Vem tror du att du är egentligen?

Identifikation! I betydelsen en komplex, omedveten och psykologisk process där personen försöker vara någon annan – allt inom sfären för beteendevetenskapen – känns lite extra aktuellt att ta upp i detta nu. Inte för att jag precis kopplar ihop min situation med att försöka vara någon annan person, men för att rubriken blir så extremt relevant mitt i hela den stenmur jag gett mig kast att vända ut och in på nu. Detta tåls att ägna lite tid åt…..

005

För jag tror att det är så här. Ganska tidigt i våra liv skapas vår inre bild utav vem vi vill vara. Denna bild kan säkert komma att ändras genom årens skiftningar och livets olika faser, men likväl tror jag vi bär den nära vårt hjärta, vår själ. Inte sällan tror jag också att vi egentligen inte alls är direkt medvetna om vilken bild det är vi bär på. Ibland under resans gång matchar den inre bilden verkligheten på ett fint sätt, vilket säkert sällan ger upphov till speciellt mycket vånda, tankemöda, komplex eller dramatik men…..MEN ibland ska det visa sig att den inre bilden (oavsett om det handlar om utseende, egenheter, personlighet eller yttre ramar) och verkligheten korrelerar på ett mindre tillfredsställande sätt och jag tror det är precis där och då problemskapande beteenden kan se dagens ljus, växa och frodas. Jag tror att när den inre bilden hamnar på skam sätts hela känslospektrat i gungning och de flesta utav oss är benägna att ta till vilka försvarsmekanismer som helst för att skapa ordning i bildkaoset.

cropped-0041.jpgJag har låtit tankar flyga kors och tvärs dessa dagar och jag har vävt samman alla mina lösflygande omyeliniserade tankespröt med omgivningens små anekdoter, uppmuntrande tillrop, brutala sanningar och annat härligt. Till viktiga insikter. Det står nu ställt utom allt rimligt tvivel att alla de gånger någon ifrågasatt mitt tempo, min effektivitet, mängden saker jag hinner, all ork jag verkar ha and so on har aldrig på djupet gett mig en insikt om att jag behöver stanna upp och fundera. Tvärtom. Jag gissar att mitt skruvade ego istället har blivit påfyllt och jag har känt mig ännu duktigare än innan. Aldrig någonsin har jag på riktigt övervägt att växla ner, ta det lugnt eller ändra mitt beteende. Nädå, det är precis den identifikationen som fått mig att fortsätta på inslagen linje (fast att jag säkert bedyrat att jag ska ändra mig). Och därför mina vänner, bara just därför är jag där jag är just nu…..

013

Sen ska syndaren vakna! Jag fattar nu. Och jag har bestämt mig. På riktigt vill jag aldrig någonsin mer hamna i det fysiska mående jag just levt i de senaste veckorna. Sjukt läskigt kan jag meddela – jag har verkligen varit skiträdd. Eller, jag är nog skiträdd om jag ska vara ärlig. Jag inser att det kommer att ta tid att förändra mig själv, mitt beteende, mina handlingsmönster och min tillvaro men jag ger mig själv ingen flyktväg. Det är dags nu. Det ska bli spännande att följa min inre bildförvandling och framförallt att se hur den ska matcha eller korrelera med verkligheten.

Några av min insikter som ska hjälpa mig på vägen är:

1. Sluta ta ut så mycket i förväg. Och då menar jag inte att ta ut positiva saker i förväg, för det ska man gärna göra. Jag menar oroa mig för allt och alla hela tiden och jämt.

2. Inse att du (Mia) inte är svaret på hela världens böner. Även om det naturligtvis är en underbar tanke att människor tänker på just mig när de behöver hjälp med något, så är det ändå orimligt att inbilla mig att den lyhördhet jag ligger inne med och som gör att jag kastar mig iväg i tid och otid för att hjälpa är sund.

3. Byt ut ”borde” mot ”vill” kopplat till livets olika situationer. Stäng av förnuftet och tankar på vad jag borde göra/svara/vara och koppla på känslan vad vill jag göra/svara/vara. Det är ok att någon gång utgå från sin själv när man tar beslut av olika omfång och djup.

4. Lägg av idéen om att vara 5 kurvor före (som i realiteten alltid innebär att jag är 777 kurvor och lika många raksträckor före). Att ständigt preppa ger dålig flexibilitet och gör det extremt svårt att leva i nuet. Att ständigt passa på är inte längre min utgångspunkt!

5. Förstå (Mia) att du inte kan vilja åt andra. Låt var och en stå för sina beslut och val och sluta genast upp och kompensera för det där. Det är inte mitt ansvar.

6.Idén om att ”Structure gives freedom” kan jag nog aldrig ge upp, men den struktur jag genomdrivit fram till nu lär räcka 100 år framåt i tiden. Det är dags att inrikta mig på att följa flödet istället…..

080

Där är han min livlina. Maken som har en betydligt mer sund inställning till liv och leverne och som definitivt borde få en guldstjärna för att han står ut med mig. Och visst ser jag lite avslappnad och skön ut sådär på Waxholmsbåten….Det är den personen jag avser att bli även i mitt vardagsjag. Skam den som ger sig….

Kram från Rektorskan

 

8 thoughts on “Vem tror du att du är egentligen?

  1. Blir glad att se att du fattat nu. Sen tar det tid att förändra sitt agerande. Men bara att tänka på det är ju ett steg på vägen.
    Dina punkter är bra, stämmer helt. Men glädjen, ja den ska man ta ut i förskott, det är sant.
    Så präktig jag låter, jag misslyckas faktiskt också…

    • Tack vännen. Ja, jag har fattat. Och nu fattar jag inte att jag inte fattat innan. Suck….Ett steg i taget. Jag känner mig stark i det. Kram

  2. Intressanta punkter Mia. Avseende punkt 1 trodde jag du kommit en bra bit redan, trodde du släppt en hel del rädslor redan. Punkt 5 trodde jag inte handlade om dig, det har verkat som du stått bakom att alla människor gör sina egna val utifrån sin situation och att människors val (de flestas) är rätt för dem och att du inte vet bäst, där har du ”lurat” mig. Punkt 6, ”strukture makes freedom” står jag bakom, struktur är jättebra men det får ju inte innebära planera, planera in i minsta detalj, själv är jag ju ingen listmänniska. Jag har varit för längesen, men kom till insikt att skriva lista på något sätt blev ett självändamål.
    Kram Monika

    • Hej vännen! jodå visst har jag släppt en hel del rädslor, men på tok för många tar utrymme. När jag menar punkt 5 så menar jag inte att jga inte redan tidigare har accepterat andra människors val….det är hederskodex för mig att göra men jag får ju inte sällan för mig att jag är den som ska kompensera för det. Exempelvis om någon väljer att agera taskigt mot min son så ägnar jag massor av tid på att försöka förklara, skapa förståelse och sopa mattan för att det inte ska bli en konflikt. Där borde jag bara säga: Om den agerar så är det dens ensak. Bestäm dig för om du vill ha den till kompis eller ej. Har provat det nu och det funkade toppenfint. Kram

  3. Mycket intressanta och träffande synpunkter även om jag ibland är liite tidsoptimist. Det där med att kratta i manegen för att fixa och tänka åt andra är svårt att arbeta bort. Var rädd om Dig och tänkt på att glädje i förskott offta kan sluta med glädje 2 gånger, samt att Murphys lag inte alltid är gällande.😘

Lämna ett svar till Monika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *