Teamwork

Ibland dristar jag mig till att påstå att själv är bäste dräng, men det finns också situationer där är sjukt tacksam över att kunna bonda, skapa team och nätverka. Kanske är det i detta fall, som så många andra, den berömda balansen som är the keyword. Och visst kräver teamwork ett visst mått av generositet med tid och för all del accepterandet av att det inte alltid blir precis exakt som jag själv vill, men ändå……så värdefullt.

009

Måndagen har bjudit på pysseldag med tillhörande julbord på Svettpärlan – en tradition vi håller hårt på. Och tillsammans roddade vi ihop denna dag på ett fantastiskt sätt. Teamwork när den är som bäst på något sätt. Jag är lyckligt lottad med medarbetare som har en synnerligt tydlig förmåga att ställa upp för varandra, erbjuda hjälp och bara rycka in. Sååååå enormt värdefullt!

011Även på den privata fronten börjar vi få till ett riktigt bra samarbete kring mor och far. Vi har klara definierade uppdrag var och en, men sedan lilla mamma blev dålig har vi ju dem på två håll. Och det kräver sin tid och energi. I det avseendet är ju FB och messengergrupper en gudagåva. I vår lilla grupp, jag och mina syskon samt papsens barn från ett tidigare äktenskap, debriefar vi varje dags samtal eller besök här, stämmer av uppgifter och stöttar varandra. Det där sparar ju inte minst en ansenlig mängd tid och så är vi ju ändå påkopplade så snart det passar oss själva.

Idag har det varit ny vårdplanering och det var min syster (med sjukvårdsansvaret) som deltog på detta. Det är nu bestämt att lilla mamma kommer att flyttas vidare från det korttidsboende hon är på nu, så snart plats finnes på ett mer permanent boende. Förhoppningsvis får hon plats på det som ligger mittemot deras lägenhet. Mamma har varit här mycket på Träffpunkten och terapin och sådär. Vi håller tummarna. Lilla papsen vill mest av allt att hon ska komma hem förstås, men just nu är det en omöjlighet. Hon kan inte använda sina ben, sitter i rullstol, har en bruten överarm och pendlar dessutom rejält i medvetandegrad. Det allra bästa hade ju varit att de hade fått bo tillsammans på ett sådant boende, men det verkar vara en omöjlighet i vår kommun. Hela den här resan med lilla mamma har verkligen fått mig att reflektera över hur det blir för gamla och sjuka. Avskyvärt på många sätt. Tänk att behöva skiljas från den man levt med hela sitt liv och bo på separata håll. Hallå politiker…hur fan tänker ni egentligen? Just wondering…..

010Sen hemkomst idag, men jag hade jobbflow då de flesta lämnat bygget tidigare så jag bara växlade upp. For på lite lightshopping på hemväg och kände mig lagom gullig i dagens outfit (julekläder och tomteluva). Väl hemma blev det lite plock, sortera tvätt, tvätta och fixa käk. Soppa och nybakat bröd till Gabbe, orientalisk kycklinggryta med ris till TB och så heta köttfärspajen och en krispig sallad till maken och moi. Lite pappersexcercis, lite mailskrivande och så lite skoljobb. Nu avser jag att krypa upp  tv-soffan och bara zappa loss.

Kram på er

4 thoughts on “Teamwork

  1. Kan också resonera så ofta, men har mer och mer lärt mig att be om hjälp och jobba ihop istället. Lite överlevnadsstrategi kan man nog kalla det :)
    Suss gott
    Kraaaam Anna, som hoppas på att kunna mannekänga imorgon :)

  2. Det verkar vara en omöjlighet i de flesta kommuner. Jag kan inte förstå varför det ens skulle vara ett problem? Borde spara både tid och pengar för kommunerna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *