Not a walk in the Park really…..

Ja hoppsan hejsan vad tiden springer iväg. Det som nyssens var långa, sköna sommarlovet med leasure aktiviteter och en massa sol, vind och vatten transformerades som genom ett trollslag till fullspäckade vardagspusslet. Dock med en skön touch av brittsommar, det måste tillstås.

035Skolstartsperioden med ett tillhörande 20-års jubileum har väl inte direkt varit någon ”Walk in the Park” precis, då skulle jag ljuga rejält. Det blir verkligen precis alltid från o-100 innan man hinner blinka och vips är det full speta som gäller. I år hade jag ju verkligen bestämt mig för att inte bara sitta still i båten och låta det där ske. Att inte bara växla upp och köra på, utan vara lite taktisk och finurlig. Hur det där går? Nja, låt mig säga som så……jag är fortfarande väldigt vaksam och försiktig. Vågar liksom inte släppa efter i tyglarna på mig själv ännu, så fullärd? No way…..

024

 

Balans är, och har faktiskt varit (utan att ha sådär väldigt god måluppfyllelse) mitt motto. Jag tror väldigt lite på förbud och begränsningar egentligen, men har förstått att jag var tvungen att strypa handlingsfrirummet tutti alli först och landa i det, för att sedan hitta nya förhållningssätt för mig själv. Där är jag fortfarande. Jag är verkligen hård mot mig själv kopplat till mängden aktiviteter såväl privat som på jobbet och jag är ytterst nogsam med att göra endast EN sak i taget (annars är multitasking mitt mellannamn nämligen).

034Jag har blivit bättre på att vara här och nu, inte planera sönder min tillvaro utan låta livet hända. Och jag uppskattar det där mer och mer för varje dag som går. Nu är terminen inne på sin 5 skolvecka och verksamheten är i full gång, Gabbes sista fotbollsmatch i årets serie spelas den 14/10 och det innebär att vi skönjer slutet inför lite välbehövlig vila och mörkret börjar sänka sig på kvällarna. Igår satt jag helt självvalt i soffan och zappade mellan olika kanaler och njöt. Det ser jag som ett gott tecken.

009Idag tänder vi ett ljus och minns lite extra. Ett år. Av längtan till dig. Älskade mamma! Jag kan fortfarande frammana din röst. Den finns inom mig. Jag vårdar den som den mest dyrbara av skatter. Vet tyvärr av erfarenhet att sådana minnen med åren har en tendens att tystna. Och fast att jag vet, att när livets kamp blir för hård är döden inget straff utan en befrielse, så övermannas jag av känslan att livet berövade oss vår mor. Du fattas oss älskade mamma. Varje steg på vägen. You Forever hold a spot inside my soul. #familyfirst #saknad #mamma #årsdag

Kram från Rektorskan

One thought on “Not a walk in the Park really…..

Lämna ett svar till eval8 Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *