Why try so hard to fit in…….

…..when all you really want is to stand out?

014Olikheter är bra. Olikheter berikar. Olikheter ger styrka. Så otroligt många människor som förleds tro att man måste passa in för att bli accepterad, att det finns något så fånigt som normen att förhålla sig till. Att normalitet bör framhållas som det eftersträvansvärda och att livet till mångt och mycket handlar om att passa in i ramen (vilket now adays har en tendens att utökas till att passa in i alla ramar. Samtidigt. Bara det håller på att stressa livet ur mänskligheten). Och så länge vi tillåter oss att falla till föga för detta sätt att organisera liv och leverne och inte aktivt ser till att ta avstånd, så fortsätter snurren i ett ekorrhjul som lämnar alldeles för mycket att önska. Det kan pratas hur mycket som helst och med hur vackra ord som helst om olikheter, mångkulturalitet, jämställdhet och allas lika värde, men så länge de som språkar nöjer sig med att just språka istället för att gräva där man står och verkligen göra skillnad, så upplevs det hela inte som annat än ordbajseri alt pip och gnäll. Och det där folket, det där är jag så evinnerligt trött på att höra, för att inte tala om hur trött jag är på att läsa alla mer eller mindre välformulerade statements i sociala medier. Det är lätt att ondgöra sig över andra människor, den avsaknade genusmedvetenheten, den sjunkande solidariteten med svaga och utsatta, politikers uttalanden, livets orättvisor och hela bidevitten. Och inte sällan tänker jag när någon hetsat upp sig över något, att i samma stund de tar till ord (verbalt eller i skrift) så gör de precis lika illa mot någon annan. Det är alltid någon annans fel. Det är alltid andra som visar upp sina tillkortakommanden och som blir sågade vid halspulsådern för att de inte håller måttet som medmänniska. Det är alltid någon annan som ska ändra sitt sätt att tänka, tycka eller vara. Det är alltid någon annan som ska visa solidaritet, någon annan som ska bli mer jämställd, någon annan som ska höja någon annans status. Det är alltid i det stora, det vida och det globala perspektivet man språkar. Det handlar sällan om vad just jag kan göra, vad jag kan bidra med, vad jag kan ändra. Väldigt sällan. Helt ärligt på tok för sällan. Och det där, det där blir därför bara pip och gnäll och trams för mig.

012Respekten för människolivets okränkbarhet är det många som behöver lära sig, faktiskt långt ifrån bara våra kids i skolan, män och SD-anhängare. Det finns så många människor som tar sig själva på alldeles för stort allvar och som gärna vältrar sig i sin egen förträfflighet. Det spelar ingen roll vilket kön vi tillhör eller vilket religion (eller ej) vi sällar oss till. vilken sexuell läggning vi säger oss ha eller från vilket land vi härstammar. Det har absolut ingen betydelse hur vi ser ut, vilket yrke vi utövar, om vi har någon funktionsnedsättning eller vilken titel vi bär. Inte ens vår ålder har någon betydelse. Vi är människor och vi är olika. Vårt värde sitter i hur vi möter våra medmänniskor, vår miljö och vårt gemensamma uppdrag att förvalta världen åt såväl våra förfäder som våra avkommor. Vi är människor och vi borde sannerligen låta bli att kategorisera oss för eller emot varandra. Allt handlar till syvene och sist om hur vi väljer att bemöta andra människor. ALLA människor. Inte vilka vackra ord vi svänger oss med eller vad vi anser måste göras, utan vad vi faktiskt gör där vi står och går och lever.

Mia Barks foto.För allas lika värde. För att det är okej att vara olika. För att olikheter berikar och ger styrka. För att det är så otroligt torftigt och trist att bara passa in, när man i själva verket kan få skina för precis den man är. För att vi kan…..rockar vi idag sockorna på ”World Down Syndrome Day”. Och kära alla medmänniskor som läser detta. Låt oss förenas i en daglig livsapproach i möjligheter, tålamod, överseende, respekt och välvilja! Låt oss sluta upp med att ideligen leta fel, syndabockar, påvisa dåliga exempel samt proklamera alla hemskheter och dåligt som finns i vår värld. Låt oss alla börja göra gott där vi står och för guds skull låt oss uppfostra våra avkommor till att aktivt leva empatiskt (istället för att freda sitt samvete med något avlägset projekt)! Allas lika värde är ett sätt att leva, inte ett tjusigt uttryck som andra skall gestalta i vardagen åt dig.

Att göra världen till en lite bättre plats börjar med mig och dig och vilken människokärlek vi strösslar omkring oss. Vem du är och hur du möter andra, är alltid överordnat alla resultat, alla ord och allt vad du presterar. Glöm aldrig någonsin det!

Amen and keep rock on folket….Kram från Rektorskan

4 thoughts on “Why try so hard to fit in…….

  1. Viktigt inlägg! Bra skrivet!
    Och tack för fina ord om min inredning, det gör mig så glad! Fast det känns ganska ”oviktigt” i sammanhanget 😉
    Kram och ha en fin lill-lördag!
    /Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *