När man upplever något scary

Influensatider, magsjukor, lunginflammation och en massa annat junk grasserar nu i hejdlös fart i vår omgivning. Och för en lite bacillskräckig rektorska blir det där ganska knepigt att parera. Alltså kräk och magsjukor finns inte en chans att jag klarar av att ta mig an och som tur väl är har vi världens bästa skolsköterska anställd hos oss. Samma skolsköterska som sedan leder den ultimata vårdinrättningen 24/7 i vår privara sfär., nämligen Allra Käresta Syster. Influensan är det bara att be en stilla bön för att den inte anfaller, helt enkelt.

040De senaste veckorna har bjudit på pussel de luxe på jobbet med många i personalen sjuka eller vab, men som tur väl är  också många elever sjuka vilket gör att vi kan pussla runt folket i huset. Gabbe kände sig lite hängig igårmorse men piggade på sig och hade kompisCalle med hem. En timme efter att Calle åkt hem fick Gabbe plötsligt dunderskallebank och mådde illa, sedan steg febern och inatt slog kruppen till. Detta förfarande har vi varit med om måååånga gånger med både Tor och Gabbe, varför vi kan titulera oss vana. Natten har bjudit på sovintervaller om ca 20 minuter och däremellan dricka, lägga på täcke/ta av täcke,medicinera,  byta sovkläder samt sitta ute på altanen för att andas – så mycket enklare med en 11-åring än en 1-åring kan meddelas. Allt är ju på någotvis relativt.

Vad jag dock inte alls var beredd på inatt var den backflash som blev riktigt läskig faktisk. Det där med andningssvårigheter (Gabbe har ju falsk krupp, förkylningsastma och en allergi som ger en mycket specifik hosta) kan upplevas jobbigt, men de senaste åren har jag varit lugn och metodisk och jag förväntade mig inte min egen reaktion so to speak. Ty när Gabbe låg där jämte mig i sängen, brännhet om händer och fötter ömsom väsandes och ömsom med klagostön så skickades jag brutalt tillbaka i tiden. Tillbaka till lilla mammas sista dygn i livet och med alla de faser vi då gick igenom där vid hennes sida. Fy farao säger jag bara. Jag kanske borde varit beredd, eller åtminstone på min vakt men….Medan nattens mörker omslöt oss kämpade jag febrilt med så många tankar, så många känslor, så många rädslor.

041

Idag har Gabbe 40 graders feber och är helt utslagen. Blek som ett lakan och slak som en trashank helt enkelt. Hans ömma moder är också rätt slak, med värsta bakfyllekänslan. Rätt orättvist efter som det inte under några omständigheter var fest igår, men jag gissar att brister på sömnkontot kan ge samma effekt. Det har bjudits på en mycket lugn dag här på Näset. Vi hämtade papsen för lite lördagshäng med oss. Det blev shopping och sedan fixade Le Chef frasstekta rålopor och fläsk till oss. Kriminellt gott helt enkelt! Efter brasmys, OS-studion och Londonderby så blev det hemgjorda semlor med kaffe.

043Och som av en händelse blev det mat över att ta med hem för lille papsen. Himla nöjd! Nu har mörkret lägrat sig över tillvaron igen, Gabbe är nymedicinerad, TB pluggar, maken knäpper på gitarren, Milou snarkar framför brasan och jag ska straxt fixa lite bakpotatisbuffé till oss. Håll tummarna för en lugn natt.

Kram Rektorskan

 

2 thoughts on “När man upplever något scary

  1. Usch vilken natt! Avundas dig inte. Vi har haft barnbarn här lörd-sönd, så jag är trött idag, det är en rätt hög ljudnivå 😉 Hoppas Gabbe mår bättre nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *