Tankfull tacksamhet

När fredagen sakta övergick i lördag sov rektorskan sin skönhetssömn och alldeles självklart vaknade hon med ljuset. Så tänkte jag där imorse då jag slog upp mina små ljusblå. Att jag är lyckligt lottad som får vakna till ljuset. Sträckte mig lojt i sängen, buffade kudden och drog täcket om mig, filosoferade och morgonmediterade och lät liksom kropp och själ komma ikapp. Det är den bästa starten på dagar, alla kategorier. Nu såhär lite senare av denna marslördag inser jag mer än jag önskar hur lyckligt lottad man är. Som vaknar en lördag i mars.

013Lördagen har fyllts med det vi älskar så mycket, ja fotboll förstås. TB skulle spela Svensk Fastighetsförmedling Cup – 2 matcher med start 11.00. Vi klädde oss varmt, det gjorde vi. Och vi höll ändå på att frysa tår och haka av oss. Men spelet värmde. TB:s lag (Saik), som till vardags spelar i div 6, mötte två lag i div 4 men med straffar som utjämningsfaktor. Det innebar tuffa och täta matcher och där Saik i första matchen satte sina två straffar och sedan höll undan för vinst 2-1.

006Andra matchen direkt efter den första innebar att Saik bommade sina två straffar, men lyckades vinna matchen med 1-0. Laget därmed vidare till slutspel, vilket måste ses som ganska oväntat. TB skötte sig fint på sin vänsterkant och det är härligt att se hur orädd han är i luftdueller, trots minnen från ett näsbensbrott. Gissar att de hans ömma moder som är mest orolig på läktarplats. Han utgick efter halva andra matchen efter att ha trampat snett som resultat av en armbågstackling i ryggen. Lite stiff i fotleden, men annars helt ok. Puh! Det är inte utan att man är tacksam. Över att det inte var värre än så.

016The Little Fellow i familjen tog tillfället i akt och tekniktränade. På konstgräset (uppehåll mellan matcherna), på grässlänten (aj ja för ojämnheter som ger snedtramp. Jag veeet, han med) och på asfalten. Varför inte liksom? Är man spelsugen så är man. Och för den killen är det alltid för lite fotboll……

004Vi slank sedan hem till Allra Käresta Syster på lite eftermiddagsfika och uppvärmning av kalla kroppsdelar. Så mysigt! Vilken skön inledning på en helg utan speciellt mycket planerat, ej heller många måsten. Jag känner en enorm tacksamhet över tillsammanstid med mina nära och kära. Och att vi ser till att ta vara på möjligheten till våra gemensamma intressen. Medan vi satt där och fikade fick vi ett mindre angenämt meddelande och vips drog vi igång krisplaneringen. En familj har mist en familjemedlem, en fru sin man och barn sin pappa. Chockartat och svårt för alla inblandade och jag kan bara hoppas att vi på något sätt kan bistå med det som kan behövas framöver.

2015-11-09 17.11.13Så här sitter vi tankfulla ikväll. Livet är så skört och det är så skrämmande på så många sätt. Rektorskan som ständigt jobbar med att ta kontroll över sin rädsla och att inte låta den där begränsa hela hennes värld, reagerar förstås starkt när hemskheter händer. Vi tänder ljus och tänker på dem som drabbats. Samtidigt skall alla egna tacksamhetskänslor över det man har hitta plats att samsas. Brasorna sprakar, vi har käkat och nöjt oss med isvatten denna lördagskväll. TB är och firar avancemanget i cupen och en lagkompis 20-årsdag med sina polare och ska hämtas hem inatt. På TV visas en enda räcka av härliga fotbollsmatcher och skrålet från tv-rummet känns underbart tryggt och härligt.

En lördag i mars. En skön, men lite sorgsen lördag. En lördag full av eftertänksamhet och tacksamhet. Livet är verkligen här, livet är nu. Ta väl hand om er allesammans och glöm aldrig säga det där viktiga till den det berör. Livet är skört…..

Kram Mia

6 thoughts on “Tankfull tacksamhet

  1. Ack så skört ja…
    Å du skriver så klokt och med sån eftertänksamhet Mia. Så man måste stanna upp och tänka efter.
    Här dånar huset av ljudet av golvslipmaskinen… så jag ska ner i källaren igen och fortsätta rensa. Hu, så trött jag varit denna helg!
    Ha en fin söndag nu vännen!
    Kramar Anna

  2. Tyvärr blir man påmind lite då och då hur skört livet är…. vi måste leva i dag, i nuet och njuta av varandra…. mantra…. Hua, jag kan inte ens sätta mig in i känslan av att mista mannen, och barnen sin pappa… blir ledsen bara jag tänker på det ❤
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *