Den lååååånga fredagen

I kyrkoåret befinner i oss den svartaste av dagar. En dag som symboliserar mörker och lidande, förtvivlan, ångest och smärta. Jesus som blir förnedrad och uppspikad på ett kors som upprorsmakare och som i sitt lidande och i sin förtvivlan ropar på Gud. Det är helt  omöjligt att värja sig mot den flod av tankar och känslor det där för med sig. Jag är uppvuxen med en mor och mormor som delar min kristna tro. En tro där där långfredagens tomhet, ensamhet och mörker så småningom ersätts med ljusstrimmor och hopp genom betydelsefulla nära och käras närhet, omsorg och omtänksamhet. Om vi vågar stanna upp i mörkret inser vi oftast att någon delar vägen med oss……

031Den låååånga fredagen började tidigt här på Näset för Rektorskan. Nattens hysteriska blåst och snöoväder gav en obehaglig morgonpromenad med Milou, men den efterföljande helgfrullen var ljuvlig. Här bjöds det sedan på lite soffhäng innan vi for till BästisMaria på styrelsemöte, en liten parantes som förmodligen vare sig mor eller mormor hade gillat speciellt väl. Att jobba en långfredag alltså…..

Nåväl, är man egenföretagare och med ett digert vardagsprogram i jobbeveckorna så är det inget att be för. Något måndag till fredag och 40h vecka har inte existerat på vääääldigt många år – vi lever mer under approach: Lös uppgiften och verksamheten före allt. Pitstopp på just jobbet på hemväg och lite småtrix inför påsklovsveckan på fritids, sedan rattade maken oss hemåt genom slasket. Bläh!

026Världens bästa svärmor kom och klippte småfolket i familjen och efter lite hemskjuts av vår eminenta frisörska, kompletteringshandling, tvätt, disk och dammsugning sjönk vi ner framför brasan en stund minsann. Middagspreppen stod TB och hans ömma fader för och dagen till ära bjöds det Dijonfläskfilégryta med penne eller sallad.

030Nu har mörkret sänkt sig över oss. Vintern håller oss i sitt grepp och våren, solen och den skira grönskan kan vi helt uppenbart fortsätta drömma om. Det sägs att snö är på väg såväl söndag som tisdag. Det är ju fantastiskt mysigt……

Kram på er från Rektorskan

Den skära torsdagen

Det var minsann nästan så att jag misströstade för en stund eller två…..Upploppet mot påskhelg och det efterföljande påsklovet har varit minst sagt intensivt och ganska tärande, det måste tillstås. Och att sedan vädret bjudit på minusgrader, nordanvind och snöbyar kan väl heller inte direkt påstås förgylla tillvaron. Men men…..det där är ju saker man sällan eller aldrig kan rå på så…..

033

Men från nu titulerar jag mig påsklovsfirare. Efter en jobbedag fylld av möten och to-dos, helghandling och hemhämtning av vovve från finaste svärisarna drog vi ut till lille papsen. Lite fika, lite hjälp med städ och disk och vika tvätt och så matlämning förstås. Och så fick han nybakade muffinsar av min svärmor. Fruktansvärt oväder på hemväg och Gabbes träning visade sig snart vara inställd. Ljuvligt glada miner förstås….snark!

PåskkärringarNu sprakar brasorna skönt här i huset, vinden viner kring knuten och snön vräker ner. TB är hemkommen, maten upplockad och tvättmaskinen snurrar. Nu ska här preppas Moules Marines med lite nybakade Ciabatta, delis och nypillede reijer till kvällsmat. Jag passar på att önska God Jul…..eller hrm…..Glad Påsk till er alla med en bild på Skolledningen på #världensbästaskola #svettpärlan.

Puss o Kram

Hedrar klockans årstidsbyte

Här duggar minsann inte inläggen tätt precis…men när livet kommer emellan har man liksom inget val. Det är bara att försöka stänga av funktionen ”tänka/reflektera/analysera”, sätta en fot framför den andra och bara get up, dress up and show up. Och heter man Rektorskan och är lite skruvad så addar man gärna också ”växla upp” till redan nämnda epitet. Det är ju för övrigt mitt signum. Att växla upp alltså. Jag kan alltid göra mer…..Jag vill alltid göra mer, hinna mer. Det är mitt driv, min livsapproach. Och min stora utmaning att lära mig bemästra. Det är inte så att jag tvångsmässigt söker yttre bekräftelse eller stressar för några deadlines (nädå, jag ahr nästan alltid väldigt bra mellantid),nädå……jag blir bara helt enkelt sådär skönt swept away, euforiskt engagerad och fartblind. Tills min omgivning brukar fråga vad i herrans namn jag håller på med?

014Så efter att ha hälsat min älskade lille paps välkommen hem från sjukhuset i fredagseftermiddag (efter influensa, lunginflammation och 2 hjärtinfarkter på några veckor) och varit där på besök med blommor och färdig middag och lite annat mys, bestämde jag mig för att verkligen varva av. Nästan ingenting bestämt för helgen, varför utsikterna var goda. När sedan liten Gabbe vaknade med feber, halsont, hosta och snuva väääldigt tidigt lördagmorgon fick aktuell heldagscup i fotboll bryskt ställas in. Som ni säkert förstår nådde stämningen nya toppnoteringar här på hemmaplan. Suck!

036Det blev därför en väldigt lugn dag på hemmaplan istället. Kurera Gabbe, mysa soffan och bara vara. För att liva upp stämningen något proppade vi Gabbe full med medicin och for till bäste Senad på Mont Matre för lite lördagskäk. Gabbes toppizzerior är: SBarro (Florida), Ernesto (Kalmar), Mont Matre (Karlskrona), Vapiano (MoS) och 450 Gradi (Lidingö).

001Rektorskan njöt av en underbar sallad med sotad Tonfisk och chilimajjo medan de andra två käkade pizza. Lördagskvällen bjöd sedan på tvfotboll och härligt slummer, hedrandet av Earth Hour och lite kortspel.

012Våffeldagen blev en minst lika leasure historia som lördagen med vovvepromenad, städning, våffelmys hos bästaste svärisarna (här med supergod Mangosorbet och jordgubbssylt. Mums) och så tv-fotboll förstås. GoldOla kom på besök, Doris for hem och finaste Sarah kom och köpte mina svarta lackisklackisar. Dessutom såg jag till att hylla klockans årstidsbyte på bästa sätt….

014Ja, dra på trissor. Det blev ett årstidsbyte light i mina garderober och skoskåp men med tillhörande utrens de luxe. Hrm…..Jag har gjort det här i teorin några veckor nu och idag tog jag tillfället i akt. En riktig pers när man är mitt i, men så skönt efteråt. Nu har jag inte överfullt längre, bara alldeles alldeles precis perfekt lagom. Imorgon ska jag se om några av mina älskade plagg får flytta hem till någon annan. Perfekt med en liten second hand på jobbet – gynnar både plånbok och hållbarhet.

Straxt dags att hålla söndagskväll mina vänner. Imorgon är det sista jobbeveckan före påsklovet. Såååå nice! På återhörande. Kram Rektorskan

Livets virvlar

Dagarna virvlar in i varandra och vips har vi då redan helg igen. Det är bara inte klokt vad snabbt det går ibland. Och när det går tillräckligt snabbt, eller kanske för snabbt egentligen, då hamnar hela tillvaron i gung. Känner ni igen känslan från när man cyklar för snabbt utför och det inte längre går att  ha fötterna på tramporna, om du inte ställer dig på bromsen då alltså? Eller om du springer i en brant nerförsbacke och det känns som om du ska snubbla på dina fötter? Just så har det känts här i Happyvardag den sista tiden, mer än en gång kan jag meddela.

067Lilla papsen har varit riktigt risig i flera veckorna nu. Efter en helg hos oss och en vecka hos en annan dotter I Oppmanna, blev det ambulansfärd till sjukhuset i Kristianstad och sedan vidare transport hem till infektionskliniken i Kallekrona. Här ligger han nu med lunginflammation, feber, yrsel, andningsbekymmer samt lite dåliga värden all over the place. Lätt stressande kan jag meddela. Hua, men idag ser det ut som om antibiotikan äntligen ha tagit sin verkan. Vi håller tummarna.

062På jobbet fortsätter influensan att spela oss ett spratt. Många elever sjuka, en del personal likaså och så lite långtidssjukskrivningar på det innebär att rektorskan numera är vikarie i b-språksengelska på deltid. Däremellan försigår ett gigantiskt men sjukt inspirerande kvalitetsutvecklingsarbete kopplat till såväl nationella riktlinjer som kring våra fokusområden: Sunda Lärmiljöer och Stärkt digital kompetens. Intensiva arbetsdagar, massor av möten och en hel del arbete som måste skötas hemifrån.

065Och sen den här tröstlösheten med det opåverkningsbara, men ändå så förbannat eneverade…..vädret. Förra helgen/ i början på veckan bjöds det på tö, regn och till och med lite sol vilket innebar snöfria vägar och en allt bättre farbarhet. Helt ärligt, vi började nära tankar på våren…..Gah, note to self. Do not mention spring at all! Man ska inte jinxa vädret sådär. Torsdag kväll och natt bjöd på iskyla, snöfall och 10 sekm vind från nordan. Och yup….det fortsatte såväl under fredagen som idag lördag. Suck…..

057

Men som vi alla vet, allt blir också vad vi gör det till så……När maken for till Spanien på golfvacay med kompisarna Jena och Lasse, då passar vi på att skaffa oss påfyllnad på annat sätt Gabbe och jag. Fredagen spenderades med morfar på sjukhuset och lördagen bjöd på utflykt till TB i Kalmar.

074

Hämta upp TB och så först en sväng till Ikea, sedan till Eko och därefter hem till TB på Adelgatan. Lång shoppingstros, massor av prat och skratt och tillsammanstid. Framåt eftermiddagen drog vi i kylan över stan till Da Ernesto, kröp in i värmen och beställde gott käk. Vitlöksbröd med tryffelaioli först och sedan varsin finpizza. Allt med Mr Ernesto själv ståendes vid vårt bord för prat och skratt.

075Underbaringar! Bara sådär. Gabbe kämpar med sin saknad och längtan efter sin älskade storebror och han älskar att åka till honom i Kalmar. Vi hann med en liten shoppingtur på Giraffen innan vi for med Totte till hans place igen. Efter lite mys for vi hem mot den blekingska skärgården genom ett snölandskap utan dess like och möttes av finaste svärmor som tänt brasor till oss. Hon är verkligen världsbäst…..

077

Att sedan bli hembjuden till Allra Käresta Syster för badtunnebad (och yep, Gabbe rullade sig i snön medan hans ömma mami gjorde en ytterst graciös kullerbytta), nackmassage, grillade burgare med en grym Patata Raganate (hur i herrans namn jag plötsligt var hungrig igen är helt obegripligt i sig) samt lite skön ansiktsbehandling och ögonbrynsnoppning av mosters docka. Hur skönt? Soooo blessed!

Nu har vi landat hemma sedan länge. Brasan sprakar fortfarande hemtrevligt och jag känner hur livets virvlar har lugnat sig något. Åtminstone känner jag mig lite påfylld av samvaro, tillsammanstid och lite shopping. Hihihihihi…..Så himla världsligt, men man ska aldrig underskatta det där alltså. Nu ska vi snart koja oss och hoppas att den där förbaskade nordanvinden viker hädan och ta snöhelvetet med sig på färden under natten.

Kram från Rektorskan

 

Har inte gett upp…..

…..bloggeriet, men gosh nu snurrar det snabbt här i Happyvardag. En fortsatt sjukperiod med influensan, några långtidssjukskrivningar och en ansenlig mängd projekt på jobbet tillsammans med en riktigt sjuk liten paps och en fotbollssäsong som nu är i full gång för Gabbe…..Yes, varken rastlös eller tyngd av overksamhet är Rektorskan, om man säger så. Vi skriver redan lillördag och idag fnyker snön här igen. Gårdagens vårkänslor känns återigen väldigt avlägsna. Suck……

006För Rektorskan består nu tillvaron av att undervisa på deltid samt att vara mattant över lunchen för våra små juveler, vilket i sin tur innebär att somligt skolarbete helt sonika måste göras på hemmaplan på kvällar och helger. Denna lillördag är inget undantag. Med brasan sprakandes och vinterstudion på skall jag nu skriva agenda för nästa p-möte, dokumentera lite samtal genomförda under dagen, förbereda ett nytt dokument och renskriva ett annat. Däremellan ska förlusta mig lite med tvätten och middagspreppen. Idag vankas det wökade nyttisar med grillade kycklingklubbor. Sen somnar jag nog ovaggad gissar jag….

På återhörande folket. Kram Rektorskan

Omvårdnadsprogrammet

Det är helg, så vansinnigt skönt. Första veckan efter flunsan för Gabbe och mig och vi har knäat sådär lite lagom varje dag, men…vi tog oss över svackorna och i mål. Attraversiamo! Vi tar oss över. Attraversiamo, ni som vet vet liksom.

016Snön har fortsatt förära oss med sin nedkomst och hela världen är verkligen vit här på Näset. Jag kan nästan inte minnas att vi haft så här mycket snö på väääldigt många år. Och hade det varit den 23 december så hade jag jublat. Som det är nu fortsätter jag mumla mitt mantra: Om det bara blir en fin sommar så är precis allt förlåtet.

001Straxt efter hemgång fredag eftermiddag fick vi hämta upp min lille paps på hemmaplan och förflytta honom bort till oss på Näset. Är man väldigt snart 90 år så är flunsa med hög feber liksom inte att leka med, om jag säger så. Så denna helg fick helt enkelt bli att aktivera hela omvårdnadsprogrammet. Paps har flyttat in i gästrummet och vi servar honom med filt, värmd vetekudde, mat och dryck, medicin, skaka kudde, flytta upp i soffan, flytta tillbaka till sängen, samtalspartner, läsa högt ur tidningen and so on….

002Och Milou, han är världens bästa omvårdnadsvovve – lämnar inte morfars sida. Våra älskade gamlingar helt enkelt. Så mellan alla mina omvårdande uppdrag denna lördag har jag också hunnit med en rejäl vinterpromenad samt dokumentskrivande till jobbet. Båda sakerna väldigt välbehövliga, ur lite olika perspektiv. Ingen deadline på att skriva dokument direkt (bortsett från vara klart 22 augusti då. Men så har jag ju en ansenlig mängd att beta av till dess också), men icke desto mindre härligt att beta av. From nästa vecka måste jag träda in som vikarie på deltid en månad eller så och då blir det till att i ännu större utsträckning jobba kvällar och helger på hemmaplan med det som lämpar sig för det. Promenaden var så extremt skön, nästan två veckor sedan sist nämligen. Nu längtar jag grymt mycket efter att komma igång kontinuerligt igen. Kanske gör snön det möjligt att starta upp lite försiktigt och hållbart helt enkelt.

2016-07-25 15.29.00-2För övrigt måste tillstås att jag längtar sjukt mycket efter det här. Lite styvt 3 månader, sen firar vi sommarlov. No plans needed för en sommar på Näset och jag kan inte annat än att tillåta mig frossa i gamla sommarbilder. Gladpirret aktiveras på dirren.

Nu dags att kika till liten paps igen, sätta på eftermiddagskaffe och värma lite bullar. Ny medicinering och sedan middagstrix innan vi unnar oss att hålla lördagskväll. Hoppas ni alla har en finfin helg.

Puss o Kram från Rektorskan

Fööösssta tossdaaan i maaaass

Special Day today! Det är inte bara första torsdagen i mars utan det är också den första mars, vilket är en underbar kombo. Som den halvsmålänning jag är firar vi förstås denna viktiga nationaldag, om än dock inte med sedvanlig Maaasssipantåååta. Nope, tårta är ingen favvo hos någon av oss, även om jag verkligen älskar marsipan. Så jag köpte mig en påse Anton Bergs goda praliner idag, fixade hemgjord kebabtallrik till La Famiglia och unnade mig ett par nya godingar. Är bara liiite avis på min älsklingsTB som firar i älskade kvastastaden.

023Den första dagen i mars kan mycket väl bjuda på såväl fågelkvitter som sol och lite begynnande vårkänslor. Låt mig nöja mig med att säga att något sådant är mycket svårt att uppringa idag. Vi har femtioelva nyanser av vitt med vissa gråaktiga toner här och var samt en påtaglig tystnad.

015Helt galet vad snön har bäddat in vår tillvaro här på Näset i en slags ullig, bullig snöbubbla. Har ni tänkt på hur tyst tillvaron blir i snö? Igårkväll var jag ute med Milou och bara hänfördes av tystnaden, trots att vinden ven betänkligt. På väderleksprognosen har man utlyst såväl klass 1 varning som hårda vindar och en massa snö, i form av snöbyar. Jag kan meddela att vi har haft snart en veckolång snöby….

020Dagarna består nu därför av en lightskottning på morgonkvisten, jobb och sedan snöröjningssvängen vid hemkomst på eftermiddagen. Klockan på alarm vid halv sex, ut och skotta, sopa rent bilen, skotta upp till vår knäskadade granne, hämta hans tidning och lämna in, bära in ved till honom och sedan morgontoalett och frulle. Jobba till ca 14.30 och sedan hem. Maken kör snöslungan på vår och grannens uppfart, jag använder snöskyffel på gångarna fram till husen, till vedbodarna samt runt bilarna. Ånyo bära in ved till både oss och granne, hämta posten samt fixa kring brevlådor och sopkärl. Puh! Sen är man minsann slut som artist. Idag hade vi dessutom matleverans till en sjuk liten paps. Handling till honom och sedan stanna och fika, prata och försöka muntra upp. Det är minsann inte enkelt att vara snart 90 år, har blivit änkeman och ramla dit i flunsan. Men icke sa nicke att han skulle följa med hem och bo hos oss, trots att jag tjatade på honom. Envis som få…..

017Nu njuter vi vid brasan. Och är evigt tacksamma att februari har övergått i mars. Februari månad kan inte på något sätt kategoriseras som varken en snäll eller speciellt angenäm månad för oss. Två årsdagar av älskade människors himlafärd och två saknade änglars himlafödelsedagar livar liksom inte upp om man säger så.  Igår tände vi ljus för en älskad Max som firade himlafödelsedag. Eller inte igår egentligen. Max valde ju att titta ut en dag som bara existerar vart fjärde år. Så typiskt honom. Så otroligt typiskt Max. I tisdags var jag på kyrkogården och tände ljus hos kompisKalle som för 17 år sedan gav sig av på sin himlafärd. Självklart passade jag på att tända ljus hos mina andra änglar också – Lasse och mamma. På vägen hem knäppte jag igång min spellista på Sportify, ”Till mina änglar” och ut strömmade älsklingsmusik, passerade huvud och öron, fyllde min kropp med livsglädje och mitt hjärta med värme. Och medan Winnerbäck skrålade ”Kom ihåg mig då”…..så log jag med hela mitt jag. Trots trauma, sorg och saknad så kan jag känna livsglädje – en dubbelbottnad känsla som jag tvingat mig själv att bemästra.

006Så, mars it is dock helt utan vårkänslor. Snön fortsätter att anfalla oss och vi lär upprepa vår dagsrutin även imorgon. Sen tar vi minsann helg. Såååå välbehövligt!

Kram från Rektorskan