Gluttare och intressenter…..

…givers and takers. Tanken har spirat ett tag, kommit och gått i intensitet och på lite olika sätt givit mig en resa in i mig själv och så  tillbaka ut igen. Många känslor har på olika sätt aktiverats och jag har tvingat mig själv att konfrontera många förgivettaganden såväl som ett gäng självklarheter och en hel drös heliga små kossor. Tankar och avsikter kopplat till önskemål, behov, idéer och uppfattningar. Inte alla har varit sådär våldsamt angenäma att möta, det måste tillstås. Jag har bildligt talat plockat fram skämskudden mer än en gång, men ändå likväl har jag drivits av en ganska intensiv längtan att förstå. Som den sanne analytiker jag är…..

051

Visst är det en helt fantastisk värld som öppnar sig via nätet! Jag sög länge på karamellen att börja blogga, men när jag så startade Happyvardag i sin första form (på bloggportalen mama) 2010 så blev det snart en av de skönaste ventiler jag haft i mitt liv. Jag älskar ju att skriva och jag älskade redan då det faktum att jag via texten och bloggpromenader träffade andra människor och knöt ”bekantskaper”. Redan initialt visste jag att jag aldrig skulle ha som avsikt att försöka locka till mig läsare med trendiga inlägg (helt ärligt är jag så otrendigt som det går så….), ej heller tro att jag skulle locka till mig vare sig annonsörer, samarbetspartners eller häftiga inbjudningar till event etc. Det där är liksom inte rektorskan och det är inte den typen av blogg Happyvardag var, blev eller ens är nu. På det tiden var vi dock ett skönt gäng som skrev och som bekräftade varandra via kommentarer, om inte dagligdags så åtminstone nästan. Det där gjorde mig väldigt glad. Inte bara för att andra skrev till mig, utan också för att mina kommentarer emottogs med värme och glädje.

003

Som ni säkert redan listat ut är jag ju gärna en giver. Jag älskar känslan av att kunna hjälpa medmänniskor – i ord, tanke och handling. Livscoaching ser jag som mitt kall och det finns en viss risk att jag kanske även utsätter människor som inte ens har bett om det där för mina rekommendationer. Numera använder jag både bloggen och Fejjan samt även Instagram för såväl ”umgänge” som kontaktyta och ventil för mitt skrivande behov. Så långt är det gott och väl, men……

011

Den där tanken som slog rot och som började leta sig in allt mer i mitt användande av sociala medier har fört mig till oanade tankeplatser under denna resa. Jag har kommit på mig själv med att ägna mycket reflektionstid kring vem och vilka som läser och svarar på vad. Egentligen fullständigt vansinniga tankar, men är man analytiker så är man analytiker. Jag tänker på alla gånger jag skriver eftertänksamma kommentarer till andra bloggare alt vänner på fejjan eller följare på instagram. Och sen tänker jag på hur responsen tillbaka blir. Somliga är magiskt bra på att uppskatta det där, medan somliga knappt bemödar sig med att visa någonsomhelst feedback. Plötsligt fann jag mig själv mitt i en total genomgång av min omgivning och den genomgången…..den vet jag egentligen inte om det var hälsosam på något vis. När man ser mönster av bloggare/vänner/följare som aldrig besvarar en kommentar, än mindre skickar en kommentar tillbaka (då vet man att de inte är ett jäkla dugg intresserade av vad jag har att säga egentligen. De kanske tom tycker att jag är dryg). Eller när man inser att man har ”vänner” som aldrig överhuvud taget bemödar sig med någon typ av respons what so ever (då vet man att man åtminstone inte är tillräckligt intressant att hålla kontakten med). Ska man då fortsätta? Vill jag ens fortsätta?

005

Insikten drabbade mig som en knytnävslag i solarplexus. Jag som trodde att jag bara skrev som en ventil och jag som trodde att jag bara skickade kommentarer för att uppmuntra andra, kom plötsligt på mig själv med att ha behov av såväl mottagare som bekräftelse. Lite chockartat, mycket skämskudde (för att jag känner som jag känner, tänker som jag tänker) och långa tanketrådar senare står det ställt utom allt tvivel att jag nog ibland känner mig lite dissad, lite ointressant. Det ankommer mig mer än jag någonsin anat tidigare att somligas uteblivna kommentarer, gillande, läsande eller delande gör något med min egen tillfredsställelse kring skrivande i olika former. Till och från under våren har jag känt mig som en tappad sug och inspon att skriva har inte alls pockat på sin uppmärksamhet längre. Och plötsligt, plötsligt idag var det så självklart enkelt att ta beslutet. Jag låg där på bryggan hemma hos goda vänner och bara njöt av solglitter och sommarvinden som smekte min kind, tänkte att livet är bra härligt och att ”här och nu” egentligen är den i särklass bästa av faser. Jag lät tankar fladdra omkring och andades lugnt och stillsamt från långt ner i magen. Blåste sakta ut, insöp dofter, bilder och känslor.

017

Det är minsann dags att låta livet komma emellan, säga på återseende och önska er alla läsare en fantastisk sommar (kanske till och med ett fantastiskt liv). Tusen tack till er alla och envar som genom åren kommit att bli som en nära vän, trots att vi aldrig pratat med varandra IRL än mindre träffats. Tack för all uppmuntran kring mina ord och texter – ni har verkligen fått mig att känna mig som en värdefull skribent. Tack för att ni har delat min livsvärld……

Ta väl hand om er! Puss och Kram från Rektorskan

21 thoughts on “Gluttare och intressenter…..

  1. Vill tacka dig för alla enastående inlägg. Har följt dig länge och går in varje kväll för att kolla om det kommit något nytt. Trots det har jag aldrig lämnat någon kommentar! Jag skäms!! Bara tagit emot och låtit mig underhållas. Jag är otroligt tacksam att du orkat skriva så länge och jag hoppas självklart att du blir sugen på att blogga igen längre fram. Då lovar jag att kommentera och inte bara konsumera. 💜
    Ha en underbar sommar! Många Norrlandskramar från mig.

    • Åh du söta Marie! Tusen tack för dina fina ord. De värmer verkligen ska du veta. Och helt ärligt, när det gäller bloggen har jag inte alls tänkt på alla anonyma läsare – de har man ju liksom inte koll på. Även om det är underbart skoj att få läsa läsares kommentarer så är det ok att bara läsa tycker jag. Jag menar mer du vet den där ömsesidigheten. När man skriver till andra och inte får något igen. Det svider lite. Löjligt, men sant. Hoppas du får den bästa av somrar. Varm kram

  2. Hej finaste Mia,
    Å, ja blir ju allt lite ledsen jag… Dina klokskaper och tänkvärda texter, hur sa det gå utan dem..? Och jag vill inte tappa kontakten med dig..
    Hu, va ego jag låter nu, men du har på riktigt hjälpt mig genom så mycket och jag hoppas att jag nån gång då o då lyckats ge dig något tillbaka.
    Men vi håller väl kontakten ändå..?
    Å ja… tro mig att jag med känner de här känslorna…
    Ta hand om dig!
    Många varma kramar Anna

    • Anna, fina du. Klart jag fått massor tebax av dig. Jag kommer inte sluta läsa bloggar förstås.
      Kram Mia

  3. Nää, inte du också! Blir så ledsen när mina favoriter slutar blogga. Vet att jag varit dålig på att kommentera nu när datorn är inlämnad😞
    Jag känner igen det du skriver. Jag kommenterar hos jättemånga ( i vanliga fall) och Max 6 kommenterar hos mig. Sämre efter flytten, jag kan förstå det, men hade mina inlägg varit intressanta hade väl fler bemödat sig att följa med?
    Jaja, dina inlägg lär jag komma att sakna… Var rädd om dig!

    • Tack sötaste du. Du har varit en sann bloggis som alltid kommenterar tillbaka och som själv skriver så härliga texter, med ljuvliga bilder. Jag kommer förstås att fortsätta följa dig.
      Varm kram

  4. Ett varmt TACK, fina Mia för allt du har skrivit och delat med dig av. Även jag är en av de anonyma läsare som blivit så glad över varje nytt inlägg här hos dig. Liksom du tycker jag mycket om att skriva, men har inte tagit steget ut i bloggarnas värld mer än genom att läsa hos andra. Nu känner jag att jag borde gett en kommentar tillbaka då och då. Du ska veta att jag uppskattar så mycket att ha fått lära känna dig och din tillvaro genom Happyvardag. Alltid har du förmedlat ödmjukhet och väckt eftertanke, allt inpackat i ett vackert språk. Jag förknippar dig med trygghet, du verkar sprida glädje och lyfta andra i alla väder. Men såklart behöver du få tillbaka för allt du ger också! Du kommer att vara saknad, men ska självklart göra det som känns rätt. Ta nu väl hand om dig själv och ha en riktigt härlig sommar! Stor kram Mathilda

  5. Eeeeeh…. har jag fattat saken rätt, du SLUTAR alltså härmed att blogga????!!!!
    NEEEJ! Jag har ju ganska nyligen hittat till dig och tycker ju att din blogg är en av de bättre jag hittat! Du skriver roligt, tänkvärt och delar med dig av av tankar och händelser… Precis som jag tycker att en blogg ska vara. En ”ärlig” blogg som inte till hälften innehåller sponsrade inlägg… Jag kanske inte varit den flitigaste med att återkoppla till dig när du lämnat dina fina hälsningar hos mig, men det beror på att jag haft sjukt fullt upp ett tag… Ber om ursäkt för det. Men vill att du ska veta att jag VERKLIGEN uppskattat dina fina hälsningar och feedback på min blogg! För visst är det så att man vill ha bekräftelse, som du också upptäckt 😉
    Jag hopppas verkligen att rektorskan bara tar ett välbehövligt sommarlov från bloggen och är tillbaka när höstterminen drar igång igen! Kommer sakna dig!
    Kram/Maria

    • Åh Maria, tack snälla för dina ord. Jag vet att mina blogginlägg är enormt mycket text, men jag gillar substans så är det bara. Jag kommer självklart att fortsätta följa dig och din blogg. Kram

  6. Hej! Hoppas att Rektorskan bara tar sommarlov och återkommer efter välbehövlig vila. Gillar blandningen på bloggen och alla Floridatipsen mm. Skäms över att jag aldrig har gett någon fred back. 😢 Ha en härlig sommar.

  7. Mia, önskar dig ett skönt och avkopplande sommarlov och att du kommer underfund med under tiden att du ska fortsätta med dina långa, innehållsrika bloggtexter, finns ingen som skriver så bra som du. Tycker det finns många bloggare som skriver dålig svenska och med ganska magert innehåll, gör många inlägg och verkar bara vara ute efter klick och att tjäna pengar. Ibland får jag läsa dina inlägg flera gånger för att hänga med och förstå, de väcker tankar och ger lärdomar. Jag har ju ingen blogg där du kan göra inlägg men du svarar ju på inlägg på din blogg så det känns ändå som man ”känner dig”. Vem ska man dryfta fotboll med nu då? Finns inte så många ”vanliga” bloggare som är fotbollsintressade.
    Kram och hoppas vi hörs
    Monika

    • Min fina fotbollskompis, tusen tack! Dina ord värmer så långt mycket mer än du kan ana. Dina härliga reflektioner och din ärlighet har jag uppskattat otroligt mycket. Och kanske blir skrivklådan för stor och jag kommer tebax….Läste förresten om Norrköpings underbara inställning till akademiträning för unga spelare och blev såååå otroligt imponerad. Vilken skön klubb…..
      Kram Mia

  8. Vad tråkigt att du slutar blogga! Fast jag förstår dig, ibland tar livet all energi och tid i anspråk. Önskar dig en härlig sommar och hoppas att du kommer tillbaka någon gång, i någon form. Kram från andra sidan K- krona. :)

  9. Det var tråkigt att läsa men jag förstår dig Mia. Hur det än är lägger man ned tid på att skriva och får man inget gensvar går liksom luften ur en.
    Jag är en av dem som följt dig några år men varit ytterst sparsam med att kommentera, kanske en gång typ och jag bloggar inte själv heller men gillar att läsa och hälsa på i andras vardag.
    Önskar dig en trevlig sommar och hoppas att du hittar tillbaka nån gång i framtiden.
    Kram Anso

  10. Hej Mia!
    Jag har följt dig en längre tid efter att min mamma som bor i Blekinge skärgård rekommenderat din blogg. Har kommenterat några gånger, men allt för länge sedan!
    Jag har sett fram emot dina blogg-inlägg! Jag som jobbar inom skolans värld har fått idéer och tankar som jag haft god användning av. Jag har fått mat-, inrednings- och resetips, men framför allt har dina inlägg gett mig en massa härliga tankar om det som pågår just nu- nämligen LIVET! Kommer sakna dina inlägg och önskar dig välkommen tillbaka! Ha en skön sommar :)
    Cecilia på Västkusten

  11. Neeeej, och det är nu mitt dåliga samvete klickar in :-(
    Jag har varit riktigt dålig på senaste tiden med att både läsa och kommentera, och också att skriva själv… Jag vill ju fortsätta läsa här inne hos dig. Men det ska kännas bra för den som skriver. Självklart vill man ju ha respons för det man skriver, annars kunde man ju lika gärna ha en dagbok med lås på hemma i en vrå. Jag hoppas att du bara behöver lite sommarledigt och att vi får se dina tangenter studsa här inne efte sommaren.❤️❤️
    Njut av sommar och semester och ha det riktigt bra.
    KRAMAR i massor!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *