Det vi inte visste var lycka…..

Oj, den där rubriken kan lätt få nackhåren att resa sig på vem som helst. Och då inte av vällust, kan jag meddela. Orden förmedlar omedelbart en känsla av ringaktande, förgivettagande eller kanske glömskan att uppskatta för rektorskan. Hemska tanke! Jag kan inte ofta nog uppskatta allt det jag faktiskt har och jag tjatar nog hål i huvudet på folk i min närhet om hur mycket jag älskar dem, hur mycket de betyder för mig och hur rädd jag är om dem. Jag försöker utnyttja tiden in absurdum, ty jag är så rädd för att det kan vara sista gången. Hela känslopaletten är aktiverad och jag lever så nära dem (känslorna alltså), en effekt av allt vi gått igenom och som medfört att jag ständigt rör mig i spektrat det lilla i det stora och det stora i det lilla. När så min fina medarbetare Irre stack boken men ovanstående rubrik i min hand kunde jag inte värja mig. Trots att hela mitt jag instinktivt skrek låt bli att läsa. Jag visste redan då jag öppnade boken och läste första meningen: ”Julie hade varit med förr” att jag var lost. Och att det skulle bli en tuff upplevelse.

017Och en tuff upplevelse blev det. For sure! Jag började läsa på väg till Stockholm för någon vecka sedan. Läste och våndades. Läste och grät tunga tysta tårar. Läste och fylldes med så mycket förundran över människolivets alla krumelibukter.

”För lite drygt tre år sedan kändes det som om jag släckt ljusen för gott, jag trodde att jag slutgiltigt hade hoppat av båten och var dömd att försöka hålla mig flytande i det kalla vattnet. Men så lyckades jag kravla mig upp igen och fortsätta färden. Någon räckte mig handen uppifrån däck, lade ut mina kläder på tork i solen så att jag inte skulle frysa mer, visade mig horisonten och gav mig lust att nå den.

Så här är det: Det fanns ett före. Och det finns ett nu. En närståendes död är fördämningarna som brast, som drog med sig allt i sin väg. Men vi har inte drunknat eftersom vi har hållit fast vid varandra. De starkaste har stöttat de svagaste. Och när man överlever den sortens flodvåg känner man sig starkare. Känsligare också. Paradoxalt nog. Det gör ont, men det bär. Man har lärt sig att kämpa. Det bär. Ända tills man får ta betäckning i det lilla skyddade prånget bakom stenbumlingarna, och hämta andan. Innan det kommer nya vågor. För det är så livet är. Det verkliga livet. Det fanns ett före. Och det finns ett nu……

010En mycket annorlunda bok, som väcker massor av känslor och som skakar om. Och som jag älskar. För vad den gör med hela min känslopalett. Bättre än ett psykologbesök, jag lovar. Löp och köp eller låna! Rekommenderas å det varmaste.

Påsklovstisdagen har bjudit på en påfyllnadsstund hos bästa frissan, lite garagetrix och så ännu en tur till Kalmar och kik på lägenhet nr 3. Otroligt fin. Som ett litet miniatyrhus i nybyggarstil på 44 kvadrat. Många tankar dansar runt i TBs huvud, där huvudpunkten blir om man ska hyra eller köpa. Har lite fler grejer på gång innan något bestäms och det känns fint för oss alla. Världens bästa papi guidar honom fint genom denna process. En skön pratstund med finaste svärmor i deras härliga uterum och så kvällsfotboll på tv. Nu ska snart kudden nattas, ty alarmet bränner av tidigt för beslut hos bästa Karin på Blekinge Smådjursklinik för vår älsklingskompis Milou imon. Håll tummarna för honom! Och mig. Jag ska också till Il Doctore.

Kram Mia

4 thoughts on “Det vi inte visste var lycka…..

  1. Svårt med lägenhet. Lugnare att hyra kan jag tycka. Det låter som en bra bok! Jag sitter på en rastplats och inväntar barnbarn. Funderar på att springa in på toa men det ösregnar verkligen…

  2. Det låter som en bra bok… Jag bär ju också på en mängd upplevelser av mindre trevligt slag i mitt bagage och jag har verkligen lärt mig att leva i nuet, att njuta av livet! Lycka till med lägenhet, inte det lättaste alltid…
    Tack rara fina du för din omtanke och fina hälsningar hos mig efter fredagens hemska händelse! Visst är det så att man ”känner för och med” sin ”bloggvänner”…
    Kram och ha nu en fin påsk!
    /Maria

    • Jättesvårt med lägenhet, men också så spännande! Och ja, vi har väl alla till mans lite att jobba med. Varm kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *