Be the change

Det är så sjukt enkelt att tycka att andra borde göra något, som i att ta tag i en situation eller i något som inte fungerar tillfredsställande. Det är våldsamt enkelt att förbanna läget, krasst konstatera att det är ju liksom inte mig det handlar om egentligen samt istället rikta fokus mot hemfallandet åt syndabockeriletande. Det är så enormt många människor som aldrig utnyttjar sin möjlighet till påverkan, som verkar skita högaktningsfullt i att använda det handlingsfrirum som blivit dem givna. Som inte verkar inse för en enda sekund att makten till förändring ligger i var mans och kvinnas hand.

051

Ty det är så enkelt att prata om andra. Reka problemområden, identifiera förbättringsåtgärder och upprätta såväl handlingspplaner som to-do-listor. Åt andra då. Förstås. Och sedan smacka förnumstigt med munnen och konstatera att de där andra, de är egentligen inget vidare på att……(här är det möjligt för dig själv att adda det uttryck du anser passa bäst in på vad andra inte lyckas åstadkomma. Får du idétorka är det bara att logga in på första bästa sociala community eller massmediala kanal för inspo. Det verkligen kryllar av sådant där. Har. Jag. Märkt). Och där tenderar folk i allmänhet att fastna. Inte bara i de sociala medierna (vilket är relativt lätt i sig att fastna i), utan i att prata om vad andra har såååå svårt att lyckas med. Nu och då och ganska ofta, typ alltid för somliga! Man verkar liksom nöja sig med de facto. Andra misslyckas. Vilket skit! De suger.  För egen del funderar jag inte sällan över de där klagomurarnas egna insatser, det måste tillstås. De där som sätter sig själva på lite höga hästar. För höga kanske. De där som tar sig själva på lite för stort allvar. Det där som gärna ger sig själva rätten att tycka och tänka och komma med såväl kritik som goda råd. Utan att liksom själva verkligen tillföra så mycket annat egentligen. Att inte vara beredda att kavla upp och göra en insats, menar jag.

005003

”Be the change” är mitt ledord. I min roll som mamma och i min roll som rektorska och inte minst i min roll som medmänniska. Att ta vara på varendaste liten möjlighet att göra skillnad. Att beskriva önskvärda beteenden, att lyfta fram alla positiva exempel som finns och att korrigera det som för tillfället lämnar något att önska. Peppa, coacha, inspirera och försöka predika kärlekens och överseendets väg genom livet. Det är min sanna övertygelse att ingen människa föds ond. Somliga människor blir dock inte fostrade till respektfulla, demokratiska och kärleksfulla medmänniskor. Utav någon anledning  får den där ”ickefostran” slå rot och bli den enda verklighet dessa människor vet om och resten….ja resten vet vi ju. Somliga fångas upp i förskola, skola eller i arbetsliv. Somliga vaknar upp och inser vidden av sitt beteende och söker hjälp. Somliga tvingas av hjälp efter händelser som utmynnar i någon form av straff. Och somliga, somliga fortsätter att bete sig oacceptabelt. Som crap. Som avskum. Allt medan en omvärld tiger still, odlar sina unkna teser, smackar förnumstigt och förbannar läget. Och tycker att de själva är FAB. Lite bättre. Kanske lite mer värda.

040

”Be the change” är möjligt för alla att ansluta sig till. Det behövs så lite. Egentligen. Och det ger tusenfalt igen. Att börja med sig själv, gräva där man står och går. Att dagligen göra skillnad. Det där predikar jag för mina elever. Försöker förmå killarna på skolan(och mina egna söner förstås) att våga vara de där goda idealen. De där som vågar ta ställning emot ett respektlöst beteende. Som vågar markera att machokulturen och maktstrukturer som sätter det manliga könet högre än det kvinnliga är allt annat än okej och tidsenliga. Att få dem att vara riktigt goda förebilder. Likväl som jag försöker förmå tjejerna på skolan (har ju inga döttrar som ni vet) att hålla sitt huvud högt, alltid förvänta sig respekt och ett likvärdigt bemötande samt att aldrig, aldrig någonsin nedvärdera sig själva eller acceptera ett dåligt bemötande. Den väg jag själv har blivit fostrad att vandra här i livet. Det där är min insats för familjen, för skolan, för samhället, för världen. Vad gör du? Hur ofta ger du dina avkommor de spelregler som gäller i er familj? Hur ofta påtalar du i konkreta och exakta ordalag vilket språk du accepterar, vilket bemötande som är okej? Helt enkelt vilken acceptans skickar du med dina avkommor då de möter sin omvärld (förskola, skola, idrottsliv, fritidsaktiviteter, arbetsliv)?Hur fostrar du dem till  riktigt bra medmänniskor (ty det där, det kommer aldrig av sig självt kan jag meddela. Skolan kan göra massor, men vårt ord står aldrig över den acceptans du själv ger som förälder. Och det där, det jobbar vi stenhårt med varenda dag i vårt kall.)  Och hur följer du upp hur det där fungerar i realiteten?

002

”Be the change” handlar om oss alla och envar. Hur vi synar vår egen moral och våra valda ideal. Hur vi gör upp med gamla kvarlevor, vår tysta kunskap och unkna fördomar som tenderar att styra våra handlingsmönster. Hur vi vågar vända på stenar,reflektera över våra styrkor och tillkortakommanden och hur vi vågar tala öppenhjärtligt om allt det vi tycker är svårt att hantera. Hur vi hittar former för att feedbacka varandra att göra upp med vår historia, med målet att kunna navigera enligt en ny och mer tidsenlig livskarta. Hur vi vågar ”kill some darlings” och på så vis bli  ” a new improved me” helt enkelt.

035

Be the change, for a better world! It´s okej to start right here. Before it´s to late…..

Amen! Puss o kram från Rektorskan

4 thoughts on “Be the change

  1. Måndag igen, vad det rusar på. Du har som vanligt rätt i vad du skriver. Jag måste också blogga, men orkar inte riktigt i kväll. Har varit en tuff förra vecka och en hektisk, men väldigt trevlig, helg. Du behöver inte vara orolig, det är inget farligt så! Kram!

  2. Många kloka ord! Som alltid från dig! Du öår så bra påa tt förmedla viktiga tankar!
    Tack fina du för fina ord hos mig om våra två hem. Jag är enormt tacksam över att ha haft den här möjligheten till att ha två hem, och vi har jobbat hårt för det också… inget är gratis 😉
    Kram/Maria

    • Men åh, vad gulligt sagt av dig. Nu blev jag väldigt glad. Jepp, inget är ju gratis och livet handlar om att prioritera, vilket somliga har svårt att förstå. Tycker ni har två ljuvliga hus och jag älskar att titta på bilder från båda ställena. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *