Vikten av att läsa på vägskyltar

Rektorskan kan inte nog framhålla och poängtera vikten av att alltid vara fokuserad vi framförandet av fordon av olika slag.Att liksom veta var man är och vart man ska kan ju anses som en av de absolut i särklass bästa av utgångspunkter, tja kanske till och med en självklarhet. För många. I alla fall. Och för att vara helt ärlig så har det väl heller aldrig varit lättare att just veta vilken väg man ska ta för att nå målet so to speak. Jag menar, nästan varenda telefon har väl GPS i sig idag och nyare bilar har det ju definitivt så….Hur svårt kan det vara egentligen?

020

Det vore synd att säga att lokalsinne är en av rektorskans mer eminenta egenskaper och i tävlingen att just ”hitta rätt” måste det nog tillstås att rektorskan sällan når några toppnoteringar. Ever. Dessutom bör väl tilläggas att just bilkörning inte direkt kan klassas som en av rektorskans paradgrenar heller. Och därmed blev dagens uppdrag lite av märklig karaktär. Kan jag känna. Så här i efterhand alltså. Just där och då imorse, cirkus kl 06.30, då kunde jag förnimma en helt annan känsla. Det var liksom självförtroende lite all over the place. Jag kände mig stark och trygg och säker. Lite självklart lagom världsvan sådär. Och det finns en möjlighet (men ytterst ytterst liten vill jag ändå säga) att jag kan h blivit lite swept away av mitt nyvunna körsjälvförtroende.

008

Herregud, vi skulle ju bara ta bilen till golfbanan. I Olofström förvisso, men ändå. Den vägen har jag ju åkt i en halv livstid liksom. E22:an gick som en dans. Väldigt lite trafik, lagom med musik och snicksnack mellan sonen och mig. Och sin generation trogen hade han säkrat upp med GPS:en. Det hade han. Jag sa ändå att det där inte alls är nödvändigt, men lät honom förstås hållas. Så passerade vi Karlshamn och Mörrum och……sen. Sen tyckte jag plötsligen att vi körde väldigt länge innan den där avfarten vid Pukavik, men äh…..jag kan ju vägen rättade jag mig själv. Inte kände jag direkt heller igen mig och lite avlägset hör jag TB säga att nu har nog farao GPS:en fått spunk. Nu hittar den inte alls var vi är och vart vi ska. Hehehehe, sa jag lite smackande, den där tekniken….I samma ögonblick hinner jag tänka att det var länge sedan jag såg en vägskylt (Det var länge sedan jag såg en vägskylt. På allvar, hallå…..vilken tanke va). Och sen känner jag plötsligt igen mig. Tror jag. Ty jag tycker det ser ut som Ryssberget där till höger. Och då mina vänner, då vet man att man har kört på tok för långt, ty då närmar man sig Sölvesborg istället för Pukavik (som helt uppenbart lämnas allt längre bakom sig i takt med körda metrar framåt).

014

Ups a Daisy! Det fick bli en liten avstickare och sedan plattan i mattan (naturligtvis inom rätt hastighetsbegränsning). Och glojärnen på för att kolla in de vägskyltar som kom i vår väg. Typ precis alla vägskyltar specialstuderades. Och jodå, plötsligt stod det så snyggt Väg 15 Halmstad. Olofström. Inte som det såg ut förr då jag brukade köra (i ärlighetens namn kanske mest åka) det hållet. Ny vägsträckning är det visst också. Hrm! Men vägskylten, den kan ha vart densamme. Och som genom ett trollslag hittade visst GPS:en oss också. Jippie! Övervägde starkt att köpa en lott vid framkomst. Sonen, ja sonen han skakade mest på huvudet. Och funderade kanske mest i sitt stilla sinne över varför mamman for med som Taxi3chaufför. Som av en händelse kunde han dessutom få lift med en klubbkompis hem, vilket innebar att hemfärden för rektorskan blev i ensam majestät. Och då, då visste självförtroendet inga som helst gränser. Ty hem, hem hittade jag utan att läsa en enda vägskylt.

Puss o Kram från ”The Excellent Driver”

One thought on “Vikten av att läsa på vägskyltar

Lämna ett svar till Eva-Lotta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *