Det är över nu……

Tusen tack för alla hälsningar och fina meddelanden, det där värmer så himla fint. Lilla mamma fick, vad man först trodde, en tia-attack förra onsdagsmorgonen. Hon hade dessförinnan 10 dagar tidigare fått en propp, men efter 3 dagars utslaget läge hämtat sig hyfsat och var åter på banan lite grand. Tia-attacken däckade henne till liggande i sängen, knappt talbar och mycket varierad medvetandegrad. Vi hälsade på henne två gånger/dag och det fanns personal på nattvak vid hennes sida. När jag kom på fredagen var blicken fäst i fjärran med stel pupill och hon mumlade inte ens. Från denna stund fanns det någon i hennes närhet dygnet runt och gradvis förändrades hennes andning. Den förmodade tia-attacken var förmodligen en hjärnblödning och successivt försvann allt fler av mammas funktioner.

035Annagården med sin personal var helt fantastiska i sin omvårdnad och sin omtanke om såväl lilla mamma som oss anhöriga. Alltid tid, alltid engagemang, alltid en varm famn eller en stadig hand. Vi fick många fina stunder där jämte mamma, ensamma och tillsammans. Även om det innebar känslor lite all over the place, så behöver man möta allt det där. Själv kände jag att jag fick säga alla de där sakerna, som jag förvisso sagt massor av gånger genom årens lopp, gråta alla de där tårarna, sjunga de där sångerna för henne. Inte för att in första hand återkoppla henne till nuet, utan för att skapa lugn och harmoni. På måndagen var jag där på eftermiddagen/kvällningen i flera timmar och straxt vid halv elva på kvällen fick vi ett samtal om att hon var dålig. Min syster hade varit där i 5 minuter då jag kom och tillsammans satt vi nära, höll hennes hand, strök hennes panna och viskade stilla att det var ok att släppa taget. Min syster sa att vi följer dig, håller dig i handen och jag fyllde i att vi väntar till Lasse möter dig på andra sidan. Precis i det ögonblicket tog hon sitt sista andetag…….Jag är övertygad om att Lasse mötte henne där. Hon har i flera veckor pratat om att han står i dörröppningen och väntar på mig, men att hon sagt att hon inte var riktigt reda. Nu är de där två tillsammans. Igen. Och jisses vilket änglaparty och kakkalas jag gissar att de har.

029”När allt kommer omkring, betyder resten ingenting……” Sov gott lilla mamma! Forever, for always and no matter what. Du fattas mig!

Det är ofattbart sorgligt och dystert, tungt och knepigt att ta in. Samtidigt som förnuftet säger att när sjukdomens kamp tar över ens existens då är döden inget straff, utan en befrielse. Det fanns ingen dramatik över mammas sista stund på jorden, bara vackert, värdigt, lugnt och melankoliskt. Jag sparar mina minnen i mitt hjärta, gråter tysta tårar och tänker att jag för alltid kommer att sakna min lilla mamma. Jag ska göra mitt allra bästaste för att bära mammas klokskap och kärlek vidare……Det är över nu, men jag kommer ihåg mina dagar med dig. De är över nu!

Ta hand om er, era nära och kära samt varandra. Kram Mia

5 thoughts on “Det är över nu……

  1. Nu får Lasse vara med er mamma ett tag och hon med honom! Han har fattats henne, lika mycket som hon fattas er nu… Skönt att det gick lugnt och stilla, att ni var där! Kram!

  2. Mia, så sorgligt, mina tårar rinner. Så vackert och starkt skrivet, speciellt stycket på slutet. Ta hand om dig men också sörj och fördjupa dig i minnen. Jag vet ju att du förlorat en bror men det är ändå på ett speciellt sätt när man förlorar en förälder.
    Kram Monika

Lämna ett svar till Ylva H Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *