Halvblind hönapöna

Läsårets hälsoprojekt för personalen är nu i full gång. BästisMaria driver varje vår fokuserat ett hälsoprojekt och genom åren har vi prövat på alla möjliga varianter, där årets ännu så länge verkar vara mycket uppskattat. I år kör vi varken stenhårda triathlonpass eller dansanta provapåaktiviteter, ej heller poängjakter eller stegräknartävlingar. Nä, i år nöjer vi oss med högkvalitativa hälsoundersökningar på bästa Hälsohuset för Alla.

007Provtagning och hälsosamtal med en sprudlande skön tjej vid namn Agneta och sedan en rad undersökningar innan man får träffa proffsiga och lättsamma (inte en helt vanlig kombo, men så lyckad i detta fall) läkaren Karolina. Somliga undersökningar ingår i baspaketet och somliga är valbara, allt för delaktighet och inflytande. Igår lillördag var det rektorskans tur. Och ni som brukar hänga här inne vet att den där rektorskan, det är en harig flickonge men nervös blick och sjåpig approach. NI vet att hon är mycket restriktiv mot vitrockat folk. Hua……

006Men det gick finfint kan jag meddela. Jag mötte min sköna medarbetare Tina i väntrummet och hon gjorde underverk med min rusande puls. Hihihihi! Därefter känd ejag mig otroligt väl omhändertagen samt lugn och trygg. Summa summarum kan meddelas att jag definitivt hör väldigt mycket bättre än jag ser (ut kanske också). OCH att lilla hjärtat verkar vara fint och samarbetsvilligt. I de flesta avseende håller jag mig lågt och åtminstone i sjukhusvärden är det att föredra. Lågt blodtryck (som ändå var betydligt högre än det brukar pga nervositet), lågt blodvärde (inte tipptopp förstås, skyller det dock på den kvinnliga delen av månaden) och så låg vilopuls – det sistnämnda ska tydligen bero på att jag är vältränad. Moahahahahahaha….tillåt mig att småle och storskratta om vartannat. Rektorskan vältränad, det kan jag lova är vääääldigt längesedan.

001Även om det ännu återstår somliga testsvar och även om jag är mer än halvblind på höger öga, så är det skönt att vara genomkollad lagom till sin lilla tur till Blåkulla alldeles straxt. Fick ett mindre nice mail igår som önskade mig en ”rejäl jävla resa till Blåkulla och att jag skulle ta med mig kvasten utifall att….” (den snällaste delen av mailet). Ibland känner man sig lite extra uppskattad kan jag meddela. Det är inte sällan numera som jag konstaterar att det inte alls är konstigt att en del av dagens barn och ungdomar har ett språk och en attityd som lämnar en del att önska. Jag misstänker starkt var den kommer ifrån och jag kan garantera att det inte är skolan som lär ut det där.

030Torsdagen har spenderats med helghandling, påskfika hos Allra Käresta Syster och så lite påskmys på Annagården hos lilla mor (även lille papsen var där). Milou drabbades av lite magtrassel så nu har huset sanerats, soptippen besökts (gillade ändå inte de där mattorna) och Milou badats. Middagen är preppad, vinet upphällt och brasorna sprakar. Välkommen påsk!

Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *