Omvårdnadsprogrammet

Det är helg, så vansinnigt skönt. Första veckan efter flunsan för Gabbe och mig och vi har knäat sådär lite lagom varje dag, men…vi tog oss över svackorna och i mål. Attraversiamo! Vi tar oss över. Attraversiamo, ni som vet vet liksom.

016Snön har fortsatt förära oss med sin nedkomst och hela världen är verkligen vit här på Näset. Jag kan nästan inte minnas att vi haft så här mycket snö på väääldigt många år. Och hade det varit den 23 december så hade jag jublat. Som det är nu fortsätter jag mumla mitt mantra: Om det bara blir en fin sommar så är precis allt förlåtet.

001Straxt efter hemgång fredag eftermiddag fick vi hämta upp min lille paps på hemmaplan och förflytta honom bort till oss på Näset. Är man väldigt snart 90 år så är flunsa med hög feber liksom inte att leka med, om jag säger så. Så denna helg fick helt enkelt bli att aktivera hela omvårdnadsprogrammet. Paps har flyttat in i gästrummet och vi servar honom med filt, värmd vetekudde, mat och dryck, medicin, skaka kudde, flytta upp i soffan, flytta tillbaka till sängen, samtalspartner, läsa högt ur tidningen and so on….

002Och Milou, han är världens bästa omvårdnadsvovve – lämnar inte morfars sida. Våra älskade gamlingar helt enkelt. Så mellan alla mina omvårdande uppdrag denna lördag har jag också hunnit med en rejäl vinterpromenad samt dokumentskrivande till jobbet. Båda sakerna väldigt välbehövliga, ur lite olika perspektiv. Ingen deadline på att skriva dokument direkt (bortsett från vara klart 22 augusti då. Men så har jag ju en ansenlig mängd att beta av till dess också), men icke desto mindre härligt att beta av. From nästa vecka måste jag träda in som vikarie på deltid en månad eller så och då blir det till att i ännu större utsträckning jobba kvällar och helger på hemmaplan med det som lämpar sig för det. Promenaden var så extremt skön, nästan två veckor sedan sist nämligen. Nu längtar jag grymt mycket efter att komma igång kontinuerligt igen. Kanske gör snön det möjligt att starta upp lite försiktigt och hållbart helt enkelt.

2016-07-25 15.29.00-2För övrigt måste tillstås att jag längtar sjukt mycket efter det här. Lite styvt 3 månader, sen firar vi sommarlov. No plans needed för en sommar på Näset och jag kan inte annat än att tillåta mig frossa i gamla sommarbilder. Gladpirret aktiveras på dirren.

Nu dags att kika till liten paps igen, sätta på eftermiddagskaffe och värma lite bullar. Ny medicinering och sedan middagstrix innan vi unnar oss att hålla lördagskväll. Hoppas ni alla har en finfin helg.

Puss o Kram från Rektorskan

6 thoughts on “Omvårdnadsprogrammet

  1. Jag blir så imponerad varje gång jag läser om hur du tar hand om din pappa och även din mamma när hon levde. Det låter aldrig som att det är jobbigt utan bara en självklarhet med all hjälp. När jag hör kollegor som tar hand om sina gamla föräldrar så är det hela tiden med en jobbig underton, att det är besvärligt.
    Jag är glad att mamma än så länge är pigg o sprallig och klarar allt själv, resten får jag ta när det är dags. Men självklart kan jag inte hjälpa henne med det vardagliga då jag är alldeles för långt bort.
    Ha en skön söndag, hoppas pappa krya på sig snabbt!
    Kramar J

    • Det kan inte vara lätt att bo långväga till sina paranteser. Vi har det ju också lite så för somliga i familjen och då får vi dela upp det så gott det går.Kram

  2. Du tar hand om dina gamla, så snäll är inte jag. Din sista bild tilltalar mig också, i vanlig ordning snöar det här. Suck.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *