To celebrate worldwide candle lighting day!

Så blev det söndag igen och den andra Advent. Denna dag skulle dessutom visa sig sammanfalla med såväl Nobelfesten som Worldwide candle lightning day, vilket naturligtvis måste uppmärksammas. Även här på Näset.

006Att tända ljus en dag som denna passade dessutom utmärkt eftersom det aldrig blev ljust ändå. Vaknade till ett grått dis och redan några hundra meter in i min morgonpromenad mötte jag en hotfull himmel, vilken mycket snart valde att släppa sitt innehåll so to speak. Hagel som övergick i snöflingor gjorde vägen såväl hal som ganska blöt också, men som genom ett under klarade jag mig ifrån vurpor. Puh!

003Vi har för övrigt haft en helt magiskt slapp helg, vilket de där två sjuklingarna verkligen behövde. TB kom hem i fredags och vi hade en riktig myskväll med gott käk och gott i glasen. Enkom en kompletteringshandling stod på programmet på lördagen och sedan hade Gabbe, Milou och jag myshäng med svärmor medan make, TB och svärfar var på bio (Okänd soldat). Vid deras hemkomst njöt vi av lite lördagsbuffé och massor av prat och skratt. Idag söndag har huset städats, TB har kört hem till Kalmar i busvädret, tvätten fixats och lite skrivjobb färdats. I övrigt har vi mest skrotat omkring. Tanken var ett glöggmingel hos bästa familjen Olofsson men såväl Putte i den familjen och Gabbe har ju feber så…..vi får ses i mellandagarna istället. Maken svängde in till byn och hämtade hem pizza åt oss och nu kikar vi på dagens tredje tvfotbollsmatch.

007Brasorna sprakar, ljusen fladdra och utanför drog precis ännu en snöby in. Det oroar mig lite att jag plötsligt finner det här lite mysigt. Påminn mig förresten om det imonbitti då jag måste framföra ett fordon. Då kommer jag garanterat tycka att det är allt annat än mysigt. Skulle jag tro.

Ikväll tänder vi upp våra ljus kl 19 och skänker extra tankar till alla dem som gått för att inte komma åter. Den 10 december 2017 är nämligen Worldwide candle lighting day.

The Compassionate Friends Worldwide Candle Lighting unites family and friends around the globe in lighting candles for one hour to honor the memories of the sons, daughters, brothers, sisters, and grandchildren who left too soon. As candles are lit at 7:00 pm local time, hundreds of thousands of persons commemorate and honor the memory of all children gone too soon.

Now believed to be the largest mass candle lighting on the globe, the 21st annual Worldwide Candle Lighting, a gift to the bereavement community from The Compassionate Friends, creates a virtual 24-hour wave of light as it moves from time zone to time zone. TCF’s WWCL started in the United States in 1997″

005Kvällen skall nu ägnas åt lite julplanering tänkte jag. Tider och mat, julklappar, pyssel och pynt. Att göra en to-do-lista är förstås en självklarhet för kontrollfreaksgeneralen och eftersom jag avskyr att stressa in i det sista, men inte heller gillar den där stressidén om att göra allt så tidigt som möjligt heller är söndagen den 10 december en perfekt dag för detta uppdrag. Och medan jag sitter här i Lassesoffan och skriver slänger jag förstås ett getöga till lilla minnesplatsen då och då. På så vis är mina änglar med mig varje steg på vägen.

Tänd ett ljus folket! Kram från Rektorskan

Ups and downs och allt där emellan

Jobbeveckan passerar revy i ett sällan skådat tempo. Det är ups and downs och allt det där andra där emellan – det där som är livet ni vet. För hur väl man än önskar sig en massa ups, så är det sällan dessa kan existera utan en och annan (eller många) downs. Perspektiv folket, livsviktig perspektiv. Där livet och tillvaron böljar fram och tillbaka och där man i kölvattnet av detta kan förmå sig att se samband, hur detaljer bilda helheter samt skapa sig en insikt av att  det ofta finns anledningar till att saker händer. Livet kommer med ups and downs helt enkelt…..Har jag märkt.

006Somliga dagar är det där lättare än andra att bejaka. Och somliga dagar kan man minsann känna sig gråtfärdig för minsta lilla. Gårdagens plötsliga luftutsläpp i bakdäcket på riskokaren gav ett visst mått av hyperventilering, det måste erkännas, men en stund i fåtölj med tv, samtalspartner (Tack Niclas Alfzon) och en fruktskål på bästa bilfirman kan faktiskt ge en välbehövlig paus.

007Och när maken sedan bjöd på frasstekta Croque Monseiur och ett glas isvatten till kvällsmat, insåg jag att ibland behövs det inte mer. Efter lite trixiga dagar, bångstyriga detaljer och jobbedagar som mest kännetecknats av ”brandkårsutryckningar” är det lätt att misströsta. Alldeles särskilt har Rektorskan väldigt lätt att bara växla upp och tro sig klara av rallytempo. Igårkväll abdikerade jag allt sådant. Käkade, kröp i myskostym och häckade sedan i biosoffan framför tv:n. Bönderna, Jills Veranda och så Champions Leauge. Somnade sedan ovaggad, snoozade mig igenom morgonen och fick sedan ta det långa benet före det korta för att komma i tid till jobbet.

013Men plötsligt hände det. Jag fick äntligen möjlighet att utföra mina egna arbetsuppgifter efter min egen mentala lilla to-do-lista. Och dessutom lite ostört. Wow! Efter lite ärende kring lunch passade jag på att bjuda min bestie på lunch hos bästaste Jannis på 1344. Efter en, som vanligt mycket välsmakande, räksallad med avokadodressing bjöds vi på en lite sockerchock. Såååå mumsigt! Tusen tack………

Tillbaka till jobbet, lite pappersarbete, ett EHT-möte och sedan lite samtalstrix. Vid hemgång kände jag mig färdig. Inte färdig som i dödstrött, utan färdig som i färdig. Alltså klar. Vilken galet underbar känsla det är att gå hem efter jobbet och känna sig nöjd, glad och i fas (helt ärligt tänkte jag på ett helt annat uttryck, men det lämpar sig mindre bra i skrift så…..).

014

 

Efter ett litet besök hos papsen, helghanding och pakethämtning har jag nu landat hemma. Gabbe är blek som ett lakan och slak som en trashank, Milou tjurar över tratten och maken har tänt brasor här hemma. Själv mellanlandar jag i Lassesoffan innan kvällsmat och sedan Europa Leaguefotboll. Hittar den där ultimata ”testen” som säger sanningen om vilka variabler jag behöver för att bli lycklig. Sex, Netflix och Shopping. I den ordningen. Man skulle ju kunna förledas tro att mat är en viktig del (så även vin) i rektorskans liv med tanke på alla matbilder hon publicerar, men för att vara ärlig är det här ju bara såååå spot on.

Imorgon är det Friyay. Jippie! Kramen om varm och stor.

Be the change

Det är så sjukt enkelt att tycka att andra borde göra något, som i att ta tag i en situation eller i något som inte fungerar tillfredsställande. Det är våldsamt enkelt att förbanna läget, krasst konstatera att det är ju liksom inte mig det handlar om egentligen samt istället rikta fokus mot hemfallandet åt syndabockeriletande. Det är så enormt många människor som aldrig utnyttjar sin möjlighet till påverkan, som verkar skita högaktningsfullt i att använda det handlingsfrirum som blivit dem givna. Som inte verkar inse för en enda sekund att makten till förändring ligger i var mans och kvinnas hand.

051

Ty det är så enkelt att prata om andra. Reka problemområden, identifiera förbättringsåtgärder och upprätta såväl handlingspplaner som to-do-listor. Åt andra då. Förstås. Och sedan smacka förnumstigt med munnen och konstatera att de där andra, de är egentligen inget vidare på att……(här är det möjligt för dig själv att adda det uttryck du anser passa bäst in på vad andra inte lyckas åstadkomma. Får du idétorka är det bara att logga in på första bästa sociala community eller massmediala kanal för inspo. Det verkligen kryllar av sådant där. Har. Jag. Märkt). Och där tenderar folk i allmänhet att fastna. Inte bara i de sociala medierna (vilket är relativt lätt i sig att fastna i), utan i att prata om vad andra har såååå svårt att lyckas med. Nu och då och ganska ofta, typ alltid för somliga! Man verkar liksom nöja sig med de facto. Andra misslyckas. Vilket skit! De suger.  För egen del funderar jag inte sällan över de där klagomurarnas egna insatser, det måste tillstås. De där som sätter sig själva på lite höga hästar. För höga kanske. De där som tar sig själva på lite för stort allvar. Det där som gärna ger sig själva rätten att tycka och tänka och komma med såväl kritik som goda råd. Utan att liksom själva verkligen tillföra så mycket annat egentligen. Att inte vara beredda att kavla upp och göra en insats, menar jag.

005003

”Be the change” är mitt ledord. I min roll som mamma och i min roll som rektorska och inte minst i min roll som medmänniska. Att ta vara på varendaste liten möjlighet att göra skillnad. Att beskriva önskvärda beteenden, att lyfta fram alla positiva exempel som finns och att korrigera det som för tillfället lämnar något att önska. Peppa, coacha, inspirera och försöka predika kärlekens och överseendets väg genom livet. Det är min sanna övertygelse att ingen människa föds ond. Somliga människor blir dock inte fostrade till respektfulla, demokratiska och kärleksfulla medmänniskor. Utav någon anledning  får den där ”ickefostran” slå rot och bli den enda verklighet dessa människor vet om och resten….ja resten vet vi ju. Somliga fångas upp i förskola, skola eller i arbetsliv. Somliga vaknar upp och inser vidden av sitt beteende och söker hjälp. Somliga tvingas av hjälp efter händelser som utmynnar i någon form av straff. Och somliga, somliga fortsätter att bete sig oacceptabelt. Som crap. Som avskum. Allt medan en omvärld tiger still, odlar sina unkna teser, smackar förnumstigt och förbannar läget. Och tycker att de själva är FAB. Lite bättre. Kanske lite mer värda.

040

”Be the change” är möjligt för alla att ansluta sig till. Det behövs så lite. Egentligen. Och det ger tusenfalt igen. Att börja med sig själv, gräva där man står och går. Att dagligen göra skillnad. Det där predikar jag för mina elever. Försöker förmå killarna på skolan(och mina egna söner förstås) att våga vara de där goda idealen. De där som vågar ta ställning emot ett respektlöst beteende. Som vågar markera att machokulturen och maktstrukturer som sätter det manliga könet högre än det kvinnliga är allt annat än okej och tidsenliga. Att få dem att vara riktigt goda förebilder. Likväl som jag försöker förmå tjejerna på skolan (har ju inga döttrar som ni vet) att hålla sitt huvud högt, alltid förvänta sig respekt och ett likvärdigt bemötande samt att aldrig, aldrig någonsin nedvärdera sig själva eller acceptera ett dåligt bemötande. Den väg jag själv har blivit fostrad att vandra här i livet. Det där är min insats för familjen, för skolan, för samhället, för världen. Vad gör du? Hur ofta ger du dina avkommor de spelregler som gäller i er familj? Hur ofta påtalar du i konkreta och exakta ordalag vilket språk du accepterar, vilket bemötande som är okej? Helt enkelt vilken acceptans skickar du med dina avkommor då de möter sin omvärld (förskola, skola, idrottsliv, fritidsaktiviteter, arbetsliv)?Hur fostrar du dem till  riktigt bra medmänniskor (ty det där, det kommer aldrig av sig självt kan jag meddela. Skolan kan göra massor, men vårt ord står aldrig över den acceptans du själv ger som förälder. Och det där, det jobbar vi stenhårt med varenda dag i vårt kall.)  Och hur följer du upp hur det där fungerar i realiteten?

002

”Be the change” handlar om oss alla och envar. Hur vi synar vår egen moral och våra valda ideal. Hur vi gör upp med gamla kvarlevor, vår tysta kunskap och unkna fördomar som tenderar att styra våra handlingsmönster. Hur vi vågar vända på stenar,reflektera över våra styrkor och tillkortakommanden och hur vi vågar tala öppenhjärtligt om allt det vi tycker är svårt att hantera. Hur vi hittar former för att feedbacka varandra att göra upp med vår historia, med målet att kunna navigera enligt en ny och mer tidsenlig livskarta. Hur vi vågar ”kill some darlings” och på så vis bli  ” a new improved me” helt enkelt.

035

Be the change, for a better world! It´s okej to start right here. Before it´s to late…..

Amen! Puss o kram från Rektorskan

Slottsjulstök, iskyla och familjegemenskap

En vecka kantad av veterinärbesök, kvällsmöten och en ansenlig mängd to-do´s landade in i en chaufförsfredag då Gabbe skulle på kompisSimons härliga kalas (kl 17-21). Så det där fredagsmyset blev i lite annan tappning helt enkelt. En het Thaisoppa, delis, ciabatta och Pico de Gallo med isvatten. Jodå, det funkar förstås…..

010Vaknade till ett isigt decemberlandskap här på Näset och jag var mer än lycklig över att inte vara dagens chaufför kan meddelas. Vi hämtade upp finaste svärmor och skönaste papsen (och lämnade vårt kompis till bästaste svärfar på hemmaplan) och tog sikte mot Kalmar.

011Mitt favvoslott. Min favvostad. Feels like home. Lilla papsen bad tidigt i höstas om ett julmarknadsbesök på Kalmar Slott, en sak vi gjort flera gånger tillsammans genom åren med mor förstås. Det blev sightseeing i mina gamla hoods först, sedan lämnade make och Gabbe av oss innan de for vidare ut till TB. Soligt, iskallt och väääldigt lång kö in. Hua, hade vantar men frös som en tok ändå.

013Vi botaniserade bland julpryttel, julpyssel och hantverk i alla dess former. Jag föll som en fura för alla vackra konstljus. Men köpte bara en mössa….

014Ögongodis. For sure! Halmhantverk i vackraste slottfönstret ut mot Kalmarsund. Och så solen! Jag blev stående länge just i den vyn.

017Efter ett besök i slottskyrkan äntrade vi borggården och tassade ner i källarmatboden. Här bjöds det frikostigt på smakprov av korvar i alla dess former, sillinläggningar, ostar, mandel och konfektyr, surdegsbröd och bakverk och så ostkaka, must och glögg. Vi shoppade loss lite alla till mans och sedan hann vi med en tur på borggården och laxprovningen innan vi blev upplockade av maken.

020Hem for vi till TB på Adelgatan. Här bjöds morfar på benvila och en iskall öl och så en rundvandring i TB´s lya. Det är en alldeles speciell känsla att hälsa på sin utflyttade son (säkert sitt utflyttade barnbarn också skulle jag tro) och på så vis få en liten glimt in i dennes nuvarande liv. TB som förövrigt hade fullt upp med tentaplugg tog sig dock tid till ett Ekobesök med morfar och sedan for vi allesammans till Da Ernestos för lite gott käk.

022Vilket underbart gäng! Här njöt vi vitlöksbröd, italienskt öl alt vin samt finpizzor. Idag gick Rektorskan utanför the comfort zone och ratade Fantasia del Mare och provade en Tonnata (buffelmozarella, tunnskivad kalvytterfilé och tonfiskmajjo). Galet god!

021Medan dagen sakta övergick i kväll shoppade vi godis hos Tokige Ture, skjutsades TB hem och vi andra styrde kosan mot Näset igen. Resan gick som en dans, då man sedan i onsdags nu kör den nya vägsträckningen. En trött men nöjd paps lämnades av hemma, så även finaste svärmor samtidigt som Milou hämtades upp. Nu har vår eminente chaufför aka maken parkerat Bumsen, tänt brasorna åt oss och försett oss med lite mys lagom till dagens heta tvfotbollsmatch.

018Mitt hjärta och mitt sinne är varmt. Trots att jag förstås toksaknar min lilla mams så kan jag med glädje säga att pappa ”lever igen”. Jag har vart så rädd att han ska bli sittande och bara ”överleva” i väntan på sitt eget slut. Den rädslan när jag inte för en sekund längre. Vi bearbetar våra minnen tillsammans och det gör att han verkar få ny livsglädje. Att idag få spendera tid med mina kids, make, svärmor och papsen känns som en välsignelse. Jag är en väldigt lyckligt lottad människa…..

Hoppas ni har en fin decemberlördag folket. Kram från Rektorskan