Attraversiamo

Att lära sig livet! Att leva! Att förstå att ödeläggelse egentligen är en gåva, en källa till och kanske den enda vägen till förvandling! Att landa! Att förlåta sig själv! Reflektion! Insikt! Perspektiv! De flesta dagar tenderar att på ett tystlåtet och relativt passerande sätt bli uppfyllda av detta ändamål. Det liksom bara sker, fast att man knappt uppmärksammar att det sker. Somliga dagar tar det där fullständigt över hela ens existens. Det blir marken man går på, luften man andas. Överallt och ingenstans. Somliga dagar är livet en kamp och somliga dagar är livet helt enkelt den vackraste av gåvor.

029Min alldeles egen resa, inom mig själv. Till allt det jag är idag. Till allt det där jag kan bli så småningom. Den har minsann inte varit rak och lättsam alla gånger. Livets spratt, livets alla gupp, livets alla krumelibukter och framförallt livets alla små och stora utmaningar. Allt det där har kantat vår väg, som kallas vår ryggsäck och som har på något sätt sett till att vi har blivit den vi är just här och nu. Vackra mirakel, kärlek, skratt och gemenskap och en massa glädjeströssel tillsammans med tårar, misslyckanden, sorg, trauman och saknad.Livet…..

013

Nästan så länge jag kan minnas har jag hett och intensivt trånat efter att behärska tekniken för såväl  ”Attraversiamo” som ”Dolce far niente”, likväl som meditationens tidevarv. Och som 50-minusare kan jag krasst konstatera att jag på många sätt har erövrat balansen i mitt liv. Och kanske inte bara erövrat utan också införlivat den i hela min tillvaro. Resorna in i mig själv och tillbaka ut har varit galet omvälvande, då och då nästan ett trauma i sig. Men here I am. Jag är så enormt väl medveten om mina egenheter, mina livsval och vad som definierar allt det jag står för. Jag har på flera olika sätt funnit vägar att förlåta mig själv, att ha lite mer överseende och tålamod med mig själv. Att våga älska livet.

011Attraversiamo! Ordet har jag mumlat som ett mantra för mig själv. Genom lilla mammas sista veckor i livet. Genom de första veckorna av totalt mörker för pappa, där sorgen och saknaden slog undan benen på oss alla och envar lite då och då.Förbi den vackraste av begravningsgudstjänster, med ett kärleksströssel utan dess like. I förebyggande syfte inför den första julen utan lilla mams. Och därtill genom fruktansvärda timmar som blev till dagar som blev till veckor med en sänkt liten Milou av smärta, operation, deppighet över tratt och bandage samt med vetskapen om att det var en elakartad tumör och ovissheten om vad som komma skall. Attraversiamo! Som en gudomlig bön om nåd, en bön om att bli såväl buren som avlastad oro och ångest. Attraversiamo!

007Det ljusnar i horisonten. Vi sätter en fot framför den andra och fortsätter vägen.Plötsligt finner vi stunder av ro och känslan av att livet ändå en ganska fin plats ändå. Vi lyfter blicken, mobiliserar krafter, förstår att livet varje dag blir precis det vi väljer att göra det till. Att det också är upp till oss själva att ta med rätt approach in i alla situationer, in i vår vardag. Att vi måste vara extremt tacksamma för varje gång vi blir tilldelade 24 nya timmar att förvalta på absolut bästa sätt.

Attraversiamo! Vi tar oss över! Attraversiamo! Låt det bli ett mantra vi för vidare, en livsapproach vi finner mod, kraft och vilja i. Vi tar oss över. På något sätt gör vi alltid det. Saknaden efter mina änglar följer mig dag som natt, men den gör mig inte längre skräckslagen, så ej heller paralyserad. Kärleken till alla som finns kvar fyller mitt hjärta, min kropp och min själ. Det där ska alltid få manifesteras i mitt liv, det är självklarhet. Beskedet om att Milous tumör är borta och ingen spridning gör mig sugen på att slå en frivolt. Älskade lille kompis. 24 nya timmar för dig också är en välsignelse minst sagt.

Attraversiamo folket. Tillsammans! Storkramen från Rektorskan

 

Traditioner och dess kraft

Är du en sådan som trivs bäst i traditionernas trygga fortlevnad och som gärna håller hårt på hur det en gång varit, som bästa vägvisare för hur det ska fortsätta vara? Eller är du kanske som jag, en person som är väl förtrogen med hur traditionen har varit men som ändå trivs bäst med att anpassa den där till aktuellt nuläge? Möjligheten finns ju att du också är en skön levnadskonstnär där traditioner spelar kvitta…..

005Vi är ju liksom lite i ett helt nytt läge här i familjen Happyvardag. Eller nytt och nytt kanske någon tänker nu, det är ju ett helt halvår sen, men i alla fall. Den 10 januari hade vår förstfödde bemärkelsedag och vi befann oss på skilda orter. Tentaplugg och skolstart samspelade inte för ett ”mitt-i-veckan-firande” så vi fick spara oss till helgen. Och någonstans där är man ju sjukt nöjd med att det bara skiljer 9 mil orterna emellan.

TB tentade i fredags och vi andra jobbade. På eftermiddagen styrde vi kosan mot Kvastastaden och anlände ett välstädat och mysigt hem på Adelgatan. Lite soffhäng, en föråkare och lite snacks och sedan for vi till vårt favvohak.

004Mr Ernesto himself var på toppenhumör, kallade moi för Bella Donna och tog sig en sväng om med Gabbe vid bordet. ÄNTLIGEN (enligt Gabbe) fick vi sitta på övervåningen. Mycket nöjd kille med andra ord.

006Vi startade med lite go Antipasti, vitlöksbröd och gott i glasen…..

008

….för att sedan njuta deras underbaringar till pizzor. Rektorskan tog en av sina favvisar, nämligen Tonnata. Och ni som kan er Italienska vet att Tonnata inte alls är Tonfisk som somliga säkert gissar, utan kalvfilé. Här med tonfiskmajjo. Så magiskt gott. Mums!

011

Storkmätt. Fick avsluta födelsedagssittningen utan dessert, men med ett glas bubbel. Jag menar, det är väl alltid rätt tid för lite bubbel.

003Taxi hem, krypa i myskostymen och så snicksnacka till långt in på natten. En helt annat typ av födelsedagsfirande än vad vi brukar men såväl vi som huvudpersonen (Mr Dubbeltvåa) verkade mycket nöjd. Det är extremt mysigt att hälsa på i någon annans värld. Vi tog sovmorgon och så käkade vi frulle, fixade med lite prylar och sedan pussade vi hejdå. TB skulle ägna sig åt tvättstugeri och sedan fira att första terminen är tillryggalagd. Och vet ni vad….den där ångesten jag trodde mig skulle ha så fort han åker hem eller vi lämnar hans hem……Den har ännu inte knackat på. TB verkar fullständigt nöjd med sitt liv, sin lägenhet, sitt allt. Proud mum for sure…..

007Så vi tog en shoppingsväng på Ikea och jag tror att jag skulle kunna få en guldmedalj för det racet. Jag joggade förbi alla underbara uppbyggda små ”hem” och tänkte: Sorry, nästa gång ska jag gå och insupa atmosfär. Idag är det bara ljusen som står i centrum”. Hihihihihi…..

021Resten av helgen har bjudit på chill, catch up med städ, tvätt och handling samt skoljobb förstås. Nu har det hunnit bli söndagskväll, Gabbe är och tränar och såväl söndagsmiddag som måndagsprepp är utfört. Taxi3 drar straxt på hämtning, sen blir det dusch och popcornmys till tvfilm. Imorgon sparkar vi igång vecka 3 och den verkar redan nu ganska fulltecknad.

Take Care honeys…..Kram Rektorskan

Att gå på rutin…..er igen

Jahaja folket, då var plötsligt jullovet ett minne blott och trots att jag bara varit in workingmode i tre dagar så känns ledigheten mer än avlägsen. Det är bara inte klokt vad snabbt man ramlar in i vanliga mönster och rutiner. Ganska skönt om ni frågar Rektorskan alltså…..

035Här inledde vi med två studiedagar, så make och Gabbe har vilat sig ännu lite till iform och Rektorskan har hållit studiedagar på #världensbästaskola #svettpärlan kring vårt ena fokusområde, nämligen ”sunda lärmiljöer”. Två härliga dagar fyllda av delandet av viktiga tankar, reflektioner och ifrågasättande. För att toppa det hela passade jag också på att planera in ett personalmöte på måndagskvällen, varför jag lätt kan säga att det gick runt i knoppen sisådär tisdag kväll. Puh!

019Så, Välkommen Vardag. HappyVardag! Jag ser fram emot att hitta rätt i rutiner vad gäller såväl dygnsrytm som mat och aktiviteter. Veckan innehåller två arbetsdagar till och sedan far vi till store sonen på kalas till helgen. Kan ni fatta, min förstfödde fyller nämligen 22 år idag. Dubbeltvåa……

Mia Barks foto.Somliga ramlar verkligen in (Läs: krystas ut) i ens liv och evig kärlek uppstår. Jag är grymt stolt över den människa han i första hand är och sedan förstås över hans val att flytta, skapa sitt eget liv, välja universitetsstudier och att spela golf, fotboll och nu gitarr. Det känns lite i mammahjärtat att inte vara på plats och fira honom denna dag, men det där är ju en naturlig del av livet på något sätt. Varmaste grattis vår underbaring!

Mia Barks foto.På tal om rutiner, ett av mina mål efter ett väldigt stökigt slut på matåret 2017 är att skapa hållbarhet kring våra måltidstider. Än så länge fungerar det över förväntan. Idag bjöds det wök på krispiga nyttisar tillsammans med tigerräkor och några stänk Oystersauce. Tillsammans med ett knäckebröd och två glas vatten satt det som en smäck. Imorgon vankas det frasstekt Hashbrown med grillade cajunkotletter. Mums!

Nu är tant trött i ögonen, så dags att natta kudde. Kram från Rektorskan

Att ägna sig åt livsnjuteri

Det borde vara en självklarhet för oss alla och ändå är det så förbannat svårt. Inte sant? För säg mig, hur ofta prioriterar du livsnjuteri egentligen? På riktigt. Inte sådär en liten halvmesyr eller med förevändningen att det ändå är livsnjuteri när du har allt annat under kontroll (det där är för övrigt min favvoline så jag hajar precis), utan bara sådär fullt ut gör det som faller dig in och som du mår bra av. Jag svarar först: Nästan aldrig!

010Rektorskan är nämligen mästare på att inbilla sig själv att hon minsann inte behöver avkoppling. Att hon egentligen mår som bäst då tillvaron flyter och hon har kontroll. Det i sin tur innebär inte sällan att hon drar igång ett och annat svårförståeligt projekt, bara växlar upp och kör på i allt högre tempo. Effektiviteten vet sällan några gränser, inte framförhållningen heller. Idén om att ständigt passa på har dock sina begränsningar. Har jag märkt. Exempelvis kan det hända (läs: ganska ofta) att saker görs helt i onödan, eftersom när tiden väl är inne har förutsättningar förändrats vilket i sin tur gör att lagd planering inte alls ligger so to spek. Helt ärligt kan den vara helt fel. För att ta det i klartext blir det då gärna en h-vetets massa merjobb. Min resa till livsnjuteri och att leva mer i nuet tar egentligen sin utgångspunkt i att hedra min älskade broder Lasse. Den killen kunde njuta. Oj oj oj. Och han kunde leva i nuet som ingen annan jag känner. Ibland kunde det göra mig sjukt frustrerad. Det är nästan 4 år sedan han lämnade jordelivet och vid hans kista lovade jag både honom och mig själv att fortsätta leva och älska även för honom. Så sagt och gjort. Livsnjuteri är min hyllning till honom!

004Men jag hade förstås aldrig klarat det där utan min fantastiske make. Han är mästare på att bryta min vardagslunk (hehehehe: kanske inte lunk utan race) och utkräva aktiviteter som faller inom epitetet livsnjuteri. Så när lovet plötsligt öppnade en möjlighet till en weekendtrip så bokade han blixtsnabbt in oss på detta. Efter många sociala dagar/aktiviteter kring jul och nyår samt jobbtrix och hemmafix var det perfekt att sätta sig tillrätta i Bumsen och dra på joyride. Javisst, Solna, förstås.

030Lunch på lokal, incheck och så bad förstås. Isande kallt kan meddelas. Sedan promenad till Mall of Scandinavia, shopping och sedan sjönk vi ner för pizzahäng på Vapiano, Gabbes favvohak.

009Ett glas bubbel i hotellobbyn och sedan kröp vi ner i sängen och kikade på tv tillsammans. Supermysigt helt enkelt. Massor av tillsammanstid, i bil, på hotell, på restaurang och vid promenad och shopping. En riktigt värdefull catch up.

011

Sovmorgon. Långfrulle. Och morgonbad. Jepp, frös nästan öron och fotsulor av mig. Jesus Amalia. Men vi badade omkring Gabbe och jag. Simmade och dök och stod på händer och….Ja, jag behöver väl inte säga att vi var ensamma där vid takpoolen.Uppfriskande dock. Och garanterat myggfritt var det med. Långa varma duschen och sedan kröp vi upp i sängen med filt och kudde och bästa boken en stund.

015Inget bokat. Inga tider att passa. Bara ta det i varsam takt. Prata och skratta och bara vara. Vi tog pendeln till city, kikade runt i affärer, fyndade och fikade på bästa Vetekatten. Sen shoppade vi lite till. Till och med maken shoppade. Kan ni fatta va? När snoken var iskall och shoppingbenen trötta kilade vi in på en sportbar och beställde oss lite gott att dricka tillsammans med lite snacks. Ljuvligt!

019Kl 17 var dagens enda tidsangivelse. Av en tillfällighet hittade Rektorskan till denna restaurang – låt mig nöja mig med att säga att sociala medier är fantastiskt, där någon plötsligt skickar en följarförfrågan, som man accepterar och på så vis hittar man en pärla. Lyckades dessutom via just sociala medier hemifrån få till en bokning trots att vi var ute i elfte timmen so to speak. Tack Supper Familjen, verkligen suverän service.

022Vi njöt kungligt av latinokäk med ljuvliga smaker. Drink och Papas Fritas och avocadodip, innan det kom in Platitos av bästa slag.

023Ceviche de Caribe, Taco de Credo samt Taco de Gambas var tre av de ”förrätter” vi valde att dela på. Precis lagom. Kan tänka mig att man också skulle kunna beställa in ett gäng till och struntar i ”varmrätt” om så önskas. Fantastiska smaker av chili, lime, koriander, syrad kål, jalapeno och myntacreme. Hetta och syra och smak och…oh la la!

024Varsin Platos Grandos till maken och mig. Han satsade på Chipotleglazed Fläsksida med melon och sötpotatispommes, medan Rektorskan käkade lätthalstrad tonfisk med stekt ananas, broccoli, honung och mandel. Holy Moly! Om det finns smaker som gifter sig, så hade jag garanterat en hel bröllopsnatt i munnen kan jag lova. Det i särklass godaste jag någonsin ätit. I´ll be back, for sure…..

013

Så tog vi bussen hem till hotellet. Dagens kylslagna hade övergått i riktig kyla och vi frös ordentligt innan vi nådde vårt hotellrum. Kvällsbad var icke att tänka på kan meddelas. Vaknade sedan till ett vintrigt Solna denna lördag. Minus 6 grader, snöfnyk på marken och sol. Otroligt vackert. Frulle, packning och sedan hemfärd. Vi stannade och tog en snabbfika på Tindered och sedan mellanlandade vi hos världen bästa TB i Kalmar.

031Så mysigt att kika in i hans fina lya. Städat och prydligt, pluggandes och nöjd med sin tillvaro. Lite fika och lite guraspel för far och son innan vi lättade hemåt sista biten. Rasande kallt himma. Bara 13 grader inomhus. Lämnade maken åt brasödet och stack på uppdrag att hämta paket, tanka bil och hämta hem vovve.. Kom hem till styva 20 grader och en massa värmeljus. Han kan min man…..

036Och kan ni tänka er, tomten kom visst tidigt i år. Två vackra kartonger. Till moí! För kännedom kan också avslöjas att innehållet passade utmärkt 5 av 5 varor. Återkommer med bilder en annan dag. Men för nu,tro det eller ej, anser jag mig färdigshoppad för ett tag.

Later honeys! Hoppas ni har det supermysigt! Kram från Rektorskan

När man hänger på låset….

…..för att man redan dag 2, av årets 365 möjliga, avser att infria sitt nyårslöfte. Det är engagemang det. Avger man nyårslöften så måste man ta det på allvar, inte sant? Annars är det bättre att låta bli att lova saker. Just därför är jag extra stolt över det faktum att jag satte alarmet, lät bli att snooza och for iväg i ottan denna första tisdag 2018.

036Under normala omständigheter avger Rektorskan sällan nyårslöften. Det blir så kravfyllt och så otroligt destruktivt om man liksom känner att man inte riktigt når hela vägen fram, men det nyårslöfte som av Veckorevyn blev lagt i min mun kändes så rätt på något sätt. Ja, för att vara helt ärlig, det kändes uppnåbart helt enkelt.

Så jag slog till. Gjorde slag i saken. Rekade marknaden och drog iväg i ottan, hängde på låset och fick mina snyggelisnyggsnygga svarta retrolampor samt ett svart skinn med hem. Skulle sedan bara svänga förbi Maxi och köpa frullefrallor och dra på trissor, men där bara stod mina älsklingslampfavvisar på reabordet. Som jag funderat kring dessa hela hösten, men hela tiden valt att avvakta. Även denna arla morgonstund drabbades jag av lite tvivel, men så påminde jag mig om mitt nyårslöfte och vips hade även dessa två fått följa med hem. Dessutom till halva reapriset. Whoop whoop!

039Några dagar före utsatt nyårslöftesdatum var finaste Cilla och jag på en liten shoppingtur innan kidsens fotbollsturnering. Och Rektorskan är minsann inte den som är den. Hon behöver inga långa stunder på sig, utan smider medan järnet är stekhett so to speak. Hittade snabbt en BYoungtröja som jag kikat på innan samt en svart klänning med sköna detaljer från Vila. Båda två för en spottstyve av ordinarie pris. Såååå nöjd!

007

Nyårslöftet? Sa jag inte det? Ja, att ”lära mig shoppa” förstås. Kan vara det bästa nyårslöftet ever. Och Rektorskan tar det på allvar. For sure! Hur går det för er andra, med era löften alltså?

Annars har det varit en leasure tisdag här på Näset. TB packade bilen och for hem till Kalmar straxt efter frullen. Christmasvacay är over och back to school som gäller för honom. Vi har fått rå om honom i nästan 12 dagar, så himla mysigt, men nu längtade han hem till sitt. Rektorskan påbörjade lite lightstädning och sedan tog hon med sig lille papsen på shoppingrunda. Han skulle promt ha nya danseskor till festen nästa vecka. Underbaring! Tänk att han fyller 90 år i maj.

Nu har Gabbe och boysen tränat och mami tog en power walk under tiden. Hämtmat på BK på hemvägen och sedan en skön dusch. Brasorna sprakar, TVfotbollen brusar och vi har flutit ut i lite slapp här och var. Rektorskan njuter av sista kvällen med granen och maken, ja maken han bokade visst precis en weekendstay i Stockholm. Yup, fler tillfällen att infria nyårslöften. Jippie…..

Kram från Rektorskan