Värdemätare och fotboll

Livet! Det fortgår! Solen går upp och solen går ner. Aktiviteter avlöser varandra och relationer skall vårdas. Tryggheten i det ”vanliga” skall aldrig underskattas och ändå likväl måste det ibland ses i perspektiv av vad livet egentligen handlar om. Livet här och nu. Med olika fokus och olika to do´s. Livet…..

033Värdet av att finnas till, för nära och kära, sig själv och för andra. Värdet av att vara någon i en relation. Värdet av att ha andra vid sin sida, medmänniskor som bryr sig på riktigt. Insikten i att man själv inte är mer värdefull än någon annan som grunden för samexistens på riktigt. På lika villkor. Och ändå, ändå finns det alltid medmänniskor som sätter sig över det där. Som ger sig själv den självklara rätten att tycka sig få bestämma, ta över, trycka ner eller misskreditera. Alla tankar som föds, alla känslor som rörs upp. Ord, blickar,minspel och förlupna kommentarer. Kanske är det inte så illa ment. Kanske är det bara stridens hetta. Kanske förstår inte alla hur de själva uppför sig, hur det som lämnar deras läppar och det som sägs i den ickeverbala kommunikationen landar in hos första bästa mottagare. Kanske borde man bara stänga av…….Och ändå, ändå berörs man. Låter det ankomma. Försöker sätta det i sitt sammanhang, vill förstå.

003Söndagssamtalet här hemma i familjen Happyvardag kretsar kring människovärdet. Om vikten av att strössla tillvaron och människor med det positiva, det utvecklande och det omtänksamma och om man har svårt att hitta det, då bör man knipa igen och inte säga någonting. Att gnäll är något negativt och destruktivt som till sist faktiskt kommer att vändas emot en själv i ett slags: what goes around, comes around. Men också att man inte kan bestämma hur andra människor ska behandla en, hur andra människor ska bemöta en eller ens hur andra människor ska tala till en – det enda man kan bestämma sig för är hur man själv väljer hur man ska hantera ovanstående. Att man har rätten att berätta hur man känner. Att man har rätten att markera att det inte är ok. Eller helt enkelt att man har rätten att fullkomligen strunta i det där, hålla sitt huvud högt och navigera om. Att ingen människa är mer värd än någon annan är en självklarhet för våra söner. Likväl som livsdevisen: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Somliga dagar blir man dock brutalt varse om att det där är långt ifrån självklart hos alla man möter på livets stig, vilket i sig har gett oss en hel del huvudbry här. Det måste tillstås…….

Mia Barks foto.Lördagen innebar tömning, städ och utplock från mammas boende. Sorgligt, terapeutiskt men med fantastisk gemenskap. Vi hann också med hämtning av säng och sängbord till Gabbes nymålade och renoverade rum (tack älskade maken. Du är fab!). Söndagen har sedan bjudit på det bästa vi vet, nämligen fotboll. De luxe. Gabbes lag hade match mot Ronnebys 05/06 och det blev till sist vinst med 4-3. Solen värmde mina bara kjolben, många fina samtal och varma kramar till moi och en son med bibehållet humör. Efter lite lunch på bästa BK for vi till Bredasjön för att kika på TB´s Saik.Tyvärr hade solen svårt att kika igenom molnen, men spelet och umgänget värmde desto mer. Underbara grabbar som verkligen peppar varandra genom matchens olika sekvenser och faser – ett lag som ibland förlorar tillsammans och ibland (som idag) storspelar och vinner tillsammans. Ingen som gör sig rolig på någon annans bekostnad (hrm….eller jo, förlåt TB, Men du skrattade med själv, så det kan väl räknas som att skratta med varandra), framförallt ingen som gnäller på andras misstag. Att bygga stämning i ett lag, att skapa ett tillåtande klimat där man inser att alla gör sitt bästa och att alla faktiskt kan göra fel är ju så enormt viktigt. Vinst idag med 6-1 och det är idel glädje att vara en del av er sköna gemenskap. Jag älskar er insikt i att ni skulle stå er slätt utan varandra, att ni ensamma aldrig skulle kunna nå samma värde som ni gör tillsammans som lag. Det där är grunden till framgång…..

Mia Barks foto.Vi hann krama om TB innan han for tillbaka hem. Jag hajar fortfarande till över att hem inte alls är detsamma som mitt hem längre. Han körde fram och tillbaka från Kalmar idag tvärs genom skogen. Nästa hemmamatch får vi väl möjlighet att se honom igen. Så otroligt märklig känsla av stolthet och lite saknad på samma gång.

Gabbe och jag for hem till den målande pappan i familjen. Precis i lagom tid för avspark mellan Häcken och AIK. En underbar match i tv-soffan, gemenskap för oss tre, massor av sköna hejarramsor, en söndagsmiddag i en hast i pausen och så en skön vinst med 1-6. Urskön islossning även här.

Nu har jag landat i Lassesoffan och sluter jag ögonen för att frammanar sinnebilder av dagens moments av ”balsam-för-själen” (som ovan vid Bredasjön i kvällningen och nedan här på Näset imorse). Har märkt att jag samlar på dem nu. Vi har alla tentakler utanpå och känslor lite all over the place. Allesammans i La Famiglia. Det är kärlek och saknad och fotboll och människovärde i en salig röra. Jag inser att vi inte alls lär lösa allt det vi står framför här och nu ikväll, så jag tar ett djupt andetag och mumlar versen som skänker mig  tro, hopp och vilja:

”Gud give mig ro att acceptera det jag ej kan ändra, mod att ändra det jag kan och klokskap nog att alltid inse skillnaden.”

Mia Barks foto.Amen! Och god natt!

Kram från Rektorskan

4 thoughts on “Värdemätare och fotboll

  1. Bilden med båten, den är så vacker! I övrigt instämmer jag i dina tankar om hur man bör vara. Nu är jag sen igen, så Godmorgon!

  2. Ja Mia, det är viktigt att inse att det är ens eget val hur man förhåller sig till saker och ting. Det är inte lätt alla gånger.
    Kram Monika

  3. Åh vilket fint, klokt och tänkvärt inlägg…

    Förstår att det var mycket känslor att städa bland mammas saker…

    Förstår att det är känslosamt att sonen kallar sitt egna nya hem, för just ”hemma”. Har ju tre utflyttade döttrar själv… Här har det känts på olika sätt när de flyttade hemifrån. De bodde hemma rätt länge alla. Det var först för tre år sedan drygt, som den första dottern flyttade hemifrån, 23 år gammal. Då tyckte jag det var nästan skönt att det äntligen ”hände något” på den fronten… Sedan flyttade nästa dotter nu i februari… och den tredje utflyttade började samtidigt allt mer bo hos pojkvännen i Solna, så då blev det betydligt tommare, med detsamma… Den tredje dottern har fortfarande sitt rum kvar med saker, men bor aldrig där, vilket också kan kännas märkligt, men tids nog töms det väl 😉 Så det har varit olika hur jag påverkats av deras flytt, men ingen är mer älskad eller ”saknad” än den andre för det!

    Den där sista texten, de orden har jag gillat sedan första gången jag hörde dem…

    Kram/Maria

  4. Så fint att ni var med när mamma Anita gick vidare till Lasse ❤️
    Det där är så svårt när halva jaget känner att det är dags för ens kära att somna in medans andra halvan vill behålla så länge som möjligt. Tyvärr är det oundvikligt och man får vara nöjd över om den som har levt färdigt har levt ett fint och rikt (inte pengamässigt) liv.
    Kram❤️

Lämna ett svar till Monika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *