Nyårscrisp istället för nyårshisp

Tänk att få vakna, tidigt en nyårsmorgon…… Utan att vara sjötrött, yr och bakfulletorr i munnen. Inte en tillstymmelse till huvudvärk eller annat junk. Trots att timmen blev sen (raketskjutning tar ju sin tid) och starten på söndagen tidig (mess från en styck son på nyårsfirande i KöpenDenmark). Tänk att ha den äran att få känna sig pigg och fräsch. Me like a lot!

043Tog en, inte så krispig, morgonpromenix med Milou. För att vara helt ärlig låg den våta grå yllerfilten över tillvaron men what a heck…..Det gråmörka kan vara extremt mysigt det med, så….Maken på golfbanan med en av sina adepter (den andre via videolänk från Marbella), Gabbe i myskostymsrace och Milou i värsta busnojjan ever bland sina ”kompisar”.

046Resten av dagen har handlat om att packa mors prylar/kläder och möbler samt göra iordning hennes nya boende på Kungshöjden (provisoriskt i väntan på Jämjöboende). Pappa och jag for på em-fika hos henne på kortis och sedan handlade vi åt honom. Hemma igen vid 17.30. Och då hade mörkret belägrat tillvaron, var så säker…..En känslomässigt jobbig dag för pappa, men vi hjälptes åt fint allesammans. På onsdag flyttar vi lilla mamma och hon är pepp, vilket är underbart!

048Nyårshispen infann sig aldrig här i Happyvardag. För att vara helt ärlig så faller vi sällan i just den fållan, om man säger så. Såväl maken som jag är väl mer ”kärringen mot strömmen”, som pappa valde att uttrycka det idag. Han sa ungefär såhär: ”Di äe jau så. Ni vill jau allri va som di andre ni. Änna sen di vau liten vau di annorlunda. Mi hau allti gillat de” (jepp, farsgubben är från listerlandet om ni undrar).

Men han har ju så rätt pappa. Jag hittade killen som liksom jag får pytteskinn (och då INTE av vällust) av kotymen, av det förväntade, av normen. Vi två, maken och jag. Vi som väljer det som vi gillar, det vi vill och det vi önskar – inte det vi tror andra förväntar sig av oss. Helt ärligt skiter vi högaktningsfullt i andras förväntningar. Vi går på magkänsla och gör det som för tillfället funkar fint för oss. Och för att vara ärlig…..det har funkat rätt fint nu i snart 27 år. Typ väldigt väldigt snart i 27 år. Och det är så vi uppfostrar våra kids också. Nä, vi vill inte att de ska säga ja tack och amen. Göra som andra gör och låtsas vara nöjda med det. Vi kräver att de ska ta sin egen väg här genom livet. Vi kräver att de ska göra det som känns sant för dem själva. Vi kräver att de ska tycka, tänka och känna. Och vi är sjukt stolta över de individer de är. De kommer med förtjänster och tillkortakommanden. De gör fel, väljer fel och tar ibland en omväg här i livet – men de lever sitt liv. De står upp för sin åsikt, för det de tycker är rätt och de är beredda att bli bortvalda om människor inte accepterar dem för dem de är. Jag gillar inte normen. Jag gillar inte ”fit in”. Jag gillar inte utplånandet av personligheter. Jag vill ha kids som är ”på riktigt” rätt igenom. Jag vill själv vara ”på riktigt” rätt igenom. Jag tycker ”main stream” suger.

049Så varför inte fira starten av 2017 på nyårsdagen istället? Varför inte njuta av förträffligt käk här i vår älskade Happyvardag? Och varför inte skåla just idag? Igår halvengagerad mat och alkolholfritt i nyårsskålen, idag lite favvokäk och med mer procent i glaset. Vi startade med frasstekt Yucatanbread tillsammans med de sötaste av tomater, en underbar buffelmozarella och riktigt fin olivolja samt balsamico tillsammans med lite nypillede reijer och Italian delis. Därefter vitlöksgrillad hummer med nybakat bröd och tryffel aioli. Kan liksom inte tänka mig en bättre nyårsdagsmiddag egentligen. Den stora pizzadagen?  Nope, den njöt vi av i fredags på 450 Gradi på Lindingö. Vi är inte som alla andra vi inte….

026Ingen nyårshisp alltså och nyårscrispen rent vädermässigt lät lysa med sin frånvaro. Men ändå. en riktigt fin start på 2017, det måste tillstås. Det känns crispigt skönt nytt med ett nytt år. Jag har massor av reflektioner, tankar och idéer som fladdrar omkring och jag avser inte att tvinga ner dem riktigt ännu. En vecka återstår av jullovet. Vi ska tillsammans och enskilt ta ut ny kompassriktning här i La Familia. Jag älskar att lyssna på hur mina kids beskriver året som gått och ur de resonerar kring vad som är mål och mening med deras färd genom 2017. Båda två funderar kring sina liv, skola och fritidssysselsättningar. Båda två är vana att sätta ord på, bli lyssnade till och försöka perspektivse saker och ting. Barn ska få vara barn ska få vara barn, det är en given utgångspunkt. Men att också vilja satsa här i livet måste uppmuntras, inte för parantesernas skull utan för deras egen. Jag har mina aningar kring hur deras tankar går, men de ska få växa i ro. Som alltid!

Mätta familjemedlemmar, lyckliga familjemedlemmar (Arsenal vann ju…..) och lite tröttmössefamiljemedlemmar checkar nu ut. På TV visas en mycket spännande dokumentär som definitivt skapar nya minnesspår samt mycket snart lär ge upphov till spännande diskussioner. Nä, familjen Happyvardag är inte precis som alla andra, Men vem sjutton vill vara som just alla andra……

Puss och kram och den goda fortsättningen till er alla. Why try so hard to fit in, when all you really want is to stand out?

4 thoughts on “Nyårscrisp istället för nyårshisp

  1. Ja, men varför inte liksom 🙂
    Vi hade med en lugn o fin afton. Vaknade pigga och klara i huvudet här med.
    Tycker det är viktigt då våra barn är i åldern där man veeeerkligen måste visa sig från det goda exemplet… Alltså det man säger till dem kan man ju inte göra tvärtom själv, so to speech.
    Nä, dessutom ska man njuta av dryck o mat och inte må dåligt dan efter.
    Så här städades julen ut. Kändes väääldigt skönt faktiskt. Så nu laddar vi ju för kalas då maken o dottern fyller den 4:e o 10:e. Så kalas is comig up, jupp…
    Ha en fin dag idag!
    Kram Anna

    • Sant det där med förebildstanken. Tror också det är viktigt att de ser att man kan förhålla sig lagom till saker och ting – att man inte måste avstå helt, men heller inte gå all in. Det där har vi jobbat hårt på med vår store son – att kunna äta och dricka och njuta. Lagom. Fint ord det där….lagom. Kram Mia

    • Pappa har det tuffare än mamma, helt klart. Det är ju också han som är ensam kvar hemma. Men jag tycker han tacklar det allt bättre. Med lite stöd och stöttning så tar vi ett steg i taget.
      Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *