Att göra resan

Jag har bestämt mig. Pau Riktikt bestämt mig. Men jag fick ta mig en rejäl funderare sedan gårdagens besök hos Tommy. Det var aldrig självklart, tyvärr. Utifrån kan det säkert tyckas enkelt att välja bort ett skruttigt mående mot välmående och att den där resan mellan dessa två punkter liksom bara borde bli en transportsträcka. Inifrån känns det långtifrån så, det måste tillstås. Att på riktigt ta itu med sina egenheter kräver mod, kraft och vilja och att på riktigt vilja göra en förändring är så stort att man inte bara kan svara ja i en handvändning. Men jag har tänkt. Avigt och rätt. Inte bara lett och sagt ja tack och amen….. Det är dags nu. Och jag har bestämt mig för att blogga mig igenom resan som en slags dokumentation kring allt som hamnar i min väg. Jag tror jag kan ha nytta av att backa tillbaka bandet så småningom nämligen…..

062

Domen hos min fysioterapeut igår var brutal. Jag som var beredd att lova att göra vad han än bad mig om för att må bättre (och trodde i min enfald att det där var att börja styrketräna en skruttig bröstrygg, magmuskulatur och hållning), blev helt ställd när han lät meddela att han inte kunde hjälpa mig. Ja alltså, på sikt. Att lossa kotor som tjorvat fast och öppna upp andningspassage och spjäll gjorde han naturligtvis men det andra….orsaken till allt det här. Där var han benhård. Jag tänker inte ge dig någonting att göra, ty då bara addar du det till redan fullspäckat schema och kör på ännu snabbare. Du verkligen måste sänka tempot och börja skala bort saker från dina mentala och konkreta tod-do-listor. Jepp, tjoff…det var det han sa. Och han hade lika gärna kunnat be mig plocka ner månen. Suck…..

094

Så enfaldigt naiv jag var. Idag känner jag mig nästan patetisk. Men jag tog alla de där orden med mig, for tillbaka till Teknikträningsdagen i fotboll som jag höll i och lutade mig tillbaka en stund efter lunchen i skuggan under den stora eken. Mellan lite småtrix med onda fötter, hemlängtan, skavsår och en bråkande ljumske, en stämpling och lite blodvite så hann det mesta sjunka in.

154

Nu så här måndag kväll har resan börjat. Initialt tänkte jag mig en navigationskarta i mindmapformat men hann stoppa mig själv innan penna och papper var framme. Inte köra på enligt gammal sed tack. Jag ska göra resan och jag ska vara närvarande med alla sinnen hela vägen, liksom flexibelt lyssna in vilket steg som känns rätt i vilket ögonblick. Lyssna inåt, försöka att på riktigt förstå. Göra en förändring som kan hålla över tid. Tommy har identifierat alla mina symptom, förklarat dem för mig och jag känner mig lugn med det. Idag har jag övat mig på att andas. Det var egentligen inget jag först trodde skulle ta min tid i anspråk men när jag låg i sängen och morgonmediterade insåg jag (det Tommy identifierat) att diafragman tagit skada av att jag inte djupandas. Jag hyperventilerar (fast kanske inte som en blåsbälg, men ändå). Och det verkar inte bättre än att jag gjort det länge nu. Dagens uppdrag har alltså varit att medvetandegöra mig själv i varje sekvens kring hur jag andas. Grymt frustrerande att man är 50minus och inte kan andas på rätt sätt. Förutom det har jag också sett till att göra precis allt långsamt idag. Det är om möjligt än mer frustrerande för hon som annars kör tempolopp 24/7/365. Men som sagt….skam den som ger sig…..

182

Tusen Tack alla ni som skickat fina ord, meddelande, sms eller voicemeddelanden. Tusen tack för alla tips och idéer. Jag har inte svarat nästan någon, men jag har läst och lyssnat och sparat allt i mitt hjärta. När tiden är rätt hör jag av mig eller använder tips jag fått. Men att sålla och sänka tempot och träna mig på att inte alls vara duktig är numera mitt största uppdrag i sommar. Imorgon tar jag nya små myrsteg…..

Sov gott honeys. Kram från Rektorskan

Att vara här igen

Jisses, vilken lång konstpaus det blev. Och jag kan minsann inte skylla på att något specifikt hände faktiskt…..mer än att livet kom emellan. Livet som tenderar att vara ganska hektiskt bitvis (eventuellt något av ett understatement). Livet som snurrar på i allt högre tempo. Livet som är förunderligt härligt och snårigt mystiskt i en enda salig röra.

199

Sin vana trogen dundrade Rektorskan på utan vare sig broms eller handbroms och föll snart in i den ”post-påsk-damp” som numera är mer en regel än ett undantag. Förra årets magsjuka i 23 dagar blev i år en sällsynt märklig krampkänni ng i bröstryggen, vilken sedan skulle visa sig sprida sig såväl uppåt som nedåt i systemet och innan jag visste ordet av blev det tvärstopp. Man kan verkligen undra när hon ska lära sig. Eller som maken uttryckte det: Det är som om själva f-n flyger i dig i takt med att ljuset återvänder. Han har en poäng i det kan jag meddela……

027

Mellan midsommar och påsk håller jag ett högt men ändå ganska rimligt tempo. När mörkret sakta faller under hösten tillåter jag mig att slå ner på tempo, bara vara allt oftare och jag kan till och med komma på mig själv med att gilla det. När väntan och längtan efter våren och ljuset nästan har tagit knäcken på en och det äntligen börjar ordna till sig lagom runt påsk….ja det är då det händer. Det är då Rektorskan får ett sällan skådat tempo i kroppen, växlar upp, hinner mer och bara frossar i allt skojigt det finns att göra. Det finns liksom ingenting som kan stoppa mig i det läget, inga varningens ord som verkligen går in. Och vips protesterar kroppen på ett eller annat sätt.

040

Och nu sitter jag här. Igen. I eftertänksamhetens kranka blekhet…….Gårdagens uppföljande besök hos min älskade Fysioterapeut Tommy har ännu en gång skakat om. Och jag inser att denna sommar måste handla om att skapa hållbara system och rutiner för mitt livstempo. En uppgift som förpliktigar och som just nu känns nästan övermäktig….Men jag har lovat Tommy. Och jag har lovat maken. Men inte minst har jag lovat mig själv att det är dags nu. Dags att göra en ny resa in till mitt inre, vältra mig i mina egenheter, göra upp med lite hang ups och darlings och ledstänger och annat junk. Häng med om du har lust…..

Kram från Rektorskan

Hänryckas och hänföras

Den är här nu. Hänryckningens tid alltså…..Det är Pingst, Pingstafton för att vara exakt och förutom ett utomjordigt fantastiskt väder så hade faktiskt den här högiden kunnat gå obemärkt förbi. Enbart med anledning av att man inte längre är ledig annandag pingst. Tycker faktiskt att såväl annandag pingst som nationaldagen hade kunnat få vara röda…..

013

Mellan Hägg och Syren på något sätt. Där i det svarta (naturligtvis. Man är ju inte Gnagare för inte liksom) huset bor vi. Efter en väääldigt hektisk sista tid och ett mående på Rektorskan som lämnar lite för mycket att önska, inleddes pingsthelgen med Fredagsfotbollsmatch på härliga Bredasjön, grillad vurre i paus och en iskall öl och delad pizza från lokala pizzahaket Melkers på tok försent himma. Somnade som en stock i soffan, i Gabbes säng vid nattning och sedan även i min egen binge. Hihihi!

034Vaknade sedan utvilad klockan 07 denna pingstafton. Det var verkligen länge sedan jag sov längre än 05. Såååå skönt. Låg kvar och morgonmediterade innan jag drog på mig lite myskläder och tog Milou på en morgonpromenad.

036Milou tar täten. Här har han redan ”gjort” 2 bryggor och är inne på sin tredje. Vi satte oss för lite meditation by the Sea här, innan han tog resterande 7 bryggor.

041Sol, hav, brygga, fågelsång och doften av tång. Det är så rofyllt vackert att jag såväl hänförs som hänrycks och blir religiös på ett bräde. Fattar ni vilken ”blessing” att bo mitt i allt det här? Och ändå tillåter jag mig då och då att istället stressa omkring som en toka…..Obegripligt!

040Svårt att toppa denna start på dagen. Väl hemma blev det frulle innan Gabbe hade fotbollsmatch. I strålande solsken intog vi läktaren medan grabbarna bytte om och värmde upp. Underbart skönt tillsammanshäng med goa föräldrar.

043BK-lunch, kompletteringsshopping och så hem. Gabbe drog till golfbanan med en älskad storebror och hans polare, maken landade visst också där på banan och själv….själv landade jag på altanen. Iförd Tankini. Jepp, Tant är gammal och klär inte alls i bikini längre! En überskön lördagseftermiddag med solstol, solglajjor, iskall dryck och en god bok. Jag är väldigt nöjd med mig själv…..

Nu har vi precis suttit i kvällsolen med varsitt glas iskallt, läst och småpratat. Gabbe  har kört lite blandad kompott av studsmatta, trädgårdsfotboll och trädgårdsgolf och vi har preppat såväl grill som käk. TB befinner sig i byn med några av världens skönaste människor (även om några saknas) och väntas inte hem. Det doftar sjukt gott av grillad karré och kycklingfilé samt ugnsrostade nyttisar. På bordet tronar just nu en uppsjö av kalla såser, söt melon och jordgubbssallad, röror, ostar, kex och annat gott. En väldigt fin lördag helt enkelt….

Kram Rektorskan

 

En stående beställning

Så var det det där med den berömda ketchupeffekten….Först ingenting, sedan ingenting, sedan ingenting och …poff, prutt, prutt…..allt. Från en tärande längtan och väntan i färglöshetens gråbruna skala till hela den skira pastelliga paletten. Det är minsann samma visa år efter år. Rektorskan misströstar, väntar och längtar. Kikar på bilder från föregående år och är helt bergsäker på att det där, det där vackra aldrig någonsin mer kommer att bli en verklighet. Moget va?

015Från det där vita helvetet, via värsta höstrusket i april med virvlande torra löv, brun gegga och grå himmel till…..

004….det där. På bara några veckor. Inte konstigt att man blir alldeles konfys som mor Anita alltid sa. Tanken slår mig ibland att det är allt oftare som jag tenderar uppleva världen som min mor gjorde. Undra om det där är ett ålderstecken? Eller möjligtvis ett tecken på något annat……

029Nåväl, jag lade igår (Kristi Flygare) in en stående beställning av det väder som vi förärades med: Strålande sol, klarblå himmel, över 20 grader, ljummen och smekande vind, skir och prunkande grönska samt en varm kväll. Jag satte som deadline minst till och med den 25 september. Att sedan senkvällen bjöd på åskoväder, värsta blixtkavalkaden och hällregn gör egentligen ingenting alls. Jag kan tänka mig det också. Vid den tidpunkten på dygnet alltså. Allt för att hålla färger och annat vid gott liv.

060Här i Happyvardag, himma i den Blekingska Skärgården bjuds det på långhelgsledigt. Igen! Så otroligt skönt. Tillvaron snurrar på och vi har endast 22 skoldagar kvar av läsåret 17/18. To do listan är diger…..men med detta väder lär det inte bli jobbigt alls att beta av den. Bästa sommaren i mannaminne…..det är jag som står för den beställningen folket!

Kram från Rektorskan

Att droppa ner i vår vardag vecka 18

Livet är till bredden fylld av diverse uppdrag just nu, lite sådär önskvärt och nödvändigt i en salig blandning. Och ändå, ändå känner jag mig inte stressad. Helt ärligt har jag inte heller påbörjat den där uppväxlingen i tempo heller, vilket bör ses som mycket förvånande. Lugnt och metodiskt fortsätter jag lunken på något sätt, avsätter tid men stressar inte. Det vilar någon typ av lugn över fullspäcken om man säger så. Hajjar ni vad jag snackar om, eller är jag hur luddig som helst?

032Där mitt i backen bor vi. I ett svart hus naturligtvis. Helgen med bonusdagar ägnades åt att vårfixa trädgården – lite hjälp fick vi via Solhaga Trädgårdsservice och resten fixade vi själva. Underbart skönt! Garaget är också tömt på trädgårdsmöbler och lite junk att kört till tipp och återvinning. Ett underbart sätt att hantera tillsammanstid är att njuta finväder och jobba i trädgården…..

077

Gabbe fyllde 12 år i onsdags och blev förstås firad som det anstår en älskad onge. Födelsedagsfrulle med glass och paket, grattishälsningar och så en kväll på favvorestaurangen här himma i stan. Släktkalas blir det till helgen.

055Sista delen av årstidsbytet har genomförts. Några små älsklingar har hälsats välkomna fram i ljuset igen, några har förpassats till försäljning. Men nu, nu är vi verkligen redo att ta emot försommarvärme, sol och härligt leverne…..

086Medan Gabbe tränade passade hans ömma moder på att motionera benen. Det blev modiga 8.2km och alldeles förstås en bestigning av Rödeby Slalombacke. Uppe på toppen fick jag utföra lite lightstretchinng kan meddelas. Underbart skönt att tömma ett överfullt hjärnkontor, känna solen i nobban och bara låta tankarna fladdra omkring.

052

Nu roar jag mig lite med snapchatfilter samtidigt som vi slötittar på fotboll. Malmö vs Djyrgården – man hade ju hoppats på oavgjort men, att Olsson blev utvisad var ju inte skräll precis. Det är han eller Rosenberg. Suck….Straxt dags för Europaleague och Arsenal. Go Gunners……

Imorgon håller vi fredag. Kort jobbedag som ska toppas med deltagandet i presskonferens för Rektorskan och sedan hem och preppa för Gabbes släktkalas. Resten av helgen är väldigt skönt oplanerad. Me like…..

Ta hand om folket….Kram Rektorskan

Lite överdoserad, rödfnasig och genomblåst sådär

Vilken helg vi haft! Nyckfulla april bjöd plötsligen på vårsol modell stark, grönskande omgivningar och en hel mängd fotboll för oss.

019TB kom på snabbvisist i fredags för däckbyte och bilbesiktning och sedan drog han ”hem” igen. Det där med att hem är något annat än hemma hos oss är en källa till stor frustration hos hans lillebror. Och även fast att jag är sjukt stolt över den person han har blivit (TB alltså) och att han trivs, klarar sig och allt sådant så….visst….jag saknar honom som en tok.Slapp fredagskväll övergick i väldigt tidig lördagsmorgon och bil packades med brassestolar, filtar, fotbollsgrejor, kylväska och annat livsnödvändigt. Kl 07.55 hämtade vi upp bäste Göran och hans Elias i Rotendorf, för vidare färd mot Emmaboda.

021Cupdag i Smålandsskogen (fast mitt i byn), sol, grill och kämpande ongar tillsammans med skönt föräldragäng. Ja, sämre kan man minsann ha det. På hemväg stannade vi för käk tillsammans med TränarAnders och hans Melker. Såååå mysigt. Hemma bjöds det sedan på catch up, tvätt och nya förberedelser inför söndagens cupäventyr, innan vi njöt av goa räkmackor och ett glas vin. Mums!

027Upp i ottan även söndag och det blev en nätt liten tur på 10 mil till Listerlandet. Sjukt vackert! Jag bara älskar området kring Hällevik, Norgesund och medan grabbarna bytte om och värmde upp tog vi oss en sväng maken och jag. Det var ju liksom premiär för honom just i dessa hoodsen.

029Tyvärr var det liksom lite Pre Season lite all over the place liksom. Strandcafé och restauranger höll stängt och jag som siktat in mig på en räkmacka alt varmrökt lax. Nåväl, man fick stå ut med kokt Bullens korv alt grillad burgare men själv valde jag mina kylväskemackor och Festis. Ganska lyxigt ändå…..

035Ännu en heldag med Blekinges Blåvitt, P06. Fotboll från 9-16.15. Massor av sol (det hjälpte inte med SPF 50 och flera insmörjningar), en hel del vind och så mycket frisk luft att jag tror bestämt att jag fått en överdos. Mysigt tillsammansskap med föräldrar och kids i vackraste omgivningarna ger mersmak inför en lååång fotbollssäsong. I´m so ready liksom……

037

Hem kom vi lagom till att bänka oss framför TV-matchen AIK vs Göteborg. Att inkassera 3 p efter några fler skador, två klassmål och en hel del skön stämning förgyllde dagen lite extra. Det måste tillstås. Nu har vi packat upp och fått i oss lite käk. Ögonlocken på oss alla tre är mer än lovligt tung och det känns som en ynnest att få krypa ner i sin säng. Imorgon sparkar vi igång sista jobbeveckan i april. Wiehooo!

Kram Rektorskan

Nyckfulla April

Våren tvekar. Om och om igen. Ibland får vi en försmak av vad som gömmer sig bakom moln och isvindar, men innan vi vet ordet av krävs det vantar och tjockejacka igen. Det finns stunder man kikar ut genom fönstret och för en sekund låter sig missledas av hur härligt det ser ut, för att när man sticker näsan utanför dörren bli smärtsamt påmind om….ja just det. Det är ju april! Ack så nyckfullt!

009Inte för att jag helt spetsat in mig på vårkläder och solglajjor ännu. Den där mellangarderoben lever sitt eget liv just nu och jag blandar och ger ganska friskt måste jag säga, vilket innebär att somliga dagar fryser jag nästan knäna av mig medan andra har jag växthuseffekt och svettningar. Hihihihihi! Trädgårdsjobbet är bara precis påbörjat och jag gissar att ingen kommer att göra anspråk på det där åt oss så…..

012Och ändå är det där bara världsliga ting. Det händer så mycket tråkigheter på både global och nationell nivå att man kan bli gråtfärdig för mindre. Tanken slår mig allt oftare hur ofta nyheter vi överöses av, flashs i sociala medier som vi duschas med, samtal vi för eller överhör och dylikt fokuserar på det negativa, det problematiska, det som inte duger till tillräckligt. Och jag kastar ingen sten. Jag tenderar att vara en lika stor del av det där som väldigt många andra. Det är så lätt att fastna där. Glömma bort allt det där positiva, det fina, bra och vackra. Det som kanske inte är top of the line, världsbäst, allra mest önskvärda men som ändå liksom egentligen duger till. Som funkar. Om vi bara bestämmer oss för att hantera det utifrån det där. Vara nöjda. Inse att det duger.

023

 

En vän till oss dog hastigt förra helgen, flera i vår närhet kämpar med sin hälsa och sjukdomsbesked som man önskar att ingen ska behöva få. All vår kärlek, våra varmaste tankar och kramar till er – ni vet vilka ni är. Det blir så himla tydligt än en gång för rektorskan. Det gäller att leva varendaste minut. Och varför i herrans namn blir jag så frustrerad på mig själv för att jag inte prioriterar träning? Så lätt att bli fartblind, sätta upp nya uppnåendemål och höja sina förväntningar för att…..Ja, mina vänner för vad då? Att leva kräver ju som mest att vi är närvarande, inte sant!

Det blev en utmattad fredagskväll i soffan, kikandes på tv-fotboll och sippandes på ett glas vin. Tog sovmorgon denna lördag och vaknade till att den ilskna vinden minsann mojnat något. Whoop whoop! Vi lämnade Milou till finaste svärisarna och maken rattade oss snyggt till TB i Kalmar. Grabbarna drog till TBs nya hemmabana, Kalmar GK, för lite golfhäng och mami fick möjlighet att skämma bort den store sonen litegrand. For till Eko och City Gross och handlade lite sådant som kan anses som studentlyx och fyllde på kyl och skafferi. Väl hemma vädrade jag och tog en liten dans med snabeldraken, innan jag satte mig på balkongen en stund. När grabbarna kom tillbaka for vi in till Mr Ernesto och njöt av Le Pizze. Nu har vi landat hemma och laddar för ännu en spännande tv-fotbollsmatch ikväll. Och btw, jag shoppade de nada, didelido zip zero till moi today!

Ta väl hand om er alla! Kram från Rektorskan

Att leva upp till sitt epitet

Det gäller att försöka leva upp till bilden av sig själv. Inte sant? Att liksom försvara sina egna färger, både gentemot sig själv och sin omgivning.Ibland är det där verkligen lättare sagt än gjort minsann…..

033Epitet: Morgonpigg!

Yes, vaknar hopplöst mycket tidigare än övriga i familjen. Eftersom vi i vår familj sover efter ljuset och inte använder oss av rullgardiner eller persienner eller liknande, så sussar vi lite längre på vinterhalvåret och lite kortare på vår/sommardito. Det innebär att rektorskan numera vaknar pigg och galant långt före klockan närmat sig 06. Med eget hittepåtvång ligger jag kvar, slumrar, läser, kikar på sociala medier, mediterar och sen, sen tassar jag upp. Och som idag, inte bara upp utan också ut i det vackra vädret. Ljuvlig morgonpromenix med andra ord.

024

Epitet: Sockerråtta

Yes, fikat en ansenlig mängd gånger denna helg (läs: detta påsklov). Måste verkligen ta tag i det där first thing tomorrow morning. Ja, inte fika då utan hitta ett sätt att låta bli alltså. Men vad sjutton, de där jäkla selleristicksen har ju inneburit avbruten framtand två gånger nu. Vem vågar chansa liksom?

Mia Barks foto.Epitet: Hushållerska

Yes, jag verkligen älskar hederligt hushållsarbete. Och få saker gör mig så glad som när jag far omkring med dammtrasa, snabeldrake eller skurmopp i högsta hugg. Denna helg har inneburit storstäd, vädring, byte av lakan, mattor, dukar, gardiner…name it. Älsk på det. Och ja, det finns de som säger att jag verkar gilla randigt. Jag vet inte….kanske det!

Mia Barks foto.Epitet: Arbetsnarkoman

Yes, for sure. Påsklovet har inneburit en ansenlig mängd skolarbete. Helt ärligt långt mer än jag någonsin kalkylerade med. Det är en ynnerst att vara egen företagare, men det är minsann inget 40hjobb. Och jag är den första att hålla med om att det är en konst att kunna begränsa sig (vilket rektorskan faktiskt är ganska duktig på att göra). Men det är som bekant valår och det innebär att politiker verkar ha fått fullständigt fnatt när det gäller direktiven till skolan. Suck och pust och stön……Rektorskan skulle aldrig drömma om att skjuta saker på framtiden, göra något halvdant eller avvakta. Det är en hederskodex för mig att ha koll, kvalitetssäkra samt sträva efter tidsenlighet. Och hej, jag vet ju att vi på #världensbästaskola #svettpärlan är superbra på det där så….Många timmars arbete/dygn blir det för att säkerställa den där kvaliteten.

Mia Barks foto.Epitet: Soccerlover

Yes. Äntligen är säsongen 2018 här. Pris ske lov och Gud hör bön, äntligen kan man slippa allt trist fokus på hockey. I påskhelgen upplevde vi en underbar seriepremiär i allsvenskan på Friends och idag, idag fick vi i Blekinges Blåvitt äran att vara medarrangörer till sriepremiären i div 1 för stadens lag FKK. På grund av vinterns längd fick denna spelas i vår hemmaborg och det innebar en ansenlig mängd arbete för styrelsen, där Rektorskan visst är vice Ordförande. Sol, behagliga temperaturer, massor av folk, tillsammanshäng, snicksnack och så kioskarbete vid grillen för såväl mig som maken fyllde dagen från sisådär kl 13-20. Puh! Men såååå mysigt. Ideellt arbete när det är som bäst.

2016-07-05 12.14.52-1Epitet: Den avgående solskyddsgeneralen

Yes, det är sant. I år igen. På hemmaplan. Rektorskan kan vara den sämsta i sin klass. Denna första söndag med sol övervägdes tyvärr inte ens lite solskyddsfaktor. Inte ens sådär lite, bara en dutt eller två. Nädå. Det föresvävade mig icke ens. Och resultat: en klart annorlunda nyans i fejjan jämfört med övriga kroppen. Inga bildbevis, inte ens på begäran. Snark…..

Mia Barks foto.Epitet: Shoppingqueen

Vistelsen i Stockholm i påsk skulle inte innebära någon speciell shopping enligt plan. Något gick väldigt snett på hemresan, ty innan dess hade jag bara handlat en tröja, ett par tights och en sportbh. Men så stannade vi i Norrköping och vips hittade jag väääldigt billiga saker. Och ja, ni ser rätt. Shorts nr 22 har nu hittat hem. Skjut mig….Jag hörde inte en enda av er ropa stopp och då kan det blir så.

040Nu håller jag minsann kväll. Efter en överdos av frisk luft och bränd nästipp samt brända kindben har jag nu njutit av en  sesam/wasabiströsslad laxtoast samt en iskall Heiniken. Därmed kan ni också benämna mig med epitetet: Livsnjutare.

Over&out. Och puss o kram från Rektorskan

Den glada påsken

Påsken är väl ändå en helt förnämlig högtid ändå. Ja, bortsett från att den i sig bär en sorg och tragik över sig, som sedan saktar övergår i något som kan beskrivas som utomvärldslig glädje, förstås. Men annars, för merparten av folket som egentligen inte alls firar det påsken egentligen symboliserar, annars är den ju rätt leasure ändå. Åtminstone här i Happyvardag. Det bjuds sällan några större släktkalas eller kräver en massa planering utan vi är mest. Och de senaste åren har dessutom påsken alltid inneburit en vacay i vår übervackra huvudstad.

028Vi lämnade snöstormen på Näset och redan vid Bergkvara var det farbara vägar och ingen nederbörd. Puh! Vi vinkade av TB i Kalmar och sedan rattade maken oss vidare. Naturligtvis blev det ett pitstopp på Tindered för lite härlig fika….

024

Denna resa valde vi att pröva nytt hotell och checkade därför in på Friends. OMG, perfekt läge men jisses vilket jättehotell. Väldigt fullbelagt, om inte överbelagt, vilket innebar att vår utlovade extrasäng lyste med sin frånvaro. Gabbe och jag fick alltså dela en enkelsäng….yes, man kan hålla sig för skratt. Nåväl, det var bara första natten men ändå. Lite skönt häng på Vapiano första kvällen var lagom avancerat och såååå efterlängtat av Gabbe.

040Syftet med resan var förstås årets Allsvenska premiär. Det blev tidig lunch på MoS, bussmottagning i först solsken och sedan bengalrök och sedan en fantastisk inramning på arenan. Det är verkligen mäktigt med fullsatt Nationalarena! En mottagning av klass av laget i vårt hjärta, en känslosam avtackning av vår älskade kapten och sedan en premiärmatch som, som vanligt, lämnade en hel del att önska. Men vinst blev det och 3 sköna poäng. Nu är rätt del av idrottsåret igång…..

053Efter matchen blev det en runda till hotellet för viss uppfräschning. Gabbe luktade nämligen bärs som han uttryckte det. Medan vi i godan ro inväntade matchstart och männen bakom oss precis varit och köpt varsin öl, snubblade en blane in mannen bakom Gabbe och vips duschade Gabbe från topp till tå av en stor öl.Toppnotering på det……

057Kvällen spenderades sedan på Touch of Bengal på Rörstrandsgatan, ett tips från som numera ska vara min restaurangguru. Något säger mig nämligen att vi uppskattar samma smaker. Supergott käk, supermysigt ställe, skön personal. Papadam med den godaste Chutney jag ätit och sedan en grym torsk med mangosås, Murg Bashanti (kycklingrätt) och Zahl Maser Korma (kungsräkor) tillsammans med vitlöksnan. Sen var vi mätta maken och jag. Rekommenderas varmt!

060

Och nu är vi hemma igen. Lämnade ett snöfritt och soligt Solna och mötte först regnet i Mönsterås och sedan snön vid Möre. Suck……Gabbe hann i tid till sin träning, maken kunde tända brasor och få upp värmen i huset. Jisses så kall då det har blåst nordan sen vi for iväg. Rektorskan packade upp i raketfart, skjutsade Gabbe, motionerade benen under tiden och har nu slunkit ner i soffan. Borta bra men hemma är fint det med. Imorgon tar jag itu med tvätthögen och lite sådant som fick följa med hem, fast att jag egentligen inte hade tänkt det. 5 dagars påsklov kvar känns som en välsignelse.

Kram Rektorskan

Den lååååånga fredagen

I kyrkoåret befinner i oss den svartaste av dagar. En dag som symboliserar mörker och lidande, förtvivlan, ångest och smärta. Jesus som blir förnedrad och uppspikad på ett kors som upprorsmakare och som i sitt lidande och i sin förtvivlan ropar på Gud. Det är helt  omöjligt att värja sig mot den flod av tankar och känslor det där för med sig. Jag är uppvuxen med en mor och mormor som delar min kristna tro. En tro där där långfredagens tomhet, ensamhet och mörker så småningom ersätts med ljusstrimmor och hopp genom betydelsefulla nära och käras närhet, omsorg och omtänksamhet. Om vi vågar stanna upp i mörkret inser vi oftast att någon delar vägen med oss……

031Den låååånga fredagen började tidigt här på Näset för Rektorskan. Nattens hysteriska blåst och snöoväder gav en obehaglig morgonpromenad med Milou, men den efterföljande helgfrullen var ljuvlig. Här bjöds det sedan på lite soffhäng innan vi for till BästisMaria på styrelsemöte, en liten parantes som förmodligen vare sig mor eller mormor hade gillat speciellt väl. Att jobba en långfredag alltså…..

Nåväl, är man egenföretagare och med ett digert vardagsprogram i jobbeveckorna så är det inget att be för. Något måndag till fredag och 40h vecka har inte existerat på vääääldigt många år – vi lever mer under approach: Lös uppgiften och verksamheten före allt. Pitstopp på just jobbet på hemväg och lite småtrix inför påsklovsveckan på fritids, sedan rattade maken oss hemåt genom slasket. Bläh!

026Världens bästa svärmor kom och klippte småfolket i familjen och efter lite hemskjuts av vår eminenta frisörska, kompletteringshandling, tvätt, disk och dammsugning sjönk vi ner framför brasan en stund minsann. Middagspreppen stod TB och hans ömma fader för och dagen till ära bjöds det Dijonfläskfilégryta med penne eller sallad.

030Nu har mörkret sänkt sig över oss. Vintern håller oss i sitt grepp och våren, solen och den skira grönskan kan vi helt uppenbart fortsätta drömma om. Det sägs att snö är på väg såväl söndag som tisdag. Det är ju fantastiskt mysigt……

Kram på er från Rektorskan