Kryddkvarnar och Mästerkockeri

Matlagning tenderar att vara ett centralt tema i familjen Happyvardag. Ibland otroligt stimulerande, kreativt och mysig gemensamtid, men ibland så enormt dränerande, sjukt irriterande och stressande att jag lockas till 6-årsfasoner (läs: kasta mig på golvet, banka med händer och fötter och ideligen upprepa mantrat ”jag vill inte”, ”jag vill inte”, ”jag vill inte…..”). Ibland hamnar rektorskan i skönt flow, planerar käk i god tid, shoppar bästa råvaror och liksom njuter innan det ens är dags att tänka på matlagning. Och ibland vill jag bara avgrundsvråla rakt ut när någon öm familjemedlem yppar de magiska orden: Vad ska vi äta idag? Typ klockan 07.30 på morgonen. Somliga dagar känns påk och strypsnara mer nära till hands än annars…..

Mia Barks foto.

Jag vet egentligen inte när den officiella utnämningen av arbetsledare skedde, men helt uppenbart måste jag ha varit där. För detta eminenta uppdrag kan väl knappast ha varit självpåtaget av hon som knappt kunde koka tevatten, än mindre gillade mat i någon form då hon siktade in sig på ett lämpligt offer. Att bilda tvåsamhet med alltså. Men arbetsledare kring planering, inköp, mis en place samt vara köksnisse…..det är jag det. Själva lagandet lämnas med varm hand till Le Chef, dvs maken min. Efter 27 år tillsammans (flera år som arbetandes ihop på krogen) så har vi system och rutiner som fungerar, so to speak. Även om jag allra helst håller mig utanför köksregionen…..Har ni förresten träffat på de där kryddorna på bilden ovan? Suveräna grejer kan jag meddela. När Gabbes klass skulle agera säljkonsulter straxt innan jul kändes de där kryddförpackningarna som ett spännande nytänk. Och det blev ju en succé. Bara från familjen Happyvardag såldes det 84 förpackningar, vara 2 till oss själva. (Och varför denna del av text blev blå är högst oklart, men icke desto mindre helt omöjlig att konvertera. Nä, det är inte IT-tekniker jag är. Heller!).

009Med ett förflutet i restaurangbranschen så följer rektorskan väldigt gärna Sveriges Mästerkock. Älskar de där tre sköningarna i juryn, skrattar lite gott åt härliga kommentarer och ryser när tidspressen slår till. Inte sällan roar jag mig med att tänka hur de där tävlande skulle klara sig ute i ett restaurangkök. För det är ju liksom en sak att mis en placea och kunna laga en rätt (ibland egenvald, ibland påtvingad men ändå…), lägga upp och bli färdig. Svårt nog, absolut. Men föreställd dig en fullsatt restaurang, en ansenlig mängd beställningar i omlopp och värsta flaggspelet av rätter. Då vet man att man lever! Och om man kan laga mat under press eller ej. Eventuellt vet man också om andra har samma uppfattning om ens matlagningsskills, då det sällan är tyst i köksregionen. Alldeles särskilt är det inte tyst om det inte flyter på…..

Patrik Trydefeldts foto.Mästerkockeri är såååå mycket mer än att kunna laga sina egna paradrätter och jag är galet nyfiken på de kommande 12 veckornas resa mot korandet av årets Mästerkock. Min självklara favvis är förstås snyggingen på bild, Patrik Trydefelt. Han är inte bara Klubbchef på makens och sönernas golfklubb, utan också en vän till oss.Och han är inte bara en sjukt kul typ som kan förgylla vilken tillställning som helst, utan han är också proffsig och en fena på att laga god mat. Där somliga andra deltagare känns yviga och stirriga, högljudda och med känslorna utanpå…..där rör sig Mister T med stilfull grace och elegans, ser måttfullt behärskad men mycket fokuserad ut. Där somliga deltagare förmodligen hade framkallat såväl dåndimpen som hjärtinfarkt och hjärnblödning på samma gång hos ansvarig köksmästaren, där tror jag Mister T hade skött sitt uppdrag med bravur. Och för att ta det i klartext: Jag spår honom en lysande framtid …….Och vi kommer att sitta som klistrade framför tv:n varje onsdag. (Bild lånad från Mr Ts facebook).

002Lite få sömntimmar i fredagsnatten (hämta stor son från festkväll i Kalmar) gav trötta ögon och mosig hjärna denna lördag. Kall fredagsnatt som skulle få bli solig lördag gav dock sköna vårkänslor kan jag meddela. Jag och bästa svärmor hämtade upp lille papsen och allesammans vi for på lördagsfika hos mamsen. Handling med papsen på hemväg och sedan hann jag ut med Milou innan solen tvingades lämna in. Halvvägs ut på promenaden mötte jag dimväggen och hemvägen blev en ganska kylslagen historia. Icke desto mindre kan jag titulera mig fantastiskt påfylld efter denna dag.

011Nu håller vi helg här i den blekingska skärgården. Hittade en påse amerikanska Pretzels i skafferiet och har precis dekanterat en mustig och vältempad Italienare. Brasan sprakar, tv-n förser oss med diverse sköna fotbollsmatcher och straxt skall köksarbetsledaren preppa en spicy mexbuffé.

Undra just vad Mästerkocken bjuder på idag? Är ni nyfika kikar ni in på hans instagram: trydesmat och inspireras.Man blir aldrig besviken. Kram Mia

 

4 thoughts on “Kryddkvarnar och Mästerkockeri

  1. Tittar också på Mästerkock. Har ingen favorit än, missade onsdagens program, då var vi på bernakuten med lillkillen. Men jag har förstått kopplingen mellan er och mannen du har som favorit. Han verkar lugn och säker, så det går förhoppningsvis bra för honom!

  2. Här hemma hänger vi absolut framför Mästerkocken, bra underhållning och spänning. Jag har inte hittta min favorit än så jag kan hjälpa dig att hejja på kompisen!
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *