Attraversiamo

Att lära sig livet! Att leva! Att förstå att ödeläggelse egentligen är en gåva, en källa till och kanske den enda vägen till förvandling! Att landa! Att förlåta sig själv! Reflektion! Insikt! Perspektiv! De flesta dagar tenderar att på ett tystlåtet och relativt passerande sätt bli uppfyllda av detta ändamål. Det liksom bara sker, fast att man knappt uppmärksammar att det sker. Somliga dagar tar det där fullständigt över hela ens existens. Det blir marken man går på, luften man andas. Överallt och ingenstans. Somliga dagar är livet en kamp och somliga dagar är livet helt enkelt den vackraste av gåvor.

029Min alldeles egen resa, inom mig själv. Till allt det jag är idag. Till allt det där jag kan bli så småningom. Den har minsann inte varit rak och lättsam alla gånger. Livets spratt, livets alla gupp, livets alla krumelibukter och framförallt livets alla små och stora utmaningar. Allt det där har kantat vår väg, som kallas vår ryggsäck och som har på något sätt sett till att vi har blivit den vi är just här och nu. Vackra mirakel, kärlek, skratt och gemenskap och en massa glädjeströssel tillsammans med tårar, misslyckanden, sorg, trauman och saknad.Livet…..

013

Nästan så länge jag kan minnas har jag hett och intensivt trånat efter att behärska tekniken för såväl  ”Attraversiamo” som ”Dolce far niente”, likväl som meditationens tidevarv. Och som 50-minusare kan jag krasst konstatera att jag på många sätt har erövrat balansen i mitt liv. Och kanske inte bara erövrat utan också införlivat den i hela min tillvaro. Resorna in i mig själv och tillbaka ut har varit galet omvälvande, då och då nästan ett trauma i sig. Men here I am. Jag är så enormt väl medveten om mina egenheter, mina livsval och vad som definierar allt det jag står för. Jag har på flera olika sätt funnit vägar att förlåta mig själv, att ha lite mer överseende och tålamod med mig själv. Att våga älska livet.

011Attraversiamo! Ordet har jag mumlat som ett mantra för mig själv. Genom lilla mammas sista veckor i livet. Genom de första veckorna av totalt mörker för pappa, där sorgen och saknaden slog undan benen på oss alla och envar lite då och då.Förbi den vackraste av begravningsgudstjänster, med ett kärleksströssel utan dess like. I förebyggande syfte inför den första julen utan lilla mams. Och därtill genom fruktansvärda timmar som blev till dagar som blev till veckor med en sänkt liten Milou av smärta, operation, deppighet över tratt och bandage samt med vetskapen om att det var en elakartad tumör och ovissheten om vad som komma skall. Attraversiamo! Som en gudomlig bön om nåd, en bön om att bli såväl buren som avlastad oro och ångest. Attraversiamo!

007Det ljusnar i horisonten. Vi sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen.Plötsligt finner vi stunder av ro och känslan av att livet ändå en ganska fin plats ändå. Vi lyfter blicken, mobiliserar krafter, förstår att livet varje dag blir precis det vi väljer att göra det till. Att det också är upp till oss själva att ta med rätt approach in i alla situationer, in i vår vardag. Att vi måste vara extremt tacksamma för varje gång vi blir tilldelade 24 nya timmar att förvalta på absolut bästa sätt.

Attraversiamo! Vi tar oss över! Attraversiamo! Låt det bli ett mantra vi för vidare, en livsapproach vi finner mod, kraft och vilja i. Vi tar oss över. På något sätt gör vi alltid det. Saknaden efter mina änglar följer mig dag som natt, men den gör mig inte längre skräckslagen, så ej heller paralyserad. Kärleken till alla som finns kvar fyller mitt hjärta, min kropp och min själ. Det där ska alltid få manifesteras i mitt liv, det är självklarhet. Beskedet om att Milous tumör är borta och ingen spridning gör mig sugen på att slå en frivolt. Älskade lille kompis. 24 nya timmar för dig också är en välsignelse minst sagt.

Attraversiamo folket. Tillsammans! Storkramen från Rektorskan

 

10 thoughts on “Attraversiamo

  1. Mia, har skrivit det förut och skriver det igen, är djupt imponerad av den utveckling du haft och dit du kommit. En resa många borde göra men inte gör alternativt klarar. Stort Grattis!
    Kram Monika

  2. Hej du rara fina Mia,
    Du är verkligen en person som jag ser som en fylld av klokskap. Insiktsfull och ödmjuk som få.
    Vi tar oss över, visst gör vi, eller hur? Men ja, livets väg är krokig och ganska snårig emellanåt. Just idag känner jag mig enormt energifattig och gör inte mycket vettigt på jobbet idag. Igår kände jag mig stark och hade energi, idag dränerad.
    Svajjigt minst sagt…
    Är så tacksam för dina ord och din värme som du delar med dig av till mig.
    Jag är ju lite dålig på att kommentera tillbaka just nu, men ibland är det ju så.
    Ha en fin helg, jag ska stämpla ut senast 14 idag, så nu ska jag försöka rassla undan lite mail…
    Varma kramar Anna

Lämna ett svar till Monika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *