När vägen plötsligt lyses upp en aning…..

Det händer sig ibland, kanske egentligen väldigt ofta men det kan ha en tendens att liksom försvinna i bruset av andra intryck, att tungt och grått och lite deppigt ändrar karaktär sådär mitt i. En känsla, ett ord, en strof, en beröring eller ett minne som fladdrar förbi. En slags livlina, som kanske inte omedelbart kategoriseras som så viktig, plötsligt visar sig ha varit just det. Inte alltid märker man det just där och då, men när man sedan backar bandet ser man det där med andra ögon. Små små tecken, vilka tillsammans bildar sköna positiva förändringsringar och som tenderar att ge luft under vingarna. Den initiala känslan är inte sällan tudelad. Och ibland extremt förvirrande. Kanske vacklar man skräckslaget tillbaka till det trygga ursprungliga låga känsloläget eller kanske, kanske vågar man tro, hoppas och tillåta det mer energigivande att slå rot.

005Dubbla känslor är en sann utmaning att hantera, men icke desto mer frekvent förekommande i rektorskans liv känns det som. Jag har kämpat den senaste tiden med att försöka se det varma, vackra och härliga i tillvaron och ja, jag har fått kämpa. Inte för att det inte har funnits där, oh no…..utan bara därför att oro, sorg och meck tillsammans med ett terminsslut och en julplanering har varit så extremt dominant. Och så igår. En julaftonsförmiddag tillsammans med lilla mamsen på hennes kortisvårdboende. En bra dag helt enkelt. En lugn och ganska harmonisk mams, överlycklig över besök och julklappar (vem blir inte det över kärleksbrev från oss barn, tuggummirosa velourdress och luktagott till kroppen), härlig pratstund, massor av hålla handen och så varma kramar. Samt hennes egen önskan om att inte behöva flytta hem, utan till ett permanent vårdboende (till Hemmet som hon kallar det). Hon ville inte följa med hem en stund på julafton sa hon, hon ville hellre vara kvar med sina kompisar. Min tappra lilla krigare till mor.

004Det var med andra ord inte svårt att lämna henne igår. Och jag for hem med nyvunnen kraft. Lite plock och don här hemma inför kvällens släktfirande. En kraftig downsizning av julen har det varit, men städat och iordning, ett inbjudande bord och mat lagad med kärlek är ett måste.

011Temat var förstås det skiraste vitt, med inslag av grått och silver. Älskar den kombon. Julbordsmaten var av knytiskaraktär och bara utvalda favoriter – varmrökt Nillalax med romsås, krämiga Skagen a la Wretman med hela räkor i (och absolut inga nymodigheter som gräddfil, kryddor, stenbitsrom etc), nygriljerad skinka med Karlskrona senap, farmors stora köttbullar, halländsk långkål och så rökta korven, Cheddarost och knäckesticks. Det fanns förstås andra saker med, för de som har andra favvisar än moi……ljuvligt gott!

017Massor av mat, prat, dryck, sång och skål. Samvaro som inte bara piggar upp, utan som absolut fyller på och värmer hjärtat big time. Efter maten kom förstås tomten, till Gabbes stora förtjusning. Ja, faktiskt var vi alla extremt roade. Tomten hade nämligen en förkärlek till att hitta på helt egna verbala julklappsetiketter, vilka drog ner såväl skrattsalvor som applåder i massor. För oss vuxna gällde dagen till ära en paket för ungefär en hundring. Dessa numrerades sedan och alla fick varsin lott inför utdelningen. Funkade superbra. Det finns ju så många varianter av julklappslekar och det där är bra skoj tycker jag.

039En riktigt skön julafton blev det. Gästerna rullade hem framåt 23 och vi sjönk ner i soffan en stund. Summerade dagen som inte bara en av alla de där julaftnar som kommer och går, utan just en värdefull livlina för oss alla.

012En god nattsömn senare så är det plötsligt juldagsmorgon. Det sussas lite här och var och vi har en helt oplanerad dag framför oss. Lite efterjobb med disk, stolar, skräp och tvätten som legat på vänt några dagar ska tillsammans med promenad och lite gott käk ikväll skall förgylla vår dag. Kidsen i familjen laddar som bäst upp för sina fotbollsturneringar de kommande dagarna och mami suktar efter att påbörja en ny bok. Julledighet när den är som bäst, särskilt när vägen inte bara är lite upplyst utan faktiskt till och med lite hoppingivande.

God fortsättning på er folket. Hoppas ni har det supermysigt! Kram Mia

 

 

4 thoughts on “När vägen plötsligt lyses upp en aning…..

  1. Låter himla bra :) Själv är jag glad att ha landat hemma i soffan, efter julafton hos Sonen, juldag med kalas o massa folk hos mamma, kalas hos Sonen idag… Mycket på tre dagar, men kul att träffa familjen så klart. Men två nätter att sova borta…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *