Nattsudderi

Lov och ledighet är nära förknippat med sena kvällar och lite lata mornar här på Näset (däremellan betydligt mer hektiskt). Eller som Gabbe sa häromdagen: man vet att man har ledigt när mami inte går och lägger sig 20.30. Inte för att jag till vardags brukar komma i säng så dags, men visst när jag inte sällan en önskan om det i alla fall.Och eventuellt tjatar om det….. Långa sena kvällar när mörkret omsluter ens vardag och såväl brasan som stjärnorna sprider ett mjukt sken över tillvaron är enormt mysigt. Få saker inverkar så rogivande på rektorskan.

007Annandagen bjöd på skön fotbollsunderhållning med TBs lag under KM inomhus och igår for vi med Gabbes lag på inomhus i Nybban. Med samling kl 17.30 och första matchstart till 18.30 så insåg vi redan från start att det skulle bli en lång kväll. På plats aviserades det också att det rådde 40 min försening. Jippie! Dock blev det mysigt häng med skönaste föräldragänget och fotboll som bjöd på ömsom vin och ömsom vatten. Det matchades två lag och man kan kort sammanfatta det som att det ena laget tog sig till final genom fint spel och ganska enkla vinster, medan det andra hade betydligt svårare att få till det. De skärpte till sig efter de två första matcherna och tog sig sedan  till semifinal, där våra två lag tyvärr fick mötas. Känslosamt och tufft att möta varandra i semin och att ett lag sedan står i final på det andra lagets bekostnad är inte alltid superenkelt att tackla när man är 10 år gammal. Icke desto mindre är det den bistra verkligheten. Det som inte dödar, det härdar. Och jag vill verkligen ha söner som kan både vinna och förlora med stil. Så nä, jag tycker inte att man ska kapa det där tävlingsmomentet,  tvärtom tycker jag att det är viktigt att få lära sig hantera de där känslorna tidigt. Och det må vara hänt att det finns föräldrar som hetsar och tränare som inte kan motstå impulsen att toppa lag. Det må vara hänt att det är orättvisa laguttagningar, olika mängd speltid och tränare som favoriserar somliga spelare. I fotbollsSverige. Jag fattar allt det där. Och då jag är ytterst känslig för de där signalerna så brukar jag roa mig med att studera olika lag på turneringar och cuper etc. Men jag tänker såhär: Livet är inte rättvist. Och jag tror inte att vi gör våra kids någon tjänst genom att få dem att tro att det ska vara så. Redan i unga år ser de sådana mönster, upplever och tar in. En del kanske ifrågasätter, medan andra bara samlar på hög. Tills de får nog…….Otroligt mycket här i världen är av subjektiv natur och oavsett om det är tränare/ledare eller lärare som antingen ska matcha lag eller bedöma insatser så måste det ju ankomma på den personens samvete att sköta det där snyggt. Tränare/ledare som inte gör det saneras förr eller senare bort eller står utan spelare bäst var det är. Klubbar som inte värnar om att det går rätt till ute i lagen kommer förr eller senare att stå sig slätt då spelare byter klubb. Lärare som inte sköter sitt uppdrag korrekt väljs bort av elever. Det är faktiskt inte okej att ha egna agendor, även om allt det där allt som oftast sedan strandar i att det är en tolkningsfråga. Det där är en del av livet och något man måste lära sig att förhålla sig till. För Gabbes del innebar det att cupäventyret igår tog slut i semifinalen. Och det gjorde förstås ont där och då. Han kämpade med tårarna, men höll ihop det superfint (inga scener, inget tjurande, inga gester). Vi jobbar benhårt med förhållningssätt och bemötande av olika situationer, då vi anser att det är precis där allt börjar. Fotbollsmässigt kommer han att utvecklas ändå och han har skön potential, men att i unga år lära sig bemästra den frustration som ofta är grunden till känsloutbrott är enormt viktigt – att vara uppriktigt ledsen och besviken på ett nyanserat sätt är nämligen något betydligt mer acceptabelt.

018Tårarna torkades och tränarNagge samlade ihop gänget snyggt på läktaren. Tillsammans heja de sedan på sina lagkompisar i finalen. Tyvärr höll inte spelet hela vägen och kvällen avrundades framåt midnatt med en andraplacering och en tredjedito. Trötta ögon i bilen hem kan meddelas och hopp i binge först kl 02. Ups……Gabbe summerade cupen i bilen hem och inte ett ont ord om domare, orättvisor eller annat junk, vilket gjorde mig extremt stolt. Avd att förlora med stil. Man behöver inte låtsas som om det inte spelar roll, men man måste ta det för vad det är.

026Klockan på alarm för att hämta saker hemma åt lilla mor, handla åt henne och sedan hälsa på, allt enligt hennes önskemål, på förmiddagen. Det blev några supermysiga timmar och mitt hjärta var både varmt och rofyllt då jag styrde bilen via affären hem. Väl hemma fick jag nästan dåndimpen av att se hur hemmet ser ut efter ett julfirande, mycket kommande och gående och alldeles för lite tid till catch up. Solh-vetet är verkligen inte bra alls för mig. Just saying! Men eftersom jag är en extremt effektiv person städade jag huset i ett rasande tempo och med såväl dammtrasa, skurmopp och dammsugare som medhjälpare. Därefter ut med sopor, på med ytterkläder (alldeles för lite) och så en rask promenad i det bleka solljuset. Kallt som snoret kan meddelas, men så nödvändigt. Jag kan verkligen inte fatta varför jag alltid prioriterar bort mig själv och tiden för motion. Grrrrr…..lite stingsligt här hos rektorskan kanske idag!

Kram Mia

2 thoughts on “Nattsudderi

    • Jodå, hon trivs bra. Hennes arm läker men hon kommer inte att flytta hem. Hon har fått plats på ett särskilt boende, då hennes parkinson och annat gör det svårt att klara sig själv hemma. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *