All I want for Christmas

Jag är så jävla trött på mig själv.

013Varför kan jag aldrig någonsin ta lättsamt på någonting?

004Och nä, jag menar inte i första hand julen och allt praktiskt här i livet. Helt ärligt menar jag inte ens det faktum att jag gärna vill ha saker på ett visst sätt, att jag går all in och bara växlar upp. Allt det där praktiska har jag faktiskt koll på och jag kan till och med, såhär 47 år in i livet, hantera, backa av, moderera och förhålla mig till att tilldelade resurser är tillräckliga resurser. Likväl som att tilldelad tid är tillräcklig tid. Det där är som en piss i Nilen, för att uttrycka mig i klartext. I år blir det jul i väldigt lagom dos här på Näset och jag har varken yttre stressat, så ej heller inre dito. I just detta avseende är jag väldigt stolt över hur långt jag har kommit på min resa med mig själv.

007När jag menar ta lättsamt på,så menar jag förstås på det känslomässiga planet. Varför i herrans namn kan jag inte bara glida omkring lite svalt i tillvaron? Varför kan jag inte bara ta sådär skönt easy på saker och ting, tryggt förlita mig på att livet ska föra bra saker med sig? Varför i herrans namn måste jag tro absolut worst case scenario i precis alla situationer? Traumatiserad! That´s med. Jag bara ser sjukdomar, olyckor, skador, slagsmål, ambulanser, död och hemskheter framför mig. I alla möjliga och omöjliga situationer. Och som om det inte vore nog, jag utgår från att det är mitt (och bara mitt) uppdrag att rädda alla situationer, alla personer, hela världen, alltid (exempelvis min lilla utryckning i HLR på akuten i Naples. Skruvad!). Snacka om att ha fullt upp 24/7/365 world wide. Snacka om att aldrig känna sig vare sig nöjd eller avslappnad. Grrrrrr…..

002Ja, jag är så jävla trött på mig själv. Avtrubbat ledsen för att jag uppenbart lägger så mycket tid och energi (medveten som omedveten) på att förbereda för, preppa, sopa mattan, bana vägen, eliminera slumpar och rent allmänt varna för fara och precis när jag tror att jag har kontroll på något håll, då slår det till på full kraft någon annanstans. Jag har verkligen fått nog. Av mig själv. Jag orkar verkligen inte ständigt deala med alla dessa känslor. Snälla snälla Tomten: allt jag önskar mig i julklapp är en lång semester från mig själv. Som alternativ en lång KBT-behandling eller möjligtvis tvångströja och inlåsning. What ever……

Julkramar från Rektorskan aka Fröken Livrädd aka Hönsmamman aka Kontrollneurotikern aka Traumaenheten personifierad

 

 

4 thoughts on “All I want for Christmas

  1. Man är som man är på gott och ont. Men lite kan man kanske förändra sig och sitt tänkande. Jag tycker personligen jag lyckats bli lite bättre, men det har tagit ett helt liv… Jag försöker att inte oroa mig i onödan, men det har gått så där, sen B5 föddes… Hoppas tomten hjälper dig! Fin lillejulafton åt er <3

  2. Ja du, KBT i julklapp vore nog inte så dumt… Känner igen mig, jag lever med ett ständigt katastroftänk. Inte konstigt att både kropp och själ säger ifrån ibland med tanke på all stress och tankeverksamhet som går åt…
    Hoppas ni får en mysig, lugn och trevlig julhelg! Kram!

    • Men precis……jag tänker att när man blir så avtrubbat trött så har man hållt på ett tag. Goda Julen till dig med. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *