Nä, jag är inte utbränd…..

….inte ens lite vidbränd faktiskt. Det vore en stor skymf mot människor som verkligen blir så utmattade att man knappt tar sig upp och ut. Helt ärligt kan jag inte ens föreställa mig den känslan. Det känns därför viktigt att få förtydliga vad det egentligen handlar om hos Rektorskan. Ty när man pratar om utbrändhet och utmattningssymptom så härhör i alla fall jag det till förlamande trötthet, känslan av att vilja isolera sig, oförmågan att ta itu med saker, paniken över allt som förväntas av en and so on……

014Det som fattas Rektorskan just nu i detta läget i livet är balans. Ty kroppen och planeringsgeneralen på hjärnkontoret är nämligen inte on speaking terms just nu. På den teoretiska nivån finns en väääldigt lång mental to-do-lista, en uppsjö av projekt och idéer samt en aldrig sinande ström av intryck som Rektorskan så himmelens gärna vill förvalta på bästa sätt. Jag tycker att det finns så herrans mycket skoj att deltaga i och vara en del av och eftersom jag har varit bortskämd med att bara kunna växla upp och fortsätta köra, har jag helt uppenbart inga strategier när kroppen börjar protestera. För det är precis så det är. Min kropp vill inte tillnärmelsevis lika mycket som planeringsgeneralen, vilket i sig kan tyckas jäkligt frustrerande. Och tror ni att jag har varit så där härligt lyhörd och inlyssnande och omtänksam mot mig själv? Nä, precis…..

025Jag kan titulera mig i det närmaste världsmästare på att ge andra människor såååå många goda råd och när det kommer till mig själv så blir jag som förbytt. Efter några dagars reflektion och mina nära och käras brutala sanningar så har jag kommit till viss insikt:

1. Rektorskan är extremt sensitiv för signaler av alla de slag och scannar ideligen av omgivningen på jakt efter situationer och personer som jag tror behöver min hjälp.

2. Så vida omgivningen inte tydligt uttalar att de har ansvaret/uppdraget så tolkar Rektorskan in att hon är in charge. Det innebär kavla upp, strukturera och planera och sedan köra med full gas.

3. Eftersom jag älskar att göra så många olika saker, blir tid, ork och avvägande av totalt underordnad karaktär. Jag kör till jag stupar i säng och efter lite vila är jag på igen.

4. Rektorskans tempolopp är grunden till kroppens protester. Jag verkligen måste bestämma mig för ett annat sätt att ta mig an tillvaron. NU!

010Nä, jag är inte utbränd, vidbränd eller utmattad. Sanningen är att jag blev skiträdd när kroppens protester blev så tydliga att jag på riktigt började må dåligt. På så många olika sätt. Jag har hunnit tänka massor dessa dagar. Fantastiska meddelande på social medier, via sms eller voicen alternativt IRL har fått smyga sig in och väntar som bäst på att hitta rätt i alla mina funderingar.Det är underbart med så mycket kärlek och omtanke från omgivningen, även om jag inte riktigt prioriterar att höra av mig tillbaka nu i ett nafs. Jag känner att jag måste ta det i min takt. Jag måste få suga in och vända och vrida på massa saker i min tankeverksamhet. Det finns en mängd egenheter och idéer som jag måste ta itu med, somligt att förlika mig med och annat att kompensera för. Jag har en hel del stenar att vända på och kanske några darlings to kill. Det är ok……jag känner att jag har påbörjat den där resan mot den jag hade önskat att jag redan var men som ännu ändå finns inom räckhåll. Det skulle vara enkelt att förbanna sig själv, men jag väljer överseende istället. Ingenting av det jag har tillåtit mig att bli har varit av illvilja, tvärtom. Jag tror ju alltid att det är den yttersta formen av omtanke om allt och alla.

035Jag väljer att ta med mig några viktiga ord från betydelsefulla andra denna julifredag.

1. ”Låt resan ta sin tid. Och kom ihåg att den inte kräver 100% framgång, vilket förmodligen är omöjligt. 51% räcker.” Tack Ika, du är så klok….

2. ”Det är inget fel att älska att göra saker och visa din härliga entusiasm. Jag vill att du ska vara sån. Men du måste kunna balansera det med vila och återhämtning också”. Tack snälla Petra, känns skönt att inte behöva tänka att jag är fel och måste bli någon helt annan för att funka.

3. ”Det som kännetecknar dig allra mest är ditt scouttänk. Du är liksom alltid redo. Långt före alla andra. På millisekunder har du scannat in situationen och planerat för vad som ska göras. Och så verkställer du. Oavsett om det är ditt uppdrag eller ej.” Spot on BestieMaria, du är så viktig för mig. Det är verkligen precis så jag gör. Ständigt på helspänn, ständigt in charge. Det där är verkligen något jag måste ta itu med på dirren….att liksom hejda sig människa!

041Så nu vet ni. Ni behöver inte tänka att jag är en trashank på gränsen till att knappt klara av att stå upp. Jag tror att jag blev rädd i precis rättan tid. Och när jag har bestämt mig för att förändra något….då brukar jag vara ostoppbar.

På återhörande honeys….Kram Rektorskan

 

4 thoughts on “Nä, jag är inte utbränd…..

  1. Kroppen är ju fantastiskt duktig på att säga ifrån när nåt är fel, och visst är en varningssignal grymt att få. Men det gäller att lyssna in och ta den på allvar! Så Bra jobbat Mia❣️Kram J

    • Sant. Jag har fått signaler förr. och inte tagit itu med dem. Nu ger jag mig själv ingen flyktväg. Kram

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *