Att vara här igen

Jisses, vilken lång konstpaus det blev. Och jag kan minsann inte skylla på att något specifikt hände faktiskt…..mer än att livet kom emellan. Livet som tenderar att vara ganska hektiskt bitvis (eventuellt något av ett understatement). Livet som snurrar på i allt högre tempo. Livet som är förunderligt härligt och snårigt mystiskt i en enda salig röra.

199

Sin vana trogen dundrade Rektorskan på utan vare sig broms eller handbroms och föll snart in i den ”post-påsk-damp” som numera är mer en regel än ett undantag. Förra årets magsjuka i 23 dagar blev i år en sällsynt märklig krampkänni ng i bröstryggen, vilken sedan skulle visa sig sprida sig såväl uppåt som nedåt i systemet och innan jag visste ordet av blev det tvärstopp. Man kan verkligen undra när hon ska lära sig. Eller som maken uttryckte det: Det är som om själva f-n flyger i dig i takt med att ljuset återvänder. Han har en poäng i det kan jag meddela……

027

Mellan midsommar och påsk håller jag ett högt men ändå ganska rimligt tempo. När mörkret sakta faller under hösten tillåter jag mig att slå ner på tempo, bara vara allt oftare och jag kan till och med komma på mig själv med att gilla det. När väntan och längtan efter våren och ljuset nästan har tagit knäcken på en och det äntligen börjar ordna till sig lagom runt påsk….ja det är då det händer. Det är då Rektorskan får ett sällan skådat tempo i kroppen, växlar upp, hinner mer och bara frossar i allt skojigt det finns att göra. Det finns liksom ingenting som kan stoppa mig i det läget, inga varningens ord som verkligen går in. Och vips protesterar kroppen på ett eller annat sätt.

040

Och nu sitter jag här. Igen. I eftertänksamhetens kranka blekhet…….Gårdagens uppföljande besök hos min älskade Fysioterapeut Tommy har ännu en gång skakat om. Och jag inser att denna sommar måste handla om att skapa hållbara system och rutiner för mitt livstempo. En uppgift som förpliktigar och som just nu känns nästan övermäktig….Men jag har lovat Tommy. Och jag har lovat maken. Men inte minst har jag lovat mig själv att det är dags nu. Dags att göra en ny resa in till mitt inre, vältra mig i mina egenheter, göra upp med lite hang ups och darlings och ledstänger och annat junk. Häng med om du har lust…..

Kram från Rektorskan

4 thoughts on “Att vara här igen

  1. Härligt med några ord från dig igen ❤️ Jag blev lite full i skratt när jag läste om hur maken säger till dig att själva f-n flyger i dig i takt med ljuset….. komiskt men samtidigt lite ledsamt. Men bra att du har tagit tag i dig och hoppas att sommarens ledighet får dig att komma i balans igen.
    Jag håller också på med en livsförändring… jag blev erbjuden och hoppade på ett chefsskap på jobbet för snart två år sen. Men jag har tagit stryk både fysiskt och psykiskt av det så för två veckor tog jag samtalet med min chef att jag måste backa. Jag tänker jobb 20 timmar per dygn året runt nu, har ett block bredvid sängen för att skriva av mig tankar och idéer som kommer på nätterna och håller mig vaken… plus att jag saknar mitt gamla ”golvjobb”. Det här var inte min grej, så under hösten kommer jag att lämna över till en ersättare och det ska bli så skönt!
    Men först semester, jobbar imorn också sen väntar drygt fyra veckors ledighet.
    Storkramen J

    • Åh du, ta väl hand om dig också. Jag blev rejält omskakad och rädd….bra tecken tror jag. Nu ska jag ta tag i mig själv. Kram

Lämna ett svar till Jeanette K Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *