel och smussel och pussel. När ”hitta bort” känns som en bättre livsfilosofi än ”hitta hem”. Vilse pÃ¥ en plats man lÃ¥ngt ifrÃ¥n kan förstÃ¥. Ja, mina vänner – det är precis sÃ¥ jag känt ett tag nu!

Men lugn och fin….det handlar förstÃ¥s inte om min happyvardag i den Blekingska  skärgÃ¥rden. Nä nä….det handlar om bloggen och bloggandet. Jag älskade känslan av att blogga hos mama.nu. Jag älskade den gemenskap som helt plötsligt uppenbarade sig och som till och med gav ringar pÃ¥ vattnet IRL. Jag älskade verkligen första-sidan där man kunde botanisera och hitta nya bloggar närhelst man ville. En sida som verkligen var inbjudande och som gav härlig inspiration. Jag struntade blankt i att siten/portalen dÃ¥ och dÃ¥ (och ibland titt som tätt) strulade. Jag struntade högaktningsfullt i all reklam som  hade en tendens att belamra sidorna och gjorde det svÃ¥rt att liksom se skogen för alla träden. Allt var förlÃ¥tet pÃ¥ grund av en första-sida. Och sÃ¥ poff…..utan nästan ingen förvarning alls….gick den upp i rök och försvann.

Flera av mina favvobloggare slutade, andra valde att byta portal. Själv har jag mest gÃ¥tt och grunnat fram och tillbaka och sÃ¥…..IgÃ¥r dök det upp en möjlighet som känns sÃ¥ himla rätt och bra. Vi fÃ¥r väl se om det hela gÃ¥r i lÃ¥s. HÃ¥ll tummarna vänner….

Och Happy Friday förstås! Här har vi jobbat, varit på fotbollsmöte och nu njutit av Yucatanbröd, en uppsjö av proteiner och så lite isvatten. Semestern sätter nämligen sina spår lite här och var. Kram Mia

Jetlaggade så att det förslår.

Varmt välkommen till familjen Virrpanna, dvs fd familjen Happyvardag! Man får välja själv om man ska skratta eller gråta, ty det mesta ter sig vara uppåt väggarna med besked. Även om vi utåt sett kan uppfattas som ganska med i matchen, vill jag kraftigt poängtera att så icke är fallet. Som tur väl är har vi väl inarbetade rutiner i familjen (tack snälla mig själv för det) och våra kroppar har ställts in på autopilot så….Vi kliver upp, åker till rätt förskola/skola och arbetsplats, jobbar, tar med rätt barn på eftermiddagen och hittar hem. Mat har inhandlats och måltider serveras – dock på extremt konstiga tider, men ändå. Eftersom ingen heller är tillåten att somna före midnatt (????) hinner vi vimsa till det ordentligt på kvällarna. Exempelvis ringa upp människor sådär 23.40 inför en vanlig jobbedag och bubbla på som om klockan vore 18. Påbörja bakning 22.15. Tro på fullaste allvar att vi hinner färdiga till skola/jobb om man stiger upp 07.00. Hahahahaha….så det kan bli…..

Älskade Florida, inte helt lätt att lämna. Men vi hade bestämt oss redan innan avfärd dit att detta är sista gången på ett tag. TB börjar gymnasiet i höst och där får och kan man inte ta långledigt. Kanske upplevde vi semestern extra intensivt just därför? Kanske utnyttjade vi varje möjlighet att få ut mesta möjliga av vår tid där? Kanske visste vi redan då att detta liksom måste räcka för lååång tid framöver. Efter 8 Floridasemestrar på 12 år är det nu dags för oss att prova andra resemål och semesterformer. Inspirerade av Rosita tror vi att charter absolut står som näst på programmet. Och så vill vi låta Gabriel få prova på skidåkning.

Två jobbedagar är avklarade och idag höll jag på att falla i koma efter lunch. Catch up på jobbet tar på krafterna och semesterhjärnan är lite trögstartad. Inga egna saker inplanerade att göra, bara finnas till hands för mina medarbetare och bli inbriefad. När vi når måndag morgon tror jag att jag är påkopplad igen. I hemmamiljön har jag hunnit städa och tvätta och stryka och handla och …förutom uppackning etc. Allt detta i precis lika lugnt semestertempo som mitt tänkande. Men visst, måste man vara vaken till midnatt så hinner man ju en del. Och om ni nu undrar vem som har satt upp den fåniga regeln så….Jag erkänner på dirren: det är jag. Somnar man för tidigt på kvällen tenderar nämligen kroppen att tro att det bara är en sen eftermiddags-powernap och så vaknar man mitt i natten för att icke somna om inom de närmsta timmarna. Funkar inte! Somnar man vid midnatt sover man oftast till morgon – vaknar förmodligen mer död än levande, men den smällen får man ju ta.

Idag premiärtränar TB och sen ska vi äta lite nyttigt. Maken står vi spisen och jag ska åka och hämta TB. Senare ska vi heja fram Gnaget till vinst mot Blåvitt. Kul! På återhörande go vänner….och tills dess….ännu en vacker sommarbild….Kram Mia

Men gud, åt jag inte precis middag eller????

Härligt förvirrande det är att resa genom olika tidszoner. För att inte tala om när man ska prata om det i dåtid sedan….Wow, snacka om att man känner sig som den förvirrade professorn. Nu har vi med andra ord försatt kropp och själ i obalans för andra gången på tre veckor och till skillnad mot förra gången (där vi alltid acklimatiserar oss på dirren) så stämmer just nu ingenting. Priset man får betala, förutom pengar då, för alla dagar i paradiset.

Lämnade Cape Coral efter frukost och hann käka lunch på flygplatsen i Tampa straxt vid klockan 13. Flight Tampa-Philadelphia 14.10. Det beräknade uppehållet på 1h och 20 minuter krympte drastiskt efter kö i luftrummet i Tampa och väl framme i Phili hade vi visst knappa 40 kinuter på oss. Jädra i havet vad vi sprang från inrikes till utrikes. Med andan i halsen fram till helpdesken eftersom vi hade blivit ”seatade” på 4 olika platser i planet. Jag försökte insistera på att det kunde bli riktigt lugnt och skönt, men någon annan hade kraftiga invändningar mot detta faktum. Fick därmed utan problem nya plaser – de bästa ever på en Atlantflygning. Tack för det Lufthansa….ni vet och kan kvalitet och service. Big time!

Avresa 17.40 och straxt kring 19 dök middagen upp. Gabriel chockade oss alla genom att äta upp halva flygplansmåltiden (men just nu kommenterar vi inte detta alls inför honom. Högst medveten strategi  återkommer till det en annan dag…) och sedan kollade vi film medan det plockades iordning på planet. När det mörklades somnade Gabriel som en stock och vi andra halvsov i alla fall. Några timmar senare (typ 4) väcktes vi av ishallsbelysning och så frukosten på bordet. What? Åt vi inte precis middag, eller? Av i Frankfurt klockan 7.20 och upp i nästa flight klockan 9.30. BTW – träffade här en familj hemifrån – världen är bra liten ändå…Landade i Copenhagen klockan 11 och innan vi fångade upp bagaget tyckte Gabriel att det minsann var dags för Pölselunch. Märkligt!

Enda missödet på hela semestern inträffade sedan på parkeringen på Kastrup, där bilen var totalt stendöd….Kul, kul….Men TB och jag lyckades springa igång den och hemma i den Blekingska skärgården landade vi klockan 15. Från plus 30 grader, sol och klarblå himmel till plus 6, grå himmel och ihållande regn. Om möjligt ännu roligare….

Brasmyset blev ett faktum, uppack och tvätt likaså. Finaste farmor hade fixat middag till oss och bästaste mor Anita kom med hemtrillade köttbullar. Oj, så bortskämda vi blir….Nu sussar mina pojkar sött (klockan har precis passerat midnatt) och själv funderar jag på om jag ska äta middag igen eller är det dags för kvällsmat eller rent av snart frulle…..

Kram fina vänner och tack för alla goa kommentarer under resan. Hoppas ni fortsätter följa mig här i Happyvardag! Kram Mia

Att flytta gränser

Lågstadiefröken och tillika tonårs- och småbarnsmamma, rektorska och fröken Livrädd – that´s me! Tänk att ha med er en sådan på semester! Eller nej, gör inte det….Glöm att jag skrev det. Det är nog bra om jag kan upprätthålla någon form av respekt i era ögon. Det som är så fint är att jag har tre utomordentliga coacher med mig som inte tvekar en sekund med att förse mig med utmaningar av alla de olika slag. Och ibland tror jag minsann att de har snackat sig samman……

Men visst är utmaningar en bra väg för utveckling. Visst måste man se till att utmana sina rädslor för att ta sig vidare här i livet. Och visst känns det förbaskat härligt när man har flyttat sina gränser. Men det är ju det där precis innan det ska ske…När der fortfarande känns som om det finns en reträttplats, en väg tillbaka, ett sätt att slippa. På väldigt många sätt är jag mycket tacksam för att min familj har sett som ett stort uppdrag att hjälpa mig över mina rädslor och vidare, men just där och då idag kan jag lova att det var j-ligt svårt att älska dem.

Men visst har gränser flyttats idag och det känns förbaskat bra helt enkelt. Vi for tidigt ut till Fort Myers Beach idag och lade oss i närheten av piren vid Old Town. Vilken aktivitet och vilket myller av människor. Häftigt! Sol och bad i massor och så …..Premiär för rektorskan och Gabriel på Waverunners. Vi hyrde och for längs kusten och hade ( i slutet, när jag väl hade försonats med mitt öde) superkul. 6h på beachen vår sista dag och jag måste nog säga att det är den bästa ”sista-semesterdagen” ever. 30 grader, klarblå himmel och sol. Hur i herrans namn vi ska få på Gabriel overall ochs tövlar vid hemkomst kan jag bara inte förstå.

Resten av dagen har handlat om att packa, städa, poola och så käka lite. Idag gjorde vi premiär på Perkins och vi blev inte besvikna. Fräsch och god mat till ett hyfsat pris. En kvällsdryck vid poolen och sista doppet för sönerna. Nu sussar Gabriel gott och vi andra ska snart knyta oss. Imorgon är det dags att resa hemåt….

Kram Mia

To live by the day!

Oj, oj…det där är en konst. Och att göra det till vardags är ju inte alls lika lätt som när man har semester. När så familjen Happyvardag nu har (snart har haft) semester kanske ni undrar hur det går egentligen? Jodå, tackar som frågar – to live by the day är vi duktiga på. Redan innan vi far på semester brukar vi prata igenom vad vi alla vil ha ut av semester så att förväntningar kan bli verklighet. Att verbalisera sina tankar och känslor och låta alla komma till tals är enormt viktigt.

Inför denna Floridatripp var vi rörande överens – att vara tillsammans, slappa, sola och bada, inte ha en massa tider att passa och så lite individuella önskemål som shopping, golf, nöjesparker etc. Att utifrån de givna ramarna för resan (5 dagar i Orlando och 12 i Cape Coral) har vi sedan försökt att ta dagarna som de kommer. Vi har försökt leva efter behov och önskemål istället för efter tider, uppgifter, rutiner och måsten. Variationen av utflyktsdagar och hemmadagar, planerade aktiviteter och plötsliga infall, pool och beach, hemmamat och restauranger har varit toppen. Det känns som om vi har fått till en underbar kombo. Lät det skrytsamt? Det var nämligen inte meningen, men vi är ju så himla nöjda. Vid hemmalunchen idag pratade vi om vad vi är mest nöjda med och Gabriel börjar att svara: Både Jajjan och jag tycker att det bästa är att vi har varit tillsammans allihopa  hela tiden. Charmknutte! Både TB och maken och rektorskan kunde bara instämma. Vi har haft oceaner av tid tillsammans, inte nödvändigtvis i samma rum hela tiden men det har varit bara vi. Oerhört värdefullt. Vi känner oss både påfyllda och utvilade. Och även lite färdiga här nu….

För även om semester är ljuvligt, så är happyvardag också fint. Det gäller att njuta av nuet och även av minnerna förstås. Det gäller att glädjas över att kunna göra en semester och inte sörja att den går så snabbt – inte alla människor har denna möjlighet nämligen. Och sedan gäller det att samla ihop sig och skapa nya planer för framtiden. Idag lördag blev det inte som vi tänkt. Jag har varit knalldålig i magen hela natten och orken tröt för att ta sig till beachen idag (lägg därtill att det inte finns några toaletter där så…). Vi beslöt oss för att stanna hemma i huset. Efter frulle vilade jag mig och sedan tog städsuget överhand och jag gick loss på huset. Huruvida vi ska lämna det städat eller ej framgår inte helt klart, men maken menar bestämt att ”broom clean” endast innebär liksom undanplockat och sopat. Det tog jag ingen notis om. Jag har putsat rutor och speglar, skurat köket och rensat ut och så tvättat förstås – Åh, gud jag älskar hederligt hushållsarbete. Det får mig verkligen att känna en sån enorm inre tillfredsställelse….(sjukt, jag vet. Snälla kommentera det inte! Sannorlikheten eller oddsen för att det finns en diagnos för detta är nämligen skyhöga). Därefter påbörjades packningen och sedan blev det poolning för resten av dagen. Nu ska vi snart bege oss till vår härliga mexfavvo Iguana Mia för lite påskmiddag med Nilssons. Det ska bli supermysigt! Hoppas att magen ska samarbete snällt och att dagen imorgon bjuder på sol och beach för hela slanten.

Hemresan startar first thing monday morning….TB längtar, Gabriel värjer sig mot tanken, Så olika det kan vara….Kram Mia

 

I´m feeling great, I´m feeling awesome….

Världens allra bästaste egotrip – kanske det bästa sättet av alla att egoboosta sig själv! Åk till Florida!!!!! Har nog aldrig känt mig smalare, smärtare eller mera fit. Och förvisso är det en illusion, eftersom det bara handlar om MIG i JÄMFÖRELSE med en viss omgivning, men vad tusan….För en dag (eller snarare nästan 3 veckor)kan man väl få vara lite självgod. Och som ni säkert förstår väljer jag att blunda för foton och videos som egentligen visar en rundnätt dam i föråldringen. I´m just feeling great och awesome och….

För smal och fit i sin verkliga betydelse, det blir jag nog aldrig mer igen – ett faktum jag får kämpa med att acceptera lite då och då. Har man fyllt 42, burit och fött två barn och lyckats lämna år av matfobier bakom sig bör man nog inte bara vara glad över detta faktum, utan även jäkligt tacksam. Jag är frisk och lycklig, har en familj som älskar mig och jag kan njuta av mat och dryck – Jag älskar mitt liv helt enkelt! De 10 kg jag ibland önskar mig mindre på kroppen kommer inte att göra mig mer lycklig och tillfreds, även om det är lätt att förledas tro det där ibland. Tvärtom…Been there, done that. Dessutom är jag inte alls beredd att paya in vad denna viktminksning skulle kosta så….Here I am! Och i jämförelse med väldigt mååånga andra här är man ju rena benranglet så…

Natten till fredag rasade värsta ovädret här – storm och regn och isolated thunderstorms (underbart ord på engelska som jag rent tvångsmässigt måste skriva på just engelska därför). Fredagen utlovade ingen större skillnad i prognosen, varför vi packade bilen full av tillhörigheter för olika scenario och iväg for vi. Dagens utflyktsmål heter Naples, en förtjusande västkuststad här i Florida. Här blev det besök på Coastland (mall) och shopping på PGA (riktigt bra golfaffär) och så strosandet längs 5th Ave. Lovely! En lättlunch och sedan styrdes bilen mot Fort Myers Beach (FMB). Här hade solen minsann hittat fram och vi fick en ljuvlig eftermiddag på beachen. Lite otippat, men desto skönare…

Framåt kvällningen körde vi klädombyte i bilen, vilket i sig är något av både en utmaning och en upplevelse, och for sedan mot Old Town FMB. Här besökte vi vårt favvomatställe, nämligen Yucatan. Och gissa vad, på TV:n visades golfen och bredvid oss hamnade en annan svensk familj med tre kottar med sig. Skoj! Maten var som vanligt underbar och ölen iskall. Efter intagen föda valde vi att strosa omkring, kolla butiker och folket, lyssna på livemusik och bara njuta.

Därmed tog vi sedan kvällningen med oss i bilfärden hemåt och väl hemma och ett dopp i poolen senare släckte någon lampan för dagen. Dusch och summering av dagen, sedan landade vi framför varsin film och lite soffmys. Själv blev jag knalldålig i magen och har så varit under natten. Hur detta ska påverka planerna för lördagen är ännu icke helt känt. Jag ska plocka i mig en dunderpilla för magen (en av få tabletter jag dristar mig till att ta vid behov, förutom birthcontrol då….) och avvakta morgontimmarna. När det nu bara återstår 2 dagar på stället vill amn ju utnyttja tiden till max. Grrr…dumma mage….

Hoppas ni alla har en fin påskledighet. Happe Easter from the Happyvardag family in Cape Coral…Kram Mia

Myelinisering failed….

Ni vet de där synapserna i hjärnan. Det där som liksom bara ska fungera så att tänkande (och för all del handlande också) ska komma till stånd. Myeliniseringen! Jag har problem här (eller där, säger rektorskan och pekar mot sitt eget huvud). Det måste vara någon bugg i systemet. Det liksom laggar….

Ligger på stranden, närmare bestämt på Tarpon Bay, Sanibel och förutsättningarna är enormt bra. För vadå? Tja, sol och en 90F, klarblå himmel och en härlig bris, stora vågor och ledighet. Hur bra som helst. Det är alltså mycket enkelt att förledas att tro att förutsättningarna är grymt bra. Istället känns det som om hela mitt system laggar….

Inte för att jag direkt hade i åtanke att lösa några större världsliga problem. Ej heller måste jag vara effektiv och tro att jag ska passa på att fixa lite jobbsaker (vad är det?) medan jag är ledig. Inga ekvationslösningar pockar på min uppmärksamhet (som om de gör det i vanliga fall då?). Men inte heller hade jag tänkt att tänkande skulle upplevas så arbetssamt. Ja, inte själva tänkandet i sig då….jag tänker nämligen på massor av saker – vad härligt det är här, om jag är kissnödig nog för att gå på toa eller?, vad vi ska käka till kvällen och var, hur mycket klockan är hemma i Sverige och vad alla kan tänkas göra där, om jag ska ta vatten eller lemonade då jag ska fylla på vätskedepåerna, hur länge jag har solat rygg alt framsidan…..Ja, visst tänker jag på en massa saker. Åtminstone kan man säga att jag börjar att tänka på en massa saker. Svaren däremot verkar liksom bara försvinna ut i tankerymden. Så väldigt olikt rektorskan…Saknar jag tankarna eller svaren? Tveksamt!

Jag börjar tänka på saker av ren fokusering ibland, eller mer vanligt är att det bara dyker upp små tankestrofer i hjärnan. Ibland utan att de liksom make sense… Och till min egen stora förvåning bara släpper jag sedan taget om dem. Det verkar inte bekomma mig alls. Jag verkar inte alls bekymra mig över vad dessa tankar egentligen tar vägen. Det poppar omkring saker och hur gärna jag än skulle vilja (eller vill jag verkligen det????), kan jag inte återkalla en endaste tanke. Och vadå tankekedja? Orsak och verkan?Konsekvenser och perspektiv? Moahahahahaha……Systemet laggar och vet ni vad….Jag gillar det!

Torsdag idag och dagen har tillbringats på Tarpon Bay, Sanibel Island. Och vi är alldeles yra i skallen allesammans efter de häftiga vågorna. Gabriel vurpade ganska rejält i en våg, försvann och dök upp efter en volt/kullerbytta. Trots armpuffar voltade han och drog huvudet i snäckskalen så att kinden skrapades och ett sår uppkom i hår fästet. Något spak kille fick tröstas, men ganska snart var han på det igen.

Kvällen har tillbringats med familjemästerskap i minigolf och det ämnet fungerar inte myeliniseringen heller på. Hämtemat och så landade vi vid poolen. Ett beskvart landskap med åska och blixtrar som ackompanjemang. Lite bad emellanåt och inga djuplodade diskussioner precis. Systemet laggar ju…..Få se om vi kommer upp och kan fixa frulle imon…..Vi får se…..

På återhörande vänner…..Kram Mia

The Sunshine State!

Ja, om ni inte visste det så kallas ju Florida för just det…..The Sunshine State! Och det är inte svårt att räkna ut varför. Här vaknade vi upp efter ännu en god nattsömn och tro det eller ej, även rektorskan hade tagit sovmorgon. Lite morgonplock och så väckning av söner, innan frulle intogs och bilen packades för en dag på beachen.

Iväg rullade vi och första biten gick smidgare än någon annan dag tidigare. Just som maken yttrade dessa ord körde det ihop sig duktigt. En bra bit innan bron ut till Sanibel började köerna och när vi väl betalat tullen och farit halvvägs över bron insåg vi vårt misstag. På ön är det enfiligt och vi insåg att det skulle ta alldeles för lång tid att ta sig till rätt beach. Så vi vänder och for mot Fort Myers Beach istället och tro på fanken…..vi möttes av samma scenario. Ett bilmissöde på varje bro – vad är sannorlikheten för det, liksom.

Vände gjorde vi igen och for till Tanger för lite sista (?!) shopping och sedan hem till poolen. Här hängde vi sedan hela eftermiddagen i ljuvlig värme i både luft och vatten. Det funkar fint det med, tycker inte minst little mister Sunshine….

På kvällen stod ett besök på en härlig mexrestaurang på programmet. Det var dags att se vad Iguana Mia går för. OMG!!!1Me gusta! Me gusta Iguana Mia! Me gusta Baja Schrimp taco! Vi for hit redan klockan 17.30 för att slippa värsta köerna och jisses….ikväll har vi smörjt kråset vill jag lova. Rektorskan åt alltså en Baja Schrimp Taco med zucchini och small salad, medan TB käkade en Beef Sizzlar som var minst lika god. Maken tog en Pollo con Zucchini e Papitas.


Efter en snabbhandling för vi hem och kastade oss i ett kvällsbad. Hela familjen Happyvardag i den badbaljan, medan mörkret sänkte sig (läs någon släckte lampan) och ett intenisvt månsken tog vid. Det är minsann inte var dag man kan ta ett så härligt bad under stjärnorna! Nu tittas det film, tv och spelas biljard här i huset. En kvällsglass måste det nog bli lagom till summeringen av dagen som gått. Imorgon håller vi tummarna för en bättre transport ut till beachen.

En kvällskram kommer härfrån the Sunshine State och över Atalnten till er alla. Ha det bäst vänner….Kram Mia