Hur lindrar man känsloskav?

Det blev en väldigt leasure onsdag här på Näset. Finaste KusinVitamin Lotta kom på besök och vi tog cyklarna ner till bryggan för snicksnack om livets alla mysterium, sollap och svalkande dopp i Östersjöns klara vatten. Väldigt värdefullt! När kvällens mat passerat mun och svalg tassade jag ut till altanloungen med ett glas vitt och min härliga bok. Texten som mötte mig i aktuellt kapitel försatte mig utan pardon till en av de värsta känslostormar på länge. Så totalt oförberedd att tillståndet chock poppar upp i mitt huvud.

057Huvudpersonen förlorade sin mamma i plötslig sjukdom och även om min egen lilla mams inte togs ifrån mig plötsligt, så blir igenkänningsfaktorn hög. Hela känslospektrat aktiverades innan jag visste ordet av och plötsligt fann jag mig helt övermannad. Hela kroppen hamnade i i spännbågeformation, halsen snörptes samman (värre än jag känt de senaste veckorna), andningen hamnade i hyperventileringsläge och känslan av att det brann i mina ögon var så påtaglig att jag ideligen försökte gnugga bort det där. Jag brast ut i en avgrundsgråt utan dess like. Hur länge vet jag inte. Tankar, minnen, sorg och saknad blandades till en enda oformlig sörja som passerade revy i min hjärna. När maken fann mig där låg jag ihoptrasslad bland kuddar och filtar, totalt oförmögen att resa mig själv. Han omslöt mig med hela sin famn, strök min kind och talade lugnt och sakligt om allt det som hänt och som jag inte alls tagit itu med enligt hans uppfattning, utan bara bitit ihop och kört på för att vara duktig.

029Han har rätt som vanligt. Jag har inte tillåtit mig att bryta ihop, att på riktigt vara ledsen. När känslorna har övermannat mig har jag gråtit en kort skvätt, sett till att alla andra i familjen är ok och sedan bitit av mitt i gråten. Livet har varit tufft. Livet har snuvat oss på betydelsefulla människor – både jag och maken har förlorat våra biologiska fäder (jag när jag var 14 mån, maken då han var 18 år), vår bästisKalle dog i en bussolycka 2001, min älskade bror Lasse i en fallolycka 2014 och så lilla mams som dog i sep 2017. Däremellan två ganska sena missfall dessutom. Igår grät jag så att det skvalade för allt det där. När gråten äntligen ebbade ut tog jag en lång het dusch, kröp i nattline och somnade som en stock.

040Jag inser kanske först nu att skavande saknad som ska samsas med glädje, stolthet och kärleken till livet inte hanteras bäst genom att ignoreras. Att inse att våra svårigheter och/eller mörka tankar inte försvinner bara för att vi ignorerar dem, utan tvärt om….det är bättre att våga lyfta upp dem till ytan. På så vis tar de mindre plats och blir mindre dominanta om de bara får existera precis som de är. Varken mer eller mindre.

142Jag har betat igenom en mängd tankekluringar bara på dessa dagar och hela vägen igenom ska jag. Somliga saker har jag redan kunnat bestämma mig kring, annat lär jag behöva återvända till några gånger till innan jag landar.

Dagen idag har spenderats med fina vänner på Barnens Gård. Sol, prat och massor av fnitter.Löst ett och ett annat världsproblem, käkat by the pool och badat flera gånger. Inte planerat, inte organiserat, inte strukturerat…..bara varit här och nu. Det ska jag träna på väldigt många fler dagar. Jag lovar…..

Kram från Rektorskan

8 thoughts on “Hur lindrar man känsloskav?

  1. Mia,
    Ja lite konstiga uttagningar är det stundtals. Vet inte om du minns att jag sa att jag hoppades slippa Marcus Berg i det nya landslaget efter sidenhalsduken. Sån tur hade jag inte, maken till ineffektiv målgörare är nog svårt att hitta men rasande grann att titta på är han.
    Vi har en sak gemensamt du och jag, två sena missfall, 20:e och 24:e veckan. Efter det blev det två fina barn, en son och en dotter. Jag blev sjukskriven från första dagen båda gångerna och det gick vägen.
    Viktig insikt du fick, sorgen måste få finnas och ta sin plats.
    Kram Monika

  2. Ibland knockas man när man minst anar. Vilket tur att du har en så förstående och insiktsfull man vid din sida. Största kramen😘

  3. Den här känslostormen var nog både oundviklig och behövlig för dig. Fruktansvärt jobbigt där och då, men kanske befriande också.
    Det verkar som att du tar din resa på allvar och jag är helt övertygad om att du kommer klara det, även om det blir jobbigt på vägen. Skönt med långledigt så att du verkligen kan känna att tiden finns där. Jag kan bara peppa dig med mina tankar och en gosig cyberkram ❤️ J

  4. Jag är glad att du är tillbaka, har saknat dina inlägg! Känslostormar behöver vi ha för att komma vidare, även om de stundtals är djävulska att ta sig igenom. Mitt förra år präglades av två sjuka föräldrar där båda för ca ett år sedan dog inom loppet av tre dagar, utbrändhet och sjukskrivning, en enda dimma av oro, maktlöshet och sorg… Låt det komma ut, och sänk kraven!!
    Kramar från Nättraby

Lämna ett svar till eval8 Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *