När man får finbesök

Det fanns en tid då man tog för givet att spendera helger tillsammans. Då man planerade tillsammans, kompromissade och hade oceaner av tillsammanstid. Alldeles särskilt då man har gemensamma intressen blir det där ganska så självklart och därmed också ganska enkelt. Och ett förgivettagande. Helt ärligt måste jag tillstå att vi har varit bortskämda och väldigt lyckligt lottade, då TB sällan dissat familjen och vår tillsammanstid. Förvisso har det varit ett successivt avvecklande av att vara 4, men slående ofta har det ändå slutligen handlat om fotboll, golf eller vila. Tillsammans. Så tog han steget ut i vuxenvärlden på riktigt med eget boende, ny stad och ett eget liv i mitten av augusti. Även om vi hade pratat om möjligheten att leva studentliv mån-fre och sedan vara hemma för det vanliga fotbolls- och golflivet på helgerna, så visste vi ju också att det finns en möjlighet att studentlivet skulle ta större plats. Och tja, det är ju så det har blivit. För att citera vår store son: Jag älskar Kalmar, min lägenhet och mitt liv där. Det är hemma för mig nu.

002

Han hör av sig ibland. Kommer och hälsar på då och då. Precis sådär som man som föräldrar vill att en flytt ska bli för ens barn. Han har verkligen fullt upp och han var verkligen så redo. Och det, det gjorde även den här Hönsmamman redo att släppa taget på något sätt. Jag vill inte på något vis påstå att det är enkelt. Och det är dagar då jag kan längta ihjäl mig efter honom och den tid då vi helt naturligt levde här hemma tillsammans. Samtidigt är jag galet stolt och nöjd över att han vill leva sitt eget liv utan att hänga oss i kjoltyget titt som tätt. Nöjd över att han aktivt tagit ställning för vad han vill göra av sitt liv, börjat plugga det han älskar och tar ansvar för hela sin tillvaro. Inte enkelt, men livets gång.

001

I torsdagskväll kom han hem. Det är tentaläsning på programmet fram till nästa fredag och vi hade en mysig första kväll, en jobbdag tillsammans igår (jepp, han var schysst och ställde upp för mami) och så skönt fredagshäng tillsammans. Idag lördag valde han golf med polarna, medan vi andra klädde oss varmt och for på fotboll. Ikväll fortsätter han chilla med kompisarna (så tacksam att han har kompisar både här hemma och hemma i Kalmar) och vi andra roddar om i matplanerna. Igårkväll diskuterade vi Kataloniens utropande av självständighet, dess effekter och även historiska tillbakablickar på ett sådant förfarande genom hela middagen (så är det att ha en statsvetarstudent hemma), idag får vi hitta på något annat att prata om helt enkelt. Jag gissar att även han rör sig i ett helt annat spektra ikväll. Nåväl, Taxi 3 står redo för hämtning så det blir lite lördagsbuffé med snälldricka med andra ord.

Happy Lördag på er folket! Kram från Rektorskan

Veckosummering

Att det är fredag eftermiddag nu är minsann en ren välsignelse kan jag meddela. Veckan har gått i raketfart med en slags toppnotering av antal hunna ting på de timmar som stått till mitt förfogande. Helt ärligt har jag också fått sno till mig tid från sömnkontot både här och där för att överhuvudtaget komma i mål idag. Och det där sätter ju sina spår och har sina effekter, det vet vi ju sen gammalt liksom.

012Startade veckan i Stockholm med mysigt häng med min bestie, men med en kurs som definitivt skapade mer oreda än klargjorde saker för oss. Den känslan skojar man inte bort sådär bara. Lägg därtill en väldigt tidig morgon och sedan hemkomst först vid 20, så förstår ni att förutsättningarna för tisdag var inte de bästa.

002Tisdagen inleddes sedan med Kristallbröllopsfirande. 17 år som gifta och dessförinnan 10 år i synd, blir 27 finfina år tillsammans. Bilden är dock tagen på Milleniumnyårsafton, då vår bästakompis Kalle gifte sig med sin Malin. En underbar minnesdag, helt enkelt. Minns ni förresten milleniumskiftet? Herregud vilken uppståndelse det var kring huruvida tekniska produkter skulle fungera eller ej.

003En jobbevecka på plats 4 dagar istället för 5 ger av naturliga skäl en viss tidspress. Och denna vecka i synnerhet. Jag har kämpat som en gnu med att hålla näsan över vattenytan för att hinna alla mina åtaganden, både planerade och sådant som sedan har en tendens att bara hända liksom. Dessutom har jag ju agerat ”mattant” de senaste två veckorna runt lunchtid och sköter nedstängandet av min mors leverne (inget jobbrelaterat, men måste ju ske på tidpunkter då företag och bank etc är öppet). Denna vecka har helt enkelt varit skruvad över alla gränser. Igårkväll stängde jag ner jobbdator kl 22.10. Då var hjärnan extremt trött, ögonlocken mer än lovligt tung och mina ögon helt grusiga. Tyvärr samma läge då jag tvingade upp mina små ljusblå imorse.

004Men, idag är det fredag. For sure! Med en extra växel i hann jag med alla åtaganden på jobbet, ett bankbesök gällande mors dödsbo och så lite kompletteringsshopping. Helghandlingen fixades igår torsdag, likaså lightstädet med dammsugning och plock. TB kom hem igårkväll och tänkte sig tentaplugga och hänga lite här hemma några dagar, men som av en händelse fick han hoppa in och jobba på #världensbästaskola. Nu har vi alla landat på hemmaplan i alla fall. Någon pluggar, nån annan kollar youtube. Rektorskan har knaprat i sig några huvudvärkspillor (det händer väl typ 5 ggr/år ungefär) och maken sitter och spelar. Milou är hemkommen från spontanutflykt med finaste svärisarna till Kalmar och veden är inburen. Trots att det är lite höstsol hoppar jag en stärkande promenad, då jag mer tror att den skulle sänka mig totalt, och kryper upp med kudde och filt i soffan istället. Ikväll blir det lite gott fredagskäk och om huvudvärken släpper taget ett glas vin. Det är fredag och det är helg och det är höstlov på intågande. Prisa Gud för det…..

Kram från Rektorskan

 

En snabbis i Storstaun

Ibland får man bara till det så där underbart bra liksom. Många flugor i en enda stor smäll och ser man till att man är extra effektiv (och det är ju för övrigt nästan mitt mellannamn så…) så blir det maximerat på ett positivt sätt.

004Vi firade helg ända fram till kl 15 o söndags, då make och Gabbe lämnade av mig hos min bestie på Saltö. Grabbarna drog på lite fotboll (surprise) och vi drog via flygplatsen till Stockholm. Oväder, försening, gropig flight men incheckade och klara i tid för att hinna med lite gott käk. Sin vana trogen vandrade vi runt en sväng och kikade på menyer, för att sedan ramla in på en gammal bekantskap. Det är lite så vi jobbar Maria och jag.

009

Det blev förstås tilltuggsförrätt, fiskvarmrätt och en flaska Chardonnay. Första restaurangen ever som serverat vitt vin så kallt som jag föredrar det. Stor tumme upp för det. Supergott käk till suveränt pris, rekommenderas å det varmaste.

010Passande nog låg restaurangen bara ett stenkast från hotell Haymarket på Hötorget och att där beställa en god drink som avslutning på en skön kväll, kändes helt rimligt. Naturligtvis blev det varsin Golden Cadillac, rektorskans absoluta favvodrink.

011Proppmätta och med magknip efter allt fnitter kilade vi upp på rummet. Sin vana trogen passader rektorskan på att nattsudda, medan min bestie så ordentligt släckte sin lampa och sussade straxt sött.

007Vi tänkte ta lite sovmorgon, men kl 05.27 ringde Securitas och väckte oss. Jippie! Who needs a Skönhetssömn anyway liksom?

013Hotellfrulle är bara så underbart och denna var helt superb. En av de allra bästa på min topp-10-lista. Superfräscht, stoooor buffe och uppdelat i stationer. Mycket viktigt! Organisation och struktur….me like!

014Och när man kan avsluta den så här…..då vet man att det är bra. På riktigt! Dock inledde jag förstås med plättar med sylt, färsk frukt, bacon och så hårt tunnbrödsknäcke med rökt lax, keso och rödlök. Och nypressad apelsinjuice förstås. Lovely!

016Apostlahästarna tog oss sedan en dryg 20minuters promenix genom stan till kursen för dagen. Käre jisses….Denna EU-anpassning kring nya GDPR som skall tas i bruk den 25/5-18 skapar lätt en viss förvirring och virrvarr. Eller alla ni andra kanske har järnkoll? För den vänder sig ju verkligen till ALLA. Det vet ni va? Nåväl, kamrern och jag har nu skaffat oss ett bra utgångsläge för detta arbete på #världensbästaskola, även om det återstår en hel del frågor och gigantiskt mycket jobb.

Maria Nilssons foto.Vi avslutade sedan dagen på bästa sätt med lite speedshopping och en gofika på Vetekatten innan vi satte oss på Arlanda Express och sedan på flyget. Suveräna timmar i storstaun denna gång coh suveränt häng med min bestie. Hon som jag så ofta fnittrar och brister ut i magknipsskratt tillsammans med. Hon som vet det mesta om mig och som har delat många av mina svåra passager här i livet. Hon som jag har kamperat ihop med i snart 20 på på #världensbästaskola. Tusen tack för denna gång. Imorgon träffs vi igen i lite mer vanlig jobbmiljö.

Nu snart natta kudde efter en gigantiskt lång dag. Kram från Rektorskan

 

När fredagar återigen seglar upp som veckans höjdardag

När jag är ledig, då vill jag knappt tala om vilken dag det är. Än mindre benämna vilken dag som har störst betydelse. Det är liksom halva grejen att allt flyter samman till en känsla av oceaner av tid att spendera som man vill.När sedan ledighet ersätts av jobbvardag måste jag helt ärligt erkänna att jag har ett drag av anknytningsproblematik. Rektorskan fortsätter leva lite ledighetsliv in i jobbvardagen och under en period blir det ett slags mellanting, en konstig kombo av jobb, nattsudd, morgonchock och en hel drös av aktiviteter och projekt av olika slag. Sakta men säkert suddas de där ledighetsmaneérna ut och lagom till mitten av oktober ungefär så har jag acklimatiserat mig. I know, you can call me a slow starter for sure….

011Här är vi nu! Vi skriver den 20/10 och livet delas numera så självklart upp i vardag och helg. Igen. Och plötsligt, plötsligt har fredag seglat upp som en het kandidat till veckans skönaste dag. För visst är det gott med en ledig lördag och söndag, men en kort jobbedag på fredagen, helghandling, tidig hemkomst och en ledig fredagseftermiddag är svårslaget. Den där känslan som väcks redan torsdag kväll, då man vet att det endast är en tidig uppstigning kvar, växer för varje minut av jobbedagen och exploderar sedan i en skön förväntan vid hemkomst. Så himla gott!

013Den där variationen som vardag och helg ger är egentligen inte dum alls. Stort gilla! Förväntningarna som gäller för denna helg handlar enkom om avkoppling och så lite som möjligt. Helt ärligt har vi nästan ingenting alls på to-do-listan och det känns nästan magiskt. Märkligt men magiskt.

Hoppas ni alla får en finfin helg! Kram från Rektorskan

New ins

Tada….nu kan jag med glädje meddela att köpstoppet officiellt är upphävt. På obestämd framtid. Det känns finfint. Jag satte ju stopp för mig själv straxt före sommarlovet och ville såväl spara lite pengar (ifall vi skulle få till en resa som tyvärr ännu inte blivit av), rensa ut  och skapa mig en bild av vad jag verkligen har (och det har jag ju sysslat med de sista veckorna). Så nu mina vänner, nu har då sannerligen klickfingret fått arbeta – så till den grad att jag har fått ont i högerhanden. Hihihihihihi!

012

Fick följande meddelande i en lyckokaka som en leverantör lämnade åt mig igårmorse. Och på något väldigt märkligt sätt känner jag att lappen symboliserar dagen idag. Makes sense so to speak…..

015Hittade världens i särklass skönaste brallor ever. Hemklickandes från Zalando, av märket Only. Relativt tighta nertill, lagom leasure upptill. Supernice fall, skapar inga ”knän” (avskyr inte ni också byxor som ger knän efter sisådär 15 minuter på kroppen?) och har lagom hög midja. För 399kr/ st. Det kan vara så att jag gick bananas och klickade hem några stycken. Inledde med kritstrecksrandiga i såväl marint och grått. Fell i love och beställde svarta, marina och beiga. Det är lite så jag jobbar….

Mia Barks foto.Frågan är om det är såhär Zalando jobbar? Beställde beiga brallor i storlek 36/30 och fick ett par svarta höga stövlar i stl 39. Trodde först jag varit på fyllan när jag klickade iväg beställningen, men det skulle visa sig att jag tryckt helt rätt. Tja, lite surt att de där beiga byxorna var helt slut och att stövlarna var på tok för stora (jag har stl 36/37 nämligen). Ska till Stockholm såväl nästa vecka på kurs som på höstlovet så jag får väl leta lite där och då helt enkelt. Efter de beiga byxorna alltså. Skulle verkligen behöva par nr 44 i min garderob.

014Och som om jag behövde fler klänningar…..Kunde inte motstå en superskön lite sak i höstens färg vinrött samt en helt magiskt mjuk och skön maxiklänning i grått. Oh la la….Jag riktigt känner hur det där tomrummet får vad det behöver. Jag kan också eventuellt ha klickat hem något litet till fossingarna, trots att jag lovat mig själv att låta bli. Min ena fot fungerar ju sådär och i väntan på Il Doctore och hans utlåtande efter min röntgen så borde jag inte….men……

004När kroppen fått sitt balanserar rektorskan upp det med lite knoppgodis också. Klickade hem ett gäng sköna böcker från Adlibris att njuta av i min liggstol framför brasa alternativt i soffhörnet. Sååååå mysigt!

Jepp, lite ytflyt sådär i en tillvaro som varit mer än lovligt roddig och full av känslor under en längre period. Underskatta aldrig vad lite ytflyt ändå kan göra för ens välmående. Skönt samtal med store sonen som precis fått veta sitt första tentaresultat – 33/35 dvs VG. Proud mum! Nu tisdag kväll, maten är intagen och det laddas för Champions Leaugefotboll ikväll.

Kram från Rektorskan

 

Kval och rättvisa

Lindras livets kval av likars jämmer? Somliga anser det. Och visst kan jag tillstå att det är underbart skönt att ibland höra medmänniskor berätta om hur de brottas med livets kval. Man ska aldrig underskatta vad förståelse kan göra för ens välmående. Bara man inte fastnar i det där jämrandet tänker jag.Bara man lyckas bryta sig själv, varandra, och åter lyfta blicken då och då. Förra helgen grottade jag ner mig i kvaljämmer, det måste erkännas. Kval som i fotbollskval alltså. Jag tyckte verkligen att hela upplägget för det fotbollskval TBs lag var mitt uppe i var minst sagt löjeväckande. Och det tycker jag fortfarande, om någon nu undrar. Som den analytiker jag är retar det ihjäl mig när skrivbordsideér inte ens är bra på teoretisk nivå. Det är väl det minsta man kan begära liksom….Och att det finns styrande människor som detta till trots liksom inte reagerar. Som bara stillsamt accepterar. Det förvånar mig som alltid.

007Ja, ni har väl fattat vid detta laget att Rektorskan är en sann drygis. Ni vet en sådan som nagelfar det mesta här i världen. Inte nödvändigtvis verbalt initialt. Nädå, jag klurar, vänder och vrider på de situationer som jag och mina nära och kära hamnar i eller beskriver om andra.I tysthet. På min kammare. Gör en och en annan tankekullerbytta, genomskådar de flesta människors intentioner och värderar sedan nogsamt vilka saker jag pratar om. Med den det berör eller bara inom familjen. Eller då det krävs med rätt externa människor som har rätt att veta, bör veta eller alternativt har nytta av att få veta för att kunna använda det i rätt sammanhang. Rättvisa är extremt viktigt för mig. Likaså likvärdighet. Jag far rent fysiskt illa av människor som mer eller mindre medvetet i olika sammanslutningar låter olika förutsättningar gälla för olika människor. Alldeles särskilt gällande våra barn och ungdomar. Avskyvärt! Alla vi som är verksamma med vår framtid, dvs barn och ungdomar, måste vara extremt uppmärksamma på hur vi hantera tillvaron så att vi inte missgynnar några genom att gynna andra. Det där är elementärt, anser jag. Och allas vårt förbaskade ansvar att reflektera och vid behov korrigera oss själva i.

009Nåväl, äntligen oktoberlördag. Vaknade av alarmet kl 06. Vem i herrans namn hade programmerat min mobil????? Det blev dock en skön (och tidig) morgonpromenix med bryggspring för Milou. Äntligen. Hans rehab efter korsbandsskadan går stadigt framåt och nu får han utöka rundorna lite. Såååå lycklig. Långfrulle med blaskläsning efter den varma duschen och sedan begav vi oss mot dagens fotbollskval.Givetvis på plats på arenan för dagen lagom till uppvärmning, inte speciellt kallt men sjukt blött. Att välja Converse var inte en toppnotering av bra val precis, men hemma var det uppehåll och 16 grader sååååå…… Fick husera under mitt härliga paraply med det fina ”taket” merparten av matchen. Och stampa med fötterna för att hålla dem vakna i blötan och kylan.

015Tät match och taggade boys i vårt Saik. Långa perioder rullade de fullständigt bort sina motståndare och däremellan smällde det rejält i närkamper. Ett bra och bestämt domarteam höll dock stämningen i hyfsad status matchen igenom, men visst hade man hjärtat i halsgropen några gånger (som när TB blev skallad i en luftduell och blev liggande på marken). Han som är högst i duellen på bild är min, riktigt bra insats av vår TB. Bra spänst har han visst med. Stolt morsa. For sure!

024Och jodå, idag gick det vägen. Vinst och platsen uppåt i seriesystemet är säkrad. Gissar att hela supporterligan var minst lika lyckliga som de där sköna grabbarna på bild. Hemåt for vi, med sjöblöta fötter och knorrande magar. Inte en kiosk så långt ögat nådde under matchen och vi som älskar att köpa grillad fotbollsvurre fick snällt ställa in oss på ett pitstopp på BK på vägen hem. Funkar fint det med skulle det visa sig.

023Jadå, jacket i pannan fick sig en ny kyss. Igen! Snark……Ihoptejpad och snygg som få är han ändå vår TB. Han kom hem och vände, drog på lagfest och firande förstås och här sitter vi andra nu denna lördagskväll. Mörkret ligger redan tungt över Näset, brasan sprakar och tvättstugans alla maskiner går på högvarv. Här ska vi också fira med lite ost och kex, snacks och en vältempad Italienare. Fotbollssäsongen 2017 är nu officiellt avslutad. Och medan TB säkert tycker det ska bli skönt med lite vila är Gabbe sjukt sugen på att köra igång igen. Hoppas innerligt att det där uppehållet är slut snart. Livet utan fotboll är inget för familjen Happyvardag i alla fall, det är då ett som är säkert…..

Kram från Rektorskan

När man firat att någon har levt

När min älskade bror dog för drygt 3 1/2 år sedan blev jag nästan hysterisk när vår Gabbe (8 år då) sa att vi skulle fira Lasse den dag hans begravning skulle vara. Jag vet att jag väste mellan tänderna att det där minsann inte var något att fira, men vår envising till son fortsatte att hävda att vi skulle fira Lasse. ”Att han hade levat” som han sa då. Det där blev ett vackert uttryck som vi använt oss av, ett ganska typiskt sätt att hantera världen för vår Gabbe. Han har historiskt sett varit väldigt sparsmakad med känslouttryck till skillnad från vår analytiske store son TB som är väldigt duktig på att kommunicerar sina tankar och känslor, men de uttryck han delar med sig av har inte sällan varit väldigt livsbejakande. Det måste tillstås.

019Och igår var det dags. ”Att fira att mormor har levt” sa han Gabbe. Den 18 september tog hon sitt sista andetag och släppte taget om livet, igår samlades vi i kyrkan för en specialkomponerad stund. Lilla mamma hade förstås skrivit ner alla sina önskemål och dessa kunde infrias ett efter ett. Det var val av blommor (liljekonvaljer och rosor), solosång av finaste Marie (Tryggare kan ingen vara samt Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör), kista, kombo av blommor och pengagåvor till Barncancerfonden förstås och så psalmer, följa bärare med kistan till trappan och vinka farväl då kistan kördes bort i vit bil, förtäring och hennes egenhändigt skrivna sista hälsning till oss. Pappa fick välja inledande musik och avslutande dito och vi barn valde de tre sångerna (I´m sailing, Jag ska måla hela världen lilla mamma och I min lilla lilla värld av blommor) till allas avsked vid kistan. När vi närmaste tagit farväl stod vi kvar i en tät ring runt kistan, kramades och jag berättade för mamma att vi fortsatt står enade, nära tillsammans i gemenskap och att vi alltid kommer att finnas där för varandra. Precis som hon alltid velat och förespråkat. Kärlek, gemenskap och omtanke framför allt.

008Så mycket känslor all over the place. Så många tårar som liksom var tvungna att blir gråtna denna dag. Så mycket kärlek. Så mycket stolthet. Så mycket vår mamma i varenda detalj. På minnesstunden åt och drack vi gott, delade minnen och goa skratt, torkade tårar på varandra, kramades och lyssnade på min storebrors fina tal. Det blev en vacker och väldigt väldigt värdig avslutning på en helt fantastiskt stark kvinnas liv. Som hon avslutade sina sista ord till oss: ”Jag inte bara älskar er av hela mitt hjärta, jag är så oändligt stolt över er. Själv har jag haft en underbar vandring på denna jord.”

021Min älskade mamma (och pappa och kids förstås). Min hjältinna, min idol och min stora förebild. Om jag bara så blir lite av allt det hon varit i sin omtanke, omsorg och människokärlek så kommer jag att vara sjukt stolt över mig själv. Jag kommer att sakna henne, på ett bra sätt, varje dag resten av mitt liv.

020Som ett självklart led i den uppfostran min mor givit mig väljer jag att vara glad och tacksam över all den tid vi fått tillsammans, istället för att sörja att den är över nu.Jag väljer glädjen. Och jag väljer att hedra min älskade mamma med att fortsätta älska min vandring på denna jord.

Så idag har för första gången på mycket länge varit en vanlig dag. En Happyvardagdag! Vi vaknade supertidigt maken och jag (04.30) och låg kvar och läste samt  snicksnackade i sängen. Jobb, helghandling (på en torsdag, bara en sån sak), Gabbe hade kompisNoah med hem, regnpromenad, tillsammansfix av kvällsmat och så soffhäng, tända ljus och lite datorslapp. Jag känner mig varm inombords och lugn i sinnet. ”Vi reder detta lilla mamma.Sov så gott!”

Bästa torsdagskvällen till er folket. Kram från Rektorskan

 

Skrämmande fakta

Hallå hej, här är jag! Bland dammråttor och gammal junk, kartonger och påssystem samt en hel massa bråte jag inte för mitt liv kan förstås vem som har asat in i mitt hem. Ni kommer ihåg mitt egenpåhittade lilla projekt i att rensa ut…..hrm…..hela huset. Det går framåt kan jag meddela, men det tar nästan all min tid i anspråk. Funderade till och med på att ta semester en vecka för att slutföra uppdraget, men maken hejdade mig mitt i den tanken. Semester ska vara avkoppling anser han….

034Nåväl, mitt Feng Shui-projekt har böljat lite fram och tillbaka de senaste dagarna/veckorna så att ibland har det sett ut som i lördags morse (se bild) eller annars ganska ordinärt. Jag estimerade att det skulle få ta, om inte till jul, så åtminstone till adventsstöket i anspråk. Maken undrade försiktigt vem jag trodde jag försökte lura…..han menar att jag alltid vill ha allt gjort igår. Jag fattar verkligen de nada, didelidozipzero null.

Igår morse tog jag tag det kombinerade utrymmet klädkammare, förråd och makens man cave och av bilden ovan att döma förstår ni att jag hade lite att stå i. Nu har det hunnit bli söndag kväll och hemmet är åter iordning. För att vara helt ärlig är nu alla skåp, lådor, rum och utrymmen genomgångna och utrensade, förutom en slasklåda i köket och en garderob med verktyg etc. Jag har kört 4 billass och har minst ett kvar till återvinningen, klädinsamlingen och containern. Lite saker har skänkts mer internt och somliga saker har jag sålt av. Garaget fick ett semirens, bara så att altanmöbler etc kom in, och resten ska göras till våren. Vinden är helt tömd. Fy farao vad nöjd jag är med mig själv……

2016-07-06 09.51.00Som en mindre angenäm effekt av husrenset seglade några skrämmande fakta upp. Som ni vet har jag ju haft köpstopp under en period och jag förstår nu varför. Efter utfört rens och i samband med inplockandet i nya garderobssystemet uppdagades nämligen vissa fakta. Fakta som jag egentligen inte vet om jag ska få panik över eller om jag ska se som lyckosamt i min idé om att bygga garderob. Antal byxor: 48 (rensade ut så att det blev 43 eftersom jag gjort lite narr av min bror Lasse, vars garderob innehöll just 43 par byxor). Jag behöver nog inte köpa nya byxor på ett tag. Och yup, alla 43 paren passar finfint. Antal kappor: 6 (helt hanterbart och rimligt tycker jag). Antal vinterjackor 5 (definitivt rimligt). Antal vår- och höstjackor: 26 (hoods och munkjackor ej medräknade). Antal klänningar: 38 (allt från solklänning till värsta finstassen, så det är väl också rimligt eller?). Blusar och tröjor räknade jag inte, inte skorna heller. Mer än de 48 par jag nu har skänkt, begravt, slängt eller sålt av då alltså. Och eftersom ingen annan sa det, säger jag det själv. Gu, så duktig jag har varit på att rensa. Maken stirrade på mig och väste mellan tänderna: ”Rensat älskling, du har inte rensat. Du har bara gjort plats för nytt”. Vilket påhopp!

040För övrigt har maken shoppat nya Samurajsvärd till sig själv, så det så. Och det innebär att vi har rätt fullt i knivfacket också kan meddelas.

040

Nu är Gabbe hemhämtad från sin fotbollsavslutning på restaurang Parken. Maken och jag tog en runda över stan och hamnade sedan på bästa Mont Matre för lite gott käk, vilket innebär att det blir en lugn kväll här på Näset nu. Tvättmaskin och torktumlare snurrar för fullt. Ljusen är tända, doftoljan till doftpinnarna påfylld och TV-fotbollen rullar. Ikväll återstår endast en liten renbäddning av säng samt bestigandet av strykberget, sen får man fladdra ner i tv-soffan.

Hoppas ni haft en finfin helg folket! Kram Mia

 

Vem får din tid och din uppmärksamhet?

Tid är det mest rättvisa och likvärdiga som vi omger oss med. Ty tid är ju det enda vi människor har exakt precis lika mycket av. 24 nya timmar varje dygn. 24 timmar att spendera efter egna måsten, behov och önskemål. 24 extremt värdefulla timmar att fylla med sådant som är viktigt. 24 timmar att leva. Om och om igen, varje dag i varje vecka i vart år vi spenderar på vår jord.

007

24 nya timmar är verkligen en ynnest. En gåva. En vacker present vi så ofta borde ära och hänföras av. Och ändå, ändå reduceras de där 24 timmarna alltför ofta till en stress och press och jakt. Visst är det där egentligen förfärligt. Hur kan något så värdefullt få lov att bli en slitochslängvara? Reflekterar du någongång över hur du tar dig an dina 24 timmar? Funderar du som jag över vem du vill rikta din tid och uppmärksamhet mot? Gör du medvetna val eller väljer du att antingen gilla läget alt förbanna läget över hur det bara blir?

026

Jag gör det. Reflekterar och tar beslut om vem och vad som känns viktigast att spendera tid och uppmärksamhet på alltså. Vid olika tidpunkter och genom olika faser här i livet. Att prioritera är en nödvändighet för mig helt enkelt. Precis som min älskade lilla mamma alltid gjort, väljer jag också alltid mina kids, min make och övriga nära och kära framför det mesta. Ja, till och med framför mig själv. Det är kanske inte alltid det klokaste att alltid ställa sig själv åt sidan (ty man behöver ju även vårda sig själv), men faktum är att det jag minns allra mest från min uppväxt är att min mor och far ALLTID sörjde för mig först. Det var mina tider i skola och fotboll, mina behov av läxläsningshjälp och samvaro som alltid hade förtur i deras planering. Det var aldrig kalla handen eller ett nej för att de skulle dricka vin, åka på happenings eller träna. Det var inte en massa fester eller vuxenaktiviteter eller weekendresor eller vuxensemestrar eller lämna bort eller ha barnvakt på plats. Jag kände verkligen aldrig att jag störde i deras värld. Det var vi tillsammans som familj. Och som barn fick man snällt hänga med och hjälpa till i såväl vardag som helg, i såväl städ, tvätt och handling som i skogsturer, på kalas och fikastunder. Det var inget parallelliv what so ever.

053

Det där har förstås präglat mig. Massor. Så vi organiserar helt enkelt livet på samma sätt här i Happyvardag. Det är extremt sällan vi gör saker på tu man hand maken och jag. Vi är en familj. Vi tror på tillsammanstid. Vi prioriterar kidsens tider, önskemål och behov och sedan får de snällt hänga med på det vi paranteser måste, önskar och behöver. Det är ett givande och ett tagande. Vi klarar inte av idén om att mötas i dörren för att hinna få ut mesta möjliga av dygnets timmar. Vi stämmer alltid av med varandra först och vi har alla lärt oss att ställa upp för att det är viktigt för någon annan, eller avstå av dito orsak. Vi kan säga ja och vi kan säga nej. Vi gör inget halvdant. Vi tidsoptimerar inte. Vi värdesätter enormt de där nya 24 timmarna vi får, tar dem aldrig för givet. Ty vi vet, vet att det innan man vet ordet av inte längre finns några nya 24 timmar att tillgå tillsammans.

Och vem skulle jag vara att värdera hur andra gör? Vi lever i ett fritt land och vi väljer inriktning på våra liv och leverne. Men helt krasst måste jag ändå få lov att konstatera:

a. Barn mår bra av tillsammanstid och jag tror att den absolut i särklass viktigaste fostran till bra medmänniskor tar sin början i kretsen av nära och kära. Här lär man sig hur man för sig, hur man pratar med andra, hur man bemöter andra, vilket språk som är acceptabelt och på vilket sätt man bör möta olika situationer. Man skaffar sig helt enkelt sin alldeles egen lilla verktygsväska. Alla behöver tillsammanstid och blir det inte med familjen, blir det gärna med någon subgrupp istället. IRL eller i cyberrymden. I vars umgänge det skapas lagar, regler, riktlinjer och acceptans för vad som är ok. Man kan ju bara hoppas att allt det där sedan stämmer överens med det man själva värdesätter i sin egen familj. Tyvärr händer det att så tyvärr inte är fallet, vilket i värsta fall kan ta ganska lång tid att upptäcka. Och gärna resulterar i mindre angenäma överraskningar, modell chock i någon grad.

b. Tillsammanstid är idag en bristvara för många barn, i många familjer. Det märks liksom direkt. Ekorrhjulet snurrar på allt snabbare, man ska vara med överallt och i många familjer är man ständigt på väg någonstans. Stress, press och jakt är vardagsmat. Och så kompenserar man detta med att istället ställa krav på omgivningen. För att bättre matcha familjens önskemål och behov.

c. Livet blir vad man gör det till. Och vi har alla ett val kring hur vi använder våra 24 timmar. Barn måste inte vara med i alla aktiviteter de önskar, alltid ha kompisar med hem eller få allt de pekar på. Som vuxen behöver du inte heller vara med överallt, vara rätt i alla ramar (framgångsrik på jobbet, vältränad, visa upp ett rikt kompisliv, välstylat hem, servera ekochic vegomat, ställa upp i extremaktiviteter etc etc etc).Man kan välja att vara helt enkelt tråkvanlig (som rektorskan då).

d. Ingenting behöver vara perfekt, top of the line, best of the best, creme de la creme. Good enough är så förbannat leasure härligt helt enkelt. Underskattat, jag vet, men prova gärna. Livet blir lite mindre allvarsamt, jag lovar.

e. Kidsen kommer inte att minnas om dina kanelbullar var hembakade, om maten var ekologisk, ert hus trendigt eller bilen ny. Inte heller kommer de att minnas om du som mamma eller pappa var tight och vältränad, vann golftävlingen du for på eller maran du ställde upp i. Däremot kan du ge dig på att de kommer att minnas om du offrade din egen tid och dina egna aktiviteter för att istället vara med dem. Aktivt deltagande alltså. Eller om det var ditt självförverkligande som styrde tillvaron.

035

Om du undrar varför jag kom att tänka just på det här…..Ja, jag möter ju gärna en kavalkad att rättighetskrävande, valifrågasättande och önskemål titt som tätt. För somliga verkar det helt klart vara viktigare att styra andra dit man själv vill, tillvaron runtikring och omständigheter, att allt liksom blir enligt konstens alla livsregler, hellre än att det blir bra. Att man mår bra. Att man förvaltar sina 24 nya timmar på ett medvetet bästa sätt. Att man lever fullt ut.

Just den inställningen förvånar mig mycket!

Amen och god natt folket! Har vi tur välsignas vi snart med 24 nya timmar! Kram Mia

 

Möter hösten

Länge, vääääldigt lääääänge höll jag fast vid min tro och förhoppning om den vackraste sommaren i mannaminne. Jag längtade, väntade, hoppades. Peppade min omgivning, badade på i det lätt svala havet, såg till att utnyttja varenda  minut av ok väder för utevistelse. Predikade att om vi bara har den rätta tron, ja då kommer snart det vackra vädret till oss. Man får ju liksom inte bara ge upp sådär.

081När sommarlovet övergick i läsårsstart fortsatte rektorskan sitt pläderande för att det nu minsann blir den absolut bästa sensommaren i mannaminne. Att vi skulle få igen allt det vi saknat i sommar. Jag var nog så övertygande att jag till och med började tro på det där själv. Nåväl, ingen kan i alla fall anklaga mig för att se hinder eller för att ha en negativ approach. Nu skriver vi plötsligen den 3 oktober och även om veckan och helgen som gick bjöd på sol och behagliga 16 grader, så måste även jag krypa till korset och erkänna att det numera känns som om hösten gjort entré.

010I fredags besökte vi TB i Kalmar och passade även på att ta en tur till den skördefestande Öland. Lördag och söndag bjöd sedan på fotbollsmatcher, förvisso med solen som lite avlägsen gäst men ändå likväl iförda långbyxor och tjocktröja/jacka. Gårkvällen bjöd på ett ständigt gäspande och imorse var det oroväckande mörkt då alarmet brände av. Gabbes fotbollsträning ikväll fortskred medan mörkret sakta sänkte sig över Åvallen.

029Man skulle kunna få spunk för mindre. Man skulle kunna misströsta, börja leta solresor och få uppbåda all tänkbar energi för att hålla paniken stången. Man skulle verkligen kunna skrika rakt ut. Men på något sätt har jag bara försonats med det faktum att hösten är här. Hur märkligt det än låter så är jag också helt kolugn med att det är mååånga månader till nästa långledighet med nya förhoppningar om sol och värme. Jag höstrustar här på hemmaplan, både inomhus och utomhus, och jag verkar tydligen finna någon typ av lugn och harmoni i det där. Märkligt! Ganska förvånad själv också! Icke desto mindre älskar jag mig själv lite mer då.040Medan Gabbe tränade rastade jag volangerna Rödeby runt. Hem, dusch och så kvällsmat. Mörker utanför fönstret, men massor av tända ljus och så känslan av att med gott samvete bara kunna krypa upp i soffhörnet och mysa resten av kvällen. Same same, but very different!

Kram Mia