Vem får din tid och din uppmärksamhet?

Tid är det mest rättvisa och likvärdiga som vi omger oss med. Ty tid är ju det enda vi människor har exakt precis lika mycket av. 24 nya timmar varje dygn. 24 timmar att spendera efter egna måsten, behov och önskemål. 24 extremt värdefulla timmar att fylla med sådant som är viktigt. 24 timmar att leva. Om och om igen, varje dag i varje vecka i vart år vi spenderar på vår jord.

007

24 nya timmar är verkligen en ynnest. En gåva. En vacker present vi så ofta borde ära och hänföras av. Och ändå, ändå reduceras de där 24 timmarna alltför ofta till en stress och press och jakt. Visst är det där egentligen förfärligt. Hur kan något så värdefullt få lov att bli en slitochslängvara? Reflekterar du någongång över hur du tar dig an dina 24 timmar? Funderar du som jag över vem du vill rikta din tid och uppmärksamhet mot? Gör du medvetna val eller väljer du att antingen gilla läget alt förbanna läget över hur det bara blir?

026

Jag gör det. Reflekterar och tar beslut om vem och vad som känns viktigast att spendera tid och uppmärksamhet på alltså. Vid olika tidpunkter och genom olika faser här i livet. Att prioritera är en nödvändighet för mig helt enkelt. Precis som min älskade lilla mamma alltid gjort, väljer jag också alltid mina kids, min make och övriga nära och kära framför det mesta. Ja, till och med framför mig själv. Det är kanske inte alltid det klokaste att alltid ställa sig själv åt sidan (ty man behöver ju även vårda sig själv), men faktum är att det jag minns allra mest från min uppväxt är att min mor och far ALLTID sörjde för mig först. Det var mina tider i skola och fotboll, mina behov av läxläsningshjälp och samvaro som alltid hade förtur i deras planering. Det var aldrig kalla handen eller ett nej för att de skulle dricka vin, åka på happenings eller träna. Det var inte en massa fester eller vuxenaktiviteter eller weekendresor eller vuxensemestrar eller lämna bort eller ha barnvakt på plats. Jag kände verkligen aldrig att jag störde i deras värld. Det var vi tillsammans som familj. Och som barn fick man snällt hänga med och hjälpa till i såväl vardag som helg, i såväl städ, tvätt och handling som i skogsturer, på kalas och fikastunder. Det var inget parallelliv what so ever.

053

Det där har förstås präglat mig. Massor. Så vi organiserar helt enkelt livet på samma sätt här i Happyvardag. Det är extremt sällan vi gör saker på tu man hand maken och jag. Vi är en familj. Vi tror på tillsammanstid. Vi prioriterar kidsens tider, önskemål och behov och sedan får de snällt hänga med på det vi paranteser måste, önskar och behöver. Det är ett givande och ett tagande. Vi klarar inte av idén om att mötas i dörren för att hinna få ut mesta möjliga av dygnets timmar. Vi stämmer alltid av med varandra först och vi har alla lärt oss att ställa upp för att det är viktigt för någon annan, eller avstå av dito orsak. Vi kan säga ja och vi kan säga nej. Vi gör inget halvdant. Vi tidsoptimerar inte. Vi värdesätter enormt de där nya 24 timmarna vi får, tar dem aldrig för givet. Ty vi vet, vet att det innan man vet ordet av inte längre finns några nya 24 timmar att tillgå tillsammans.

Och vem skulle jag vara att värdera hur andra gör? Vi lever i ett fritt land och vi väljer inriktning på våra liv och leverne. Men helt krasst måste jag ändå få lov att konstatera:

a. Barn mår bra av tillsammanstid och jag tror att den absolut i särklass viktigaste fostran till bra medmänniskor tar sin början i kretsen av nära och kära. Här lär man sig hur man för sig, hur man pratar med andra, hur man bemöter andra, vilket språk som är acceptabelt och på vilket sätt man bör möta olika situationer. Man skaffar sig helt enkelt sin alldeles egen lilla verktygsväska. Alla behöver tillsammanstid och blir det inte med familjen, blir det gärna med någon subgrupp istället. IRL eller i cyberrymden. I vars umgänge det skapas lagar, regler, riktlinjer och acceptans för vad som är ok. Man kan ju bara hoppas att allt det där sedan stämmer överens med det man själva värdesätter i sin egen familj. Tyvärr händer det att så tyvärr inte är fallet, vilket i värsta fall kan ta ganska lång tid att upptäcka. Och gärna resulterar i mindre angenäma överraskningar, modell chock i någon grad.

b. Tillsammanstid är idag en bristvara för många barn, i många familjer. Det märks liksom direkt. Ekorrhjulet snurrar på allt snabbare, man ska vara med överallt och i många familjer är man ständigt på väg någonstans. Stress, press och jakt är vardagsmat. Och så kompenserar man detta med att istället ställa krav på omgivningen. För att bättre matcha familjens önskemål och behov.

c. Livet blir vad man gör det till. Och vi har alla ett val kring hur vi använder våra 24 timmar. Barn måste inte vara med i alla aktiviteter de önskar, alltid ha kompisar med hem eller få allt de pekar på. Som vuxen behöver du inte heller vara med överallt, vara rätt i alla ramar (framgångsrik på jobbet, vältränad, visa upp ett rikt kompisliv, välstylat hem, servera ekochic vegomat, ställa upp i extremaktiviteter etc etc etc).Man kan välja att vara helt enkelt tråkvanlig (som rektorskan då).

d. Ingenting behöver vara perfekt, top of the line, best of the best, creme de la creme. Good enough är så förbannat leasure härligt helt enkelt. Underskattat, jag vet, men prova gärna. Livet blir lite mindre allvarsamt, jag lovar.

e. Kidsen kommer inte att minnas om dina kanelbullar var hembakade, om maten var ekologisk, ert hus trendigt eller bilen ny. Inte heller kommer de att minnas om du som mamma eller pappa var tight och vältränad, vann golftävlingen du for på eller maran du ställde upp i. Däremot kan du ge dig på att de kommer att minnas om du offrade din egen tid och dina egna aktiviteter för att istället vara med dem. Aktivt deltagande alltså. Eller om det var ditt självförverkligande som styrde tillvaron.

035

Om du undrar varför jag kom att tänka just på det här…..Ja, jag möter ju gärna en kavalkad att rättighetskrävande, valifrågasättande och önskemål titt som tätt. För somliga verkar det helt klart vara viktigare att styra andra dit man själv vill, tillvaron runtikring och omständigheter, att allt liksom blir enligt konstens alla livsregler, hellre än att det blir bra. Att man mår bra. Att man förvaltar sina 24 nya timmar på ett medvetet bästa sätt. Att man lever fullt ut.

Just den inställningen förvånar mig mycket!

Amen och god natt folket! Har vi tur välsignas vi snart med 24 nya timmar! Kram Mia

 

8 thoughts on “Vem får din tid och din uppmärksamhet?

  1. Som vanligt har du helt rätt i dina reflektioner. När vi var barn, då såg livet annorlunda ut. Då fanns inte ens ordet egentid. Det ord som plötsligt är så viktigt för alla föräldrar. Jag hade ingen egentid heller när mina barn var barn. Varför skulle jag ha det? De behövde ju mig, jag hade satt dem till världen och då vet jag att de är mitt ansvar och framför allt min glädje!
    Sen fick jag alldeles för mycket oönskad egentid när vi skiljdes, men det var bara fruktansvärt.
    Jag hoppas på många nya 24 timmar! Ibland tycker jag jag slösar med tiden, framför allt när jag har tråkigt. Men man måste ha tråkigt ibland.

  2. Känner också igen mig, så som du beskriver tillvaron prioriterar vi också. Har litet behov av egentid men mycket behov av tillsammanstid. Här gör vi också saker tillsammans och vi har ytterst sällan haft barnvakt under sonens uppväxt. Vi känner att vi mår väldigt bra av det livsvalet i vår familj. De bästa helgerna för oss är de som är helt tomma i kalendern : )

    • Tack fina du. Lite så känner jag med. Som om jag är gammalmodig och otidsenlig som inte hellre väljer egentid liksom. Kram

  3. Samma här….. i alla fall förr. Nu har ju stor tagit sitt pick o pack och bor borta ca 6 nätter i veckan och liten har inget intresse av sina föräldrar över huvud taget. Så den grundtanken har helt fallerat, men visst var det mysigt när barnen var små och det var på det viset. Nummer ett var barnen och hela västsveriges simhallar…. som vi körde överallt och hängde, ibland hela helger, ibland bara den ena av helgdagarna. Det var såå roligt att umgås med barnen och även de andra simföräldrarna. Men samtidigt ör det skönt när vi fick ”tillbaka helgerna”.
    Kram, J

Lämna ett svar till Marlene Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *