Vad är vad egentligen?

I alla situationer här i livet är det enormt viktigt att vara lyhörd för detaljer som tid och rum, orsak och verkan samt att identifiera personer, karaktäristiska drag, kännetecken och egenheter. På något sätt att bena ut vad som är vad egentligen. Denna typ av analys sker naturligtvis allt som oftast per automatik och blir varken speciellt betungande eller djuplodande – den görs snabbt och blir vägledande framåt. Som en naturlig del av det som kallas livet. Vid vissa tillfällen krävs dock ett mer aktivt ställningstagande, ett slags medvetet val av behovet att analysera en situation, ett sammanhang, en händelse eller för guds skull, hela tillvaron på något sätt. Rektorskan är en människa som fullkomligen älskar analyser av alla de slag och jag skulle väl också helt ärligt kategorisera mig själv som rätt vass på det där. Ibland säkert ett underlag för omgivningen till att reta sig på mig….det måste nog tillstås.013

I mitt jobbjag ägnar jag en ansenlig mängd tid och energi åt att analysera såväl pre som post – ett måste för att vara på tå, optimera förutsättningar, förutse svåra passager men också för att ta ut den bästa av nya kompassriktningar. Det är fördelar och nackdelar, vem som gynnas och vem som eventuellt missgynnas, det är matchning och mönsterpassning, utmaningar och individanpassning, det är jaget och laget men framförallt är det elever, personal, föräldrar och externa aktörer. Och jag älskar det där. Skolan som livsvärld är så enormt spännande och inspirerande…..

13407332_1061078790639656_7912626399883075930_n

I min personliga sfär har jag väl lyckats tona ner min analytiska sida något med åren. Det fanns en tid då jag ägnade oceaner av tid åt funderingar och spekulationer, men för att inte tendera att bli stående som en åsna mellan två hötappar eller att bli en konstant nejsägare så försöker jag locka fram min mer lättsamma sida helt enkelt. Det går sådär! Nä, jag är ingen som köper saker rakt av (mer än i rent bokstavligt i shoppingsituationer då alltså). För mig är det en självklarhet att problematisera, anlägga olika perspektiv och vara kritisk. Dryg, ja visst. Det är inte bara ett mellannamn, utan kanske till och med mitt tilltalsnamn….vad vet jag.

2016-07-05 17.12.47

Idag kände jag mig nödgad att bena ut vad som är vad egentligen. Och inte helt otippat handlade det där om min älskade lilla mams. Jag har haft fruktansvärd vånda de dagar som gått, då jag vet att min lilla mamma nästintill varit fixerad vid mig, mina besök, min hjälp, mina samtal. Och så går hon på fall och livet bara tjoff förändras. För att vara helt ärlig är det inte bara livet som förändras, utan även min lilla mams. Plötsligt verkar hon lite distanserad, lite avvaktande, lite avtrubbad. Nu så här många dagar efter fallet, borttagande av morfin  och annat junk och på en ny vårdinrättning (mer hemmalik) och hon håller samma linje. Idag kände jag mig nödgad att ställa frågan om brutal ärlighet och eftersom världens bästa Mitus och Mats jobbade så mötte de mitt behov på ett fantastiskt sätt. Och fast att de kanske trodde att de sänkte mig och gjorde mig ledsen, så var det i självaste verket precis tvärtom. Deras raka och ärliga svar, utan några som helst krusiduller eller sentimentalitet, uppskattar jag enormt mycket. Allt det där gav mig mod, kraft och vilja att kavla upp i mitt inre, ge mig in bland mina känslor och gamla livlinor för  att på bästa sätt göra upp med det där. En gång för alla. Nu tror jag att jag vet vad som är vad. Vad som är min egen ångest. Vad som jag gör för min egen skull och vad min lilla mams behöver. Egentligen. Nu tror jag att jag är redo……….

010

Nu har söndagen övergått i kväll och jag har varit kryddpaketsutdelare, lagmamma i fotbollen och även haft tid för en härlig dejt med en värdefull person för mig. Dessförinnan har husets fixats till med lättan, besök hos mor har fyllt på mig (jepp, I can see clearly now) samt en kortvisit hos en älskad bror. Vi har njutit ljuvliga bruschettas till lunch och lite tapastallrik till kvällsmat (tyvärr bara jag. Men jag fírade 4:e Advent med bravur i min ensamhet. Ja, förstås tillsammans med Mr Montevecchio då. Tänkte jag var värd det efter Taxi 3 uppdrag och endast 3h sömn inatt) och nu hänger jag i soffan,njuter av doftljusen som puffar doft genom huset och tänker igenom dagarna som komma skall. Jag har mycket kvar innan jag titulerar mig jullovsfirare, men jag har kontroll – på något sätt en underbar känsla. Lugn i sinnet och en stor portion tacksamhet över allt det fantastiska livet ändå bjuder på. Det skulle ha kunnat vara såååå mycket värre!

009

Happy Sunday and the beginning of a new week. Snart 24 nya timmar att spendera på absolut bästa sätt. Missa inte den chansen folket……

Kram Mia

Den där Mary

Inte utan att jag fick mig ett gott skratt då jag kikade i spegeln hos frissan i torsdags. Och det var inte utan att tankarna direkt gick till den där underbara filmen ni vet, den där med tjejen med väldig ståfräs i luggen. Den där Mary….that´s me på något sätt.

012Nåväl, en stund hos Carlssons Klipperi och Lantliv är precis vad man behöver ibland. Vackert rofyllt, ompysslande varmt och mysigt. Att dessutom Helena utstrålar sådan energi att det liksom fortplantar sig i en är bara en ljuvlig bonus. Nöjd blev jag också. Särskilt då hon tonade ner ståfräsen något.

011Idag skriver vi lördag och vi unnade oss en skön utflyktsdag. Javisst for vi till Kalmar, big surprise va? Lite shopping ute på Hansa City, Media Markt och Ikea för att sedan ta en tur på stan. Och till sist landade vi förstås på Ernesto. Med världens bästa Mogge. Såååå mysigt!

002Vi startade med 3 sorters Bruschetta och åt sedan varsin ljuvlig pizza. Jag hade precis beställt in en iskall Peroni då TB ringde och avlade rapport efter inomhusDM. En oavgjord och två vinster, mål av TB, vinst av gruppen och vidare till slutspel i början av januari. Glad och stolt man blir…..Han lät också meddela att kvällen skulle innehålla middag med laget och utgång och just i det momentet blev vi inkluderade som chaufförer till Taxi3. Hihihihi….bara att efterskänka ölen, men vad gör man inte för sina sköna kids.

013Brasan sprakar, maken har gjort mjölkchokladmilkshake till Gabbe, Tokige Turegodiset är uppehällt i skålar och vi njuter på hemmaplan. Att varva aktiviteter med hemmamys är en kombo jag uppskattar väldigt mycket. Förvisso tenderar gärna tillvaron att bli antingen det ena eller det andra, men vi har verkligen lagt oss vinn om att skapa den där kombon maken och jag. Vi mår bra av det helt enkelt. Vi hjälps åt att ömsom jaga hemmakatten i oss på flykten och ta oss iväg och ömsom att påminna varandra om hur viktigt det är med oplanerad tid på hemmaplan.

Hoppas ni har en finfin lördag folket.Kram Mia

 

Rörd till tårar

Sen fredagskväll här på Näset och vi har äntligen landat in här hemma och i fulltalighet, efter en vecka som varit precis så skruvad som jag hoppades att den inte skulle bli. Mycket jobb förstås, precis som för alla så inför julen, sena möten, många möten och framförallt en hel del oplanerade möten. Tider att passa, aktiviteter att bevista, hjälpuppdrag utöver det vanliga och så lite kryddleverans på det. Mat som inte har ätits, sömn som uteblivit. Tvättkorg som svämmar över, strykdito likaså. Arbetsuppgifter med deadlines som krävt arbete till långt efter midnatt, sega mornar och trötta ögon. Och så ett ständigt fäktande mot tankar och känslor som tenderar att sitta utanpå.

035Kommer hem efter fredagsjobb, fredagshandling och fredagshäng hos bästa papsen, hinner precis lasta om bilen, hoppa i rena kläder och dra iväg på teater – och klassfestskväll med Gabbes klass kl 18-20. Supermysigt förstås. Vittjar brevlådan (och märker att det är inte gjort sedan flera dagar tebax) och hittar en stort kuvert.

034Inuti finns denna ursöta handduk, som jag valde att hänga som hälsning på väggen. Och så de vackraste ord du kan tänka dig. Älskade Anna ( vem av mina Annor vet jag inte hundra, men vill jag väldigt gärna veta…..), tusen miljoner tack! Din gest och dina ord lyfte en tilltufsad rektorska ikväll.

015Nu är det hög tid att natta kudden känner jag. Alarmet ställt till imorgon då TB debuterar i sin nya fotbollsklubb i inomhusDM. Håller tummar och tår för honom förstås. Enormt stolt och glad över att han hittat tillbaka efter en långfrånvaro pga korsbandsskada.

Over and out. Kram Mia

Man hinner inte bli uttråkad i alla fall

Hur har ni det med julstressen honeys? Är ni mitt uppe i to-do-listor och annat junk, eller vilar ni på hanen och känner att ni gör er bäst under press?

2015-12-20 19.10.28

Under normala förutsättningar är rektorskan en sån där som i god tid gör to-do-listor, förvisso väldigt lagom stora men ändå, och som sedan känner en enorm trygghet i att följa det där.  Inte sällan har jag en föreställning om när i tiden vad ska göras – adventpyntas, shoppas, förbereda julaftonsmyset, klä granen, pynta huset och så vidare. I år verkar allt det där ha strandat kan jag meddela.

013Idag skriver vi den 15 december, inte en enda julklapp är köpt, jag har ingen som helst aning om när saker skall inköpas eller när jag ska klä gran eller pynta. Det känns som om hjärnan har loggat ut och det där vanliga behovet av listor och kontroll plötsligt är som bortblåst. Och det känns inte för en sekund som om jag har en torktumlare i magen. Mycket märkligt på något sätt! Känner liksom inte igen mig själv.

När livet snurrar på och tillvaron fylls av diverse måsten, går tiden enormt fort. Så här sista dagarna av terminen är det mer än fullt upp kan jag lova och rektorskan snor som hin hule för att hinna med allt som normalt sätt ska fixas samt de luxe-ting som kräver ett visst mått av uppbådande av såväl energi som hjärnkapacitet. Igår fick vi dessutom en skön kryddleverans att ta itu med. Gabbes klass har ju sålt kryddpaket och vi hämtade ut 84 st att sortera, namna och skicka meddelande till. Puh! Så underbart tajmat ju…..

002Nåväl, jag ska väl hinna det där med. Jag menar, det är ju mer än en vecka till jul så……

007Idag har vi i alla fall njutit av julfika på jobbet och utdelning av julklappar. Underbart mysig stund tillsammans. Imorgon tar vi oss igenom fredagen och hoppas att vi bringar lite mer ordning inför kommande jul.

Kram Mia

 

Happy Lucia

”I Öster vi sågo ett ljus på himlens höjd. Uti mörka vinternatten, det bereder stor fröjd…..”

042Äntligen var det åter dags att hylla ljuset, sången och den annalkande julen. Svettpärlans lucia är en välbesökt historia och detta år var inget undantag. Vi startade förstås med fokus på våra yngre förmågor på scen.

031Mäktig vy från läktaren och många härliga och söta små sånger. Det är underbart att låta de mindre få sin stund i rampljuset och lagom till att de sjöng färdigt riktades blicken mot läktaren och där Änglakören stod för sitt framträdande.

039

Klicka på länken och lyssna. Så vackert! ”Den som Gud aldrig övergav, en stjärna lyser så klar…..”

029Fantastisk skönsång av alla och envar. Mäktigt, ståtligt, underbart! Vår solist, Fabian i åk 4, sjöng Halleluja så att jag fick pytteskinn och floder av tårar i ansiktet. Vackert späd röst ändå med härligt djupt och så hela stora kören som sjöng med i refrängen. Otroligt!

Skönaste tomtegänget på plats i ena fönstret dessutom. Gabbe med underbara polare i Melker x2, Calle och Agaton. Så kul att de ställer upp och är med. Älsk på det…..

020Igår flyttades lilla mamma till ett vårdboende och det gick över förväntan. Idag har jag varit på besök och lämnat prylar hemifrån och det var så mysigt att få krama henne, hålla henne i min famn, fika med henne och nya bekantskaper. Hoppas och tror att hon får rehaba i lugn och ro nu. Och att lilla pappa kan finna ro hemma också.

045Nu kryper vi upp i soffan, kollar Champions League och kurerar en högst irriterande förkylning på denna rektorskan. Imorgon väntar en mycket lång dag med jobb, kommunmöte, julavslutning i fotbollen samt hämtning och sortering av alla kryddpaket jag sålt (86st) för leverans innan jul. Puh! Snart jullov, snart jullov, snart jullov……

Kram Mia

Att glömma vardagen för en stund

Just nu är livet tufft, på riktigt. Även om vi levt med en mor och far på väg utför i ålderstrappan och som på olika vis fått sina beskärda delar av krämpor och prövningar, så har känslan av att allt har varit under någon typ av kontroll ändå infunnit sig. I någon grad. Den senaste tiden har lilla mamsen varit lite skör, lite distanserad och kanske lite mer disträ/förvirrad än förut. När hon sedan gick på fall i onsdagsmorse, bröt armen och blev allmänt blåsslagen infann sig också en utökad form av förvirring. Just i dagsläget är det förstås omöjligt att sia om vad som är fallet som sådant, smärtstillande eller sjukhusvistelse i sig, men hon har haft mycket tuffa dagar på sjukhuset. Och helt ärligt är det inte helt enkelt att befinna sig vid sidan om och bevittna detta heller. Igår hade jag dessutom det icke eftertraktansvärda uppdraget att ta med lilla papsen (88 år) för besök hos mamma och när han insåg tillståndets allvar och brast i gråt, då ville jag bara öppna munnen och låta ett avgrundsvrål komma ut. Fruktansvärt! Men jag bet förstås ihop. kramade, klappade, tröstade och väste mellan sammanbitna tänder. I bilen hem kom så attacken.Det sved i ögonen, torktumlaren var igång i magtrakten och halsen snörptes samman. Känslan av att jag inte längre mindes hur man gör då man andas var så påtaglig att jag kippade efter luft. Förnuftet säger förstås att det här är livet, känslan påstår att jag borde fly…..

2016-03-25 11.51.06De där två. Mina fina paranteser. Som jag har såååå ofantligt mycket att tacka för i mitt liv. Såååå mycket kärlek, såååå mycket ombrysamhet, såååå mycket närvaro.

018Sedan länge hade vi en inplanerad aktivitet för lördagskvällen tillsammans med BästisMaria och hennes PNils. Instinktivt kände jag mest för att ställa in, då jag inte för mitt liv förstod hur jag skulle orka ta mig in i duschen, fixa frissen, välja kläder och komma iväg. Hungrig var jag naturligtvis inte heller, men ändå lyckades jag uppbåda kraft….Gled i glammiga paljettkjolen och klädde ner den med tjockstrumpbyxor, svarta polon och stövlar och for iväg.

009Självklart hade valet fallit på en av våra favvorestauranger i stan, nämligen Nivå. Vi startade på sedvanligt sätt med en Gimlet till maken och en Campari&Juice till moi och så nötter förstås. Lite snicksnack i baren med vårt eminenta sällskap och sedan hittade vi vårt bord. Lika självklart avnjöt jag sedan en liten Toast Skagen till förrätt, medan maken tog en Råbiff och att det blev en Chardonnay för mig och en öl för maken var heller knappast uppseendeväckande på något sätt. Smakade helt utmärkt!

015Varmrätten kan gå till historien som en av de bästa ever. Råstekt hummer med rotselleri- och tryffelsoppa samt picklade rotfrukter, steklök och grönkål. Oh Holy Moly, dregelvarning på det där bara jag ser bilden! Maken tog förstås Oxfilé med rödvinssås.

016Vuxenträning på hög Nivå. Mintpralin och en Kaffe Carlsson blev den perfekt avslutningen. Massor av prat och skratt och sedan toppade vi alltsammans med en avslutande drink. Ganska självklart…..en Golden Cadillac förstås.

017Bäste chauffören TB körde oss dit och hem och finaste svärisarna checkade till kids och vovvar. För några timmar var det möjligt att glömma vardagen, både en jobbvardag som ibland tyvärr tär mer än den fyller på (dock avslutades ju veckan på ett sjukt härligt sätt och jag avser att ta den positiva känslan med mig in i nästa jobbevecka. Så underbart med lite fin feedback, istället för leken Finn Fem Fel) och så den privata sfären med mor och far. Ja, det är mycket nu…..

005Kröp till kojs bland vovvar och böcker, fluffiga täcken och mjuka kuddar och somnade sedan med ett leende på läpparna. Söndagen har bjudit på långa vovvepromenaden i skog och mark, städning, tvätt och brunch. Nu ska jag jobba undan lite prylar och preppa kvällens käk, innan vi skickar TB på inomhusträning och Gabbe på dito. Under tiden ska jag ta en skön promenix med finaste Cilla. Imorgon flyttas lilla mamma från sjukhuset till ett vårdboende och vi håller tummarna för att den förändringen inte ska skapa alltför mycket ångest och att hon ska landa fint där.

Kram Mia

 

Sus- ochdusfredag

Det här kommer garanterat att gå till historien som en av de mest skruvade veckor i mannaminne och som avslutning slog vi till med sus och dus utöver det vanliga kan jag lova. Jag menar, även om vi kör fredagskjol/klänningsfredag normalt sett, så är det ju inte varje fredag man glider i långklänning, klackaskor och pärldiadem. Och roddar ihop en Nobelmiddag för 170 gäster.

007F-5 har kört Nobeltema i kortversion och idag var det högtidsdagen nummer 1. Festkläder, uppvisandet av vett och etikett, gemensam dans, trerättersmiddag i festsalen med tillhörande uppträden och prisutdelning. En bättre fredag helt enkelt…..

016Åk 9 stod som värdar och värdinnor denna dag och det har ägnats en ansenlig mängd timmar åt att planera och förbereda för detta äventyr. Idag träffades i vår festsal och Jos tog kommandot med dukning och dekor tillsammans med serveringsgänget, medan Patric vår hk-lärare fixade förrätter och desserter till middagen. Tusen tack för hjälpen. Enormt värdefullt för rektorskan.

018Våra gäster hade under förmiddagen genomgång av vett och etikett, fotografering och så tränades såväl vals som polonäs.

024Borden är klädda och preppade för intagandet av förrätt. Det serverades tre olika sorters snittar och bubbeldryck. Våra gäster väntades till kl 11 och Nobelmiddagen inleddes med ett gemensamt framförande av vår vackra nationalsång, ledd av duktiga Ebba.

026Prinsessan Nettan med Prins Ola ledde åk 1 till sina platser. Sedan följde en underbar middag med förrätt, varmrätt bestående av Fläsknoisette med råstekt potatis, haricoverts och beanaisesås samt kladdkaka med grädde och bär till dessert. Mums!

058Några av våra eminenta kockar i åk 9

054Och så den fantastiska servispersonalen. Jag är något så enormt, otroligt imponerade över det teamwork och det engagemang som våra nior uppvisade idag. Riktigt bra och så stolt rektorskan blev.

047Vackra frisyrer och tjusiga klädslar. Fantastiska 170 gäster som skötte sig exemplariskt och så besök av både Trumbolaget (trummor) och Spider (dans) samt förstås musik av vår Ebba. Då detta var avslutning på vårt tema och dagarna innan ägnats åt framställan av såväl uppfinningar som fredsaffischer och dikter så delades det förstås ut Nobelpriser också – ett fredspris, ett litteraturpris och ett naturvetenskapligt dito. Och vem var väl på plats för utdelan, om inte självaste Alfred Nobel d.y.

055Ja, mina vänner. Det här blev verkligen en sagolik avslutning på skolveckan och jag kan inte annat än vara sjukt stolt över min personal och mina elever. Det är så otroligt lätt att anklaga skolan av idag för att inte fullgöra sina förpliktelser och inte sällan får skolan av idag utstå en massa synpunkter, ifrågasättande och kritik. Och det skulle inte kunna vara mer fel. Åtminstone inte på Svettpärlan och det är i alla fall den enda skola jag avser att ta ansvar för. Men ansvar det tar vi. För varendaste liten Svettpärleonge och vi ser till att skapa det bästa av skoläventyr vi kan för var och en, utifrån var och ens förutsättningar. Jag ser personal som vänder ut och in på sig själva i jakten på att skapa det bästa möjliga för var och en och jag ser elever som försöker så gott de kan efter sin aktuella nivå och mognad. Jag är så galet stolt över alla dessa Svettpärleambassadörer och jag vet, jag vet att de kommer att ta världen med storm. Om vi tror på dem, litar på dem och låter dem växa i ro. Var så säkra!

029Hon och jag. Min bestie. Vi som roddat Svettpärlan i 19 år och som handplockat varendaste en som jobbar hos oss. Vi som genom åren tillsammans har sett till att fylla våra Svettpärlors ryggsäckar på absolut bästa sätt, innan det är dags att dra vidare till nästa skoläventyr. Vi som satte som mål 1997 att göra skillnad i skolvärlden….Idag klappar minsann vi oss själva på axeln, blickar ut över vårt livsverk och vet….vet att vi är jäkligt svårslagna. Vi har många att tacka för suverän hjälp på vägen, inte minst de föräldrar som väljer att stötta och tro på oss, de som litar på att vi vet vad vi sysslar med. Tusen tack, ni är verkligen enormt värdefulla för oss och ger oss sannerligen styrka att fortsätta kämpa vidare med vårt fantastiska skoläventyr.

Det här gänget är delar av personalstyrkan i åk F-5. Så tacksam att jag kan titulera mig medarbetare till dem.

005Sus- och dusfredag minsann. När festen var över tog fritids vid, det städades, diskades och fejades och byttes skor. Aouch, inte van vid klackaskor och servering en hel dag längre kan jag meddela. Nu har vi landat hemma, pysslat om våra sjuka grabbar och fått lägesrapport från sjukhuset kring lilla mamma. Maken vägrar laga mer mat, jag orkar inte och föreslog busfredag med bara gotte (gick inte hem tyvärr) så det blir köpemat. Thai I suppose! Ett glas vin och sedan På Spåret. Titulerar mig utcheckad. Och sjukt nöjd! Om ni nu trodde något annat.

Happy Helg folket! Kram Mia

 

Sjukstuga!

Redan torsdag. Hjälp vad fort tiden går. Hann med en väldigt vanlig måndag på jobbet och sedan ramlade Gabbe ihop i feber, förkylning och halsont varför tisdag och onsdag bjöd på halvdagsjobb. Maken och jag delar oftast på dagarna så att han jobbar fm och jag em, vilket funkar fint för oss båda (även om vi inte alls är sådana som just delar upp saker speciellt ofta. Maken har alltid varit den som tagit ut längst f-ledighet och flest vabbdagar, men sedan han började på Svettpärlan så delar vi oftast). Igår ramlade sedan TB ihop samma sjuka och idag har de där två grabbarna tagit hand om varandra, medan vi föräldrar har jobbat lite omlott.

2016-07-11 12.27.10Som om inte det var nog så gick väl lilla mamsen på fall hemma i lägenheten igårmorse och det blev ambulansfärd till sjukhuset. Mörbultad, blåslagen i såväl ansikten som på kroppen och så en överarm som gått helt av = inläggning på sjukhuset. Min syster fanns vid hennes sida hela dagen igår och broder Mats slöt upp på kvällen med lite kläder och saker hemifrån. Efter arbetsdagen för moi idag så for jag till sjukhuset och hälsade på min lilla fågelungemamma. Så liten, så full av smärtstillande och så lite förvirrad på köpet. Hugaligen! Och även om jag är införstådd med att hon och pappa är gamla och att varje dag är en gåva, så suger det likväl till i själ och hjärta när man ser dem i en sådan situation. Puh!

021Nu har jag äntligen landat här på hemmaplan efter handling, lämning av saker hos min bror och så lite hämtning av käk. Lånevovven Doris är hemkommen till oss, mitt huvud bankar betänkligt och jag skulle egentligen bara behöva krypa till kojs. Ikväll blir jag inte långrandig, det är då rakt ett som är säkert.

Kram Mia

Den nya dagens möjligheter

Efter en relativt skruvad måndag, startade jag tisdagen med ett snabbt skutt ur sängen (jepp, klarade mig till 22.45 och sov sedan som en stock till morgonen), snabba ryck vidare till badrummet och vred på duschen utan pyjamasen på. Wow, så långt 100% utveckling liksom. Väckte huset och inser att gårdagens nysattacker på liten Gabbe bara var en försmak på läget för tisdagen. Febervarm, gojsiga ögon, heshosta och helt igentäppt näsa. Tanken på vab var i det läget inte sådär väldigt långt borta. Tur att jag kom upp i tid och såg till att bli nyduschad. Hihihihii……

007Make och TB for till jobbet, Gabbe pysslades om och bäddades ner i soffan och rektorskan fladdrade omkring här hemma. En oväntad lugn fm med bäddning, lite skoljobb och några samtal och däremellan lite hålla handen på pannan, lite serva med glass och bubbelvatten samt bära in ved. Maken och jag körde vaktombyte efter lunch och jag kunde gå på det planerade eftermiddagsmötet.

009Dagen idag som en stor motpol till dagen igår. Lugnt och stilla, varken matleverans/billeverans eller något trix åt någon annan. Ett otroligt positivt eftermiddagsmöte och ett mycket behagligt tempo. Enda smolken i bägaren är ju sjukstugevarningen här på Näset. Gabbe är inte aktuell för skolan imorgon, det kan jag lova redan nu och hem från jobbet kom TB som ett vrak (även han med feber, halsont och kroppsvärk). Nu är de isolerade i varsin ände av huset och maken och jag håller oss på mellanstationen. Frågan är väl egentligen bara vilka oddsen är för att vi ska klara oss ifrån eländet.

Fick idag i alla fall lite fina grejer av världens bästa svärmor och syster yster skickade med ett ljuvligt och kladdfritt läppstift hem idag. Tusen tack sötisar! Nu skaka kuddar, lämna snytpapper och servera  iskall dricka till mina boys. Sen återgår jag nog till min bok i tv-soffan.

Kram Mia

Det är hemskt dumt…..

……att tro att man ska somna gott och i bra tid en söndagskväll, efter en leasure och avkopplande helg och med en skrattorgie av sällan skådat slag i färskt minne

…… att somna som godast sisådär 02.50 och bli väckt av en förkyld Gabbe kl 04 för att sedan somna om runt 05.10

…… att straxt efter 06 kliva in i morgonduschen med pyjamasen på kroppen

007Efter denna högst upplivande morgonstund borde man kunnat gissa att dagen skulle kunna bli precis hur som helst, men som en sann optimist tog jag mig an dagen lyckligt ovetandes av vad som väntade.

Ty det är hemskt dumt att…….,

……köra två bilar till jobbet, när sedan fyra diton skulle med hem (två som bott på verkstad). Och vi är tre förare. Jepp, det blev några extravarv idag ja

….. att på fullaste allvar tro att det där levererade skåpet på 80kg (sägs med Karlshamnsdialekt för säkerhets skull) plättlätt skulle kunna förflyttas från ytterdörr och in på mitt kontor. Ja, vi fick värsta hysteriska skrattanfallet jag och min bestie. Som vanligt!

….. försöka lite effektivt köra en lighthandling på lunchrasten. Utan medhavd plånbok, kort eller kontanter. Det blev några extravarv ja……Där med!

2016-09-19-09-39-51…..maken sedan står i köksfönstret på skolan och ser när jag febrilt försöker ta mig in i min bil (min bil tror jag). Och inte fungera nyckelh-vetet heller. Rycker lite rejält i dörren  och så plötsligt kommer jag på att bilen verkar lite låg och lång jämfört med min höga och bulliga riskokare. Nää just det, det var inte min bil det där……

…..att tro att man på plötsligt på allvar har tagit kontroll över antalet bilar, förare och passagerare för att sedan upptäcka att man befinner sig nästan sist kvar på jobbet och att den bil jag själv ska köra hem till mina föräldrar är på verkstaden några kilometer bort.

….. att med glatt sinne vandra iväg från skolan iförd tunn bomberjacka, tischa under och spetsiga bootsen. Hu kallt! Och aouch i fötterna!

2016-09-13-07-30-53Nu är vi i alla fall fulltaliga på hemmaplan. En styck bil är tillsammans med mat levererade till mor och far, vi har haft restfest från kylskåpet, köket är iordningställt, tvätten vikt och inplockad, brasan sprakar och jag själv har kraschlandat i soffan. Har några skrivuppdrag kvar att fixa kopplat till jobbet och det är nog tur, annars hade jag somnat redan nu. Gissar att jag kommer att sova sött inom ett par timmar.

Imorgon är en ny dag! Kram Mia