Att bära ljuset i mörkret

” När mörker och kyla ligger kring vårt hus, då vill vi vänta på julen kring ett levande ljus…..”

015Det är lätt att svepas med i vågen av allt avskyvärt som nu seglar upp lite här och var i vårt samhälle. Att liksom bli till brädden fylld av det mörka, det hemska, det mest förbjudna. Det tenderar att komma i sjok och det är helt omöjligt att värja sig. Inte för att man bör värja sig. Det här är ord och situationer som behöver bli berättade för att reaktioner inte ska kunna just viftas bort.Men mitt i allt detta måste vi då och då påminna oss alla om det där att det faktiskt inte är ”alla pojkar, killar, män”. Att det faktiskt finns de som redan är fantastiska förebilder och att det säkert finns en hel drös av dem som känner samma avsky som vi andra kring det som uppdagas och som därmed känner att det är dags att agera.

Som killen på bild. Svettpärlans allra första manliga lucia. Killen som jag skrev om på detta sätt igår:

Idag har vi på Svettpärlan firat ljuset, hoppet och tron på att det goda ska segra genom ännu en fantastisk Luciasoare i Chapmanskolans aula.

Lotten att bära ljusets krona föll på Casper
som i kölvattnet av Projekt STOPP vill göra skillnad. Casper uttryckte tydligt att han vill bära ljuset och visa för omvärlden att det finns killar som strävar efter att vara respektfulla manliga förebilder.

Vi är otroligt stolta över hur Svettpärlans elever tar sig an arbetet med likabehandling, fördomar, normmedvetenhet och samexistens. ”Tillsammans kan vi göra skillnad”

Mia Barks foto.Och så de här två godingarna. Gabbe och kompisCalle. Söta små tomtenissar som också försöker göra skillnad där de går och står. För det är ju det rektorskan proklamerar: All förändring börjar med dig själv. Vad du säger, hur du gör och på vilket sätt du försöker vara en betydelsefull annan för människor i din omgivning.

020Så här bär vi ljuset i Luciamörkret här på Svettpärlan. Ett mäktigt, magiskt och magnifikt uppträde som ger rektorskan såväl pytteskinn som tårar i ögonen. Inledningsvis sjunger alla barnen på scen (och luciatåget är uppe på läktaren som änglakör) lite luciavisor och på så vis får de sin tid i rampljuset. Därefter släcks hela salen ner och Änglakören på läktaren sjunger acapella.  I år valde de ”What are words” av Chris Medina. Fantastisk symbolik, magiska röster. Tyvärr lyckas jag inte ladda upp klippet här (finns dock på min FB och Instagram).

Därefter glider det vackra luciatåget in och tillsammans med kören på scen sjungs det allehanda låtar i olika stämmor med olika elever på komp och solo. När luciatåget sedan tågat ut står kören kvar och sjunger några låtar till. Vi avslutar alltid med sång och dans till Feliz Navidad. Allt som allt har vi ett program på ca 50 minuter. 50 minuter omslutna av ljuset, fantastisk värme och gemenskap. Tillsammans. Som en enda stor härlig familj. Förenade i tron och hoppet om att det är vi tillsammans som gör skillnad. På #världensbästaskola #svettpärlan

Mia Barks foto.

(Din bild fina Annika, tror jag. Tack för lånet)

”Det största är kärleken i evig tid och finns det ljus
finns det värme, finns det kärlek och frid.”

Jag behöver väl inte beskriva närmare hur enormt stolt jag är över mina überfina medarbetare, underbaringar till elever och deras sköna paranteser och övriga släktingar. Och så Casper då, som bar ljusets krona med den största av värdighet. Jag somnade med ett leende på läpparna och vaknade med ett dito imorse. Resten av dagen har minnet av gårdagen fått ligga som ett ljusrosa fluffigt skimmer över tillvaron. Kanske fortsätter det även imorgon fredag…..

Kram från Rektorskan

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *