Fysa för att inte frysa

Nä, det är då rakt inte kreativt att klaga på vädret ty dess makter rår man sällan på, men visst måste det tillstås att det misströstas lite här och var här på Näset. Det har varit långa och många dagar med den tjocka grå, blöta och illaluktande yllefilten nu. Och för all del, April är April är April……och vår ved är alldeles straxt slut. Grrrr….

009

Visst har veckan som gått bjudit på några små solglimtar, tyvärr ofta i kombo med ihärdig och kall blåst. Jag längtar efter barfotaskodagar, uppvikta chinos, kjol och endast en tröja alt kofta som ytterplagg. Årstidsskiftet i mina garderober skjuts ideligen upp, vilket i sig är tur eftersom man gärna får nytta av de där mer vinterbaserade plaggen. Som idag, vinterparkas, mössa och luddiga tumvantarna a la Skinnarmo. För att bevista seriepremiären för TBs SAIK.

014

Ett annat alternativ för att hålla kylan stången är förstås att fysa. Medan Gabbe tränar eller för all del värmer upp inför match brukar jag passa på att ta mig en träningsrunda i aktuell omgivning. Många gånger har jag mysigt sällskap av Helen eller Cilla och annars knatar jag på efter egen motor. På så vis förenas nytta med nöje och man behöver inte bli kall. Imorse blev det en kortrunda med Milou längs havet och sedan lämnade jag honom hemma för en mer snabb del av rundan i ensam majestät. Superskönt att tömma huvud och ladda ny energi, även om jag saknade såväl vantar som en tunn liten luva till skallen.

034

Gabbe blev uttagen till lördagsmatch men fick kasta in handduken då han redan igår vaknade med lätt feber och en begynnande halsont. Detta halsont kan ibland dock vara att han är trång i halsen pga allergi, varför han själv fick avgöra om han ville vara med på fredagens friluftsdag. Svaret på det var ju extremt enkelt. Hela skolan på äventyr och dagens löptävling skulle han bara jogga sa han. Tvek på det och när han kom i mål utbrast han tom själv: Det här borde jag aldrig gjort. Well well, learning by doing…..hem och bädda ner honom och när kvällen kom hade han plötsligen närmare 39 graders feber. Att lämna återbud till dagens match var därmed inte ens ett svårt beslut och Gabbe fick se sig besegrad av febern. När så TB hade seriepremiär idag fick Gabbe snällt nöja sig med att ligga i bilen med filt och spel, medan vi andra fick såväl fysa (lätt jogg på stället i ca 2h räknas väl också) som frysa knäna av oss. 4 grader och ömsom regn och ömsom hagel har liksom lätt den där effekten på en.

019TBs SAIK mötte Hasslö och det blev en fysisk sammandrabbning. Försvaret hade så mycket de gjorde med att hålla undan inte bara sina egna gubbar utan några av de andra också. Det där med att anfalla med hela laget och försvara med dito kräver sin kondition. På bild är det TB som vinner en nickduell mot motståndarlagets i särklass bästa spelare Oliwer och stolta paranteser konstaterar att förutom en viss ouppmärksamhet vid deras 1-2 mål, så behöver sannerligen inte vår kämpe be om ursäkt för sin insats. Dessutom borde han definitivt haft straff där han blev rätt brutalt nersparkad i ett anfall. Nåväl, som motståndarlagets tränare (min kusin) sa: Solen går upp imon med. Och precis så är det ju…Bryt ihop och kom igen då funkar också.

018

Imon tar vi nya tag med golf också. Tävlingssäsongen drar igång nästa helg minsann och det gäller att hålla sig sysselsatt. Annars fryser man. Nu sprakar brasorna (jepp, sista vedklabbarna eldas upp ikväll och jisses vad jag ska njuta av dem) hemtrevligt här hemma, ljusen fladdrar och sänder ut underbara doftsignaler och vi bara chillar efter en middag på stan. Puss o Kram från Rektorskan

Jippie!

Jag önskar jag kunde säga som några av mina kloka följare, att jag inte alls oroar mig för sjukdomar och annat. Att det som sker det sker och det som komma skall, kommer i vilket fall. Jag önskar jag hade varit en lugn och inte alls så traumatiserad person…..men jag är i själva verket något helt annat. Sanningen är att rektorskan gärna oroar sig för precis allt som går att oroa sig för. Åtminstone i tillståndet ”pre”, som i före. Jag oroar mig ständigt för saker då jag är i ett läge då jag vet att jag kan förbereda, försöka eliminera slumpar, kunna påverka, avstyra eller helt enkelt jämna marken”. Sen……sen när det där ”pre-tillståndet” ersätts med ”nu” ändrar rektorskan helt inriktning och blir en riktig fena på att hantera såväl tankar som känslor. Helt ärligt skulle jag vilja göra anspråk på epitetet ”mästarinna” på att gilla läget. Visst är det bra märkligt!

013Hon är allt en komplex prick hon den där rektorskan! Men jag gillar henne på något sätt ändå, det måste tillstås även om jag mer än en gång tänkt att ”I need some help to save me from myself……”

Ni vet de där dåliga provsvaren som kom förra torsdagen. De där som inte alls har något att göra med att jag kanske eventuellt växlar upp liiite för ofta och växlar ner liiiite för sällan. Märkliga värden som behövde följas upp i fastande läge. Prover som jag gissade tog sin utgångspunkt i att jag fått diabetes. Helt ärligt så finns det i släkten och jag har haft en del symptom som skulle kunna förklaras i ljuset av en sådan diagnos. Jag kan inte påstå att jag gått omkring och nojjat mig, utan mer konstaterat att ja ja, då får jag väl vänja mig vid det där då. Avd mästarinna på att gilla läget.

040Och även om det egentligen fortfarande skulle ha kunnat kategoriseras som ett pre-läge, så hade jag redan passerat det stadiet och hamnat i nu. Helt självklart tränat mig i några dagar på att äta var fjärde timme och att göra smarta val. Hihihihi! Så ringde Hälsohuset idag och meddelade att mina nya provsvar var excellenta. Samtliga! Och förklarade vad man trodde låg bakom somliga låga värden och somliga höga. Inte någonstans fanns misstanken (min då) om en eventuell diabetes med. Jag är helt bekräftat frisk och i finfin shape. Pris ske lov……

Mia Barks foto.

Så idag firar vi lite. Maken hade ju finfina värden rakt igenom, så även store sonen som fick sina svar idag. Och så mina då. Jippie! Känns makalöst, fantastiskt! Lägg därtill att några extremt värdefulla pusselbitar (något svårplacerade måste tillstås) hittat sina rätta platser jobbmässigt. Och som grädde på moset har onsdagens intensiva hemmaekonomsuppdrag lyckosamt slutförts och jag har sjunkit ner i soffan. En härlig lillördag med andra ord.

Nu snart natta kudde inför en intensiv torsdag, där kvällen skall tillbringas på lägenhetsvisning i Kalmar. Och en ipadstreamad AIK-match på vägen hem.

Kram Mia

Fasta är väl alltid kul

Har ni hakat på den där trenden någon gång? Att fasta alltså! Jag minns att min mamma gjorde det där med jämna mellanrum då jag växte upp, för som hon sa rensa ur kroppen på gifter. Inte för att jag kan minnas att hon annars var någon sådan däringa hälsofantast lilla mamsen, nä hon var ju mer den där husmanskostbullmamman som alltid tjatade om att man skulle äta, hålla sig torr om fötterna samt varm om huvudet. Hur de där två sistnämnda sakerna hänger ihop just med husmanskost och bullmamma det vet jag inte direkt, men …….nu blev det så här i texten.

004Fasta var det ja. Nä, några andra dieter och trix gick hon inte på lilla mamma och själv har rektorskan aldrig någonsin haft någon direkt fallenhet för just dieter eller fasta. Rektorskan är väl mer den som förespråkar att äta allsidigt, inte skapa en massa förbud och så se till att röra på sig. I klartext, släpp gaffeln i tid och gör av med mer än du stoppar i dig! Ett tips kan vara att bestiga slalombackar i ett riktigt hårt backintervallpass. Älsk på det! Rektorskan har alltid haft en förkärlek för intervallträning och hon föredrar helt klart tunga backar före snabba planmarksträckor. I söndagsmorse hann ut ca 6km innan Gabbes fotbollsmatch och det var såväl påfyllande som tröttande kan meddelas. Och sååååå skönt efteråt. Varför är allt så himla skönt just efteråt?

006När klockan slog 20.00 söndag kväll inledde dock rektorskan sin fasta. Vi är mitt i läsårets hälsoprojekt, som för året handlar om hälsoscreeningar på bästa Hälsohuset för Alla. Mitt besök var förlagt till påsklovet och det kändes bra på plats. I torsdags eftermiddag fick jag dock ett samtal om att mina provsvar inte var de bästa. Tyvärr! Och eftersom rektorskan också är känd som Fröken Livrädd så har väl inte dagarna som följt varit helt problemfria för tankeverksamheten so to speak. Jag har hunnit gå igenom en ansenlig mängd olika sjukdomstillstånd och scenarier och tyvärr även googlat en del fakta, det sistnämnda rekommenderar jag å det häftigaste att låta bli. Det där gynnar verkligen inte de djupa andetagen och de lugna hjärtslagen……

049

Jag säger som humlan och våra elever i åk 1: Man kan allt bara man vill. 12h fasta och straxt efter 08 imorse klev jag in för ny provtagning. Fastan i sig gick helt problemfritt (tror inte ens jag drömde om guldnougat eller Fingerskex en enda gång under natten) och provtagningen var nästintill smärtfri och medföljde endast ett litet svaj i blodtrycket efteråt. Nu återstår bara att vänta och se vad de nya proverna säger. Och sedan vad Il doctore ordinerar efter det. Vid vissa tidpunkter helt klart lättare sagt än gjort.

Kram Mia

En tappad sug

Det är arla lördagsmorgon och den bjuder på sol här på Näset. Jag är nästan i chock! Det har varit mulet, grått så länge nu att jag nästan glömt vilket underverk bara åsynen av just sol och ljus kan göra med en väntande människa. Våren är en tärande tid. Alldeles särskilt är den tärande eftersom det liksom tenderar att aldrig bli vår – åtminstone inte vår per den definition rektorskan gärna vill göra. Vi lever med den dyblöta, tunga, grå och unket doftande yllefilten från november till nu uppenbart maj, vilket gör månader som mars och april rätt dryga faktiskt. Livet med årstider är ett enda stort skämt, om ni frågar mig…..

033Rektorskan är lite tom. Och full på samma gång. Naturligtvis inte full som i  innebörden berusad, utan mer som i fullproppad med to-do´s, fullproppad med måsten, fullproppad med tankar, likväl som jag är lite tom på energi, ork, lust och vilja. Det har varit en tärande tid på många sätt och jag märker att dränaget nu börjar ta ut sin rätt.

054Fredagen blev på något sätt kulmen och kanske var det därför jag hamnade här på en brygga, när dagen sakta övergick i kväll. Med favvomusik i lurarna låg jag utsträckt med Milou vid min sida. Försökte febrilt återskapa den där känslan av helggladpirr. Veckans avslut med en kvalitetsgranskning av Skolinspektionen hos oss (Svettpärlan slumpmässigt utvald som en av 28 skolor i Sverige) gick tipptopp, men jisses så tröttande. Straxt efter 16 hade jag städat undan det sista efter deras besök, debriefat sista samtalet och packat väskan för hemgång. Det blev sedan en tidig fredag med käk och en kvällspromenix. Somnade som en klubbad säl innan klockan nått 21.45.

Mia Barks foto.Idag känner jag mig helt tilltrasslad i huvudet. Tankebanor myeliniserar väldigt dåligt med varandra, kroppen känns lealös och jag fastnar ideligen i såväl tanke som handling. Ingenting känns angeläget att ta itu med och jag drar förstrött i saker och ting. Väldigt olikt rektorskan. Sinnesstämningen är helt klart lägre än vanligt och det som föresvävar mig är att jag är på väg att bli en tappad sug.

Har försökt förgylla lördagen med lite morgonmys i solen på bryggan, långfrulle och så premiär för 1 av 2 av Gabbes fotbollslag. Vi var där endast som åskådare och Gabbe längtar grymt efter morgondagens premiär för honom. Eftermiddagen bjöd på en fika i solen på altanen (fick krypa längst in mot väggen för att inte blåsa bort), tv-fotboll och Taxi3-uppdrag med TB och kompisBasse. En vårig buffé har preppats och intagits och nu har jag fastnat i soffan. Hoppas på en skön nattsömn och en härlig söndag, innan det är dags för ännu en intensiv aprilvecka i familjen Happyvardag.

Ta väl hand om er allesammans. Kram Mia

 

Att ropa hej liiite för tidigt

Rektorskan är verkligen inte känd för att vara den som blir swept or carried away på något sätt och hon är sannerligen den som gärna kalkylerar med slumpar, hinder och annat junk. Att fara åstad och tro att våren är kommen för att solen skiner i februari ligger därmed inte alls för henne och hon är den första att vifta bort det mesta i väderväg med ”nyckfulla april”, varför hon i allra högsta grad borde varit beredd på det som mötte oss denna påskhelg. Värsta snögloppet i mitten av april är väl ändå inget som direkt imponerar, om man säger så…..

2017-04-16 08.02.16När vi for på den allsvenska premiären för ett par veckor sedan gladdes vi sannerligen åt att vädret var sååååå mycket bättre än på många år. Vi som de två senaste åren har frusit knä och haka av oss, ändock iförda vinterjacka, pälsmössa och vantar. I år valde vi lite nättare kläder och vad hände……vi svettades till och med. Sol och riktig vårvärme var som en riktig ynnest kan jag meddela.

2017-04-02 12.47.49

Och kanske, bara kanske men ändå högst troligt närde jag nog en tanke om att det var sådär lite det skulle kunna tänkas bli även till den hemmamatch (och Stockholmsderby) som gick av stapeln på annandag påsk. Helt enkelt ropade jag nog mentalt hej liiiite för tidigt so to speak. Ty vädret som mötte oss lagom till denna match var fasen inte mysigt någonstans. Nattliga minusgrader och hotfullt mörka moln dagarna igenom. Och den sol som sken matchens första halvlek försvann fortare än kvick och ersattes av först regn som övergick i snöblandat som sedermera övergick i disktraseflingor. Jepp, resan hem efter match blev därmed en intressant upplevelse. Alldeles särskilt intressant då bilen fått årstidsanpassade skodon. Pjuh, äntrade hemmet en bit efter midnatt -.safe&sound.

Mia Barks foto.Vad jag inte ropade hej kring var hur derbymatchen skulle sluta i alla fall. Superviktigt att aldrig ta ut en seger i förskott, så ej heller vara kaxig och katig. Och det blev långt ifrån seger tyvärr. Efter en ganska anfallsglad match skrevs slutresultatet ändå till 1-2 med Hammarbyfördel. Rektorskan tycker inte alls att resultatet speglar matchen, men rättvisa kopplat till idrottsprestationer existerar sällan och som jag brukar säga: den som gör flest mål vinner i regel. Så det var bara att lyfta på mössan och gratulera Bajen till 3 poäng. Jag ropade inte hej innan och jag klagade mig inte blå över resultatet heller. Helt ärligt mötte jag floden av skadeglädje lagom till tisdagslunchen mitt bland hela gänget elever och medarbetare med att lugnt låta kaxet härja och sedan frågade jag på Kristina Lugnvis om personen ifråga var färdig.: Vad bra, då vill jag bara passa på att gratulera till 3 sköna poäng för er. Tystnaden var talande och minen obetalbar. Passade på att coacha övriga elever runtikring i hur jag tänker när jag hanterar sådana här situationer. Det gäller att föregå med gott exempel och det gäller sannerligen att konkret beskriva önskvärda beteenden. Det räcker om jag inspirerar en enda att följa mitt exempel, så vet jag att jag har gjort skillnad. Idag också…..

Mia Barks foto.Tisdagsjobb efter 5 sovtimmar, matleveranser och så besök hos mor och far. Lite tvätt, lite plock och så träning för såväl nr 11 i Raif 06 som nr 2 i Saik. Själv rantade jag en lightvariant av Rödebyrunt (6km), besteg backen med två harar framför mig (de visste nog inte att de agerade hare åt rektorskan) och så tillbaka till träningen för att vara behjälplig i utdelandet av de nya träningsställen. Lagkänsla att träna i likadana kläder – älsk på det!

Nu fixa lite kvällsfika och sedan kolla Champions Leauge. Gissar att jag somna ovaggad inatt. Puss o Kram

Easter Day

En påskdag bland alla andra påskdagar genom åren. Somliga har firats traditionsenligt (vems tradition undrar jag så här i efterhand?) och andra på andra sidan Atlanten i vårt älskade Florida. Det är nu år 3 då vi är i ett  minst lika älskat Solna för att följa laget i vårt hjärta.

2017-04-16 08.02.16Vaknade till detta på Näset. Den 16/4. What? Vackert, men ändå…..Packningen stod redo och efter frulle och hemmatrix hoppade vi i bilen och höll tummarna för ok väglag. Redan innan vi nått Bröms var snön ett minne blott och solen sken vackert från en klarblå himmel. Pitstopp Tindered och BK Nyköping, sedan nådde vi Solna straxt vid 15. Maken som kört tog en powernap lagom till Formel 1 på Ipaden, medan Gabbe och jag svidade om för ett ljuvligt bad.

2017-04-16 15.54.421 plusgrad och en hotfullt mörk himmel, men en solstrimma ingjöt mod. Vi dök i (ser ni svallvågen från rektorskan), hade simtävling, gjorde kullerbyttor och volter, stod på händer och höll på att frysa hårrötterna av oss. Plötsligen dansade disktrasesnöflingor ner över oss och vinden ven runt öronen. Men badade, det gjorde vi….

2017-04-16 18.59.54Kvällen har spenderats på Mall of Scandinavia med god pizze på Vapiano, ett glas iskallt vitt (passar ju fint efter bad och snö) och så en sväng till den franska bistron för lite kaffe. Nu har vi kraschat på hotellrummet och lär väl somna snart kan jag tro. Imorgon vankas det hett derby……

Påskpussen kommer här….

Näsets hängande trädgårdar

April förnekar sig sällan! Ena dagen sol och förhoppningar om vår och värme och nästa, tja nästa……Nästa dag brottas vi med ilsken vind, kylslagen temp och snö som nedkommer horisontellt. Och man borde knappt bli förvånad, inte sant! April är nyckfull. April är lurig. April förnekar sig sällan…..

005Och nån har ju sagt att julen vara ända till påska, så varför inte. Har inte nänts göra mig av med vår vackra bordsgran och idag passade den ju bättre än någonsin. Förvisso sägs det att det är påskafton, men helt ärligt…..afton som afton. Har ni tänkt på att julafton, påskafton och även midsommarafton har några MGN (minsta gemensamma nämnare, om ni kan er matematik folket) – inte sällan samma vädertyp och definitivt en kotym om att äta samma typ av mat. Gillar varken snö eller maten kan meddelas…..

Mia Barks foto.

Hiskeligt väder här i den blekingska skärgården idag.Dagen inleddes med ilsken blåst och ihållande regn för att sakta men säkert övergå till disktrasesnöflingor. Här har vi njutit av långfrulle, tvfotboll och brasmys samt utövat hemmatrix, hjälpt mor och far med lite utrens, handling och iordningställande av prylar. Kvällens vovvepromenix var det ingen som direkt anmälde sig till självmant och ni kan ju gissa vem som fick hoppa i vinterstassen. Jepp, me myself and I. Kunde inte låta bli att lida lite med Näsets trädgårdar, som numera är utmanare till epitetet hängande trädgårdar. Stackars, stackars mina fina påskliljor! Ni måste allvarligt överväga vad ni gjort för något ont. Så slokiga av all blötsnö….

011TB hänger med polare ikväll och vi andra hänger framför dagens andra fotbollsmatch. Vi dissade förstås påskbordet och njöt istället av lite hederligt texmexkäk. Spiskumminkryddad tacofärs, limespetsad laxröra, fräscha grönsaker i mängder, salsa, varma nachos och sval dijondipp. Me like…….

Mia Barks foto.Afton som afton, vi struntar liksom lite i vilket. Vi är inte riktigt som andra vi…..

Puss o kram och Glada Påsken till er alla

 

 

 

Lilla Mia och den låååånga fredagen

Har påskkänslorna gjort sig påminda folket? Eller är ni som rektorskan lite lagom intresserade av högtider och dess firande? Och även om jag verkligen lightfirar allt (för fira ska man ju göra tycker jag. Fira är härligt), så gillar jag nog ändå påsken nästan bäst av allt. En hyfsat lång ledighet som egentligen inte direkt kräver en massa förberedelser, bjudningar och annat som upptar tid, kraft och ork.

031Jag vet dock inte om den stilla veckan har varit sådär våldsamt stillsam egentligen. Dagarna har swischat förbi i ett rysligt tempo och jag har varvat besök hos tandis med klippning och hälsobesök samt förstås besök hos lilla mor och far och flera utflykter till potentiella lägenheter i Kalmar. Däremellan har jag också jobbat undan en hel del i både inläsning och skrivarbete. Förra helgen närde jag en längtan efter årstidsbyte i garderober, men just nu tackar jag min lyckliga stjärna att jag hann lägga band på mig själv. Här blandas solstunder med hagelskurar och med tanke på helgens väderprognos och utevistelse som i fotbollstittande så lär vinterstassen få hänga med ett tag till.

Mia Barks foto.När den skära torsdagen övergick i den lååånga fredagen så fick rektorskan minsann nattsudda om hon så ville det eller ej. Liten Milou blev magsjuk igår och hann kräka och bajsa ner halva huset medan han var själv hemma i en timma. Bläh! Trots enbart foder och vatten så har han varit ute en gång i timmen natten igenom och rektorskan kände sig som en trasa framåt morgonkvisten. Insikten där,då natten sakta övergick i morgon, var helt klart att denna långfredag sannolikt kommer att kännas just lååååång.

014En kort liten morgonrunda, frulle, sängklädesbyte och vädring samt förstås tvätt av handdukar etc. En runda till gravarna och en till jobbet för att förbereda för nästa vecka, sedan har jag varit fast i skrivträsket. TB har golftränats av sin ömme fader och sedan spelat med bästepolarna Anton och Ola, nu är han på fotboll. Gabbe har tekniktränat i trädgården och kikar nu på en reprismatch på tv. Snart svidar vi om för lite påskmatsmys hos världens bästa svärisar. Precis vad jag behöver en dag som denna…..

Mia Barks foto.Huvudpersonen på bild mår något lite bättre och är på ständigt utflykt mot kylskåpet. Här ges dock enbart små och täta portioner foder och massor av vatten dagen till ära. Det är lidandets väg denna långfredag för vår kompis.

Puss och Glada Påsken till er alla

Halvblind hönapöna

Läsårets hälsoprojekt för personalen är nu i full gång. BästisMaria driver varje vår fokuserat ett hälsoprojekt och genom åren har vi prövat på alla möjliga varianter, där årets ännu så länge verkar vara mycket uppskattat. I år kör vi varken stenhårda triathlonpass eller dansanta provapåaktiviteter, ej heller poängjakter eller stegräknartävlingar. Nä, i år nöjer vi oss med högkvalitativa hälsoundersökningar på bästa Hälsohuset för Alla.

007Provtagning och hälsosamtal med en sprudlande skön tjej vid namn Agneta och sedan en rad undersökningar innan man får träffa proffsiga och lättsamma (inte en helt vanlig kombo, men så lyckad i detta fall) läkaren Karolina. Somliga undersökningar ingår i baspaketet och somliga är valbara, allt för delaktighet och inflytande. Igår lillördag var det rektorskans tur. Och ni som brukar hänga här inne vet att den där rektorskan, det är en harig flickonge men nervös blick och sjåpig approach. NI vet att hon är mycket restriktiv mot vitrockat folk. Hua……

006Men det gick finfint kan jag meddela. Jag mötte min sköna medarbetare Tina i väntrummet och hon gjorde underverk med min rusande puls. Hihihihi! Därefter känd ejag mig otroligt väl omhändertagen samt lugn och trygg. Summa summarum kan meddelas att jag definitivt hör väldigt mycket bättre än jag ser (ut kanske också). OCH att lilla hjärtat verkar vara fint och samarbetsvilligt. I de flesta avseende håller jag mig lågt och åtminstone i sjukhusvärden är det att föredra. Lågt blodtryck (som ändå var betydligt högre än det brukar pga nervositet), lågt blodvärde (inte tipptopp förstås, skyller det dock på den kvinnliga delen av månaden) och så låg vilopuls – det sistnämnda ska tydligen bero på att jag är vältränad. Moahahahahahaha….tillåt mig att småle och storskratta om vartannat. Rektorskan vältränad, det kan jag lova är vääääldigt längesedan.

001Även om det ännu återstår somliga testsvar och även om jag är mer än halvblind på höger öga, så är det skönt att vara genomkollad lagom till sin lilla tur till Blåkulla alldeles straxt. Fick ett mindre nice mail igår som önskade mig en ”rejäl jävla resa till Blåkulla och att jag skulle ta med mig kvasten utifall att….” (den snällaste delen av mailet). Ibland känner man sig lite extra uppskattad kan jag meddela. Det är inte sällan numera som jag konstaterar att det inte alls är konstigt att en del av dagens barn och ungdomar har ett språk och en attityd som lämnar en del att önska. Jag misstänker starkt var den kommer ifrån och jag kan garantera att det inte är skolan som lär ut det där.

030Torsdagen har spenderats med helghandling, påskfika hos Allra Käresta Syster och så lite påskmys på Annagården hos lilla mor (även lille papsen var där). Milou drabbades av lite magtrassel så nu har huset sanerats, soptippen besökts (gillade ändå inte de där mattorna) och Milou badats. Middagen är preppad, vinet upphällt och brasorna sprakar. Välkommen påsk!

Kram Mia

Det vi inte visste var lycka…..

Oj, den där rubriken kan lätt få nackhåren att resa sig på vem som helst. Och då inte av vällust, kan jag meddela. Orden förmedlar omedelbart en känsla av ringaktande, förgivettagande eller kanske glömskan att uppskatta för rektorskan. Hemska tanke! Jag kan inte ofta nog uppskatta allt det jag faktiskt har och jag tjatar nog hål i huvudet på folk i min närhet om hur mycket jag älskar dem, hur mycket de betyder för mig och hur rädd jag är om dem. Jag försöker utnyttja tiden in absurdum, ty jag är så rädd för att det kan vara sista gången. Hela känslopaletten är aktiverad och jag lever så nära dem (känslorna alltså), en effekt av allt vi gått igenom och som medfört att jag ständigt rör mig i spektrat det lilla i det stora och det stora i det lilla. När så min fina medarbetare Irre stack boken men ovanstående rubrik i min hand kunde jag inte värja mig. Trots att hela mitt jag instinktivt skrek låt bli att läsa. Jag visste redan då jag öppnade boken och läste första meningen: ”Julie hade varit med förr” att jag var lost. Och att det skulle bli en tuff upplevelse.

017Och en tuff upplevelse blev det. For sure! Jag började läsa på väg till Stockholm för någon vecka sedan. Läste och våndades. Läste och grät tunga tysta tårar. Läste och fylldes med så mycket förundran över människolivets alla krumelibukter.

”För lite drygt tre år sedan kändes det som om jag släckt ljusen för gott, jag trodde att jag slutgiltigt hade hoppat av båten och var dömd att försöka hålla mig flytande i det kalla vattnet. Men så lyckades jag kravla mig upp igen och fortsätta färden. Någon räckte mig handen uppifrån däck, lade ut mina kläder på tork i solen så att jag inte skulle frysa mer, visade mig horisonten och gav mig lust att nå den.

Så här är det: Det fanns ett före. Och det finns ett nu. En närståendes död är fördämningarna som brast, som drog med sig allt i sin väg. Men vi har inte drunknat eftersom vi har hållit fast vid varandra. De starkaste har stöttat de svagaste. Och när man överlever den sortens flodvåg känner man sig starkare. Känsligare också. Paradoxalt nog. Det gör ont, men det bär. Man har lärt sig att kämpa. Det bär. Ända tills man får ta betäckning i det lilla skyddade prånget bakom stenbumlingarna, och hämta andan. Innan det kommer nya vågor. För det är så livet är. Det verkliga livet. Det fanns ett före. Och det finns ett nu……

010En mycket annorlunda bok, som väcker massor av känslor och som skakar om. Och som jag älskar. För vad den gör med hela min känslopalett. Bättre än ett psykologbesök, jag lovar. Löp och köp eller låna! Rekommenderas å det varmaste.

Påsklovstisdagen har bjudit på en påfyllnadsstund hos bästa frissan, lite garagetrix och så ännu en tur till Kalmar och kik på lägenhet nr 3. Otroligt fin. Som ett litet miniatyrhus i nybyggarstil på 44 kvadrat. Många tankar dansar runt i TBs huvud, där huvudpunkten blir om man ska hyra eller köpa. Har lite fler grejer på gång innan något bestäms och det känns fint för oss alla. Världens bästa papi guidar honom fint genom denna process. En skön pratstund med finaste svärmor i deras härliga uterum och så kvällsfotboll på tv. Nu ska snart kudden nattas, ty alarmet bränner av tidigt för beslut hos bästa Karin på Blekinge Smådjursklinik för vår älsklingskompis Milou imon. Håll tummarna för honom! Och mig. Jag ska också till Il Doctore.

Kram Mia